Alldeles tårögd...

... har jag nu varit i två veckors tid. 

För två veckor sedan drabbades vår familj av en ofattbart stor och svår sorg. Tack vare familj och vänner har vi hankat oss fram. Själv har jag kunnat skingra tankarna när jag varit på jobbet. För mej har det varit bra att kunna fokusera på annat än alla de där tumultartade tankarna som ockuperar min stackars hjärna däremellan. Tankar som går i en evig loop, tankar som inte går att stänga av och tankar som är värst och slår hårdast på morgonnatten vid tretiden.

Min hulda moder har försökt trösta med att: "Han ger inte större bördor än man orkar bära". Det sade en gammal fin kvinna i min hemby, som också hade genomlevt stora förluster. Nu just känns det som den här bördan inte är hanterbar. Hemskt nog. Jag har sagt åt min moder att om jag ser den där Han, så kommer jag att skjuta honom! Då blev hon nog lite förskräckt, stackarn. Men lugn bara lugn, här finns inga skjutvapen endast en yxa, en motorsåg och en Hilti borrmaskin. Hur långt man kommer med dem vet jag inte.

Minstingen har sagt att man ska göra vanliga saker, åtminstone försöka. Och det tycker jag att låter klokt, så nu har jag bestämt mej för att försöka göra vanliga saker och till dem hör att blogga. Dock vet jag att det finns saker som jag inte kommer att orka göra just nu. Men ett litet steg i gången och en dag i taget...

Alldeles tårögd tog jag emot en så fin julklapp i onsdags då jag avslutade en kurs i den bästa av byar i grannkommunen.

Jag fick en låda full av de godaste jultårtor. Inuti dolde sig aprikossylt i en del och...

...gröna kulor i andra! Riktigt gott och bra för dem, som inte gillar plommonsylt. Och nej, det finns inte en enda jultårta kvar längre...

Men julpepparkakorna jag fick ska nog sparas till julen även om det kan bli svårt. Jag har gömt de oöppnade påsarna i *schhh* hobbyrummet! Jag räknar med att karlfolket inte vågar sig in där. Hoppas att jag räknar rätt.

Och så fanns det ännu supergott havrebröd i den stora påsen jag fick med mej hem i onsdags. Två lämnade jag kvar och resten gömde jag i frysen.
Ett stort, stort TACK för den fina gåvan.

Tack också för all vänlighet, värme och omtanke som kommit oss till del.
Och tack till svärsonen och sönerna, som har sett till att vi har fått mat.

Ta vara på varandra!

Ett flängande

Hela dagen lång har det varit ett enda flängande för mej. Jag startade med kurs i den nordligaste ändan av den bästa stadsdelen. Sedan var jag hem en vända och hann äta en rågbrödsmacka och dricka te innan vi körde iväg till stan med morfar i huset. Då hade han hunnit med att byta till vinterdäck på min Adam plåtlåda.

Och jippijajej! Åtgärd nummer tre fixad, morfar i huset krånglade inte ens. Tack och lov för det. Nu är det bara att vänta, vänta, vänta...

I stan plockade upp vi upp D och sedan styrdes kylaren västerut för ett besök i grannstaden och återvinningscentralen. Där fyndade D och morfar i huset medan jag avhöll mej från det mesta. Jag sparar mina fynd till imorgon!
Sedan tillbaka till stan och lasta av D:s fynd och sedan hem via grannbyn. Puuuh!

Själv fyndade jag igår:

Virka åt småfolket! Den här måste jag ju bara ha, inte sant?

Tvätten borde nu hängas och jag borde packa väskan. Och förstås borde jag ju skriva en lååååång lista med allt jag tror att jag borde handla eller åtminstone se på imorgon. Håhåjaaa. Och snart måste jag sätta örat på kudden för det är tidig väckning imorgon.

Och kära vänner, imorgon är jag i Tammerfors, så det blir inget blogginlägg.
Hoppas att ni alla får en härlig lördag!

Råg i ryggen

Huhuh vet ni, det har varit fullt program hela dagen idag och ändå har jag ingenting fått gjort. Nu borde den berömda någon dyka upp här och fylla tvättmaskinen, så jag har något att ta på mej i lördag! Men inte syns här några frivilliga, nej, tyvärr inte.

En arbetsseger är att jag fick morfar i huset till stan idag och han gjorde två grejer, som han dels inte vill och dels inte alls var pigg på. Som belöning fick han köpa fettbollar åt fåglarna! Det var väl snällt? I morgon ska vi in till stan på nytt och då ska jag försöka få honom att genomföra sista steget i trestegsplanen. Håll tummarna att det går bra. Tack!

Jag hann ett varv in på jobbet och skriva namnet på listan, som låg på köksbordet. Hoppas att det nu blir bra och att datumen sen passar alla. Jag hann också iväg på möte på eftermiddagen och handla kattmat. Och så har jag varit iväg och hälsat på min hulda moder.

Och trots att jag enligt konstens alla regler borde ha råg i ryggen efter att ha kalasat på Robins goda bröd...

... så känner jag mej mera som ett slattrigt kokt spaghettistrå! Kanske jag lider av för lite sticktid?

Världens bästa kolleger

Inte nog med att jag har världens bästa kursdeltagare. Jag har också världens bästa kolleger! en av dem tänkte lite extra på mej och känner mej så pass bra att jag fick en gåva idag:

Mums! Ohälsosamt och min pinsamma svaghet, näst efter garn då förstås! Stort tack!
Själv hade jag idag tänkt rapportera hur hälsosam jag är, som äter enbart rågbröd, så här Världsdiabetesdagen till ära. Men glöm det nu! Hallonbåtar kan jag inte motstå. Inte för att jag tänker sluka i mej dem alla idag. Nej, jag sparar påsen och försöker öva upp min karaktär. Men en dag så...

I morgon vet ni, då ska jag försöka vara lite ledigare och då ska jag tillbringa dagen med morfar i huset och försöka få honom att göra sådant, som han inte vill. Hoppas att ni önskar mej lycka till och håller tummarna lite grann. Tack!

Julegranen vår...

I morse tog jag ut allting av sovmorgonen och låg i sängen ända till larmet gick strax efter halvtio. Och jag sov vet ni riktigt gott, visserligen med råddiga drömmar, men ändå... Jag behövde inte hasta iväg tidigt för jag fick ett återbud i Dataöppet. Och vet ni vad jag gjorde med min oinplanerade lediga tid? Stickade? Nä. Virkade? Nä. Jag planerade vårens datakurser och nu är allting klappat och klart. Det enda som fattas är kursdeltagare. Hoppas att de kommer. Ni får hålla tummarna efter jul. Nu före julen har ni inte tid med sådant, för nu behöver ni antagligen också extra tummar för att hinna bli färdiga med alla klappar i tid.

Julegranen vår...

... den är så fin i år...
Nå, jonej, inte är det där någon julgran precis. Det är ju rosmarin! Det blev kvar från söndagens farsdagsmiddag. Frågan är vad jag ska göra med den nu? Rosmarin anses skydda mot onda makter, så kanske jag ska försöka hålla liv i den så länge som möjligt? Den anses också vara bra för minnet, så jag borde ju nog knapra lite på den också. Men... tja, inte finns det väl rosmarin i kakor? Nääe, nog måste jag väl hitta på maträtter, som kräver den här kryddan. Ack, ack...

En rödklädd herreman

– Nu är han här, hojtade morfar i huset upphetsat igår.
– Vem då?
– Men int borde han ju komma än.
– Vem då?
– Hur är han så tidig?
– Vem då, frågade jag nu med något frostigt i rösten.
– Nå, han med röd dräkt förstås.
– Va? E julgubben här redan?
– Nej, nej...

... domherren är här redan.
– Asch, honom såg jag redan i lördags därborta i granen.

I morse steg jag upp redan före klockan sex. Morfar i huset tyckte att det var natt fortfarande och med tanke på hur mörkt det var ute, så kanske det var så och jag hade tagit fel på tiden?
– Varför stiger du upp så tidigt när int du behöver, stönade han från sängbottnen.
– Jag ligger i hårdträning så att jag sedan hinner med allt om jag nu nån gång blir pensionär, svarade jag med min lenaste stämma.

Ännu ett livligt veckoslut

Nu börjar veckoslutet sjunga på sista versen. Huset har för flera timmar sedan tömts på barn och barnbarn och första maskinen med disk är färdig. Farsdagsmiddagen var jättegod. Minstingen gjorde rostbiff. Mums och tack! 
Själv slarvade jag med efterrätten, så det blev ingen kaka utan glass istället.
Och så här på Chokladens dag, så öppnade jag också konfektasken, som jag fick i torsdags.

Igår var jag iväg till min hulda moder tillsammans med B, D och T. Mamma bjöd på...

... smarrig smörgåstårta från grannkommunens bageri. Mums och tack!

Direkt från min hulda moder styrde jag Adam-plåtlådans kylare mot ungdomslokalen i min forna hemkommun. Där såg jag på en rörande, berörande teater med ypperliga rollprestationer.

Systrarna Snövit handlar om sex kvinnor som möts på gynekologiska avdelningen. Mycket gick att känna igen från kvinnolivet när den ena levnadshistorien efter den andra sakta trädde fram.
En riktigt lyckad lördagskväll alltså.

Väl hemma hade jag tänkt virka lite, men tröttheten övermannade mej och jag kröp ner mellan lakanen redan före klockan 22.30! Håller jag på att bli gammal?

Önskar er alla en riktigt bra start på veckan!

Trisseltrassel

Nu har det på något sätt tagit stopp med min virkning. Jag vet inte om jag ska riva eller om jag ska fortsätta och bara improvisera. Det är ett enda trisseltrassel!

Trots att jag gjort precis som det står i beskrivningen, så stämmer inte maskantalet innan jag kommer till slutet. ARGH! Jag kan förstås försöka riva, men... Inte konstigt att inspirationen flyr iväg. Hallåååå, nån som kan ingjuta lite virkningsiver i mej?

Önskar er alla ett riktigt skönt veckoslut!

Lite konstig

Fredag kväll och jag känner mej lite konstig. Ja, alltså konstigare än vanligt. Novembermörkret omsluter mej. Mina tankar går också i grått för jag tänker på alla som inte mår bra, alla som har mist någon nära och kär, alla som är svårt sjuka, alla som är ofrivilligt ensamma, alla som har problem med den skenande digitaliseringen i samhället, alla som....
Inte bra funderingar alls så här på fredagskvällen. Morfar i huset föreslog att vi skulle åka iväg en sväng, men i det här vädret?

Ute är det fuktigt och vått och jag har egentligen inte lust med någonting alls. Jag funderar febrilt på hur jag kunde undvika att riva upp min omöjliga virkning, Kan jag liksom säga att det är fel i mönstret? Kanske bäst att dra fram någon gammal stickning istället?

Idag har jag ändå varit ordentlig och förhandsröstat i församlingsvalet. Här hos oss går ju fyra församlingar ihop och bildar en ny helhet, så det är ju lite spännande. Och roligt att kunna rösta utanför de gamla kommungränserna. Hoppas att den nya församlingen kommer bra igång.

Jag har också gett ett litet bidrag till Näsdagen. Jag önskar ju fortfarande att världen skulle vara en bättre plats...

Idag har det gått 80 år sedan Kristallnatten. Ibland kan jag inte låta bli att undra om vi är på väg dit igen med alla extremiströrelser och all hatretorik.
Med tanke på allt det här och lite till är det kanske inte alls underligt att jag känner mej lite konstig...

Igår fick jag till min stora överraskning en present...

... en konfektask! Tack snälla söta rara!
Tänk, vi har träffats endast tre gånger på höstterminen! Och ändå får jag en gåva. Så snälla och fina människor omger jag mej med. Hoppas att ni också har sådana i er närhet!

Krokad grytlapp

Förra månaden hann jag kroka en grytlapp och det var riktigt roligt.

Modell: Krokad pannlapp á la Strömsö

Garn: Tjocka yllegarnsrester

Åtgång: 68 g

Virknål: Nr 5 och 4

Nu borde bara nån pressa grytlappen, men vem ska göra det?
Inte jag i varje fall för jag ska kolla min bärbara dator, som jag ska ha med i undervisningen i morgon, packa väskan och se till att jag har rätt kursmaterial med mej och sen måste jag nog ta mej i kragen och riva upp ett virkprojekt, som ser alldeles galet ut!

Värmande omtanke

Eftermiddagen är lite ruggig och fuktig. Jag är hemma på en kort paus innan jag hastar vidare till grannkommunen och håller en trevlig kurskväll där. Nu undrar ni säkert hur jag vet att kvällen blir trevlig. Självklart blir den det på grund av det trevliga sällskapet! Dessutom litar jag på nätverket i den där byn, förstås kan man aldrig veta med säkerhet. Men då får jag dra något otippat ur den obefintliga bakfickan. Som datalärare prisgiven åt tekniken har jag under årens lopp lärt mej att ha material i reserv och att improvisera.

För övrigt gör det inget att det är grått och fuktigt ute, bortsett då från att mitt hår lockar sig och står ut åt alla håll och kanter. Det trivs så bra i fukten. Jag riktigt hör hur det växer så det knakar.

Min arbetsdag började så här furstligt. Det är kollegan som visar värmande omtanke och dukar så här fint inför vårt veckovisa möte. Tack för det.

Igår fick jag förresten också ett fint tack per e-post. Härligt! Det sägs att vi östnylänningar är ogina med beröm. Kanske något, som vi borde ändra på. Härefter ska vi försöka komma ihåg att berömma, uppmuntra och säga tack. Då blir alla glada över den värmande omtanken.

Skriker den?

Så här på svenska dagens sista skälvande minuter kan jag inte låta bli att grubbla över vår nya matgäst här ute.

Skriker den? Eller varför heter den Nötskrika? Och nu måste jag i ärlighetens namn säga att jag inte alls minns om jag någonsin har hört dess läte. Dags att kontakta Naturväktarna, inte sant?

Apropå svenska dagen ännu, idag borde man ha fått en Gustav Adolfs bakelse. Jag har tyvärr inte sett till någon sådan, har ni?
I morgon är det förresten Kladdkakans dag. En sådan borde man alltså baka, men nu är timmen redan sen och imorgon blir det undervisning för hela slanten...

Och apropå att se, morfar i huset körde idag förbi Café Vaherkylä.
– Det kom ut damer med stora kassar. Du skulle ha sett.
Oj, då högg det till i hjärtat. De var ju damerna på stickcaféet! Och där var inte jag. Snyft!
För övrigt tror jag nog att han bestämt överdrev. Har ni sett att vi skulle ha stora kassar med garn på stickcaféet? Nä, just det. Inte har vi ju garn inte... :)

Det luktar

– Vad har du gjort i vessan, hojtade morfar i huset i morse. (Vessa = toa)
– Ingenting, hurså, frågade jag smått yrvaket.
– Någo ha du no gjort.
– Näe det ha ja int.
– Men det luktar! Är det du?
– Nä, int e de ja. Ja är nyduschad och fräsch som en nyponros.
– Det luktar, fortsatte han envist.
– Öh, gör det nu int alltid det på vessan?
– Nä, int så här, morrade morfar i huset och gick ut med roskpåsen. (Rosk = skräp, avfall).

– Det luktar, gastade han när han återvände in.
– Aj, int på vessan då?
– Nä, det luktar dit ut. Det är det där dom kippade på åkern tidigare i veckan.
– Nå, där ser du. Jag är helt oskyldig.

Synnerligen intressant diskussion så där på måndagsmorgonen. Hoppas att de där högarna försvinner fort ner i jorden, så inte jag längre behöver bli beskylld för att lukta! 
Själv kan jag tänka mej trevligare diskussioner, som till exempel att om och om igen förundra sig över lilla M och hur bra vårt gemensamma veckoslut gick!
Det gick så bra att vi kanske får göra om det någon gång. Det ni!

Jag har haft en givande och intressant måndag med undervisning i grannkommunen och så har jag gjort en intervju på eftermiddagen. Nu borde någon skriva rent den. Och eftersom jag nu just är ensam i huset så är väl denna någon jag?

Ett under av ordning

Nå, hur gick det nu, undrar ni kanske oroligt. Klarade vi alla av lilla M:s första sova-över-natten-besök?

Jodå, det gick över förväntan ska jag säga, bortsett då från att jag i natt inte sov så mycket. Varje gång den lilla hade något ljud var jag klarvaken och lyssnade spänt. Sover hon? Mår hon bra? Behöver hon någonting? Det blev minst sagt stressigt för mormor. Den lilla sov och sov och mormor lyssnade och lyssnade. Morfar i huset fungerade som back up på soffan i vardagsrummet! Klockan fem i morse satte sig lilla M upp och började prata och leka med sin katt och med Pingu. Då trodde vi att nu är loppet kört och det gäller att börja kravla sig ur bädden. Plötsligt ville den lilla att jag skulle sjunga Bä bä vita lamm, efter tre gånger så bytte jag till vaggsången Slumra in och då somnade hon. Nästa gång hon vaknade var klockan redan 7.15. Inte illa!

Det måste ha varit utomhusluften igår, som gjorde susen. Vi var nämligen iväg till gravgården och tände ljus. Träffade både bekanta och släktingar, bland annat de två svägerskorna. Innan vi kom hem hann vi ännu ett varv till min hulda moder. Självklart sov lilla M riktigt gott efter detta vårt flängande.

Idag när vi just hade hunnit börja fundera på vad vi skulle göra för kul, så hörde vi en bildörr slå igen. Det var lilla M:s mamma och pappa som tidigt återvände från huvudstaden. Stackars mamman, som hade haft jättelessamt efter dottern. Lilla M å sin sida hölls inte länge i mammans famn innan hon sprang rakt in i min!
Morfar i huset stekte plättar och sen skulle den lilla hem. Nä, nä, sa hon bestämt. Hon ville vara kvar. Hon gav ändå med sig utan skrik och vinkade glatt när de körde iväg hem.
Tänk, visst var det något av ett under att vi klarade oss? Fast nåja, måste väl medges att vi på något plan har barnavanan inne. Ja och så går det ju bra då man är två, så att den ena hinner gå på toa, fixa maten osv. medan den andra ser efter den lilla.

I söndags för en vecka sedan frågade dottern om jag hade Novitas Viidakko (Djungel) garn någonstans.
– Jo, det har jag nog, för jag stickade ju ett par sockor av det garnet åt T. Men var ska jag hitta det? Kanske i socklådan? Jag måste se om jag hittar det nere i källaren.
– Men du har ju din garntabell i excel, sa dottern.
– Ajjo, svarade jag lite svävande för jag är inte alls säker på att den stämmer efter morfar i husets vilda städframfart i somras.

För en vecka sedan så letade jag först i byrålådorna med sockgarn. Nä, inget sådant garn där inte.
Sedan tog jag ett varv via källaren. Men eh... jag orkade kolla endast i två plastlådor.
I måndags så tog jag då tjuren vid hornen och kollade i min garntabell. Där stod att garnet gick att finna i en grön Nalle Puh-låda och noga angivet var den lådan fanns placerad. Men det var i ett annat hus för över fyra år sedan...

En grön Nalle Puh-låda hittade jag i hobbyrummet. Ivrigt öppnade jag locket och...

... se på sjutton. Där fanns det där Nalle Puh-häftet, som vi har hållit utkik efter. Häftet där jag skrev ner det som min farbror på allhelgona år 2012 berättade för mej om sin barndom och ungdom. Detta för att jag ville veta hur det var hos farmor innan jag fanns till och för att snart skulle det vara för sent att fråga någon. Vi tittade också i gamla fotoalbum. Nu, nu kan jag äntligen skriva rent mina anteckningar. Jag önskar innerligt att jag hade fångat min farbrors röst. Men han skulle nog inte ha gillat att tala med en diktafon påslagen.

Jag hittade också mitt stora stickhäfte där jag noggrant antecknat nästan allt jag tillverkat, av vilket garn, hur jag randat sockan osv. Det häftet tog prompt slut år 2013, så det är nog då jag har övergått till Exceltabell på datorn i stället. Sedan hittade jag lite mönsterbeskrivningar på diverse grejer och en kopia på minstingens avgångsbetyg från högstadiet. Längre ner vågade jag inte börja gräva utan lade fort fast locket igen.

– Vänta, jag såg ju en Nalle Puh-låda nyligen, sa morfar i huset hjälpsamt, då jag suckade över att det endast fanns papper i den där gröna lådan.
Sedan gick han till förrådsrummet för sänglinne, handdukar, dukar, gardiner o. dyl. Och så drog han fram en liten orange Nalle Puh-låda med garn i.
– Nä, det är inte den, sa jag och lade pannan i djupa veck. Har jag faktiskt ytterligare en grön Nalle Puh- låda? Hmmm....

Tillbaks in i hobbyrummet och rota. Och javisst, se där inklämt längst inne i det bortersta hörnet, där hittade jag ännu en grön Nalle Puh-låda. Den satt på ett så svårt ställe att jag inte kom åt den, så inte konstigt att jag mer eller mindre hade glömt bort den. I det här prekära läget kom till all tur morfar i huset till min undsättning. Nog för att han mumlade något om "tokiga garnkärringar, man kan ju ta vilket garn som helst". Men när han fick höra att dottern frågat efter det där garnet, ja se då blev det genast annat ljud i koskällan. Jag undrar just varför, inte stickar eller virkar hon ju.

Spänningen steg allteftersom lådhögen växte på höjden...

Och visst är jag ett under av ordning, för i den översta gröna lådan, där hittade jag 162 g 7 bröder Viidakko-garn. Det postas imorgon, så dotterns kompis får byxan till sitt barn färdigstickad.
Hurra, så ordentlig jag är! Nu ska jag ordentlig ta bort det nystanet från min garntabell, så att jag inte tror att jag har kvar garn, som inte längre finns i huset

Önskar er alla en riktigt bra start på veckan!

Så vacker...

– Nä, vad är det där, frågade morfar i huset igår då jag kom med mitt stora paket.
– Jag fick det av... började jag och hann inte ens till punkt.
– Varför ska dom ge gåvor åt dej?
– Nå, för att...
– Vet dom int att du har lön?
– Jo, men...
– Dom vet förstås int att du e så tokig att du till o me sku jobba gratis?
– Nä, men dom vill ju...
– Nej, hå hå, avslutade morfar i huset prompt diskussionen och jag fick aldrig en chans att förklara att min arbetsinsats uppskattas. Kanske han är avundsjuk? Det är länge sedan han har fått någon extra gåva för sina insatser. Mest brukar det bli skäll och gnäll. Stackars han. Det är nog inte lätt att vara man. Dock fick han mycket beröm av sin svärmor igår, men det har jag inte ens talat om ännu. Jag sparar på det tills lämpligt tillfälle infinner sig.

Igår fick jag alltså en fin gåva, som tack för grundkursen i data.

En så fin orkidé med hela fyra blomstänglar.
Morfar i huset gjorde stora ögon när jag öppnade mitt paket.
– Vet dom alls vad en sån där kostar, frågade han.
– Det vet jag inte. Men den är vacker, sa jag och fick endast några grymtningar till svar.

Och som ni ser, så är det fullt av knoppar. Den kommer att blomma länge än. Stort tack till mina aktiva kursdeltagare. Hoppas att vi ses på vårterminen.

Idag är det spännande ska ni veta. Lilla M ska vara här över natten för första gången. Jag har städat sovrummet och bäddat rent. Morfar i huset har bäddat en extra säng åt lilla M. Få se om någon av oss alls sover i natt?

Det ska börjas i tid...

För några veckor sedan dök julgodiset upp i affärerna. Lite senare dök julpapper, band, servetter osv. upp. Jag har en känsla av att det blir tidigare för varje år. Det känns som att man knappt har hunnit lämna grillsäsongen bakom sig innan julgrejorna är framplockade.

Och förstås känns det ju som att jag då också måste haka på tåget, så...

... igår åt vi säsongens första jultårtor/stjärnor till efterrätt efter hönsmiddagen.
Och som ni ser är det inte vilka jultårtor som helst, nej de här är Fazers med en grön kula i mitten! Mums! Men jag kommer nog att baka mina jultårtor helt traditionellt med plommonmarmelad och kanske i år variera lite och göra en del med äppelmarmelad.

Och nu vet ni, nu är det bara två veckor kvar tills jag åker till den stora mässan! Och förstås ska jag inte köpa garn! Nej, absolut inte ifall jag inte har ett projekt, som jag behöver garn till. Jag ska bara njuta av trevligt sällskap, vandra runt, förundra mej över all färgprakt, klappa lite på garn ifall jag kommer åt något nystan och så köpa lite strumpstickor och kanske någon virknål. Det låter väl som en bra plan?
Jag skrev ut kartorna över hallarna igår. Nu ska jag bara kolla vilka ställen jag tycker att jag absolut måste gå till.

Önskar er alla en riktigt trevlig helg!

Ledig dag

Idag har jag varit så att säga ledig. Den ursprungliga planen var att jag skulle befinna mej i skogen, men så blev det nu inte. Jag har jobbat, förtvivlat försökt komma ifatt allt skrivbords/kontorsjobb, som blir ogjort då jag undervisar dagarna i ända och däremellan befinner mej ute på vägarna. Att jag tar mitt jobb på djupaste allvar fick ju morfar i huset erfara häromsistens. Ikväll kryper jag dock i säng med en bok istället för facklitteratur

Det största jobbet jag har gjort idag är fylleri!

Jag har helt enkelt fyllt i nästa års kalender för vårterminen utan att riktigt veta hur det kommer att se ut. HUPS! Kanske jag ska lämna en hel del luckor för oförutsedda grejer? Eller borde jag ändå planera åtminstone en ny kurs inom datateknik till våren? Men vad skulle det i sådana fall vara? Eh, kanske bäst att nu krypa ner mellan lakanen tillsammans med Betinkan...