Lite konstig

Fredag kväll och jag känner mej lite konstig. Ja, alltså konstigare än vanligt. Novembermörkret omsluter mej. Mina tankar går också i grått för jag tänker på alla som inte mår bra, alla som har mist någon nära och kär, alla som är svårt sjuka, alla som är ofrivilligt ensamma, alla som har problem med den skenande digitaliseringen i samhället, alla som....
Inte bra funderingar alls så här på fredagskvällen. Morfar i huset föreslog att vi skulle åka iväg en sväng, men i det här vädret?

Ute är det fuktigt och vått och jag har egentligen inte lust med någonting alls. Jag funderar febrilt på hur jag kunde undvika att riva upp min omöjliga virkning, Kan jag liksom säga att det är fel i mönstret? Kanske bäst att dra fram någon gammal stickning istället?

Idag har jag ändå varit ordentlig och förhandsröstat i församlingsvalet. Här hos oss går ju fyra församlingar ihop och bildar en ny helhet, så det är ju lite spännande. Och roligt att kunna rösta utanför de gamla kommungränserna. Hoppas att den nya församlingen kommer bra igång.

Jag har också gett ett litet bidrag till Näsdagen. Jag önskar ju fortfarande att världen skulle vara en bättre plats...

Idag har det gått 80 år sedan Kristallnatten. Ibland kan jag inte låta bli att undra om vi är på väg dit igen med alla extremiströrelser och all hatretorik.
Med tanke på allt det här och lite till är det kanske inte alls underligt att jag känner mej lite konstig...

Igår fick jag till min stora överraskning en present...

... en konfektask! Tack snälla söta rara!
Tänk, vi har träffats endast tre gånger på höstterminen! Och ändå får jag en gåva. Så snälla och fina människor omger jag mej med. Hoppas att ni också har sådana i er närhet!