... när man har roligt. Och så har det varit nu ända sedan H kom hit i onsdags. Tiden rusade verkligen iväg och roligt hade vi. Det blev jättetomt då hon körde iväg västerut på lördagskvällen. Igår var det till all tur fullt program ändå.
Numera har vi en plan varje gång H kommer hit: Vi ska pröva på ett nytt kakrecept från den där tidningen Hembakat. Så i torsdags satte vi igång. Det gick behändigt och som en dans. Vi är ett bra team i köket H och jag, om jag själv får säga. Den här gången bakade vi Snickerstårta. I den här finns allt möjligt gott. Om det är hälsosamt vet jag däremot inte. Där är ju förstås nötter så...
Vi fick bastugäster i torsdags. Först bastade de, sedan åt de texmex och därefter, ja därefter var det dags för en liten kakbit!
Tyvärr glömde jag varna: Ta inte så stor bit! Stackars B, som föråt sig och fick sjuk mage. Tårtan är mäktig!
I fredags var vi iväg västerut med H:s bil på rembyte i en servicestation. Medan vi väntade på att få bilen var vi omkring till affärer som öppnade klockan åtta. Just då blixten slog ner och antände ett hus i västra grannstaden satt vi och åt lunch. Det skrällde till rejält i en öronbedövande smäll. Efter besök hos småflickorna och i ett varuhus åkte vi hem med H. Och till kvällen slängde vi ihop en plåt skinkpaj.
Äldsta sonen var chockad:
– Använde du färdig pajdeg från frysdisken? Det brukar du int göra.
– Jo, men nu ville jag att det skulle gå snabbt när H är här.
Visserligen fick hon göra det svåra jobbet, det att kavla medan jag fixade fyllningen. Tillsammans gick vi ut i trädgårdslandet och klippte persiljan. Hon hade inte sett storbladig persilja förut, så vem vet vad hon skulle ha kommit in med för växt!
När dubbelmorfar kom hem från grannbyn blev han först glad när det vankades "Lilla kvällsbiten",men sedan smågnällig:
– Det där är int den där riktiga som du brukar laga.
– Nej, den här är en enklare variant.
– Den här smakar int bra.
Håhåjaa, tacka sjutton för det . I den här finns rödlök, crème fraiche, ägg, matlagningsgrädde, persilja, skinka och.. tja, man kan ju sätta dit lite vad man vill, inte sant?
Fina skinkpajen, som dubbelmorfar längtar efter tar betydligt längre tid att svänga ihop än den här. Där ska gulorna skiljas från vitorna, som ska vispas till hårt skum och... ja, håhåjaaa.
Men allt nog, vi åt nyss de sista skinkpajsbitarna med äldsta sonen medan dubbelmorfar höll sig till korv och potatis!
Lördagsmorgon grydde lika molnig och regntung, som fredagen. Jag steg upp före klockan sju och satte igång i köket. Efter frukosten körde vi iväg till norra grannkommunen och Robbes Lilla Trädgårdsdag.
Och där var det fullt med folk! I kön till växthusrundturen höll man nog nån sorts avstånd, men annars var det inte så stor skillnad.
Jag var aldrig in i växthusen, för kön var jättelång och jag har redan varit där på besök några gånger förut.
Det absolut trevligaste var att träffa alla människor. Tyvärr hann jag inte tala med alla, för en del såg jag endast på avstånd. Men vi träffade på stickväninnan B och hennes släkting A och det var riktigt, riktigt härligt.
– Håller ni ännu på med ert lapprojekt, frågade B.
– Nä, nu är det bollar som gäller, svarade jag.
Jag är inte alls bra på det här med bollar, men H är en hejare på det. Jag klarar liksom stickandet och virkandet bättre. Nog, för att jag i veckan lyckades virka två vänsterarmar istället för var sin arm. Håhåjaa!
Vi kom hem med bondost, som Lindkoskimarthorna hade kokat och supergott Hardombröd, som tog slut redan igår. Varför, ack varför köpte jag inte två bröd?
Här hemma blev det fart på mej och H. Smörgåstårtan som jag förberett på morgonen. skulle garneras innan mr J dök upp här på kaffe.
Vi hann nästan bli färdiga. Lite fick han vänta, men den som väntar på något gott...
Visst har vi varit duktiga med H i köket de här dagarna?
Lite skinkpaj åt vi innan hon körde iväg på lördagskvällen.
Igår var det full rulle här då flickorna kom hit. Lilla A fick stanna här hos morföräldrarna medan stora syster och mamma var iväg och plockade kantareller. När de sedan återvänt hem, så skrev jag lite innan det var dags att åka iväg söderut på ett försenat 16 årskalas. Måste säga att det var rätt skönt att sent omsider få krypa ner mellan lakanen igår kväll.
Idag har jag inte gjort annat än suttit framför datorn, grävt bland gamla verifikat från 1980-talet, kopierat dem, ringt några samtal, gått omkring lite och löst lite korsord. Nu skulle det ju vara hög tid att få sitta ner och sticka, inte sant?
Önskar er alla en riktigt bra inkommande vecka!
