Ett under av ordning

Nå, hur gick det nu, undrar ni kanske oroligt. Klarade vi alla av lilla M:s första sova-över-natten-besök?

Jodå, det gick över förväntan ska jag säga, bortsett då från att jag i natt inte sov så mycket. Varje gång den lilla hade något ljud var jag klarvaken och lyssnade spänt. Sover hon? Mår hon bra? Behöver hon någonting? Det blev minst sagt stressigt för mormor. Den lilla sov och sov och mormor lyssnade och lyssnade. Morfar i huset fungerade som back up på soffan i vardagsrummet! Klockan fem i morse satte sig lilla M upp och började prata och leka med sin katt och med Pingu. Då trodde vi att nu är loppet kört och det gäller att börja kravla sig ur bädden. Plötsligt ville den lilla att jag skulle sjunga Bä bä vita lamm, efter tre gånger så bytte jag till vaggsången Slumra in och då somnade hon. Nästa gång hon vaknade var klockan redan 7.15. Inte illa!

Det måste ha varit utomhusluften igår, som gjorde susen. Vi var nämligen iväg till gravgården och tände ljus. Träffade både bekanta och släktingar, bland annat de två svägerskorna. Innan vi kom hem hann vi ännu ett varv till min hulda moder. Självklart sov lilla M riktigt gott efter detta vårt flängande.

Idag när vi just hade hunnit börja fundera på vad vi skulle göra för kul, så hörde vi en bildörr slå igen. Det var lilla M:s mamma och pappa som tidigt återvände från huvudstaden. Stackars mamman, som hade haft jättelessamt efter dottern. Lilla M å sin sida hölls inte länge i mammans famn innan hon sprang rakt in i min!
Morfar i huset stekte plättar och sen skulle den lilla hem. Nä, nä, sa hon bestämt. Hon ville vara kvar. Hon gav ändå med sig utan skrik och vinkade glatt när de körde iväg hem.
Tänk, visst var det något av ett under att vi klarade oss? Fast nåja, måste väl medges att vi på något plan har barnavanan inne. Ja och så går det ju bra då man är två, så att den ena hinner gå på toa, fixa maten osv. medan den andra ser efter den lilla.

I söndags för en vecka sedan frågade dottern om jag hade Novitas Viidakko (Djungel) garn någonstans.
– Jo, det har jag nog, för jag stickade ju ett par sockor av det garnet åt T. Men var ska jag hitta det? Kanske i socklådan? Jag måste se om jag hittar det nere i källaren.
– Men du har ju din garntabell i excel, sa dottern.
– Ajjo, svarade jag lite svävande för jag är inte alls säker på att den stämmer efter morfar i husets vilda städframfart i somras.

För en vecka sedan så letade jag först i byrålådorna med sockgarn. Nä, inget sådant garn där inte.
Sedan tog jag ett varv via källaren. Men eh... jag orkade kolla endast i två plastlådor.
I måndags så tog jag då tjuren vid hornen och kollade i min garntabell. Där stod att garnet gick att finna i en grön Nalle Puh-låda och noga angivet var den lådan fanns placerad. Men det var i ett annat hus för över fyra år sedan...

En grön Nalle Puh-låda hittade jag i hobbyrummet. Ivrigt öppnade jag locket och...

... se på sjutton. Där fanns det där Nalle Puh-häftet, som vi har hållit utkik efter. Häftet där jag skrev ner det som min farbror på allhelgona år 2012 berättade för mej om sin barndom och ungdom. Detta för att jag ville veta hur det var hos farmor innan jag fanns till och för att snart skulle det vara för sent att fråga någon. Vi tittade också i gamla fotoalbum. Nu, nu kan jag äntligen skriva rent mina anteckningar. Jag önskar innerligt att jag hade fångat min farbrors röst. Men han skulle nog inte ha gillat att tala med en diktafon påslagen.

Jag hittade också mitt stora stickhäfte där jag noggrant antecknat nästan allt jag tillverkat, av vilket garn, hur jag randat sockan osv. Det häftet tog prompt slut år 2013, så det är nog då jag har övergått till Exceltabell på datorn i stället. Sedan hittade jag lite mönsterbeskrivningar på diverse grejer och en kopia på minstingens avgångsbetyg från högstadiet. Längre ner vågade jag inte börja gräva utan lade fort fast locket igen.

– Vänta, jag såg ju en Nalle Puh-låda nyligen, sa morfar i huset hjälpsamt, då jag suckade över att det endast fanns papper i den där gröna lådan.
Sedan gick han till förrådsrummet för sänglinne, handdukar, dukar, gardiner o. dyl. Och så drog han fram en liten orange Nalle Puh-låda med garn i.
– Nä, det är inte den, sa jag och lade pannan i djupa veck. Har jag faktiskt ytterligare en grön Nalle Puh- låda? Hmmm....

Tillbaks in i hobbyrummet och rota. Och javisst, se där inklämt längst inne i det bortersta hörnet, där hittade jag ännu en grön Nalle Puh-låda. Den satt på ett så svårt ställe att jag inte kom åt den, så inte konstigt att jag mer eller mindre hade glömt bort den. I det här prekära läget kom till all tur morfar i huset till min undsättning. Nog för att han mumlade något om "tokiga garnkärringar, man kan ju ta vilket garn som helst". Men när han fick höra att dottern frågat efter det där garnet, ja se då blev det genast annat ljud i koskällan. Jag undrar just varför, inte stickar eller virkar hon ju.

Spänningen steg allteftersom lådhögen växte på höjden...

Och visst är jag ett under av ordning, för i den översta gröna lådan, där hittade jag 162 g 7 bröder Viidakko-garn. Det postas imorgon, så dotterns kompis får byxan till sitt barn färdigstickad.
Hurra, så ordentlig jag är! Nu ska jag ordentlig ta bort det nystanet från min garntabell, så att jag inte tror att jag har kvar garn, som inte längre finns i huset

Önskar er alla en riktigt bra start på veckan!