Fulla av förväntan

Kära nån, det verkar bli en varannan dags blogg det här. Ber om tillgift för att gårdagens inlägg uteblev. Det beror på att måndagens program var så intensivt att jag knappt själv hann med. Fick ett meddelande tidigt i morse i WhatsApp där det stod att avsändaren önskade att dygnet hade 48 timmar. Jag är illa rädd för att inte ens det skulle räcka till för mej just nu. Och ändå ska ni veta att jag inte stressar det minsta! Jag hinner med allt utom handarbetande. 

Det enda som stressar mej en aningen är dubbelmorfars förehavanden. Idag fick han för sig att kökslådorna med bestick skulle städas. Och vet ni hur han städar? Jo, han sorterar bort allting sådant som han aldrig använder, alltså tesilar och -kulor, osthyvlar, ciseleringsjärn, kryddmått mm. Han hotade också med att slänga både mina Nalle Puh och mina Mumin pepparkaksmått. Det var snudd på katastrof. Hela förmiddagen har jag fått rusa från datorn till köket och övervaka dubbelmorfars göranden och låtanden. Tyvärr klingade mina böner om att han skulle städa toan istället, för döva öron. Det skulle ha varit mycket lugnare för mig. Det tokiga är sedan att han nu lämnar kvar helt onödiga saker, som till exempel en söndrig glassked i plast.
- Jo, men vi kanske har kvar den där lilla delen som fattas. När vi hittar den kan jag laga skeden, säger dubbelmorfar.
Jag betvivlar starkt det där.

Igår jobbade jag på förmiddagen framför datorn. Körde sedan iväg på vinst och förlust till stan. Utförde mitt uppdrag och körde sen iväg till västra grannstaden för dubbelmorfar skulle ha en del till sin söndriga lie, som han inte har fått tag på här i stan. Inte fick han någon del där borta heller, så idag har han svetsat alldeles själv. Till all tur hittade vi de dammsugarpåsar E behövde. De påsarna hittades inte heller här i stan. Alla använder ju påsfria dammsugare nuförtiden, så...

När man är i västra grannstaden så måste man ju bara iväg och hälsa på barnbarnen och det gjorde vi förstås. Vi blev bjudna på mat och supergod efterrätt. Mums och tack!
På hemvägen körde vi förstås via E, så hon skulle få dammsugarpåsarna. Kvällen var skön och sällskapet trevligt så där satt vi utomhus och njöt av vitt vin och mintchokladglass. Mums och tack!

Idag har jag knappt vågat sticka näsan utanför dörren. Nej, som sagt har det varit fullt upp med att jobba på datorn och samtidigt hålla ett vakande öga på dubbelmorfars kökshärjande! Men han är snäll för han har också tvättat köksfläkten och filtret. Tack för det!

Fulla av förväntan ligger de här två nystanen på matbordet. Dem hann jag i ett obevakat ögonblick smyga ner i kundvagnen i lördags då jag rusade genom Tokmanni tillsammans med mitt karlfolk!
Kanske jag skulle hinna använda dem imorgon? Risken att dubbelmorfar hittar på något annat att göra åt mej är dock stor.

Men nu går mina ögon i kors, så det är dags att stänga och släcka ner här.