En magisk kväll

De här duktiga artisterna bjöd på en magisk kväll i Liljendalgården. Så glad att jag var där i kväll. Från vänster Thomas Lundin, Erik-André Hvidsten, Heléne Nyberg och Frida Andersson. Finns det något härligare och mera upplyftande än musik?

Frida sjöng duett med Thomas L och gissa vilken låt? Jo, Paradiset och jag som just hade fått den ut ur min inre jukebox!

Nyttigt värre

- Man ska byka när det är väder, säger min mamma. Lydig som jag är har jag gjort just det idag, tvättat. Det har varit perfekt torkväder. Knappt har jag fått ut tvätten på linan innan det är dags att ta ner de torra kläderna. Dagens sista maskin hänger jag dock inne för säkerhets skull. Vem vet vad som händer under nattens timmar?

Apropå natt ännu, förra natten drömde jag och gissa om vad? Jo, alla fina garner, som jag såg igår. Och oj, vad det kliar i fingrarna att börja på någonting nytt. Men mamma sa att jag först måste få färdigt det jag håller på med. Suck! Ja, ja, jag ska vara lydig nu också.

Och fastän jag ju inte heller ska köpa sticktidningar, så ibland kan det vara nyttigt värre ändå.

Kolla så behändiga de där gula clipsen är som kom med som gåva till Simply Knitting-tidningen. 

I morse fick jag äntligen den här färdigt sydd. Och det blev förstås långt fler än fyra trådar att fästa. Suck!

Men, äntligen idag fick jag iväg ett litet paket västerut, så det tar sig sakteligen på stickfronten. Nu ska jag bara reda upp en felvriden fläta på sockskaft nummer två. Skulle vilja få de här färdiga också, så att jag kan börja på annat. Jag vill, jag vill, jag vill börja på nånting nytt...

Lentävä lapanen - Flygande vanten

Ljuvligheters ljuvligheter. Idag har jag varit ute på en garntripp med stort G tillsammans med stickväninnan B och hennes man, som körde oss till precis alla ställen vi ville. 

Vi startade i garnomanernas himmelrike, Lankamaailma i Åggelby, Helsingfors.

Garn, garn, garn och mera garn så långt ögat ser. Ulliga, gulliga garner, mjuka, fina garner, färggranna garner, tunna garner, grova garner.

Ett av mitt favoritgarn: Tyska Schoppelwolles Crazy Zauberball! Så härliga galna färgkombinationer.

Det var rea med många LOCKANDE  erbjudanden. Och oj, så jag kämpade och för att vara förnuftig. Tummade på min lapp och försökte att inte alls se på annat än det som stod skrivet där. 

Superstor blev till all tur inte kassen från Lankamaailma, men ett och annat nystan fastnade i nyporna.

Det här ser ni ju klart och tydligt att skall bli en virkad vintersjal, inte sant?

Och här är ett evighetsprojekt! Ett halvt kilo Viking Björk-garn...

Och förstås måste jag ju bara ha två nystan Crazy Zauberball. De här tänker jag klappa på och bara glädjas åt. Om det inte skulle vara så varmt i sovrummet skulle de ha fått sova på far i husets sida i natt! Då kunde jag klappa på dem med jämna mellanrum och varje gång jag vaknar till och kisar lite med ögonen blir jag ju glad. Fast det blir jag ju för far i huset också, så...

Det gäller ju att vara väl förberedd, snart är det jul ska ni veta. Jag köpte lite bling-bling för säkerhets skull.
-Tror du inte att vi kommer hit tillbaka före julen, frågade chauffören.
Visst låter det lovande? En ny tur till garnhimmelriket i vinter?

I Lankamaailma fick vi också ett stamkundskort, som stämplas varje gång man köper garn för  20 €. När man har samlat tio stämplar får man 20% rabatt på ett engångsköp. Och det bästa av allt: Det här kortet föråldras inte!


Från Åggelby styrdes kylaren mot Träskända (Järvenpää) och Lentävä Lapanen (Flygande vanten).

- Får man kaffe här, undrade chauffören smått försiktigt.

Och jovisst får man kaffe. Det här är ju ett riktigt stickcafé. Där satt flera damer runt ett bord, pratade, stickade, hjälpte varandra och åt och drack. Och här finns garn, ljuvliga, ljuvliga garn. Stickväninnan B och undertecknad vill bums ha ett likadant café hit till stan.

Inspirerande och genomtänkt, trevliga papperskassar för ens inköp.

Och nej, nej, nej, jag ska INTE ha mera garn, juh! Men Handus handfärgade ljuvlighet, Findley Dappled ett tunt sjalgarn, som också kan användas till sockor. Nytt och okänt för mej. Och sist, men inte minst, tyskarna kan minsann, här ett nystan med sockgarn från Regia, Pairfect. Den där gula tråden gör att bägge sockorna blir likadant randade för det finns ett parti gul tråd inuti nystanet också. Den ska nystas bort och så är det bara att börja på socka nummer två. Smart, verkligen smart. Måste prövas med det snaraste. Så nyfiken. Tack till mitt sällskap, som gjorde mej uppmärksam på denna nyhet.

Puuh! Se så bra jag kunde avhålla mej från alltför stora uppköp. Duktigt av mej, inte sant? Men... på hemvägen kurvade vi via grannstaden och intog en sen och god lunch på Hanna-Maria. Och det stället är nära teeteeShop och...

... dit måste vi ju förstås! Men se, endast en pytteliten kasse,

som innehöll endast tre nystan Daphne Lace, som skall bli en Revontulisjal,

och tidningen Simply Knitting.

Tack igen till mitt sällskap B, som gjorde mej uppmärksam på den fina sjalen. Mönstret har jag laddat ner för längesedan från nätet, men aldrig påbörjat det projektet, men nu kanske, kanske det kan bli av.
Vi såg också en massa härliga stickade flickkläder, så nu får nog någon se till att det blir flickor som vi kan sticka och virka åt.

På hemvägen tog vi ännu en runda via mataffären och B sade bestämt:
- Vi ska gå via tidningshyllan.

Jo, nej borde jag ha sagt och skyndat mej därifrån. Nu just behöver jag minsann inte mera inspiration än den jag redan fick idag.
Stort tack till mitt trevliga sällskap för den här finfina dagen.

Nu borde jag ju sitta och sticka istället för att blogga. Om jag inte stickar färdigt det jag håller på med, hur ska jag då kunna lägga upp nånting med det allt det här nya garnet?

En sån helg

- Har du skrivit i din blogg redan, frågade en av mina trogna läsare idag då vi träffades IRL = In Real Life = I Verkliga Livet.
Nej, det hade jag ju inte, men nu är jag här igen efter tre datorfria dagar och en superfin helg. Har ni saknat mej under min bortavaro?

Nu är jag faktiskt lite orolig, hur mycket roligt och trevligt får man ha innan skattebjörnen upptäcker det och man hamnar att betala nöjesskatt? Huu...
Förresten, den skatten kanske är slopad?

Men alltså, det började redan i torsdags då minstingen anlände tillsammans med far i huset och äldsta brorsan, som varit till huvudstaden efter delar till min Adam plåtlåda, som snart ska upp på bockar. Fast hur ska jag klara mej utan bil?
Senare på kvällen anlände minstingens kompis och berättade bland annat om sina upplevelser i Kanada. Ända till midnatt satt vi alla och pratade och inte blev det ju nånting gjort i köket.

Så midsommaraftonsdagen grydde och Inge gnydde och svettades, bakade och diskade, och... tja jag stod i duschen när gästerna anlände, men till all tur hade jag mamma här som såg till att det blev jordgubbar skivade till tårtan. Och vet ni vad, jo, vi var båda ytterst nöjda med den lilla jordgubbsskivaren, som jag fick förra året till födelsedagen av min svägerska. En verkligt behändig liten sak att ha i köket.

P var grillmästare och dottern skötte potatisen, minstingen såg till att grillmästaren inte skulle törsta ihjäl, den äldsta dukade bordet medan jag fyllde tårtan och unga husbonden tog igen sig efter en jäktig dag på den statliga inrättningen.
Och oj, vad gott det var, så mätta vi blev på sallader, biff, majs och korv.

Men efterrätt skulle vi ju ha, så det så. Längst bak skyddar sig unga husbonden mot den närgångna fotografen. Ugnsplåten med det bruna är mockarutor. Måste ju använda de tre ägg, som jag inte klarade av att skilja gulor från vitor.
- Jag skulle då aldrig baka nånting så där invecklat, sa min mamma. Mmm. men det är så gott. Det här receptet fick jag på 1980-talet då jag jobbade i grannstaden. Det går under namnet "Nannes kalaskaka".  Enda nackdelen med den här jordgubbstårtan är att den ska fyllas strax innan den ska avnjutas annars blir marängen "mossig" av gubbarna. För att det skulle bli riktigt mycket jordgubbar dekorerade jag den även utanpå.

På midsommardagens kväll hade vi tyska gäster, som hade varit på "älgsafari" tillsammans med far i huset. Turligt nog fick de syn på en älg och fick den på bild. Men i Tyskland tror ingen riktigt på det fast det finns fyra som kan vittna att det är sant.

Igår var vi iväg på en liten midsommaråktur tillsammans med min mamma. Minstingen fick skjuts hem till sitt och vi körde långsamt längs stranden i huvudstaden innan vi landade i grannstaden och fick en riktigt god middag, kållåda. Far i huset låtsades banta och levde på riven morot och lingon. Det verkade och såg ju bra ut ända tills efterrätten kom fram: Marängbotten med jordgubb och vaniljvisp. Mums!
Sen på kvällen satt vi ännu ute här på balkongen med mamma, grillade korv och åt upp det sista av Nannes kalaskaka.

Idag har det regnat och gissa vad man då kan göra? Jo,  man kan packa bilen full av tyska gäster och åka dit där det inte regnar. Idag styrdes kylaren österut och vi besökte Langinkoski. Det var ju nästan ett år sedan sist, så... och det är ju nästan närturism!

Det är så vackert där och jag skulle kunna sitta hur länge som helst och bara se på forsen.

Forsarna här är ett populärt ställe bland flugfiskarna.

Det här är den största lax, som dragits upp där. Tyvärr kommer jag inte ihåg hur stor den var.

"Våra tyska gäster" ute på strövtåg i den vackra naturen.

På hemvägen kurvade vi via Pyttis kyrkoby. Fotona från Pyttis medeltida gråstenskyrka är alla tagna av far i huset:

Möte på kyrktaket.

Klockstapeln är från 1800-talet.

Förslöad

Hjälp! Har gått på halva dagen i ett kör och nu är jag alldeles förslöad. Nu skulle jag behöva en kickstart. Känns som att jag inte vill göra nånting just nu. Så hur ska det gå när gästerna kommer imorgon och inget är färdigt. 
Nej nu! Måste väl ringa mamma och fråga råd?! :)

För övrigt så kommer det nu att bli lugnt här på bloggen under helgen, så passar nu på att önska er alla en riktigt fin midsommar.

Närturism

Vad kan man göra en lagom solig onsdag i juni? Jo, man kan förstås närturista. Att man dessutom har privilegiet att få turista tillsammans med trevliga människor från Tyskland är ju ytterligare ett bonus.

Efter att ha plockat upp mitt härliga ressällskap styrde jag min Adam plåtlåda mot öst. I lilla Lovisa finns den fina pärlan Strömfors Bruk, som är väl värd ett besök. Här finns mycket att se på.

Vi började i kyrkan. Den är så vacker och speciell med alla sina hörn. Den andas sådan frid och fåglarna utanför kvittrar så glädjen kvillrar i en.

Altartavlan är målad av ingen mindre än Helene Schjerfbeck (oj, det var inte lätt att skriva det namnet!). Hon ville inte gärna göra sådana här tavlor, men fick en beställning och var ju tvungen att förtjäna pengar också. Hon är en av Finlands absolut bästa konstnärer med sin modernistiska touch. Sorgesamt nog så säljs hennes tavlor nu för stora pengar. Förra året såldes hennes tavla Flicka med blont hår (1916) på Sothebys auktion i London för nära en miljon euro. Tänk vad allt Helene skulle ha kunnat göra med de pengarna. Hon levde fattigt i armod. Och det var ibland svårt att få tavlorna sålda för det var nationalromantiken som härskade samtidigt som hon ville måla helt annorlunda.

Vi vandrade omkring, beundrade omgivningarna, besökte museerna och hantverksbodarna samt gick på en utställning med fina tavlor. 

Det är vackra omgivningar. Rena rama paradiset. En simtur skulle ha suttit riktigt bra.

Förstås måste vi ju tanka mellan verserna.

Jag fick supergod svampsoppa. Tack för det!

Efter Strömfors var det raka spåret till Skeppsbron. Förstås måste vi iväg och kolla in 30-åringen. Och jadå, det ser riktigt bra ut med 30-åringen. Och mitt tyska sällskap fick sig ett kort samtal med Dirk Kühn.

Efter våra förfriskningar där på plats kurvade vi via Plagen = simstranden i stan, till mataffären där vi köpte två nystan garn av 7 bröder. De nystanen ska iväg till Tyskland. Och vet ni vad? Just precis, jag köpte inte ett endaste ett nystan. Strongt gjort eller hur?

Stort tack till mitt trevliga sällskap. Tack också för all förplägnad! Jag ställer när som helst upp som guide på nytt.

Och nu vet ni, nu tror jag faktiskt att det är dags för mej att krypa ner i sängen. Eller kanske jag ska sitta en stund och läsa först? Sticka blir det inte mer i kväll.

Äntligen vuxen

Förra veckans tisdag blev jag äntligen vuxen, konstigt nog, med tanke på att jag blir allt barnsligare med åren. Det har ni kanske märkt? 
Jag har faktiskt fullt sjå att bete mej vuxet ibland. I synnerhet då jag bara skulle vilja skutta omkring som en galning och skråla falskt. Och det på grund av både glädje och sorg. Döm om min förvåning då jag i den stora dagstidningen på det andra inhemska språket kunde läsa att jag är trendig! Man ska liksom ut i skogen och skrika. Eftersom jag ofta tycks veta sånt här rent intuitivt har jag börjat fundera på om jag borde bli nån sorts framtidskonsult. Jag verkar ju vara precis i samklang med tiden och veta vad som kommer att vara trendigt. Nu talar vi alltså då inte om mode för där är jag helt ute och seglar. Nej, inte det, men samhällsfenomen tycks mina känselspröt veta av i förväg. Mystiskt inte sant?

Men alltså för en vecka sedan blev jag vuxen, för då fick jag äntligen röra det mest förbjudna, mormors knapplåda!

Oj, vad spännande att gräva i den här skattkistan och försöka hitta knappar till det där gröna projektet i bakgrunden. 
Min vuxenhet firades med ädel dryck i en kupa av kristall. Det har ju tagit lite tid innan jag blev vuxen! :) Och lugn. bara lugn, jag hade chaufför!

NU skulle jag behöva någon som känner för att sy i fyra knappar. Alla frivilliga räcker upp handen nu! Va, inte en enda? Suck! Då måste jag nog göra det själv innan jag lägger mej ikväll.

Och nu mina vänner, nu måste jag bekänna en sak: Jag har ätit ½ kilo godis idag! Det kanske inte är så bra?

Men oj, vad gott det är! Vilken tur att jag inte är allergisk. Tänk att inte få känna den där solvarma och lagom söta smaken av jordgubb!
 
Ikväll beställde förresten dottern en Brittatårta till midsommarafton, så det vankas mera jordgubbar här i huset. Ja och här måste det bakas två ugnsplåtar som bottnar. Att dela en räcker inte åt det här gänget, som kan äta tårtan morgon, middag och kväll.

Och sist, men inte minst har jag en fråga till er sykunniga: Använder ni ännu silkespapper för att rita av mönster? 
Silkespapper använde jag på 1980-talet och början av 1990-talet, men utvecklingen har kanske gått framåt? 
Jag skulle behöva rita av ett mönster och sedan testa om jag kan sy. Tack och lov för Youtube, som visar hur mönstret ska placeras ut på tyget. Nu behöver jag då ett mönster, ett papper att rita av mönstret på, en måttsticka och en krita. Ajjo, tyg behövs förstås också. Jag ska öppna kistlocket och rota runt lite.

Från bakluckan

Igår var jag iväg med en trevlig dam från Tyskland till Liljendal, vart annars ska man åka på en småblåsig söndag? Hur som helst, mitt sällskap tyckte att det var vackert när jag sakta körde förbi Liljendal kyrka. Och så var hon imponerad över att alla liljendalbor som vi mötte i bilar hälsade. Men så gör man i Liljendal, visar artighet och vänlighet. Så det så! Åk dit och testa om ni inte tror mej.

Vårt egentliga mål var bakluckeloppiset, som ordnades i Liljendal i söndags. Behändigt och smart och ack, så lockande. Jag träffade också på Tilda, som jag inte alls såg på Liljendaldagarna. Undrar om hon fyndade på loppiset?

Själv kom jag förstås hem med lite grejer. Till all lycka fanns det inte garn på bakluckeloppiset!

En kakform och en sommarduk lämpligt så här inför midsommaren. De där Hackmans kakformarna har jag bakat i sedan 1980-talet och kakorna blir alltid perfekt gräddade. Den här formen var i ypperligt skick och nu måste jag bara bestämma mig för vilken sorts kaka det ska bli...

- Är det där Sagaform, frågade jag av en trevlig manlig försäljare.
- Nej, det är nog nånting billigt skulle jag säga. Du får dem för 50 cent stycke.

Förstås måste jag ju köpa dem då. Det gäller ju att vara förberedd, snart är det bara ett halv år kvar till julafton. Och kolla nu hur fint jag kan slå upp svagdrickan eller julmusten när jag har en kanna med en tomte på. Vad som kommer på uppläggningsfatet vet jag inte ännu, skinkskivor? Ost? Bröd? Kallskuret? Fisk? Bullar? Pepparkakor?
Kärlen är från svenska Cultdesign och så står det Marita Lord i bottnen. Vet nu inte om det är billigt krimskrams då?
Men ganska bra av mej att ändå se att det är svensk design, inte sant?

Och som socker på bottnen, en handbroderad jullöpare, som han också skulle ha 50 cent för. Men jag gav honom 2 euro för tomtekannan, uppläggningsfatet och löparen. Men säg inget åt far i huset, han skulle spricka om han visste att jag frivilligt betalade mera än det begärda priset.
Den här försäljaren hade också delar av Pentiks Ainoservis och jag skulle så gärna ha velat ha den. Han tog endast 5 euro för en tallrik, vars pris är uppe i över 10 euro om du köper direkt från Pentik. Tur att jag inte hade kontanter på mej för jag har tyvärr inte rum i köksskåpen. Snyft!

För övrigt ska det bli kul att se när far i huset märker den där tomtekannan i vitrinskåpet, om han nu märker den före julen?! Dukarna har jag snyggt lagt undan i råddiga förrådet så dem vet han inget om heller. Och förstås har han ingen aning om hur många kakformar jag har. Han är mera intresserad av det innehåll som kommer ut från ugnen än i vilken form det är.

Bakluckeloppis är verkligen smart. Packa in sakerna i bilen, kör till platsen, backa in mot tältet, öppna bakluckan och försäljningen är i full gång. Mycket mindre släpande och packande än på ett traditionellt loppis.

Den här Scania R730 är en riktig skönhet, inte sant? Den fanns utställd i lördags på samma gårdsplan som söndagens bakluckeloppis.

Från Hemmets Veckotidning

Min snälla mamma har rivit ut mönsterbeskrivningar från sin Hemmets Veckotidning. Men bara sådana mönster som hon själv gillar. Förra veckan fick jag alltså de här:

Beskrivning på ett virkat armband och eftersom mamma gillar det så kommer det också högst upp på min att-virka-lista. Mönstret är från HV nr 31 2015.

Jag fick också de här fina beskrivningarna från HV nr 24 2016. Den där sjalen ser spännande ut. Måste bara hitta garn först, hur nu det ska gå till? :)

Min mamma är som sagt snäll, så när det bakom ena sidan fanns andra delen av veckans kriminalfall rev hon helt enkelt ut ett extra blad.

Så nu kan jag också läsa veckans kriminalfall. Inte illa! Tack mamma för att du tänker på mej!

Från Liljendal

Blöt och frusen kom jag hem från Liljendal idag. Så synd att vädrets makter inte var nådiga. Inte kul när man ordnar roligheter för andra och det regnar bort.

Jag har alltså idag varit på Liljendaldagarna, ytterligare ett hembygdsevenemang. Så ni märker, jag håller på att bli rejält knutpatriotisk. Grannkommunen förra veckan och hemkommunen idag, få se hur detta kommer att sluta.

Det bästa med de här evenemangen är att få träffa alla trevliga människor. Idag träffade jag bland annat en bloggläsare live och fick så positiv feedback. Tack för den, sådant gör att jag orkar skriva många inlägg av bara farten.
Jag träffade också stickväninnan B och hennes man och på stående fot bestämde vi när vi ska åka iväg med chaufför och allt. Tjohooo, ska bli toppenkul. Stackars man säger jag bara. Jag tror inte riktigt att han vet vad han ger sig in på.
Och lugn bara lugn, vi är likadana, samlar på garn och mönster... så tänk om jag ändå är någorlunda "normal"?

På eftermiddagen flyttade jag på mej och satt under ett tälttak och småfrös. Nej, jag hade inte långkalsonger på och inte heller yllesockor. Jag lyssnade på musik och blev igen helt förvånad över hurudana förmågor lilla Liljendal kan trolla fram när som helst.
Och när jag satt där på den fuktiga bänken kom en mamma fram till mej och sa:
- Vår pojke har talat så mycket om L. Han är bra. De har trivts så bra tillsammans.
Rödbrusigt stammande tackade jag och fick höra att deras son hade muckat i fredags.
Jag blev så rörd, hon hade ju inte alls behövt säga nånting eller ens komma fram till mej. Sånt gör mej glad, spontana kommentarer. Hela vägen hem log jag ikapp med Hangö kex!

Det första jag gjorde när jag fått av mej kläderna var att ringa till Ekenäs och berätta vad jag fått höra. Ära den som äras bör, så att säga, fast lite stjärnglans må väl falla på modern också? :)
Och nej, det är absolut inte meningen att skryta med mina barn utan mera stämma till eftertanke: Vi borde komma ihåg att säga när nån gör nånting bra. Så kom ihåg att strö berömmets rosor kring er där ni går. Det är så många som jobbar hårt och aldrig får nåt tack eller får höra att de är bra.

Smolket i dagens glädjebägare är att minstingen åkte hem idag och så gick det inte att vandra runt och fotografera alla fina lastbilsfordon på Truck'n Lily. Snyft! Men jag ville inte utsätta min kamera för rotblöta. Den är inte vattentät.

De här Michelingubbarna lyckades jag dock fånga på bild. Och se så mörkt det var mitt på blanka eftermiddagen!

Från Karlstad

Igår fick vi äntligen det efterlängtade budskapet från Karlstad: Nu har han sett dagens ljus, den lilla prinsen.

Nåja, liten och liten, 56,5 cm och 4 440 gram. Stort varmt grattis till hela familjen! Nu är jag då moster * 4 och mamma har fått sitt 13:e barnbarn.
Fotot är taget av gossebarnets far. Jag har "lånat" det från lillsyrrans FB.

Det verkar för övrigt som om det är prinsarnas år i år: Prins Oscar, prins Alexander och nu då den här värmländska nyanlända prinsen. Dessvärre kan han inte få Värmland för prins Carl Philip är redan hertig över Värmland.
Nåja, nog om svenska kungahuset nu.

Eftersom den nyfödde är så lång, misstänker jag att den här bodyn kommer att vara för liten innan jag ens hunnit få den på posten.

Från Karlstad kommer också Sven-Ingvars, ifall ni inte visste det.

Från Esbo kom däremot minstingen igår. Jihaaa!

Från den åländska skärgården kom den röding som hamnade i Hagnäs och senare i en rökugn i grannbyn. 
Tack för den goda fisken!
Förresten, kan den betraktas som närmat? Vi fick ju den från grannbyn och det har väl ingen betydelse att han som skötte fiskrökningen kom från Tyskland?

Från postlådan

I tisdags kunde jag plocka den här från postlådan:

En liten sommartidning från Novita som gåva. Tack, tack, mera sådant i postlådan istället för räkningar som tar knäcken på en. Hur ska man ha råd med nytt garn då man måste betala räkningar hela tiden?

I tidningen finns elva inspirerande mönsterbeskrivningar. Här en fin virkad filt.

Och här lite spetsstickning. Min mamma tycker att jag ska sticka jumpern åt dottern. Och visst har jag sneglat lite på beskrivningen redan. Den stickas uppifrån och ner. Det skulle vara nytt för mej, så kanske?

Och så vill vi ju ha det lite snyggt i garderoben eller hur? Nu gäller det bara att hitta dom här av trä. Vi har inte längre sådana, åtminstone inte här i huset, så kanske iväg till en loppis och fynda?

Makramé är trendigt, så kanske jag skulle våga mej på det där kuddöverdraget? Misstänker dock att den virkade mattan har förtur för till den finns det åtminstone material. Dock inte i den där läckra färgen, så kanske jag ändå måste köpa nytt? :)

Årets sommarhatt har inte sett dagens ljus ännu, så kanske det skulle vara dags nu? Och vem behöver inte en virkad kasse? Kanske jag nu skulle virka en riktigt åt mej själv? Alla andra kassar har jag nämligen hittills gett bort.

Och dom här virkade ballerinaskorna är så söööta. Dom måste jag nog pröva på sen nån gång...

Kul med sådan här post, lika kul som den jag fick i måndags.

Och nu, nu är det dags att göra det jag borde ha gjort för långe sedan, dvs göra en backup på det jag har i datorn och vill ha sparat. Ajjo, och så ska navigatorn också uppdateras. Håhåjaa... inget balkonghäng idag inte!