Femina

Idag när jag satt i allsköns ro vid matbordet och kämpade med knepiga korsord, knackade det på dörren. Jag ropade förstås "Stig in", men inget hände. Jag skyndade till dörren och där stod yngsta sonen bakom vår låsta dörr.

Han var så snäll att han tog mej med till stan till mataffären. Han är snabb som en vessla i butiken, för han behöver inte så mycket i sitt singelhushåll. Jag å min sida försökte febrilt komma ihåg vad jag skulle ha: Kardemumma, mjölk, bröd...

Kassakön ringlade sig låååång, så jag hann nappa en tidning åt mej:

Femina nummer 10 2025. Riktigt vad jag ska med själva tidningen vet jag inte, men kanske här finns lite läsbart?

Det jag egentligen var ute efter, var den här medföljande boken! Jag har nu grävt i våra bokhyllor, utan att hitta något som lockar, någon bok som jag inte redan har läst. Den här kommer alltså till användning. Tidningen får jag ge bort efter att ha bläddrat i den.

Jag nappade också den här karamellpåsen, som nu är tömd i karamellskålen. Bisin min tar alltid ett par stycken då han går förbi skålen.

Jag kände mej riktigt duktig när jag var hemma igen och det ända tills jag mindes att jag kom hem från affären utan toapapper och roskiskassar. Suck!
Så går det då jag handlar utan min lista. Yngsta sonen påstod att jag befinner mej i andra sfärer. Själv är jag säker på att det är värmen som gjort min hjärna alldeles mosig.

Nu ska jag försöka virka färdigt mitt nuvarande projekt, om jag orkar.

Önskar er alla en riktigt skön onsdag!

Blåbärsbulle

Kära vänner, igår blev ni utan mitt dagliga inlägg. Det beror på blåbär! Ja, ni läste alldeles rätt, blåbär. Bisin min var ju i väg till skogen i måndagskväll. Det blev rätt sent innan han hade rensat bären och jag hade ingen bakningsenergi på måndagsnatten.

Igår natt såg jag mej dock tvungen att ta itu med bakandet, fastän jag inte riktigt ville. Men om nu bisin min hade både plockat och rensat och dessutom faktiskt hämtade hem både jäst, socker och smör igår. Ja, så då, ja då var jag helt enkelt tvungen att baka.

Klockan 23:30 igår tog jag den här plåten ur ugnen! Puuuh! Det blev svettigt värre i köket.

I natt försvann hälften av blåbärsbullen på något mysko sätt och i skrivande stund finns endast hälften av den här biten kvar. Huhuh! Här försvinner bakverk så fort jag vänder ryggen till.

Bisin min försökte redan i måndags på alla sätt och vis. Han hotade bland annat med att han lovat mr J att det vankas nybakt blåbärsbulle hos oss. Haa,  svarade jag lugnt och sa att det går inte att baka bulle utan jäst. Då ringde bisin min till nästyngsta sonen, som hade torrjäst hemma, men jag hummade bara nånting ohörbart.
Nå, inte kom mr J igår natt hit inte, hur skulle han nu det.
Nu har jag då klarat av säsongens första blåbärsbulle och vem vet, kanske också den sista! Jag kan ju övergå till blåbärsmuffins, pajer eller kakor!

Däremot var mr J ute på äventyr igår med bisin min, ända till Hyvinge körde de och förstås besökte de traktorskroten. Tur att jag inte behövde vara med. Förstås shoppade de i Motonet och den här gången var jag riktigt glad över inköpet, som inte har det minsta att göra med bilar. Återkommer när vi/jag gjort en första test. Ska bli spännande.

På hemvägen kurvade karlarna via Lähimmäinen i Mäntsälä. Det blev en upplevelse för mr J, så mycket bröd och så mycket godsaker till ett humant pris, ändå köpte han inget.

Bisin min köpte bröd och det här wienerbrödet.
– Det får du sen när du har blåbärsbullan färdig, sa han. 
Haaa, jag behövde det ju redan före, så jag skulle orka baka!

När bisin min kom hem från stan idag, hittade han den här tidningen i vår postlåda. Tjohoo! Nu blir det lösa av. Ingen brist på fritidssysselsättning här inte! Snarare tvärtom.

Nu ska jag rösta på KAJ, vilket blev ogjort igår! Hoppas att det inte sen är fast i min röst, när resultatet räknas.

Önskar er alla en riktigt skön onsdagskväll. Själv ska jag iväg till norra grannkommunen på kalas! 

Först norrut sedan österut

Igår på eftermiddagen var jag iväg till Hyvinge, tur retur. Bisin min var ytterst hemlighetsfull när han igår på dagen meddelade att vi skulle starta klockan två istället för halvtre, som vi kommit överens om med yngsta sonen. Jag fantiserade faktiskt om allt möjligt, som det kunde betyda, trots att jag ju borde vara van.

Hit körde han till Suomen käyttökone Oy. Suck! Jag borde ju ha vant mej vid det här laget, men...

Porten var stängd med ett rejält hänglås och jag undrade, som vanligt, varför bisin min inte hade ringt på förhand. Men när skulle nu en av den gammaldags bondestammen ringa först?
Det som roade mej lite var den där post-it-lappen där på skylten. Lappen håller knappast i regn och storm.
Från det här stället kan man tydligen köpa motorer till kompressorer, traktorer osv. samt andra maskindelar och bland annat traktorfälgar. Håhåjaa... inget för mej här inte.

Sen fick jag sitta i bilen med den här utsikten medan far och son var ute och provkörde en Adam plåtlåda.

Från Hyvinge drog vi vidare till Juustoportti i Mäntsälä. Frågan var om vi skulle hinna till buffétserveringen. Det gjorde vi, för klockan 18 hade de ännu inte städat bort buffén. Schnitzelfredag stod på menyn, så här är gräddpotatis, broilerschnitzel och grisschnitzel med bearnaisesås. Riktigt gott!

Sådana här ekipage såg vi en hel drös av. De var alla på väg till Rokkiralli i Hyvinge.
Från Mäntsälä körde bisin min raka spåret hem och det hade jag faktiskt inget emot.
Vi startade hemifrån tio före två och var tillbaka hemma före halv åtta. Inte illa på en fredagseftermiddag.

Idag har jag varit iväg till östra grannstaden med yngsta sonen. Det var riktigt skönt att sitta i bilen, men ack och ve, när man skulle ut i hettan.
– Man borde inte släppa in dig i butiken, sa sonen då han började rada upp på kassabandet allting jag shoppat i Prisma.

Och jo, han har alldeles rätt, den rara gossen, för se nu:

En sticktidning, som jag inte har hunnit bläddra i ännu.

En korsordstidning, i den euforiska glädjen över att det överhuvudtaget fanns en på svenska!

En mönstertidning, trots att jag inte är någon sömmerska, men...

... jag kunde helt enkelt inte motstå den här rosa klänningen! Det står att det är en enkel modell att sy och att storleken passar alla människor. Dags att ta en tripp till Eurokangas? Nästa gång bisin min frågar om jag vill följa med till Motonet i västra grannstaden svarar jag ja och kvistar sedan snabbt över till tygaffären. Det låter väl, som en bra idé?

En kaftan har länge stått på min önskelista. Jag tänker mej den mest, som ett plagg att dra över huvudet efter bastun eller duschen. Men oklart om jag klarar av att sy en sån här och ännu mera oklart vilket tyg, som skulle vara det optimala.

Ett par såna här byxor skulle vara sköna och det står att de här också skulle vara lätta att sy, hmm...

Och en vacker blommig klänning för "stora flickor". Plötsligt hittade jag alltså en massa symönster i den här tidningen.

Jag hittade också mönster till den här stickade sjaletten. En sådan här, som kan användas som huvudduk eller en liten sjal, har länge stått på min att-göra-lista.

Till den här skira toppen har jag faktiskt garn!

De renoverar fortfarande där i Prisma, vilket gör att jag har lite svårt att hitta och hamnar än här och än där. Den här gången gick jag inte alls till avdelningen med barnkläder. Jag hamnade istället vid bokhyllan.

Och där fick jag syn på den här boken, som jag varit lite nyfiken på. Tyvärr begick jag det fatala misstaget att jag öppnade boken och bläddrade lite i den och...

... jag var såld direkt. 

I den första avdelningen i boken finns det plats för att skriva ner sina garner, sorterade enligt tjocklek. Det här uppslaget handlar om restgarner.

Här går det att anteckna alla strumpstickor man har. Beklagar att fotot blev minst sagt suddigt så ni inte ser de där tabellerna på högra sidan. Fanns skilda sidor för rundstickor, stickspetsar och för kablar. Handlar både om tjocklek och längder.

Andra delen i boken handlar bland annat om stickterminologi, teori, tips och bra att veta då man ska göra olika saker.

Här finns bland annat färgcirkeln och...

... möjlighet att skriva in sina egna projekt.
I slutet av boken finns det mönster och sidor med rutor, så att man själv kan börja designa egna modeller. Nej, nej, jag behöver förstås inte alls den här boken, men... ja, som sagt, jag kunde inte motstå den. Och oj, så jag har bläddrat i den här boken redan!

Egentligen skulle jag inte ha så mycket från affären annat än hushållspapper och toapapper, men lite här och där stod det Ale, alltså rea. På ett ställe var ett långbord uppdukat med spännande prylar. Oj, oj, oj, så jag fyndade. Kan jag förresten redan nu börja plocka ihop påsarna till årets julkalendrar åt barnbarnen?

Dessvärre begick jag ett ödesdigert misstag när jag lät blicken irra och hittade två lådor under bordet. De innehöll rödlappat garn och...

... förstås måste jag ju köpa lite Tuuli, 150 gram.

När ett garn först har varit nedsatt till 7,50 €/nystan och nu såldes för 3 €/nystan, så måste jag ju bara köpa, inte sant? 250 gram Loisto. Vad jag ska ha det här till, inte den blekaste aning. Troligtvis är det så att det projekt jag har i tankarna ska ha ett annat garn, Valo. Det fanns också där i lådorna, men faktiskt, så kunde jag hålla mej från att gräva ända till bottnen. Jag har ju redan förstört mitt garnlager förra månaden och ska nog inte fortsätta på den vägen.

Jag passade också på att nappa den här förpackningen med tre liters fryspåsar.

De är lite små, jämfört med fem liters påsarna jag använt tidigare. Men jag fick i alla fall mina nyförvärv att rymmas i påsarna.

Det absolut bästa med dagens affärsbesök var att jag hittade födelsedagspresenter åt den blivande ettåringen. Tjohooo! De liksom bara fanns där utan att jag ens behövde leta. Lite harmfullt var det att den leksak jag såg först och som var nedsatt med 50%, var åldersmärkt från 3 år uppåt. Yngsta sonen tyckte att det var lite onödigt att köpa leksaker till en liten, som redan har allt. Och ja, kanske det, men farmor vill ju så gärna att Lilleman ska bli glad.

Igår kväll blev det hopplöst trassligt med min virkning. Snyft!
Jag vet inte om här är ett nystan, två eller tre. Jag började nysta, men gav upp. Jag skulle ju bara vilja få framstycket färdigt och då vill jag virka och inte nysta. Suck!

Nu ska jag ta hand om disken och så får vi se om jag alls ids ta fram mitt garntrassel mera ikväll.

Önskar er alla en skön söndag. Njut, så länge sommarvädret varar!

Här händer det

Lördag kväll, regn och grått dis utanför mitt fönster. Dagen har försvunnit i raskt tempo och allt jag hade tänkt göra, är fortfarande ogjort.

I morse då jag satt med frukost teet, knackade det på dörren och in steg yngsta sonen. Han undrade om jag ville följa med på en liten tur i östlig riktning. Självklart ville jag det och så var vi iväg igen.

Det var riktigt råddigt vid Prisma, för de håller på att renovera där. Men jag hittade rätt snabbt tidningshyllan, som är jättestor.

Där hittade jag den här fina sticktidningen och den här...                                                                                                   

Här brukar finnas mycket att läsa, goda recept och handarbetsbeskrivningar. Ja, och så får jag ju träna lite finska på köpet, vilket inte alls är dumt.

Och så hittade jag den här, en ny korsordspenna.

Jag har redan hunnit testa den och pennan fungerar riktigt bra. Likaså raderingen.

Medan jag vandrade där i den stora affären i allsköns ro, ringde min telefon. Lilleman och hans pappa behövde barnvakt. Jag lovade ställa upp så fort jag kommit hem. Så jag bytte om kläder och for iväg hemifrån igen.

Idag var Lilleman inte riktigt på humör. Inte ville han äta mellanmål och inte dricka sin mjölk. Inte ville han sitta på golvet och leka och att sitta i famnen var inte precis nån höjdare. När han dessutom vägrade sova sin eftermiddagssömn och hans fader var färdig med väggmålandet, tyckte jag att det var bäst att smita iväg hem.

Här hemma ville äldsta sonen att vi skulle åka in till stan, tanka bilen, shoppa lite och gå ut och äta. Jag hoppas att han inte blev alltför sur, då jag tackade nej. Det finns gränser även för en småstressad pensionär! Till saken hör att jag inte var det minsta hungrig heller, så det skulle ha blivit att lämna kvar igen! Och så kan vi väl inte ha det, eller hur?

Önskar er alla en skön söndag! 

Fåglar, korsord och barnbarn

Igår på eftermiddagen bytte jag chaufför och bil efter att ha tillbringat dagen tillsammans med yngsta sonen. Bisin min och undertecknad körde också österut. Vi besökte nämligen Pyttis fågelvårdshem. 

Vi har inte varit där på länge, så det var riktigt trevligt. Gäss ser man ju nuförtiden precis överallt. De stora fåglarna har ökat medan småfåglarna försvinner i snabb takt.

Och vad var det jag sa? Bisin min är visst romantisk, för de här ljuvligt doftande liljekonvaljerna hade han plockat åt mej igår.

Idag har jag varit hela dagen i grannbyn och umgåtts med Lilleman medan pappa först jobbade och sedan målade i salen, som nu håller på att renoveras.

Lilleman är sen prima. Idag ville han för det mesta sitta i min famn. Att leka på golvet var inte alls kul, utom då han hittade förbjudna saker att stoppa i mun. Det är förstås inte meningen att han ska tugga på storasysters pusselbitar eller böcker. Idag sov han endast 20 minuter på eftermiddagen, så det blev mycket famotid och vad är bättre som det? Mycket skratt och inte många tårar, endast då han var hungrig.

Den här köpte jag i onsdags då jag var iväg till mataffären. Jag vill inte vara utan korsord och förra gången fick jag vänta jätteläänge på Mästarkrysset, så jag vågade inte riskera.

Men, till min stora förvåning fanns Mästarkrysset nummer tre i postlådan igår. Tjohooo! Nu behöver jag enbart terassväder och lite tid att sätta pannan i djupa veck och få rutorna ifyllda.

Annat som dök upp i postlådan igår, var det här beskedet. Jag öppnade det inte sent igår kväll, för jag ville inte ha någonting att grubbla över till natten. I morse hade jag totalt glömt bort brevet från Terveystalo. Bisin min påstår att dom inte vet vad dom säger. Han tycker att jag minsann inte är normal. 🙃
Tjaa, jag får väl lov att hålla med honom.

Önskar er alla en riktigt skön lördag!
Själv ska jag försöka tillbringa en lugn dag här hemma. Inget flängande! Hur nu det ska gå till?

För många?

I natt sov jag dåligt och vaknade flera gånger av hostattacker. Enligt bisin min var det för många gånger. Han vill att jag genast tar mej till doktorn, men... ja, jag blev ju friskförklarad redan i april då jag var till doktorn. Bisin min tror inte på det där, utan vill att jag tar en andra utvärdering. Nå, få se... hoppas nattens hostande är ett undantag.

Vad jag funderade på var om man kan ha för många tidningar? Jag städade ju bort en hel massa tidningar tidigare i år. Igår fick jag ju två tidningar. Senare på kvällen var jag ett snabbt varv i mataffären och kom då hem med den här:

Jag måste bara ha den! Det skulle vara utmanande och roligt att virka den där sommarklänningen, men... Ja, det finns en stor risk för att den aldrig skulle bli färdig och vem skulle jag virka den åt?

Sen måste jag bara ha den här tidningen, ni ser ju, "Vårens bästa korsordsbilaga"!

Jag har längtat alldeles vansinnigt efter Allers A-korsord. Det tog jag itu med genast vid frukost i morse. Det är härligt om jag kan något av de gula orden, för då blir resten lättare.

I måndags fiskade bisin min upp den här från vår postlåda:

Suuri Käsityö nr 5/2025. Bisin min var surare än en ättiksgurka:
– Du behöver int de där tidningarna. Allt finns ju på nätet, morrade han.
Nåja, det har han delvis rätt i, men... och jo, jo, i höst säger jag upp prenumerationen. Måste skriva en lapp i kalendern, så jag kommer ihåg.

Jag funderade faktiskt om jag skulle sy en sommarskjorta åt bisin min? Jag tycker om det här tyget, tyvärr är risken stor att bisin min inte skulle bry sig om min sömnadsmöda. Han skulle nog använda den som trasor i stora hallen i grannbyn!

Idag på eftermiddagen var jag iväg med yngsta sonen till stan. Han behövde skjuts till mataffären, för hans bil finns ju i huvudstan.

Jag plockade på mej senaste numret av Pirkka-tidningen. Den kostar 0 € om man har K-kortet, så det var ju bäst att passa på, eller hur?
Alltså sex stycken tidningar på fyra dagar! Det är väl nog för många?
Lägg dessutom till att tidningen kom idag i postlådan och att jag plockade på mej gratistidningen Itäväylä igår!

I natt mellan hostattackerna funderade jag på... ja, vad annat än garn?

Var hade jag lagt det andra Lappi garnnystanet? Om jag inte hittar det, får jag inte den andra sockan med Lovisadroppar färdig. Inte för att jag vet om jag ändå får den färdig!

I morse började jag leta på de ställen där jag trodde att nystanet kunde gömma sig. Nix, inget nystan i den där vita kassen. Men, kolla två nystan Isoveli, skulle de räcka till lite tjockare sockor?
Inget nystan i den där blommiga kassen, men där finns Nummigarnet. Inget nystan heller i den stora vita kassen, men hej, där finns några nystan med Violagarn! Nu fick jag verkligen sitta på händerna så jag inte skulle börja på ett nytt projekt!

Till sist tog jag fram min överfulla projektväska. Och vet ni vad? Jo, där längst under alla projekt låg mitt saknade sockgarnsnystan! Vilken lycka. Och tänk, nu hade jag ändå varit riktigt ordentlig. Självklart ska allt garn vara där projektet finns, eller hur?

Så här lite garn blev det över efter att jag fick den första sockan färdig. Jag är fortfarande sur på Novita som krympte nystanen med 50 gram. Om jag skulle ha haft ett 150 grams nystan, så skulle det ha räckt till mina sockor.

Jag lade upp maskor till den andra sockan, men kom inte längre än två varv med resårstickning innan jag slocknade i gungstolen. Det var riktigt skönt att sova sittandes, betydligt mindre hostande.

Onödigt och ohälsosamt, tyckte bisin min om det där lilla extra till kvällsteet. Men jag tyckte det var nödvändigt och riktigt gott. Det är faktiskt flera, flera, flera år sedan jag senast har ätit ett alldeles vanligt wienerbröd. Mums!

Nu återstår att fundera vem jag skall rösta på i ESC semifinal 2. Vem skulle vara minst farlig för KAJ i lördag?

Hoppas att ni alla får en fin fredag!