Ensam hemmakväll

Dubbelmorfar och äldsta sonen försvann vid 17-tiden. De övergav mej och lämnade mej helt ensam med katterna. Och det var riktigt bra det ska ni veta, för nu har jag äntligen kommit ikapp med datajobbet. Puust! Konstigt hur snabbt allting går då man inte avbryts av två karlar med jämna mellanrum. När man får jobba ensam och koncentrerat, då går det undan minsann.

Dubbelmorfar gläder sig åt den här blomman i vår trädgård! Gissa vad det är för en?

Själv är jag betydligt gladare åt de här bären! Nostalgiskt minns jag krusbärssylten från barndomen. De här hinner dock inte bli till sylt för vi äter upp dem an efter och har inte flera än en buske!

Lite hit och dit

Puuuh! Så var den värsta semesterstressen över för denna gång! Och nu har jag så smått övergått till mitt normala datorhäng. Dock känns det som vanligt som om jag ingenting får gjort. Det här beror mycket på att det är en hel del karlar som kullkastar alla mina fint uppgjorda tidsplaner.

I fredags var vi iväg till den västra grannstaden. Vi hälsade förstås på hos barnbarnen. M hade vatten i simbassängen och sprang lyckligt omkring och fyllde den ytterligare med svarta vinbär och sin plastskottkärra! Då vi skulle iväg därifrån och förklarade att vi skulle möta hennes morbror D vid bussen, tog hon Nasse och sin ryggsäck och sade att hon följer med och åka buss! Det gick ju tyvärr inte för sig. Men kanske någon annan gång!

Lördag förmiddag var vi iväg och såg till min hulda moder, som på grund av hettan inte var i världens bästa skick. Sedan bjöd dubbelmorfar på god nypotatis här hemma innan vi susade iväg västerut igen. Den här gången så långt som till Pemar. 

Vi hade ett räddningsuppdrag! Byta de utslitna däcken till körbara medan bilägaren firade veckoslutet på en stor ö i en stuga vid stranden.

"I skogen finns det rådjur", sjöng den gode Cornelis på sin tid. Vi hittade dock någonting helt annat på vår väg till ett överraskningsnamnsdagskalas (oj, det blev ett långt ord!) i västra delen av Nyland.

Så här ser vårt skogsfynd ut! Och nej, det är inte mitt test. Vet inte vems det är, men...

Och visst såg vi rådjur också, för en kort stund efter det här hoppade en hind med sina två små söta bambin upp på vägen framför bilkylaren. Ännu senare såg vi en hjort, men den höll sig i åkern på behörigt avstånd och vid pass halvett på natten var vi tryggt hemma igen, dubbelmorfar, äldsta sonen och undertecknad. Det är stressigt med sådan här maratonsemester! Kör hit och kör dit.

Igår försökte jag ta det lite lugnare med tonvikt på försökte. På kvällen var jag iväg på den fina Liljevisan.

Här blomsterhyllas artisterna. På denna bild syns Arno Kantola, Tomas Takolander, Vesa Aitokari, Jessica Lång och Leif Bagge. Skymd är Carina Fredriksson. Damen i hatt är kvällens konferencier, Cara Hjelt.

Tomas använde sig av en sådan här looper och fick massor av olika ljudeffekter, som han skapade direkt på scenen. Spännande och intressant.
Stort TACK till artister och arrangören för en härlig viskväll.

I skogen finns ju annat än graviditetstester och rådjur, inte sant? Det här serverade dubbelmorfar till frukost i morse. Mums!

Och jodå, vi har varit till västra grannstaden igen idag. Den här gången hann vi tyvärr inte hälsa på barnbarnen. Nej, vi hälsade på i sjukhuset istället.
Dubbelmorfar blev mäkta förvånad då en vithårig man, som satt på en bänk utomhus hälsade på mej.
- Vi hinner inte ens in på sjukhuset så är det nån som känner dej!
- Ja, jag är väl lite (ö)känd, svarade jag glatt.
På sjukhuset blev jag nog lite småkär i den superhärliga och trevliga manliga sjukskötaren. Ååååh...
Men, pssst, säg inget åt dubbelmorfar, så han inte känner sig utkonkurrerad. Han är ju så fin och tar hand om mej mellan verserna. Låt vara att vi har lite olika åsikter om garnlagrets storlek...

Nu ska jag jobba lite till här, mitt i natten, innan jag stänger och lägger mej på örat.
Önskar er alla en riktigt bra start på den nya spännande veckan.

Semester

Finns det någonting skönare än att vara ledig? Att inte veta vad det är för dag på morgonen då man slår upp sina korpgluggar? Är det tisdag? Onsdag? Fredag? Egentligen spelar det ingen roll då dagen ligger orörd framför en och man inte har ett endaste ett litet måste i sikte. Och när dottern ringer och frågar, som hon gjorde igår:
- Vad gör ni? Är ni hemma?
Och jag svarar:
- Ingenting. Jo, välkommen hit bara.
Och så dyker tre raringar upp! Det är supersemester det, ska jag säga.

Gertrud har också tagit semester och placerat sig i gungstolen!

Själv kommer jag nu att ta datasemester över veckoslutet, så jag önskar er en riktigt fin weekend. Kom ihåg att dricka...
... vatten och simma lugnt!

Storstädning

Igår hann jag med storstädning!
Dubbelmorfar var inte alls imponerad av min insats, tvärtom. Han fnyste åt mej.
- Det där är int att städa, sa han, när jag vände upp och ner på min väska!

Men visst är det här storstädning! Nu fick jag bort alla konstiga papperslappar och smuliga mellanmålskex. För att nu inte tala om pappersnäsdukar som har smitit från förpackningen. Jag torkade också ur väskan, så nu är den välstädad igen. Men ack, hur länge!

Den magiska lådan

Det här är en magisk låda! Det började med att dotterdottern fick en gåva i den. Riktigt vad som fanns i lådan från början vet jag inte. Men så fick jag min morsdagsgåva i lådan i maj. I juni fick M sin födelsedagsgåva i den. Och nu är den här hos mej igen. Jag har nämligen fått min födelsedagsgåva i den magiska lådan. Den håller jag nu på att fylla med namnsdagspresent(er) åt M. En verkligt fenomenal magisk låda, som nu kan rotera här rätt länge.

Ni missade väl inte dokumentären Lanka (Garn), som sändes på TV1 igår morse? Jag förstår inte alls varför dubbelmorfar inte tycker att det är en bra idé att jag skulle virka en sån där sjöjungrudräkt! Jag har ju inte precis sagt att jag skulle virka den i hans storlek!

Nu ska jag bege mej iväg ut på äventyr igen. Tyvärr inte till Malms flygfält och lyssna på Ed Sheeran, men nog åt det hållet.

Plocka upp

Medan andra sitter ute på bryggan och virkar för brinnkära livet, så kämpar jag med att plocka upp!

Tyvärr går det lite trögt. Det här är ett jobbigt skede i ens stickning. Varför kan det inte stå hur många maskor man ska plocka upp för att halslinningen ska bli bra? Jag vill inte och framförallt så kan jag inte riva upp i det här garnet som delar sig så att det redan är svårt att plocka upp.
- Hur länge ska det där ligga här på matbordet, frågade dubbelmorfar i morse.
- Öh, tills jag är färdig med jobbet.
- Och när e det då?
- Då när du är färdig med dina kort!
Jo, alltså han har radat korten i högar idag, men de ligger fortfarande kvar på matbordet. Han är inte riktigt säker på sorteringen ännu, för jag råddade till det genom att föreslå att alla finska kort skall sorteras skilt.

Idag har vi hunnit med att vara i stan, jag på ett tidningsuppdrag och sen på lite snabb shopping. På gatan träffade jag den glada pensionären.
- Jag har brått till bussen, hojtade hon och skyndade förbi.

Vi hälsade på i servicehuset och sedan i grannbyn. Kom hem med många litrar mjölk, som kan förvandlas till plättar eller pannkakor eller... ja, varför inte baka lite semlor (frallor)
Fast nu vill nog ingen stå i köket i den här värmen. Knappt man vill ha på diskmaskinen ens. Men vi ska inte klaga ännu, vänta bara till veckoslutet!

Kortsortering

Idag tog dubbelmorfar itu med kortsortering. Riktigt varför vet ingen, eller nåja, han var faktiskt på jakt efter ett födelsedagskort. Men som vanligt svällde det lilla letandet ut till ett stort projekt.

Dessvärre tröttnade dubbelmorfar rätt fort.
- Nä, nu måst jag fara till grannbyn och svetsa, sa han och stack iväg.
Där ligger nu korten på matbordet och jag har inte en ljusblå aning om vad det är för logik på det här sorterandet. Så han får fösa ihop sina högar alldeles själv.

- Du lägger int champagneglasen i diskmaskinen, ropade jag förskräckt till dubbelmorfar i morse. 
Tror ni att han lydde mej? Nej, inte han inte och jag som är så rädd om de där sköra fina glasen.
- Äh, du kan köpa nya, sa han.
Ack nej, det är ju inte samma sak. De där glasen har jag fått av min mamma.

Kaffeservisen fick vi först till bröllopsgåva och sedan som födelsedagsgåva och julklapp. Ett helt dussin koppar med tefat och assietter har vi, men tyvärr endast en tekopp, för den andra har gått sönder. På en loppis i stan har jag fyndat både sockerskål och gräddsnäcka. Fyra mattallrikar fick jag ett år av min svägerska. Den här servisen med randen är svårare att hitta än den vanliga vita Arctica. Visserligen skulle jag ju kunna leta på nätet, men jag tycker att det är roligare om jag ramlar över dem på något loppis i verkliga livet. Om dubbelmorfar då är med kommer han att säga:
- Men vi har redan tillräckligt med såna där kaffekoppar.
Hoppas att han har stannat hemma då, så jag får fynda i fred. Men inte ett ont ord om honom, för han ska ha stort TACK för att han städade så fint!

Idag har vi fört den äldsta till bussen och sedan fortsatt söderut och först hälsat på den yngre svägerskan, som till broderns stora irritation försöker locka med honom på en liten tripp till Tyskland. Han är mycket ovillig, för det är inte alls bra för klimatet att flyga. Själv ler jag bara milt. Min kalender är proppfull i höst, så det finns inte skuggan av en chans att jag åker iväg någonstans annat än på den redan inbokade 120 års seminariekryssningen, som är inbokad till november. Det är kombinerat jobb och nöje.

Vi besökte också den äldre svägerskan, som hastigast, för dubbelmorfar behövde ett häftstift. Den glada pensionären bjöd mej på ett glas gott rött vin.
- Jaha nu börjar det, sa dubbelmorfar och skakade på huvudet. Han har koll på att damer i en ålder av 60 + dricker mer än alla andra.
- Äh, svarade vi bägge damer i farozonen.
- Det finns alltid något att fira, sa svägerskan och så¨skålade vi för dagens namnsdagsjubilarer, Hanna, Johanna osv.

Önskar er alla en riktigt bra start på inkommande vecka!

Hålligång dagen lång

Oj, vet ni, här har det varit hålligång hela dagen. Nu har huset tystnat och alla kära gäster återvänt hem för länge sedan. Snyft. Underbart är kort, alldeles för kort. Alldeles nyss var det torsdag och vi mötte H vid bussen. Nu begav hon sig iväg till västra grannstaden med en alldeles överlycklig M, som flera gånger försäkrade sig om att H nu verkligen skulle följa med. Mommos Monchhichi smet också iväg med M. Hur det riktigt gick till kan man ju fundera över.

Stackars H, hennes vistelse här blev nästan till ett arbetsläger.

Hon hjälpte mej att baka två tårtbottnar...

Bottnarna förvandlade vi idag till en Brittatårta. H fixade jordgubbarna och hjälpte till att fylla tårtan.

Vi firade två namnsdagar här idag och det var riktigt, riktigt härligt att ha samlat en del av släkten. Tyvärr var många borta, för det händer så mycket på sommarlördagar att det är svårt att få alla samlade. Minstingen kokade en underbart god chiligryta på köttfärs till vår texmexmiddag. Jag fixade texmex av kyckling eller broiler, som det heter i vårt avlånga land. H och jag hade hela förmiddagen skurit tomater, gurkor och paprikor i små bitar, fixat salladen. Tyvärr kom jag mej inte för att fota festbordet och det var verkligen synd för H och den äldsta hade hjälpt till med dukningen och det var så vackert med somriga servetter, som H hade vikt och alla granna grönsaksfärger.

M vet att det ska vara ballonger när det är "kalas" eller fest. Så var det också här hos oss idag till hennes stora glädje. Och om ni tror att det var H som blåste upp ballongerna, så tror ni alldeles rätt.

En så här fin presentväska fick vi alla att dela på! Stort TACK!

Och en så här vacker och väldoftande bukett pryder nu vårt matbord. Tack för den!

Så fint att få sitta vid matbordet och umgås. Och trevligt att kunna överraska med mexikanskt! Vi borde nog oftare göra så här! Varför blir det inte av?
Ett jättestort TACK till alla som hjälpte till och alla som ville komma hit. TACK också för alla fina gåvor!
Ett speciellt varmt tack går till H, som fick slita! Hoppas att vi ses snart igen. Tiden gick så fort att vi knappt hann med.

Återfunnen

Oj, nej, igår hann jag inte heller med bloggen. Det är nog för att jag har sådan fart på. Tyvärr blev det just inget med städandet igår, så vad jag gjorde på förmiddagen har jag ingen aning om! På eftermiddagen deltog jag i ett möte i stan och sen väntade vi på bussen för att möta H. Dubbelmorfar bongade den nästyngsta, som kom hem från jobbet. Jag ringde honom och sen möttes vi vid stranden där vi alla sedan åt.

Lite bråttom blev det för H och mej att hinna till Lurens i tid. Dubbelmorfar förstod sig inte riktigt på klockan och trodde att vi hade en timme på oss ännu när den visade 18.20. Då fick jag förklara att det betyder halvsju och föreställningen börjar klockan sju! Nå vi håsade (kort å-ljud, finlandssvenskt uttryck för jäkta, kommer från finskans hosua) på och var kvart före på plats. Och då, ja då insåg H att hon hade glömt de utskrivna biljetterna här hemma! Ou nou! Men lugn bara lugn. Jag hittade dem i min smarttelefon, som jag sedan gick med i näven ivrigt väntande på biljettkontrollören. Men ingen biljettkoll alls! Kära nån, det var ju lite snopet. Men vi hade bra platser och det var huvudsaken.

Lurens är som ett Svenskfinland i miniatyr. Oberoende av när man är där så träffar man på en massa bekanta, både lokala och längre ifrån. Så också igår. Jag träffade en studiekompis och hennes man. Hon var också mormor till två! Jag träffade på kursdeltagare från grannstaden i väst och det fanns till och med en släkting på läktaren! H träffade också på en ortsbo hemifrån. Gladast blev jag av att se att ett serviceboende var där med sina invånare. Strongt och härligt gjort.

Pjäsen bjuder i år på tuggmotstånd och bra så. Vissa avsnitt tog andan ur oss och det kändes fel när människor skrattade åt Jan-Olof när han försökte skjuta sig. Skratta åt andras ångest? Men jag kanske är för dyster? Superfina skådespelarförmågor. Och vi hade vädret med oss! Varmt och skönt på läktaren.

Apropå städandet, så är det nog en bra sysselsättning, för vet ni vad? Jo, man kan hitta ett och annat borttappat!

Den här mappen blev återfunnen, tack vare dubbelmorfars insats. Tack för det. Den hittades i en stor kasse full med annat material, som skulle gås igenom. Material, som i en hast städades undan förra sommaren då jag inte längre orkade med vårt eviga sorterande och vi skulle ha gäster. Tänk ett helt år har mappen varit försvunnen!

Och innehållet då?

Jo, lite stickning och virkning...

... mera stickning! Den där sjalen ska jag nog en dag...

Och förstås sockstickning! Och jodå, här borde också sorteras och organiseras...

I det här huset är det för övrigt Nalle Puh, som gäller. Sagobok, mapp, muggar, häften och ja, jag vet inte allt vad! Nu ska jag placera mappen i hobbyrummet, så jag hittar den. Dit slängde för övrigt dubbelmorfar också den proppfulla kassen. Håhåjaa, golvytan är minimal i det rummet!

Nu önskar jag er alla en riktigt trevlig fredag. Själv ska jag förbereda inför kvällens digirådgivningsjobb, baka två tårtbottnar, handla och... ja, så får man se vad som händer...

En härlig onsdag

Det härligaste med semestern är att ha en helt tom oplanerad dag. En dag då man får göra vad man vill och allt möjligt fint kan hända. En sådan dag hade jag idag. Visserligen var det tänkt att vi skulle städa med dubbelmorfar, men... Jo, jag har tömt två bord och sorterat bort tidningar, men det är också allt. Dubbelmorfar har varit desto flitigare och till och med städat bakom ett skåp!
Oj, nu kommer han att gräla på mej igen, för det gjorde han redan tidigare idag. Han fick via dottern reda på vad jag skrev i bloggen om hans städning av kökslådorna.
- Alla i hela världen behöver inte veta vad jag gör, sa han strängt.
- Nå, nej inte är det så. Det är bara några vänner som läser min blogg, så du behöver inte oroa dig.

Jag hade hunnit stiga upp då dottern ringde och frågade om hon fick komma hit med flickorna. Förstås fick hon göra det. Rätt snart var alla tre gullisar här och det var riktigt härligt med M och lilla A. Den sistnämnda har nu fått syn på sin hand. Ni skulle se när hon förvånat spärrar upp ögonen och följer handens rörelser. 
De tre flickorna körde iväg till min hulda moder för att besöka henne. Lagom till lunch återvände flickorna hit.

Min telefon ringde:
- Är du hemma? Jag skulle vilja lämna in ett kuvert, sa stickväninnan B.
Jovisst var jag hemma och det var så roligt att träffa henne. Dubbelmorfar kokade kaffe och dukade bordet. Sedan hade vi massor att tala om, som vanligt. Alltför snabbt var det dags att säga hej, hej.

Kuvertets innehåll var helt fantastiskt!

Ett presentkort till teeteeshop i västra grannstaden. Stort, stort tack för den fina gåvan! 
Nu riktigt känner jag hur livsandarna återvänder och nu skulle jag inte vilja göra annat än sticka, sticka, sticka. Men, jag måste ge mej till tåls, för från och med i morgon kommer det att vara fullt upp med härligheter och umgänge med stort U. Ska bli riktigt, riktigt roligt!

Fulla av förväntan

Kära nån, det verkar bli en varannan dags blogg det här. Ber om tillgift för att gårdagens inlägg uteblev. Det beror på att måndagens program var så intensivt att jag knappt själv hann med. Fick ett meddelande tidigt i morse i WhatsApp där det stod att avsändaren önskade att dygnet hade 48 timmar. Jag är illa rädd för att inte ens det skulle räcka till för mej just nu. Och ändå ska ni veta att jag inte stressar det minsta! Jag hinner med allt utom handarbetande. 

Det enda som stressar mej en aningen är dubbelmorfars förehavanden. Idag fick han för sig att kökslådorna med bestick skulle städas. Och vet ni hur han städar? Jo, han sorterar bort allting sådant som han aldrig använder, alltså tesilar och -kulor, osthyvlar, ciseleringsjärn, kryddmått mm. Han hotade också med att slänga både mina Nalle Puh och mina Mumin pepparkaksmått. Det var snudd på katastrof. Hela förmiddagen har jag fått rusa från datorn till köket och övervaka dubbelmorfars göranden och låtanden. Tyvärr klingade mina böner om att han skulle städa toan istället, för döva öron. Det skulle ha varit mycket lugnare för mig. Det tokiga är sedan att han nu lämnar kvar helt onödiga saker, som till exempel en söndrig glassked i plast.
- Jo, men vi kanske har kvar den där lilla delen som fattas. När vi hittar den kan jag laga skeden, säger dubbelmorfar.
Jag betvivlar starkt det där.

Igår jobbade jag på förmiddagen framför datorn. Körde sedan iväg på vinst och förlust till stan. Utförde mitt uppdrag och körde sen iväg till västra grannstaden för dubbelmorfar skulle ha en del till sin söndriga lie, som han inte har fått tag på här i stan. Inte fick han någon del där borta heller, så idag har han svetsat alldeles själv. Till all tur hittade vi de dammsugarpåsar E behövde. De påsarna hittades inte heller här i stan. Alla använder ju påsfria dammsugare nuförtiden, så...

När man är i västra grannstaden så måste man ju bara iväg och hälsa på barnbarnen och det gjorde vi förstås. Vi blev bjudna på mat och supergod efterrätt. Mums och tack!
På hemvägen körde vi förstås via E, så hon skulle få dammsugarpåsarna. Kvällen var skön och sällskapet trevligt så där satt vi utomhus och njöt av vitt vin och mintchokladglass. Mums och tack!

Idag har jag knappt vågat sticka näsan utanför dörren. Nej, som sagt har det varit fullt upp med att jobba på datorn och samtidigt hålla ett vakande öga på dubbelmorfars kökshärjande! Men han är snäll för han har också tvättat köksfläkten och filtret. Tack för det!

Fulla av förväntan ligger de här två nystanen på matbordet. Dem hann jag i ett obevakat ögonblick smyga ner i kundvagnen i lördags då jag rusade genom Tokmanni tillsammans med mitt karlfolk!
Kanske jag skulle hinna använda dem imorgon? Risken att dubbelmorfar hittar på något annat att göra åt mej är dock stor.

Men nu går mina ögon i kors, så det är dags att stänga och släcka ner här.

Datorfri lördag

Kära vänner, igår blev ni utan mitt dagliga blogginlägg. Min lördag blev datorfri, för jag hann liksom aldrig öppna den igår.

I fredags var jag ju iväg först på ett uppdrag och sedan direkt ut på en tripp i västerled. Ända till Reso skjutsade minstingen snällt sina föräldrar. Där plockade vi upp en nästan tjugo år gammal bil och sonen fortsatte hem till sitt medan dubbelmorfar och undertecknad beslöt sig för att köra hem via Ekenäs. Vi ville träffa H så där på fredagskvällen.

På vägen dit kör man genom Tenala och vi vek av till Frimans diversehandel, för dubbelmorfar behövde en grej till sin söndriga lie. Den här gången stannade vi inte länge för vi var framme strax innan stängningsdags och dessutom hade vi som sagt träff i Ekenäs. Tyvärr fanns inte delen till lien, så dubbelmorfar fick nöja sig med att köpa lina till grästrimmern istället. Själv gick jag på jakt efter namnsdagspresenter inför kommande fruntimmersvecka. Det är många som skall firas då. Tror inte att vi kommer att hinna med dem alla, men åtminstone en namnsdagsfest ska vi väl kunna åstadkomma. Bäst att samla så många namnsdagsbarn som möjligt då.

Det blev en lång spännande och givande fredag. Vi begav oss hemifrån till stan vid 10.30 snåret och återvände nästan mitt i natten vid 23-tiden. Alla inblandade var i stor spänning om vi alls skulle lyckas ta oss hem.

Igår vaknade jag vid 6-tiden, steg upp och vandrade runt ett varv. Tyckte det var på tok för tidigt, så jag kröp tillbaks i sängen och tänkte att jag skulle läsa slut boken Barins triangel. Hur det nu var så somnade jag, för boken lyckas tidvis inte engagera mej. Strax före tio innan jag vaknat riktigt ordentligt utfärdade dubbelmorfar en varning:
- Dom e just hii.
Nu blev det bråttom. Innan jag ens fick på mej kläderna städade jag undan den lila handduken, gamla tidningar och gömde namnsdagspresenterna.

Så trevligt att ha M och hela hennes familj här. Ett varv fick vi morföräldrar vara barnvakt åt M och lilla A då föräldrarna åkte in till stan på shoppingrunda. Ja, de kommer alltså från en större stad till en mindre för att göra sina inköp. Nånting vi kanske borde fundera på som liksom åker från vår lilla stad för att handla i en större.
- Nu får ni pröva på hur det är att ha två barn tillika, sa dottern innan hon körde iväg tillsammans med sin man. Det där påståendet krävde inga kommentarer från någondera av oss!

Dubbelmorfar och M gick ut och grävde i potatislandet medan jag underhöll lilla A som låg på en filt på matbordet.

M plockade en fin blomma åt mommo! Värst mycket potatis hittade vare sig hon eller dubbelmorfar tyvärr inte.

Så åkte M med familj hem och gissa var alla leksaker fanns då? Jo, förstås utspridda över hela golvet. Den här gången var det dubbelmorfar som snällt plockade upp alltihopa.

När det blev tyst och stilla i huset under eftermiddagen sade äldsta sonen att nu kan vi fara iväg till stan, att han bjuder på mat. Sagt och gjort, iväg for vi, handlade först kattmat och bilgrejer och så iväg till matstället. Mätta och belåtna styrde vi bilnosen söderut och hälsade på hos en AP, det vill säga Aktiv Pensionär. Hon presenterade Roberto, ny i huset och så skön att sitta i. Svägerskan hade på fredagskvällen lyssnat på En gåva i toner i radion och irriterat sig på att de spelade Thore Skogman i Pensionärsvisan. Här började hennes bror och jag gapskratta, för vi hade hört på samma radioprogram på hemvägen och konstaterat att den där sången ska vi önska sedan när vi skickar födelsedagshälsningar till den nyblivna pensionären! Hon bjöd för övrigt på riktigt goda glasstrutar. Jag fick en med mango och melon. Mums. Supergott sådär på maten.

Vi körde hem via mataffären, lastade av varorna och fortsatte sedan norrut till min hulda moder. Hon bjöd också på glass! Då vi återvände körde vi via byarna och träffade där på E, som var ute på en liten kvällspromenad. Hon skulle också ha bjudit oss på glass! Nu var dock vår glasskvot full och vi hade varit ute på vift halva dagen och ville hem. Vi tackade alltså artigt nej till inbjudan den här gången.

Ett stort TACK till:

• minstingen som offrade sin sista semesterdag på sina föräldrar
• H som tog emot oss med så kort varsel
• M med familj för besöket och de goda bullarna
• äldsta sonen för mat och dryck
• svägerskan för glass
• mamma för glass
• E för vänlig inbjudan.

Hoppas att jag nu kom ihåg alla! Snart ska vi iväg igen, den här gången på födelsedagskalas!

Önskar er alla en riktigt skön söndagskväll!

Under lila handduken

Igår var det så mycket från och till, hit och dit att jag nästan fick magknip. Och som vanligt var jag helt oskyldig till all uppståndelse. Kan bara säga en sak, kombinationen karlar, bilar och internet är farlig!
Och det tar på en stackars gumma att krångla med digitala tjänster, som ligger nere. Nu får ni hålla tummarna att allting är i sin ordning.

Så mycket energi gick åt framför datorn igår att jag inte hann sticka ett endaste varv! Både inspirationen och orken tröt. Jag rev ju upp mitt senaste projekt och borde liksom hitta rätt sorts garn eller börja på någonting helt annat. Allra helst borde jag ta itu med alla ofärdiga projekt.
- Du ska bara sticka en sak i gången, säger min hulda moder.
- Ja, men... svarar jag då. Jag bara måste ha olika stickningar beroende på ork och humör, inte sant?

Lite kreativt fick jag dock äntligen gjort igår och det var på tiden, för dubbelmorfar hade lyft ner brottningsmattan under lite smågnäll redan för tre dagar sedan. Det var bara en tidsfråga innan han skulle ha slängt den högt upp under taket igen eller börjat muttra om att den är i vägen.

Under den lila handduken ligger nu ett litet projekt och väntar på att få axelsömmarna sydda, kanter runt ärmhål och halslinning stickade. Men först måste delarna torka.

Med facit på hand så borde jag nog ha köpt en låda till med blockningskammar för en vecka sedan då jag var ute på vift. Ja, kanske två lådor till. Kammarna är superbehändiga. Mycket lättare att blocka med än de där nålarna.

Småningom ska jag bege mej iväg på ett litet uppdrag och sedan iväg västerut med dubbelmorfar och minstingen. Som sagt håll tummarna!

Önskar er alla en riktigt skön fredag!

Ju flera kockar...

... desto sämre soppa säger man ju. Men hos oss stämde det inte alls igår. Vi var tre stycken som skalade och skivade och så blev det en riktigt god...

... korvsoppa! En karott fick min hulda moder igår och idag har vi tömt ytterligare en. Man vill ju inte precis äta soppa morgon, middag, kväll heller! Nu finns det lite kvar till i morgon ännu, men jag tror bestämt att jag kommer att äta någonting helt annat då. Åtminstone hoppas jag det!

Uppriven

I morse vaknade jag full av energi. Den dalade betänkligt då dubbelmorfar började tjata om städning och ogräsrensning. Bah! Sånt klarar jag inte av. Nej, jag fixade vet ni faktiskt en massa ärenden på datorn och gjorde till och med en steg-för-steg-guide inför höstens kurser! Det ni, det är att börja i god tid. Nu får vi bara hoppas att webbplatsen ser likadan ut sedan i höst, annars...

Dubbelmorfars tjat om städning tog inte slut, så resolut drog jag ut en proppfull skrivbordslåda och tömde den upp och ner, sorterade papiren i högar och gav en stor bunt åt dubbelmorfar medan jag snabbt sorterade igenom allt som behöver sparas för säkerhets skull. Efter något år vågar jag nog kasta igen.
Nu tog städgnällandet fort slut och dubbelmorfar försvann ut för att göra något superviktigt. Han tröttnade nämligen rätt fort på sorterandet och lämnade en hög kvar. Och nej, jag tänker inte röra den. Till all tur är det nu slut gnölat om städning. Inte för att det ju hjälper upp råddet här i huset med att städa en skrivbordslåda, men någonstans måste man ju börja, inte sant?

Idag när jag surfade runt lite grann och letade efter helt andra saker, så hittade jag en så ljuuuuvlig Namaste Maker's Shoulder Bag. En sådan här skulle man ha, inte sant? Den är ju planerad så att man får med sig sitt projekt. Varenda detalj är genomtänkt och så ser den dessutom snygg ut.

Och apropå projekt:

Häromsistens tyckte jag att det var dags för ett litet hampaprojekt. Jag lade upp maskor med garnnystanet, som jag köpte i april i år.

Men det blev inte bra, så nu är stickningen uppriven. Vad ska jag nu göra av hampagarnet?

Hembygdskultur

I söndags var jag igen ute på vift. Den här gången handlade det inte om bilkultur utan om hembygdskultur.

Jag startade i Wårkulla hembygdsgård där man under söndagarna i juli kan ta del av utställningen Kaffe, tobak och brännvin. I söndags var Rolf Höglund, vars grejer är utställda, på plats och berättade om de olika prylarna. Intressant.

Gamla tobaksaskar finns utställda. Själv har jag ingen personlig relation till dem, men Työmies är en legendarisk sort, som många äldre pratar om ännu och som förekommer i många gamla finska svartvita filmer.

Här är exempel på reklamgåvor från förr. Kommunen till höger är ju nu endast stadsdel.

Kaffepannor i långa rader.

I den här kan man också koka kaffe. Den där glaskokaren kom i tiderna från Amerika.

Med varje kaffepaket följde det samlarbilder. Snygga gamla bilmodeller är det som gäller här. Kanske man skulle börja samla på sådana här kort? Dubbelmorfar bara fnyser åt det där och meddelar att det enda vi kan börja samla på är Pez, för de tar så litet utrymme. Haaa, säger jag bara!

Socker hör ihop med kaffe och förr i världen drack man på bit från fatet. Också någonting man kan få se i gamla svartvita finska filmer. Förr var det så att sockret kom i en stor konformad bit, som man sedan yxade ner till mindre. De små sockertopparna knep man sedan av med tång. Smulorna som blev över rann ner genom hålen i i bottnen och i lådan som kunde dras ut och simsalabim, så hade man strösocker!

Här är en gammal brödrost. Först rostades brödskivorna på ena sidan. Sedan svängde man på dem med ett enkelt handgrepp och simsalabim rostades skivorna på andra sidan. Kul uppfinning, också den från Amerika.

Gamla glasflaskor finns till allmän beskådan.

Och till all tur finns här någonting också för tedrickare att titta på. Ryskt.

Från Wårkulla hastade jag vidare till grannkommunens hembygdsgård. Där firades den lokala hembygdsföreningens 90 års jubileum. Det var tjo och tjim, sång och dans, musik och servering. Och förstås tal och utdelning av förtjänsttecken.  Jag hade riktigt trevligt sällskap och hälsade på flera vänner och bekanta. Skönt att ha rötterna i bygden och vara lite "ökänd"!

Vackert dekorerat på gårdsplanen. Nu är det alldeles säkert. Jag behöver också en pionbänk! Dubbelmorfar får säga vad han vill.

Gungeligung! Det kunde man göra i den stora gungan. Jag avstod dock, för när festen var slut och gungandet tog vid på allvar, då öppnade sig också himlen.

Östra Nylands Folkdansdistrikt rf:s dansare är riktigt duktiga. Här står de på parad.

Ex tempore ordnades det en liten folkdräktskavalkad. Här den vackra liljendaldräkten, den dräkt jag själv skulle bära om jag ingick i hembygdssammanhang. Nu håller jag mej dock till slitna jeans och uttjänta blusar i stället. Man ska ju inte köpa nytt, eller hur?

Hembygdsföreningen bjöd på supergod jordgubbskaka och kaffe, samt riktig kalasmat; Bondost på bullskiva. Det serverades också äppelmust gjord på gårdens egna frukter.

Det var en innehållsrik och skön söndag här i hemtrakterna.
Nu har jag igen suttit här framför datorn nästan hela dagen, så nu är det dags för mej att sticka färdigt ett litet framstycke. Har ju en del nytt garn som jag vill börja använda nu! Sedan får dubbelmorfar säga och tycka vad han vill!

En (s)pion

I lördags fick jag en så vacker blomma av M.

En så fin (s)pion! På eftermiddagen blev det lite förvirrat angående vems mommo som skulle få blomman. För M var det dock mycket glasklart. Det var mommos blomma, inget snack om saken. 
Jag tycker faktiskt att dubbelmorfar skulle kunna gräva djupt och fylla med bra jord och så skulle jag kunna få en pionbänk, som skulle blomma så vackert nästa år. Jag fattar inte alls varför han tycker att det är en dålig idé. Han muttrar om att vi har sandjord här och nånting om gräsklipparen och... Jag misstänker att han inte vill gräva, att det är där skon klämmer!

Apropå spioner, i kväll startar sommarens James Bond filmer i finländsk TV igen och där får man väl se en och annan spion. Tror knappast jag orkar se igenom alla filmer igen även om vissa av dem faktiskt är kult.

Önskar er alla en riktigt bra start på den nya veckan!

Livat i lördags

Igår var det verkligen livat här, nästan som i stararnas holk! Det började på morgonen medan jag ännu låg i sängen. Jag hade visserligen varit uppe ett varv nån gång vid halv sjutiden, men det regnade lite smått och var framförallt mörkt, så jag tyckte att det var lika bra att krypa ner under täcket igen och vila en stund. Sedan somnade jag och fick konstiga drömmar. Dubbelmorfar öppnade dörren, som minstingen bultade på för att bli insläppt. Jag vaknade till faderns och sonens röster. Lång stund stannade han inte hos oss innan han återvände till brorsan i grannbyn för vidarefärd till deras mormor.

Dubbelmorfar höll på att planera vår lördag då telefonen ringde och dottern frågade om de får komma på snabbvisit då de ändå har ärende till stan. Jag önskade dem förstås hjärtligt välkomna och varnade dem att vi inte har kaffebröd hemma! Nu blev det råddigt för dubbelmorfar som skulle hinna med både det ena och det andra och jag skuttade i duschen.

Härligt med barnbarnen på visit. M fick bygga med de rendiskade legona stora torn tillsammans med äldsta morbrodern. Ja, han fick förresten också koka kaffet. Dubbelmorfar var iväg till grannbyn, men blev hemskjutsad av E, som nu fick träffa både M och lilla A. Tänk, om jag fortsätter så här, så har jag snart använt hela alfabetet! :)
M hade inte riktigt tid med moffen igår. Hon blev dock själaglad då hon fick en plastskottkärra av honom. Den skulle hon omedelbums ha med sig hem. Där ska minsann kärras jord och stenar!

Knappt hade M med familj åkt hem till sitt innan de två yngsta och D dök upp här. De hämtade äldsta brorsan för en tur till stan. När de hade åkt iväg så stack dubbelmorfar och undertecknad också iväg med kameran och blocket i högsta hugg. På vägen hämtade vi upp E och så körde vi österut. Vi skulle iväg på Picnic.

Det var eftermiddag och inte så många människor som förra året. Många hade redan hunnit åka därifrån. Vi hann dock träffa en hel del bekanta och så min kusin med fru. Vi brukar liksom träffas här en gång i året!

När det regnar så behövs det lite extra skydd på bilen!

Den lokala amerikanska bilklubben heter A.C.D.C och ska inte förväxlas med ACDC.

Trots att det regnat på morgonen så fanns det ändå en hel del fina och roliga bilar att beskåda. Här en Buick. Observera råttfällan fram i grillen.

Här en Cadillac med fina vingar! Röd bil!

En chevrolet. Röd bil!

Och en Cheva till. Den är till salu. Borde jag investera? Byta bort hela mitt garnlager? Röd bil!

Dodge charger. Röd bil!

Ännu en Dodge. Röd bil!

En gammal Ford.

Ford Galaxie, en modell som började tillverkas år 1959! Min kusin sade att det här var en helt annan modell och jag sade snällt nog inte emot!

Lincoln!

En sådan här bil har jag aldrig någonsin sett förut i levande livet, endast på film!

Den där fina bilen med solskydd är en Hudson från år 1937, lite ombyggd, men så fin, så fin.

Det var helt annorlunda linjer på bilarna förr.

Kolla virkat!

Den fick jag syn på i Bubblans bakfönster.

Mitt bland alla vrålåk och stora bilar hade den här Morris Mini parkerat. Röd bil!

Verkar som om röd var bilfärgen för i år.

Vi hann aldrig till Sääker korv innan Janne åkte iväg in till stan.

Vi åt istället middag på en av de lokala restaurangerna. Ägaren bjöd på nybakt bulle till efterrätt. Inte alls illa. Glada och nöjda återvände vi hem på kvällen. Och än en gång konstaterade vi: Tänk så mycket härligt och fint vi har i hemknutarna!