måndag, september 21, 2020

Ingen vågade

Så var det måndag igen och arbetsveckan har inletts i västerled. Västerut var vi också i lördags, något som ingen vågade gissa! Det var nog för att den utlovade belöningen var så klen, eller hur?
Fotona är från Karis och den nya järnvägsbron där! Nåja, nya och nya, snart kan den fira ett års jubileum.

Vi åkte alltså iväg västerut med dubbelmorfar i lördags för att träffa nära och kära. Vårt första stopp blev redan i västra grannstaden, för vi behövde ju lokalt producerat godis att ta med.
Sedan bar det iväg raka spåret till Ekenäs, där vi började med ett besök vid graven.





På återvägen från gravgården till min Adam-plåtlåda träffade vi på den här livliga klättraren. Dubbelmorfar började tjattra ekorrspråket och den lilla stackaren blev så nervös att den genast måste gömma sin kotte i trädstammen. Klokt nog på baksidan.

Från gravgården vidare och överlämna en födelsedagsgåva och beundra ett nyrenoverat hus. Vid det här laget hade magarna börjat knorra lite, så det var dags att bege sig till hamnen. Varmt och soligt, men det är ju september, så många matställen var stängda eller fulla av människor. Krögarna får ju inte ta in hur många som helst heller, så...
Andra ställen igen öppnade inte förrän senare på eftermiddagen. Till sist efter lite dividerande hamnade vi på Santa Fe.
Jag valde en djävulsk biff med rödvinssås, grillad getost, picklad rödlök och chili samt husets klyftpotatisar. MUMS! Och som matdryck valde jag förstås en dryck från Malmgårds bryggeri! Visserligen inte lokalproducerat i Ekenäs, men nog här hemma.
Att jag är ovanligt mycket lanttis blev igen bevisat då den vänliga servitören frågade medium.
– Nej, nej jag vill inte ha dem råa, svarade jag och syftade på klyftpotatisarna, som vi precis innan hade diskuterat. Gissa om dubbelmorfar och vårt matsällskap började skratta. Servitören talade förstås om biffen! Ack ja, tydligen är jag alldeles för sällan ut på restaurangen och äter biff. Måste väl lägga mej i hårdträning nu. 
Och om ni tror att jag spillde en del av den goda rödvinssåsen på min röda skjorta, så tror ni förstås alldeles rätt. Jag och sås går inte riktigt ihop.
God mat i trevligt sällskap lever man länge på. Tack för det!

Från Ekenäs hastade vi vidare och körde över bron, den som nämnts ovan. Och sedan igen tillbaka till Ekenäs där vi tillbringade lördagskvällen i härligt sällskap och fick till och med se ett fyrverkeri.

Det här fina teet fick jag i gåva. Stort TACK!

Nu börjar det bli dags för mej att söka mej till bädden.
Önskar er alla en riktigt bra start på den nya veckan!



Inga kommentarer: