Rart besök

Idag är det första höstmånadens sista dag. Oj, vad fort tiden har gått. Jag har jobbat från klockan 10 till 20 idag. Lagom lång dag, eller hur? I morgon jobbar jag från 10 till 18.00. En betydligt kortare dag. Sen ska vi glömma fredagen, för då susar jag fram och tillbaka. Börjar i stan klockan 9 och slutar i norra grannkommunen klockan 20.30. Däremellan har jag hunnit undervisa i västra grannstaden också. Full fart och fläkt alltså och bra så, om ni frågar mej.

I måndags hade vi rart besök här hos oss.

Två örnar flög över gårdsplanen. Den här är den större och den satte sig till och med i vår höga gran. Frågan är nu: Är detta en kungsörn? Eller en havsörn?
Dubbelmorfar har kollat med en fågelföreningsmänniska och båda arterna finns här i trakterna... Hmmm... 

I postlådan ikväll

När jag sent omsider kom hem ikväll strax efter klockan 20.30, så hittade jag ett paket i postlådan!

Jag hann knappt få av mej skorna innan jag började undersöka påsens innehåll.

Åååh, hela två paket! Och i så vackert presentpapper. Spänningen stiger...

Och se, precis vad jag behöver. En ny fin projektväska, ett fotmått och två nystan garn!

Ett fint kort med texten Livet är härligt då vännen är nära! Och så är det ju.

Ett stort, stort TACK till stickväninnan B och hennes man för den här fina gåvan!

Idag har jag fått lära mej att en iPhone kan lägga av mitt i ett telefonsamtal och sedan låsa sig så totalt att ingen får upp den igen, utan den måste nollställas. Oj, oj, oj.

Jag har också klarat av att handleda i Macbook. Inte illa. Och jag har klarat av, äntligen, distanskursen utan trubbel, då jag undervisade hemifrån. Vårt lokala telefonbolag slår alltså Telia. Jippiii!

Och nu i säng för det blir en längre dag i morgon från klockan 10 till 20. Huhuh!

På kalas

Igår blev ni utan blogginlägg, för jag var iväg på kalas. Visserligen var jag hemma igen vid 21.30, men jag orkade liksom inte starta datorn efter att ha suttit över två timmar i bilen. Vi var alltså iväg västerut igen igår med dubbelmorfar.

Och vi hamnade igen i Santa Fé. Den här gången på födelsedagslunch.

Varför skulle vi ändra ett vinnande koncept? Maten var god förra veckans lördag, likaså igår. Den här gången smakade jag på deras grillbiff och kunde faktiskt begära den medium+. Jag hade alltså lärt mig att det inte handlar om potatisarna! Ännu lite övning, så blir jag snart en riktigt urban stadsmänniska!
Dessvärre lyckades jag den här gången klotta grillsmör på min nytvättade skjorta. Argh! Det hjälpte alltså inte att avstå från den goda rödvinssåsen. Härefter kommer jag alltid att medföra en kökshandduk i handväskan, som jag knyter runt nacken. Om ni ser en sådan dam på något etablissemang, så är det troligtvis mej ni har hittat!

Servitören blev själaglad då vi kom för att äta. Han kanske tror att vi kommer att bli stamkunder där? Men, sakta i backarna, inkommande veckoslut jobbar jag och då är det helt andra lunchmöjligheter, som gäller. Detta förutsatt att vi ännu kan/får träffas och inte ska vara på distans. Regeringen kan komma med stränga order när som helst. Vi lever just nu i mycket osäkra tider.

Efter maten åkte vi på en snabbrunda i stan och hann kolla in kusinens nyrenoverade hus och hann också som hastigast träffa barndomens favoritkusin.

Och så vankades det efterrätt hos födelsedagsjubilaren.

H hade dukat upp ett fint kalasbord med allehanda läckerheter. Tack för trevligt kalas och härligt umgänge!

Hem via graven och sedan i säng!

I morse hade jag sovmorgon, skönt, trots att jag vaknade redan före halvsju. Men jag beslöt att ligga en stund till och steg upp sedan strax före åtta. Efter det har dagen rusat iväg, utan att jag alls har hunnit med det som var planerat. Vissa dagar blir det nu bara så. Och nu ska jag småningom bege mej iväg till västra grannstaden för undervisning där.

Önskar er alla en riktigt bra start på den nya veckan.

 

En vacker höstdag

Lördagskväll, diskmaskinen och tvättmaskinen snurrar på. Jag har hunnit vara hemma knappa två timmar. Jag har jobbat i den bästa stadsdelen idag. Till all tur för mej hade jag besök i jämn ström, så jag behövde inte sitta ensam i drop-in.

Det har igen varit en vacker höstdag med sol och sommarvärme. De milda sydliga vindarna smeker oss.

Hemma i vår trädgård har vi hittat en sådan här:

Kan detta vara stolt fjällskivling? Jag bara undrar...

Önskar er alla en riktigt skön söndag!

En främmande katt

Så var det fredag igen och utan att jag märkte det, så rusade veckan iväg. Något fredagsmys blir det nog inte här ikväll, för jag har arbetsdag i morgon. Så tidigt i säng och bitti upp, det är min refräng!

Idag när jag kom hem upptäckte jag att en främmande katt har tagit sig in i vårt hus. Jag undrar vad våra katter tycker om det?

Och jag undrar förstås om lillmatte saknar sin kisse.

Önskar er alla ett riktigt skönt veckoslut!

Ny huppare

Igår blev ni utan blogginlägg och det beror på att jag hamnade återvända till stan efter att jag kommit hem på kvällen, så det tog till klockan 22 innan jag slutgiltigt var hemma. Och då var min lust att överhuvudtaget starta datorn obefintlig. Nej, det blev kvällste, en trevlig bok och så sängen.

Idag var jag uppe redan klockan sju och satte igång med en hel del datajobb innan flickorna kom på besök. Så härligt att ha dem här. Numera går det vilt till och det behövs nästan tre vuxna för två barnbarn! 

Hann bland annat fixa en reseräkning av fyra. Inte illa, eller hur? Övriga räkningar får vänta lite tills jag har bättre tid att räkna igenom alla summor. Men man måste vara noggrann och i tid. Om man försenar sig blir man utan ersättning! E-post har jag hunnit med, likaså telefonsamtal. Jag kommer åtminstone att ha tre deltagare, hoppas jag, i lördagens digirådgivning! Det blir riktigt spännande. Huvudsaken är att jag inte behöver sitta ensam hela dagen. Förstås kan jag jobba på datorn, men det är roligare att handleda och undervisa, hjälpa till att lösa problem och att få inspirera.

Igår fick jag en fin gåva av arbetsgivaren, en ny huppare! Huppare är en finlandism och på svenska heter det munkjacka.

Visst är den fin? Och ni ser, arbetsgivaren har ju nytta av att jag går omkring i den här munkjackan. Men inte idag, för idag har vi sommarväder. Jag ska småningom bege mig iväg till jobbet i stan för mitt sena eftermiddagspass. Och ikväll, då låter jag också datorn stå orörd och så tar jag äntligen, äntligen fram stickningen! En av dem.

Bara reklam

 – Vad kom det för post idag, brukar jag fråga mina karlar då jag kommer hem på kvällarna från jobbet.
– Äh, det kommer ingenting bara reklam, är svaret jag får. Och det för att karlarna kanske har glömt att gå till postlådan? Eller inte orkat? Eller helt enkelt inte bryr sig? Varje dag är det dock inte så, för på torsdagen kommer Tidningen!

I morse spurtade dock dubbelmorfar iväg till postlådan. Där fanns gårdagens post, som han slängde på matbordet. Och där i den magra högen med reklam, där hittade jag ett stort vitt kuvert, som jag fort öppnade och fram kom Jonas!

Vilken glädje! Mästarkryss nr 4 är löst och inskickad för någon vecka sedan. Nu finns det förstås viss risk att mina frukostar drar så ut på tiden att jag försenar mej till jobbet! Huuu!
Så glad att det för en gångs skull finns någon på pärmen, som jag känner igen. Har inte ännu hunnit kolla om Hallonbåtsflyktingen är med i korsordet om Jonas. Få se, blir spännande.

Nu är det dags för mej att krypa ner mellan lakanen. Det har varit en hård dag med tekniskt strul. Hela lektionen kan gå till spillo och det var just det som hände mej och mina lektioner på distans idag i den västra grannstaden. MORR! Härefter håller jag mina distanslektioner hemifrån. Telia är inte att lita på! Tur att jag jobbar i stan i morgon.

Ingen vågade

Så var det måndag igen och arbetsveckan har inletts i västerled. Västerut var vi också i lördags, något som ingen vågade gissa! Det var nog för att den utlovade belöningen var så klen, eller hur?
Fotona är från Karis och den nya järnvägsbron där! Nåja, nya och nya, snart kan den fira ett års jubileum.

Vi åkte alltså iväg västerut med dubbelmorfar i lördags för att träffa nära och kära. Vårt första stopp blev redan i västra grannstaden, för vi behövde ju lokalt producerat godis att ta med.
Sedan bar det iväg raka spåret till Ekenäs, där vi började med ett besök vid graven.

På återvägen från gravgården till min Adam-plåtlåda träffade vi på den här livliga klättraren. Dubbelmorfar började tjattra ekorrspråket och den lilla stackaren blev så nervös att den genast måste gömma sin kotte i trädstammen. Klokt nog på baksidan.

Från gravgården vidare och överlämna en födelsedagsgåva och beundra ett nyrenoverat hus. Vid det här laget hade magarna börjat knorra lite, så det var dags att bege sig till hamnen. Varmt och soligt, men det är ju september, så många matställen var stängda eller fulla av människor. Krögarna får ju inte ta in hur många som helst heller, så...

Andra ställen igen öppnade inte förrän senare på eftermiddagen. Till sist efter lite dividerande hamnade vi på Santa Fe.

Jag valde en djävulsk biff med rödvinssås, grillad getost, picklad rödlök och chili samt husets klyftpotatisar. MUMS! Och som matdryck valde jag förstås en dryck från Malmgårds bryggeri! Visserligen inte lokalproducerat i Ekenäs, men nog här hemma.
Att jag är ovanligt mycket lanttis blev igen bevisat då den vänliga servitören frågade medium.
– Nej, nej jag vill inte ha dem råa, svarade jag och syftade på klyftpotatisarna, som vi precis innan hade diskuterat. Gissa om dubbelmorfar och vårt matsällskap började skratta. Servitören talade förstås om biffen! Ack ja, tydligen är jag alldeles för sällan ut på restaurangen och äter biff. Måste väl lägga mej i hårdträning nu. 
Och om ni tror att jag spillde en del av den goda rödvinssåsen på min röda skjorta, så tror ni förstås alldeles rätt. Jag och sås går inte riktigt ihop.

God mat i trevligt sällskap lever man länge på. Tack för det!

Från Ekenäs hastade vi vidare och körde över bron, den som nämnts ovan. Och sedan igen tillbaka till Ekenäs där vi tillbringade lördagskvällen i härligt sällskap och fick till och med se ett fyrverkeri.

Det här fina teet fick jag i gåva. Stort TACK!

Nu börjar det bli dags för mej att söka mej till bädden.

Önskar er alla en riktigt bra start på den nya veckan!

Gissa var?

Igår blev ni utan inlägg, för jag var ute på vift och var inte hemma förrän strax efter midnatt. Och nu kommer ni att få den stora utmaningen att gissa var jag befann mig igår tillsammans med dubbelmorfar. Tyvärr kan jag inte utlova snofsiga pris i gissningstävlingen annat än den stora äran att ha vunnit och att ha ett bevis på bra lokalkännedom.
OBS! Förbjudet för de trevliga människor vi träffade igår att delta i denna gissningstävling, för ni vet ju var vi befann oss!

Här har ni fem foton, som ska göra det lättare för er att gissa! Håll till godo.

Det fanns en tid, för länge sen, då våra barn var små och vi gjorde små utflykter i närområdet och alltid besökte olika broar. Vi föräldrar tyckte det var intressant, men barnen var inte lika roade. Ibland vägrade de helt enkelt att stiga ur bilen då vi besökte tredje eller fjärde bron. 

På den tiden fanns inte smarttelefoner eller surfplattor, så vi var tvungna att ta reda på informationen om broarna på annat håll. Ack dessa svunna (lyckligare?) dagar...

Ni har tid på er till i morgon kväll att gissa innan jag avslöjar vad vi gjorde och var vi befann oss igår!

Idag ska jag i varje fall jobba lite, ta vara på den sköna septembersolen och sedan på kvällen iväg till stan.

Ha en riktigt skön fortsättning på söndagen!

Bara för att

Sådär ja, nu har en hel vecka rusat iväg och vi är redan över halva höstmånaden, september. Det har varit en vecka fylld med kurser och trevliga människor. Många fina möten med kursdeltagare. 

Idag blev det ett snabbt möte med M, som just hade kommit hem från skogen då vi kurvade där förbi med dubbelmorfar. Det blev en snabb kram och lite prat om ditt och datt innan M skyndade sig in med mamma, jag for iväg till mitt härliga jobb och dubbelmorfar uträttade ärenden.

De här underbara rosorna fick jag idag. Och det bara för att jag är jag! Och för att solen lyste. Och för att man blir på gott humör av blommor. Tyvärr kunde jag inte krama om givaren i dessa coronatider. Men ytterst rörd och tacksam för de vackra rosorna i precis min färg. Tack!

Jag blev också bjuden på nepalesisk mat. Mums! Bönor, tofu, ris och god sallad med både grönt, tomater, paprika, gurka, ananas och... ja, ni hör själva. Tack också för maten.

Nu önskar jag er alla ett riktigt skönt veckoslut. Få se vad det bär med sig.

 

Två långa dagar

Kära vänner, jag har bakom mej två långa dagar på jobbet, tisdag och onsdag. Så långa att jag inte hade ork nog att öppna datorn då jag väl kom hem sent omsider, så ni blev utan blogginlägg.

I dag skulle jag egentligen ha haft en lite lugnare dag med sovmorgon. Men ett telefonsamtal igår och min idiotiska snällhet och dumma förmåga att inte kunna säga nej, gjorde att jag var iväg till jobbet i rätt god tid i morse i alla fall. Jag har inte gjort annat än startat nya kurser den här veckan. Intensivt och härligt. Jag hinner inte göra så mycket annat än undervisa och förbereda följande kurser, umgås lite med man och barn och så i säng igen. 

Idag hade dubbelmorfar fixat middag och bjudit in de två yngsta. Kändes lite extra lyxigt med sådan middag en vardagskväll. Tack för det.

I morgon är det sovmorgon, några timmar undervisning i västra grannstaden och sedan ett litet uppdrag i stan innan jag kan njuta av ledighet. Veckoslutet ser också ut att bli intensivt. Hoppas att jag hinner med allt.

I början av veckan hade vi två underbara soliga höstdagar. I dag har vi oroligt följt med vartåt Ailistormen tänker dra sig. Det blåser nog rejält, men det verkar hittills som vi är förskonade. Och jag som har följt marthornas råd!

Ha det riktigt bra!

Nu är det dags för mej att krypa ner mellan lakanen.

Ingen mask

Som den ordentliga och omtänksamma människa jag är, så tänkte jag att det är nog bäst att bära mask i dagens Digicafé. De där engångsansiktsmaskerna är ju mera ett skydd för andra än för en själv. Jag skulle ju ha haft mitt visir, men det fanns på min arbetsplats i stan och jag hade inte hunnit få ett nytt av denna arbetsgivare ännu.

Jag tog alltså tufft fram min mask och så sa det sproiiing när jag trädde bandet bakom örat.

Ena gummibandet hade gått av. Snopet, verkligen snopet. Borde jag göra en reklamation? Nu är det väl inget annat att göra med detta elände än att slänga det i papperskorgen? 

Nå, till all tur öppnade biblioteket där jag befann mig klockan 10, så jag kunde lösa ut mitt tredje visir. Det gäller att vara utrustad.

Senare på eftermiddagen i västra grannstaden använde jag mitt andra visir och fick många och långa blickar. Svettigt blir det och håret ser ut som en större risbuske än vanligt. Tur att jag inleder med distansundervisning i morgon! Där behövs inget visir enbart headset. Ja, och så då en dator och internetuppkoppling. Deltagarna kan kanske klara sig med smarttelefon, men jag måste få visa på datorn. Telefonen är på tok för liten för Excel.

Min gamla trotjänare

I morse blev jag tagen på säng! Nej, alltså det har inget med dubbelmorfar att göra om ni nu trodde det. Han slocknade på soffan igår kväll då han skulle se på Wallander. Själv såg jag på Terminator istället. En riktig kultfilm från år 1984. Och tänk, jag hade inte sett den förut, så det var ju verkligen på tiden nu. Att jag inte har sett filmen tidigare beror nog på att jag inte är så förtjust i den manliga huvudrollsinnehavaren. Men imponerande intrig och filmning med tanke på att det hela gjordes på 1980-talet.

Men tillbaka till i morse, dubbelmorfar hörde en försiktigt knackning på vår dörr och rusade yrvaket upp medan jag ännu låg och snarkade för att någon minut senare klarvaket spärra upp korpgluggarna. Jag hörde M:s röst! Jippiii! Dottern hade kommit på oanmält besök tillsammans med flickorna. Så roligt.

 Oj, vad vi har lekt med M. Jag har fått äta svampar, ägg, hamburgare med sallad och M har kokat mycket mat åt mej. Så har vi varit i smyckebutiken, kollat in mitt förråd av örhängen och så hann jag också lappa M:s leggings, som genast hade gått sönder då de var nya och hon föll. Hon har trollat mej till häst och mus med sitt trollspö. Och så har jag förstås fått svara på en massa frågor. Förmiddagen flög iväg med väldig fart. Så härligt att ha dem här!

I veckan var jag tyvärr tvungen att inse faktum, min gamla trotjänare har nått vägs ände. Snyft!

Min lilla röda Lenovo Thinkpad vill inte uppdatera längre. Den har varit min trogna följeslagare under de senaste åren då jag varit ute på landet och undervisat. Men nu var det stopp, gonatt och adjö. Sönerna har redan länge skrattat åt mej och hånat min röda bärbara dator. Den är för gammal och långsam enligt dem. Nä, nä, har jag svarat, men nu är det dags att inse faktum och överge min gamla trotjänare. Den ska tömmas och sedan iväg till elektronikskroten ifall jag nu inte kommer på något jag kan använda den till ännu. Hmmm...

Nu ska jag hänga tvätt och sen krypa ner mellan lakanen. Det blir en lång dag imorgon.

Önskar er alla en riktigt bra start på den nya veckan!

En liten rackare

Igår var jag iväg österut efter jobbet för att se på akvareller. Där fanns också en bit av Finlands natur, som alldeles tydligt ville ha det lite varmt och mysigt. Och nu varnar jag er som har herpetofobi, alltså ormfobi, titta inte nu! Hoppa över de två följande fotona.

Den här lilla rackaren, nåja lilla och lilla, men alldeles tydligt ett ungt exemplar, slingrade sig snabbt under en fåtölj. Den ville så gärna ha det varmt och skönt. Emellanåt sträckte den på huvudet, för den märkte förstås att det fanns människor i närheten och kunde ju inte veta om de människorna förstod att snokar är fridlysta. Att det här är en snok, syns ju alldeles tydligt på den gula teckningen på huvudet. Och nej, den här ormen är inte farlig. Om den blir rädd lägger den sig ner och spelar död. Då räcker den ut tungan. Det som ibland gör det svårt att i hastigheten bestämma om det är en snok eller huggorm, som krälar framför fötterna på en, är att det finns helsvarta huggormar. De saknar alltså sicksack mönstret. Då får man titta efter de gula teckningarna och huvudets form. Så nu vet ni det! 

Den här rackaren hamnade på sopskyffeln och så ut i skogen. Den kanske inte blev så nöjd med den behandlingen?

Efter att ha sett på den där levande varelsen beundrade jag akvareller i stället. Så fina, med motiv från Bruket. Finns nu utställda i A'la Talli till den 17.10.

Idag har det varit rätt mörkt hela dagen med regnskurar titt som tätt. Jag har inte fått så mycket konkret gjort annat än datajobb, jobb som man verkligen inte ska syssla med på lördagen! 

Nu har det redan hunnit bli kväll, så nu återstår för mej att sätta mej ner och försöka åstadkomma något i stickväg och njuta.

Önskar er alla en riktigt skön söndag.
 

Två på en gång

Så har då en vecka rusat förbi med väldig fart och jag förstår inte riktigt vart dagarna har tagit vägen. Trots luckor i kalendern med en del indragna kurser, så har det ändå varit full rulle hela tiden.

I onsdags körde jag hem via stora varuhuset vid västra infarten. Då var jag inte riktigt på världens bästa humör, ska jag säga. Borden i datasalen där jag hade min kvällsundervisning var fulla av teknikskrot, som ingen varit efter. Det blev en lindrigare chock för mej då jag intet ont anande öppnade dörren till datasalen för att hastigt kolla att allt var okej.
Varför behövde gamla maskiner och annan teknik rensas ut just då? Precis när kurserna kör igång? Och varför just i den salen där jag ska undervisa? Visst borde man ha lite bättre framförhållning, inte sant?

Hur som helst, efter ett besök på ICT-avdelning, vandrade jag i det där varuhuset. Och lite tröst måste jag ju få, så...

... jag köpte tidningen till höger, Kauneimmat käsityöt. Sen när jag kom hem, så väntade posten på mej och där fanns Suuri Käsityö nr 9 2020. Det blev två på en gång! Många spännande och lockande sockmönster...

Det som gör mitt tidningsköp försvarbart var att jag fick ett stort tvättmedelspaket gratis! Ja, ni läste rätt, gratis. Saken var den att paketet var nedsatt till specialpris, alltså hälften. Det paketet jag handlade hade röda lappar med -50% för att det var lite skadat i ena hörnet och eventuellt kunde medel smita ut ur paketet. Så i kassan blev det slutgiltiga priset -0,01. Alltså det är att handla ekonomiskt, eller hur?

I onsdags skulle jag inte ha klarat mej utan dubbelmorfar. Han lyfte snällt ner teknikskrotet på golvet, så jag kunde hålla min kurs. Skrotet fanns fortfarande kvar idag då jag kollade. Undrar riktigt vem som ska hämta det?

Jo, så dubbelmorfar är bäst, även om jag idag fick stå på verandan på jobbet och vänta på honom. Det regnade så det var inte tal om att stå ute. Jag gnolade lite grann, Var finns han...

Nu önskar jag er alla en skön fortsättning på fredagskvällen!

En burk

Här rasslar det in gåvor på löpande band och jag är tacksam. Dubbelmorfar tog sig idag söderut medan jag jobbade. Nu har jag alltså kört igång riktigt på allvar, kvällskurs igår, eftermiddag - mot kväll idag. Distanskursen avslutad idag och ny börjar nästa vecka. Två andra kurser startar också nästa vecka samt en hel del Drop-in-mottagningar. Kul, nu känns det att jag är på G! Det finns inget härligare än mitt jobb.

Men alltså, dubbelmorfar var iväg söderut medan jag undervisade och han kom hem med en burk!

Sylt kokad på Aroniabär, det fick vi. Och det var förstås en man, som kokat. Tack!
Dubbelmorfar är lite förbryllad och vet inte riktigt till vad den här sylten passar. Han får lov att smaka på den, så vet han sen.

Idag har här blåst så rejält att vi två gånger haft elavbrott. Tur att jag inte jobbade på datorn då. Och tur att vi har vedeldning i huset. Inte för att det är så kallt ännu, men huuu, sedan på vintern...

Nu ska jag virka lite och så småningom i säng i morgon är det full arbetsdag igen. Ingen rast eller ro här inte.

Av en man

Just nu är jag lite upphängd och nedsläppt. Har håltimmar, som jag fick då en av mina distanskurser drogs in. Så jag sitter här hemma framför min dator. Småningom ska jag iväg igen till stan för att dra igång en ny kvällskurs. Det ser jag verkligen framemot. Nästa onsdag kommer jag att vara i stan hela dagen, för då är håltimmarna inte lika långa. Dock så långa att jag hinner äta. Det kommer att ta lite tid innan jag får rutin på min nya kalender och vet var jag ska vara vid olika tider.

I måndags då jag kom till datasalen i västra grannstaden, så fungerade inte nätet! Det innebar att det inte gick att kolla nånting alls på webben och förstås inte att skriva ut heller, eftersom kontakten till skrivaren/kopiatorn går via trådlöst nätverk. Snudd på panik! Men vi klarade oss bra ändå, till all tur. Men inte kändes det som en jättebra början precis.

Stor tröst var den här påsen, som jag fick av en man! Helt oförhappandes, gissa om jag blev glad? Stort tack till den där mannen, som vet precis vad jag behöver och precis när jag behöver det! Sådana män vill vi ser mer av, inte sant? Då behöver vi inte stänga in dem i byrån, som Lill föreslog.

Och apropå män ännu, när jag kom hem från stan här mitt på dagen, så stod det en polisfarbror här i porten. Sen kom jag med bilen och störde honom. Det tog lite tid innan han fick sin motorcykel flyttad och jag kom in på gården. Jag är också tacksam för de här männen, som gör det tryggare på landsvägen här utanför. Antar att de som kör överhastighet inte är lika glada och tacksamma?

Och nu får ni hålla tummarna att allt fungerar i datasalen så jag klarar av läsårets första kvällskurs! Med tekniken finns det aldrig någon garanti.

Höstens första...

 ... stickcafé gick av stapeln idag. Eftersom min eftermiddagskurs blev inhiberad, så kunde jag delta. Jippiii! Från och med nästa vecka, så kan jag inte vara med på tisdagseftermiddagarna, för då jobbar jag i den västra grannstaden.

Det var så härligt att träffa alla damer igen.
– Det här är mer värt än pengar, sade E och hon har alldeles rätt. Att få träffas och prata är underbart efter allt hemmasittande i våras.

Och sen vet ni, sen skulle ni ha sett, allt det där fina alla hade gjort. Jag bara gapade. När hinner man med allt det där stickandet? Tror ni att jag har något fel i min tidsplanering? Ägnar mej för mycket åt kursförberedelser? Jobbar för mycket framför datorn? Slöar? Löser för mycket korsord? Hmmm...
Nå, hur som helst, jag bleknar och inser att jag får nog lägga i flera växlar nu om jag alls ska hinna med nånting.

Så här fina vantar har U stickat. Inuti är det fullt av garnändar, som tillkommit då hon broderat på de här maskorna. Här går det åt restgarner och vantarna värmer skönt. Praktiskt och bra nu då hösten verkligen är i antågande.

Sockstickning är fortfarande det som de flesta håller på med. Så även jag idag. Snart är skaft nummer två klart.

Och som jag sagt många gånger förut: Stickande damer är vänligheten själv. Titta vad jag fick av E, strumpstickor nr 6. Tack!

En trevlig social eftermiddag, som jag kommer att leva länge på. Tack för trevligt sällskap och tack också för skjutsen.

Nu är det dags för mej att uppdatera en dator och kolla lite inför morgondagens kvällskurs.

Ha det bra!

Årets första...

 ... tro det eller ej, men årets första julklapp fick jag färdig i fredags! Ja, det gäller att vara ute i god tid om jag ska hinna med julklappar åt alla. Så det var ju verkligen på tiden.

Modell: Virkad korg, mönster från eget huvud.

Garn: Porvoo (det lila) och Strömsö från Novita

Åtgång: 508 g

Virknål:  Nr 7

Som vanligt virkade jag halvstolpar. Tycker att det går mycket fortare då. Eftersom garnet är så mjukt, så borde jag kanske ha hållit mej till fasta maskor ändå. Socktidningen ingår sedan inte i julklappen. Nej, korgen ska fyllas med helt andra saker!

Nu undrar jag bara vad jag ska göra med det här återstående 98 grams nystanet, några förslag? Kan jag virka kastrullunderlägg av det? Eller smälter trikån, då den kommer i kontakt med en varm gryta?

Frukostgubbe

 I morse kom dubbelmorfar med en gubbe till frukost åt mej.

Då hade jag visserligen själv redan försett mej med en frukostgubbe! Men gärna tog jag en till. Vi har alltså egna jordgubbar ännu och riktigt goda är de.

Och nej, inte klarade jag mej enbart på dessa gubbar till frukost, jag åt också yoghurt och knäckebröd med svartstämplad ost från POM, som jag sköljde ner med ett glas blodgrapejuice.

Jag fick gnugga geniknölarna riktigt ordentligt, för jag hade några tomma rutor kvar i Elitkrysset.

Det var knepigt det här, i synnerhet som jag stavade den grekiska hämndgudinnan fel!!!

Ursäkta mej, jag var tvungen att googla stavningen, annars skulle jag aldrig ha fått någon rätsida på de tomma rutorna. Jag borde ändå få poäng för att jag överhuvudtaget fattade nyckeln: "Blev furie i rom".

Nu är då alla kryss lösta i den tidningen. Vilken gubbe ska jag ge mej på vid frukosten i morgon?

Idag är det för övrigt den sjätte september och den dagen är för min del förknippad med den spirande romansen mellan mej och dubbelmorfar för en herrans massa år sedan...

Önskar er en riktigt skön söndagskväll med eller utan stickning/virkning.

Högt i det blå

Då och då får jag för mej att jag lever ett rätt stillsamt småtråkigt liv, som det nu inte egentligen finns så mycket att skriva om. Sen händer det saker mitt i allt, bra grejer, men förstås också dåliga. 

Nuförtiden är jag noga med att samla alla fina pärlor till ett långt halsband. En sådan pärla var gårdagens eftermiddag då mina söner tog mej med till den norra grannkommunens pizzeria. Det var länge sedan jag haft kvalitetstid med dem alla, så jag njöt i stora drag.

Idag har jag haft två lektioner distansundervisning hemifrån, träffat en person, som kan hjälpa mej med en tidningsgrej och sen har jag varit österut och fått vara med om nya spännande saker. Så tacksam för min livsnyfikenhet, vetgirigheten och önskan att få lära mig nytt. Det var precis det jag fick idag då vi med dubbelmorfar styrde iväg österut. Det är bra att då och då ta sig upp från stickfåtöljen.

Vi hamnade på det här fältet bakom Bruket. Här pågick tävlingar, som jag fick en lite vag inbjudan till, förra lördagen då vi besökte samma fält med H. Då var fältet tomt, men nu var det full rulle.

Högt i det blå svävade segelflygen, som styrdes med radiosignaler.

Planen slängdes iväg med hjälp av en elektrisk vinsch. Linan kopplades loss när den lilla fallskärmen, som ni skymtar under planet, slog ut. Spännande!

I ett av tävlingsmomenten ingick precisionslandning. Man får minuspoäng om man landar för långt ifrån. En del var verkligt skickliga.

Det gäller att ta ner sitt plan på ett behärskat sätt, så att det inte kraschlandar.

Högt upp i det blå svävade också en riktig flygare, nämligen en fiskgjuse.

"Den flygande reportern" är igen tacksam för det spännande uppdrag hon haft för lokaltidningens räkning. Tack också till alla vänliga karlar, som svarade på frågor. Idag har jag haft nöjet att lära mej nya saker tack vare det.

Men nu, nu tänker jag ta det lite lugnare och sticka färdigt sockan jag började på häromsistens.

Ni får ha det så bra!