Inte produktiv

Kvällsteet är urdrucket för längesen och nattsockorna är redan på fötterna. Yllesockor är ju bästa medicin om man fryser. Småningom gäller det för mej att bestämma mej för vad jag ska göra med resten av kvällen: Sticka? Virka? Fästa garnändar? Kolla på Arenan? Lägga mej i sängen och läsa? Lösa korsord?Leta efter nya mönster på nätet? Ordna upp i en tidningshög?
Alla dessa svåra val, bäst att skriva blogg medan jag funderar.

– Vad ska du göra idag, frågade äldsta sonen i morse.
– Jag ska fara till stickcaféet.
– Nä, jag menar ska du inte göra nånting produktivt?
– Va? Men det är ju produktivt att sticka. Tänk på alla kalla tår, som annars skulle frysa!
Till det där fnös sonen och jag å min sida var lite upprörd. Vad då produktiv? Jag ska ta det lugnt och vara pensionär fullt ut. Jag måste nog vila nu, för mot slutet av veckan har jag en hel del att göra. Då ska jag vara produktiv minsann!

Stickcafé idag. Det betyder härliga pratstunder, hjälpsamma och goda råd, nya insikter och aha-upplevelser.

Och förstås stickning! Jag lade upp maskor för en ny sockstickning. Och det innan jag hade fäst alla garnändar på den förra sockstickningen! Aja, baja Inge, så får man väl inte göra?

Till lunch åt jag idag Croque Monsieur. Så mäktigt och gott. Mums! Förresten, kolla hur fint salladen är upplagd på tallriken!

Som efterrätt åt jag kladdkaka (mudcake) med vaniljglass. Mums filibabba! Jag var så proppfull när jag lämnade caféet, att jag har inte behövt äta nånting alls här hemma i kväll.

Nu önskar jag er alla en riktigt fin torsdag. Väderleken lovar i varje fall en solig och fin dag i morgon.

Ett uppdrag

Idag har jag haft ett riktigt hedersuppdrag. Jag har tillbringat tre och en halvtimme med Lilleman nu på eftermiddagen. Han har sovit i min famn och han har sprattlat i min famn. Ben och armar viftade han med då vi pratade med varandra och jag berättade allt möjligt viktigt för honom, bland annat att EU vill att vi ska kunna tre språk. Tänk vad lyckligt lottade vi då är här i vårt avlånga land, för vi har två officiella språk, svenska och finska, som ju alla borde kunna. Sedan är det bara att lära sig ett tredje språk. Lätt som en plätt eller hur? Ja, och om ni nu funderar på samiskan, så har de samiska språken officiell status inom samernas hembygdsområde.

Jag sjöng också för Lilleman. Det uppskattade han till all tur. Bland annat Var bor du lilla råtta, stod på repertoaren. Dessvärre hade jag glömt bort de två sista raderna i sången, så jag övergick till Natten har tusen ögon. Lite osäker på hur bra den är som barnsång, men det var den enda jag kom ihåg orden till just då.

Dom här fina plaggen hittade jag i lördags i stora varuhuset då jag var på utfärd. De var nedsatta med 50% och jag kunde helt enkelt inte motstå de där söta dinosaurierna. Lite försiktigt gav jag plaggen åt Lillemans mamma och bad om ursäkt för mitt tilltag. Tursamt nog är hon full av förståelse, för hon har själv svårt att avhålla sig från att köpa såna här gulliga kläder till nedsatt pris.

På förmiddagen muttrade jag: "Det är roligt att sticka, det är roligt att sticka, det är roligt att sticka, det är roligt att sticka, minns Inge att det är roligt att sticka..." Så där höll jag på, för att riktigt försöka övertyga mej själv, men...

... hur mycket jag än muttrade, så såg jag med fasa på mitt senaste färdiga sockpar. Och nej, nej, det här är inte alls roligt. Det här är endast tidskrävande och ångestfyllt. När ska jag orka ta itu med alla de här garnändarna?

Idag har vi ju bytt till ny månad, närmare bestämt Socktober, så nu borde jag inte sticka nånting annat än sockor i en månads tid. Få se nu, för jag har fått en stor beställning på virkade alster, så det kanske inte alls blir några sockor.

Önskar er alla en riktigt fin onsdag.