tisdag, mars 01, 2016

Två frågor

Kära vänner, nu vill jag ha svar på två frågor. Så snälla, om du aldrig brukar kommentera gör det nu, tack! 
Din kommentar syns kanske med fördröjning, men den publiceras nog så fort jag hinner med mitt eget på datorn.

Fråga nummer ett:
- Hur hinner ni med allt det fantastiska ni gör, stickar, virkar, inreder osv?

När jag läser era bloggar baxnar jag och är så imponerad. Jag skulle också vilja hinna med mycket, mycket mera än jag gör. I och för sig inser jag att vi har olika livssituationer och arbetssituationer. Själv måste jag till exempel som lärare göra alla kursförberedelser på fritiden och jag kan inte sticka på jobbet. Fast ju mera jag funderar på det så borde vi till exempel på mötena kunna sticka eller virka. Det är väl inte oartigt? Hmmm, jag ska framföra det imorgon på personalmötet och se vad reaktionen blir...
Annat som är knepigt och tar bort mycket sticktid i mitt liv är förstås att jag själv kör bil till alla kursplatser. Här hos oss är det tyvärr mer eller mindre omöjligt med allmänna kommunikationsmedel att ta sig någonstans.

Fråga nummer två:
- Varifrån får ni er inspiration och seghet att slutföra påbörjade projekt?

Själv känner jag mej allt som oftast förvirrad och vilse i mönsterdjungeln. Det finns massor av mönster jag skulle vilja sticka eller virka, men i något skede känns det som om jag tappar sugen. Idén kanske inte var så bra trots allt? Eller så går nånting snett och sockorna blir på tok för stora eller för små och då kan jag tappa lusten för lång tid framöver. Jag kör fast och skulle behöva puffas på rejält för att komma igång igen. Ibland är det enbart den dumdristiga envisheten som räddar mej och projektet.

Här hemma tycker dessutom mina anförvanter att jag är tokig, vilket jag ju nog är till en del, och fnyser åt mitt handarbetande.
- Inte ska du väl ta din stickning med? frågar karlarna smått förskräckta när vi ska iväg nånstans. Självklart ska den med, men ofta blir den ändå liggande på baksätet i bilen...
Åååh, vad jag saknar stickcaféet! Skulle vi inte kunna ta ett stick-spa-veckoslut tillsammans? Tänk att få umgås med likasinnade.... lyxigt värre...


Inspiration finns det ju i och för sig nog i överflöd. I lördags när jag var iväg med far i huset och hamnade i en mataffär i grannkommunen ramlade jag över den här virktidningen. 70 olika mönster!! Oj, oj, oj, nu vet jag inte med vad jag ska börja. Om jag nu alls ska börja med tanke på alla ofärdiga projekt som gömmer sig i bottnen på handarbetskorgen...


Kanske jag skulle börja med den här? "Din vackraste duk", som det står där på finska.



 
Blogg100/1

4 kommentarer:

Tumlaren sa...

Jag är ju inte den rätte att fråga hur jag hinner för jag har inte sytt så mycket på sistone men nu ska jag sy ikväll. Jag "tar" mig tid att sy för att jag mår bra av det. Det där med att göra klart kan jag kommentera desto bättre. Jag gör inte klart, inte just nu i alla fall. Just nu syr jag väldigt mycket för att må bra och för att det är kul. Då måste man sy sånt man tycker är kul annars syr inte jag i alla fall. Sedan någon gång blir det färdigt. Med mina sista saker är det också så att jag behöver komplettera med mera tyg och bor en bit ifrån tygaffär så just nu väntar jag på att komma till syfestivalen i Malmö och handla.

Inge sa...

Rätt inställning tycker jag och får allt lov att börja tänka om lite. Allting kanske inte alls behöver bli färdigt genast? Huvudsaken är ju som du säger, att må bra. Hoppas att du fick en skön sykväll. Själv har jag varit på jobb ikväll och det ska jag vara imorgon kväll med...

Tumlaren sa...

Just precis! Jag funderade också på att hoppa på det där med att blogga varje dag, men jag tvekar lite. Vi får se!

Inge sa...

Men gör det, vet jag. Det är ju kul! Och det räcker ju med nån rad/dag. Idén är ju att göra bloggandet till en vana. Man kan ju schemalägga inläggen de gånger man inte riktigt har tid. Kom med och blogga 100 dagar!