Givmilda och hjälpsamma

Idag på förmiddagen upptäckte jag att mina vita capribyxor, inköpta i juni 2018, var försvunna från sovrummet. Jag hade tagit fram dem, för att kolla om jag kunde använda dem ytterligare en sommar. Men nu, nu var de spårlöst försvunna. Höll jag på att bli dement? Jag kanske inte alls hade tagit fram dem? Tänk om jag kom ihåg fel? Men nej, så råddig är jag inte ännu att jag glömmer vad jag gjorde igår. Byxorna fanns inte längre i garderoben heller.

Jag tog mej ner till tvättrummet i källaren och fick syn på mina vita byxor på torkställningen. Jag fick också syn på lite annat mera oönskat.
Ve och fasa, bisin min hade tvättat mina vita byxor tillsammans med en röd filt och en av mina hemsydda trikåklänningar, också den röd!😱

Och jag som varit så nöjd över att de där byxorna kan jag ännu ha en säsong. Suck! Jo, visst är det fint att ha en bisi som klarar av att tvätta kläder, men... ja, lite färgsinne skulle inte alls vara illa.
Med hjärtat i halsgropen gav jag byxorna ett klorinbad medan jag muttrade saker om karlar, ett muttrande som det är bäst att inte skriva ut här.

Under över alla under, jag lyckades rädda byxorna! Vilken tur att jag inte började gorma på bisin min utan jag räknade lugnt till tio innan jag tog itu med den rosa katastrofen!

Bra saker idag:

• Utnyttjade sovmorgonen och steg upp först när klockan närmade sig halvtio!
  
  
• Onsdag betyder stickcafé och veckans höjdpunkt! Där fick jag igen träffa alla givmilda och hjälpsamma stickdamer.
  
  
• Fick hjälp och goda råd, så att nu borde jag komma vidare där jag stagnerat i min sockstickning! Tack för det.
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
  
• H som vi inte har träffat på länge dök upp med en hel kasse full av garn, som hon undrade om någon ville ha. Ingen sa något, så jag tog hastigt hand om de här nystanen. Och ni ser, lila med paljetter, alltså Säde, kan förvandlas till en sjal. Men jag måste vara lite försiktig eftersom det här garnet inte finns till salu längre.
  Resten av garnen passar både till sockor, vantar och halsdukar. Behöver jag mera garn? Nå, förstås inte, men... ja, jag tog ju verkligen inte alla nystan, utan endast dem jag vet att jag får användning för!
  Stort tack till H.
  
  
  
• Av U fick jag ett badlakan, som passar perfekt åt Lillan. Tack för det.
  
  
  
• C delade ut tvålar åt oss alla. Verkligen snällt. Tack för det.
  
  
• B bjöd både på te, skinkpaj och äppeltårta samt skjuts till och från stan. Tack!
  Som ni märker, stickerskor eller ska vi säga stickare är givmilda och hjälpsamma. Så tacksam och glad att jag får vara med i detta sammanhang.

Tänk, imorgon är det ännu februari. Vi har fått en extra dag! Vad ska ni göra med er?