På konsert

Igår kväll var jag på konsert och var annars än i Liljendal? Just det! Där landade turnén Visor på väg med sex olika artister, som bjöd på allt från opera och country till just visor.

Att sjunga kräver en hel del dricka, som ni ser.

Helene Nyberg bjöd både på egna visor, men gav mej också en nostalgitripp då hon sjöng Snövit och de sju dvärgarna. Vem minns inte Barnens gåva i toner, som spelades i radion på söndagsförmiddagar förr i världen? Och kan ni tänka er, jag kom ihåg alla ord i texten! Det betyder ju nog att låten spelades en hel del på 1960- till 70-talet (slutet och början liksom).

Andra artister som uppträdde var Therese Karlsson, skönsjungande sopran från Åland, Scoog, Nina Lassander, som bland annat tolkade två av Björn Afzelius sånger på ett helt underbart sätt och så förstås Thomas Lundin.

I orkestern spelade Emma Strömbäck, cello, Elina Grekula, violin och nyckelharpa, Krista Kairaneva, violin och flöjt, Popp Gustafsson, steelgitarr och Thomas Enroth, piano. Han fungerade också som orkesterledare.

Konsertens huvudartist var Mats Rådberg från Sverige. Han avslutade hela konserten med att sjunga Peta in en pinne i brasan. Och jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om den sången. Särskilt kvinnovänlig är ju inte texten precis. Men den är nog gjord med glimten i ögat, eller vad tror ni? Man ska nog inte ta allting på alltför stort allvar, eller hur?

En riktigt trevlig torsdagskväll i juni, trots att det inte blev någon balkongstickning igår. Vädret skulle för en gångs skull ha varit perfekt för en stickstund utomhus.
Det bästa av allt igår kväll var förstås alla trevliga människor jag träffade, både stadsbor, liljendalbor, lappträskbor och några till.

Nedfallen

Kära nån, gör inte som jag gjorde i morse utan låt detta bli ett varnande exempel!  
Jag vaknade redan halv fem i den vackra soluppgången. Tassade runt ett varv medan morfar i huset och Lurvinge snarkade. Tyckte att det lät så skönt, så jag återvände till bädden för att vila en stund. Jag ska ju orka i kväll också så då kan jag nog inte stiga upp i ottan, tänkte jag.

Där låg jag sedan och funderade på vilka mängder jag behöver till en långpanna, måste kolla receptet. 
Tänk om jag skulle baka en toscakaka istället för den eviga rabarberkakan och hur skulle det vara med en gammaldags hederlig tigerkaka. En sådan har vi inte haft på länge.
Och vad ska jag göra med den där halslinningen som böljar sig så i den där stickningen. Jag har inte lust att riva upp den för garnet delar sig så...osv, osv. 
Och vet ni vad? Jo, plötsligt hade jag somnat och sov ända till klockan halv tio!! Inte klokt alltså!

Under midsommarhelgen blåste det ordentligt i kastbyarna. Och plötsligt slets fågelhuset, vår fågelmatare, bort från sin ställning.

Vad har hänt här då, undrar talgmesen, som bor här i vår ena holk.

Det här ser inte bra ut, säger pilfinken när den inspekterar husförödelsen.
Till det här kan jag inte säga annat än: "Vad var det jag sa". Just det, huset skall tas bort under sommaren i väntan på vinter och fågelmatning.

Morfar i huset fick för sin del ett sällsynt anfall av arbetslust under midsommarlördagen. Så han lade ut tidningspapper på matbordet (ja, var annars?), tog fram sekatören och gick lös på blommorna i västerfönstret. Den superstora odlingen med en vildvuxen våreldsbuske, som täckte nästan halva fönstret placerade han utomhus. Den höll på att ramla i golvet och dra med sig lite andra växter. Sedan planterade han ännu om en stor grönväxt och ett litet skott, som lyckats smyga sig in i fel kruka.
Och vet ni vad? Jo, det blev så snyggt att till och med hortonomen gav honom beröm. Gissa om han pyste då!

Sedan kom det ett slagregn, som slog av en av kvistarna på den fina vårelden. Den har jag nu inomhus i vas. Blommorna är som små rosor i miniatyr.

Härligt när sådan där arbetslust drabbar morfar i huset. Nu är det faktiskt mycket ljusare inne när växten inte tar upp halva fönsterytan. Och de ansade blommorna tackar och har så fina knoppar. Tyvärr har jag inget före och efter foto. Måste komma ihåg den detaljen till nästa gång.

Österut än en gång

- Din bil måste besiktigas, sa far i huset i måndags på morgonen då jag klev ur duschen.
- Ja, men...
- Den är obesiktigad.
- Ja, men...
- Det är sista dan idag, som man får köra med den.
- Ja, men...
- Har du pengar?
- Nej, men...

Ja, alltså en mycket ensidig konversation där jag som vanligt inte fick en syl i vädret och där ingen lyssnar på mej.

Vad jag försökte framföra var att jag skulle på möte till stan mitt på dan och sedan, ja sedan... jo, sedan blev det ett pressinfo i Bruket.

Så där var vi igen i Strömfors. Det var visst tredje gången den här månaden. Inte illa turistat i närområdet, ska jag säga. Och vi hittade ett nytt kafé, Café Ström & Fors, som har öppnat nu i sommar. Och så underbart när den där kvinnan hemma från Lappland frågade hurudant te jag ville ha och jag valde grönt. Då fanns det dessutom två olika gröna sorter att välja på. WOW, säger jag som ofta serveras ljumt vatten med en vissen påse i. Extra plus blir det också för att hon lagade frallan medan vi väntade. Den var alltså alldeles fräsch. Kaféet är litet, ute finns en terrass under en underbar gammal ek, som säkert skuggar skönt vid solljus. Men igår var det moln och hård blåst, så...

Hit var vi på väg, till Stallvinden. Det har nu gått tre veckor och på Stallvinden har öppnats en ny utställning. Så fort tiden har gått. Jag tycker att jag precis var där och såg på en utställning.

Nu finns här tavlor målade av Eivor Ewalds från Borgå. Hon gillar att måla ansikten och tar gärna med djur i bilderna, som symboler.

I Aulagalleriet ställer Marjo Yli-Antola från Åbo ut sina oljemålningar.

I Vindsgalleriet har Lasisirkus från Notsjö ställt ut härliga skulpturer. De här har Alma Jantunen gjort. 

Det här verket heter Individualisterna.

De här alstren har Johannes Rantasalo gjort. Han kombinerar metall med glas. Han blåser glaset och formar det medan det är varmt. Hans verk är humoristiska.
Jag kan varmt rekommendera ett besök på Stallvinden. Och det gör ju inget om det regnar för man är inomhus.

Där på Stallvinden träffade vi förutom de trevliga konstnärerna också på två liljendalbor. Kul!

Från Strömfors fortsatte vi allt meddetsamma vidare österut. Vi kollade på en grej i Fredrikshamn och körde samtidigt till en drive-in-besiktningsstation där. 
Och jodå, min plåtlåda förnekar sig inte. Skulle bara morfar i huset ha kollat den innan så... Men nu skall stötdämparna bytas och sedan skall Adam-plåtlådan visas upp på nytt inom en månad. Hmmm, undrar vad stötdämparna kostar? Borde jag kolla på Motonet? Fast då ska man veta en massa saker om sin bil, årsmodell osv. Kanske bäst att morfar i huset får sköta det där. Han åker iväg till affären i grannstaden, går till betjäningsdisken och ger registernumret, så ordnar sig resten på ett kick. Får man hoppas. Jag minns en desperat gång då vi fick köra från Borgå till Helsingfors och där besöka två olika affärer innan vi fick den bilnödvändiga delen.

På hemvägen kurvade vi via Citymarket i Kotka. Ja, jag vet, det var ett under att morfar i huset gick med på ett sådant stopp. Han fick ju sin kvot full med stora affärer redan förra veckan. Men gissa vad han skulle ha? Jo, just precis det, kattmat! Annars hade han aldrig stannat. Oj, vad mycket det skulle ha funnits där att fynda på sommarrean, men... ja det är inte gott att gå i affärer med sin äkta hälft. Tur att jag hann få med allt som behövs för Ålandsgurkor i alla fall.

- P_ _ _ _ _ e! Nu får du genast koma hit, sa min mamma upprört i telefon. Hon använde alltså en finsk svordom och då är det allvar ska ni veta!
- Oj, är du dålig?
- Nej, det krånglar. Jag kan inte betala räkningen.
- Hinner jag äta först.
- Jodå.

Så jag åt resten av Fina skinkpajen och så körde vi iväg till min hulda moder. Till all tur var det här ett minimalt databekymmer, så jag löste det på nolltid Och mamma fick material till nya ålandsgurkor.

På hemvägen i blåst, regn och solsken lyckades jag fånga den här regnbågen.

I måndags fick jag faktiskt tre datarelaterade telefonsamtal, eller nåja, morfar i huset fick faktiskt det första och till hans heder måste sägas att han faktiskt försökte "skydda" mej och säga att jag inte hade tid att jobba med sånt just nu. Nå, den grejen klarade jag av igår, så ingen fara.
Nu återstår endast den tredje datagrejen. Och jag vet faktiskt inte vad jag skall göra med det bekymret. Hur snäll skall jag vara? Hmmm....

Okonventionellt

Sådärja, nu är midsommarhelgen lyckligt överstånden och jag har klarat av första vardagen efter helgen. Timmen är ganska sen och det är mörkt ute, för det ösregnar, trots att väderspåmannen i radion utlovade en klar natt. Få nu se hur det blir med den saken.

Och vad hände då under helgen? Tja, inte så mycket annat än att jag stod en stor del av tiden i köket, fick träffa tre av fyra söner samt två svägerskor.

I fredags bestämde jag mej hux flux för att ändra på midsommarmenyn. Som den ordentliga husmor jag ibland rycker upp mej till insåg jag att jag inte kunde låta skinkan förfaras. Så simsalabimsala hade jag snott ihop Fina skinkpajen.

Nåja, det tar sin lilla tid att tillverka degen, som ska vila minst en timme. Till fyllningen skall äggulor och vitor skiljas åt och vitorna skall vispas till hårt skum.
Litet okonventionellt med sådan här varmrätt på midsommarafton, inte sant? Pajen serverade jag med grönsallad och både den äldsta och yngsta sonen uppskattade maten, liksom morfar i huset.
Å andra sidan hade vi ju redan klarat av midsommarmiddagen i förtid. :)

Receptet kommer från Köksalmanack 1981 och är tänkt att användas på rester av julskinkan.

Boken fick jag av min lillsyrra till julklapp och jag har använt nästan alla recept härifrån beträffande bakning och desserter. Välanvänd julklapp minsann.

Till fina skinkpajen delade vi en burk öl med morfar i huset. Minstingen höll sig till annan dricka och den äldsta fick en hel burk för sig själv.

Till efterrätt serverade jag rabarberkaka, den jag bakade i torsdags, vaniljglass och svenska jordgubbar. Vid det här laget var vi så proppmätta att vi knappt orkade röra på oss. Minstingen försvann dock till unga husbonden i grannbyn. Jag fick ta hand om disken för andra gången den dagen.

När allting var undanstökat i köket hade jag gärna satt mej ner och bara stickat. Men vi körde iväg till min hulda mor för att umgås en stund. Från henne styrde vi rakt söderut och hamnade hos morfar i husets yngsta syster. Där satt vi en bra stund och hade det riktigt mysigt. Svägerskan trollade fram kakor och ostbricka på nolltid. Hennes storasyster var å sin sida glad att få träffa vår äldsta son. Det fanns mycket att prata om. Han hade ju varit på en liten tripp till Köpenhamn.

Så unga husbonden hade beställt en flaska, som han också fick. Är inte säker på att jag har smakat av den här bittra förkylningsmedicinen, men kanske?

Hos svägerskan blev vi bjudna på Mojito och det var gott. Hemma var vi före midnatt och det var riktigt skönt att krypa ner i bädden.

På lördagen kavlade jag upp ärmarna och bakade en drömtårta. Även det en favorit i repris.

 Tyvärr åt inte de två yngsta sönerna alls av denna delikatess. Men det gör inget, för drömtårtan tog slut igår ändå. Och jo, det där blåa fatet är ett gammalt från Arabia, men fråga inte vad det heter. Jag brukar använda det fastän jag är rädd att det ska gå i bitar. Men vad skall man med allt fint porslin om man inte vågar ha det i bruk?

Den äldsta och yngsta återvände till sitt i huvudstadsregionen, unga husbonden med sambo försvann till grannbyn och det blev tyst och stilla i huset igen. Katterna var olyckliga och förstod inte att nu var deras kompisar igen borta. Själv var jag i säng före klockan hunnit bli 23 och det var riktigt, riktigt skönt.

Igår var jag mycket bestämd, jag skulle minsann inte göra någonting annat än sticka, sticka, sticka. Och så fick det bli. Morfar i huset kokade nypotatis som vi sedan åt tillsammans med fisk. Så förra veckan åt jag faktiskt fisk tre gånger. Hoppas att jag inte fått i mej massor med kvicksilver nu.

På kvällen beslöt vi oss för att se på Gudfadern från år 1972.
- Jag hade glömt att den här filmen är så bra, sa morfar i huset förvånat. Ja, jag hade också glömt bort det, för det var så länge sedan jag sett den. Takten i den här filmen är underbart långsam och det frossas inte i massor med blodiga scener. Ingen actionrulle med samma fart på som idag, vilket gör att jag åtminstone inte tappar tråden. Finfina skådespelarprestationer.
Så det blev en sen kväll igår också.

Och nu, nu ropar sängen på mej. Jag har varit ute på vift idag, men det är en helt annan historia.

Dan före dan

Okej, jag har sagt det förut, men det tål upprepas: Man borde vara en katt!

Så här skönt har Lurvinge det fastän det stormar och haglar ute mellan solskenet.

Ser ni haglen? Det är nog inte att vara ute i det här vädret! Och är man det skall man inte vara långt ifrån skyddande tak.

Jag har inte kunnat ligga i soffan så där med tassarna i luften. Nä, inte ens med händerna upp i luften.
Nej, jag var iväg till stan på "jobb", ärenden, handlat på torget och trängts med en massa människor i mataffären.

På dagens redaktionsmöte blev vi bjudna på en supergod jordgubbstårta.

- Den smakar precis som hembakad, var omdömet om den här fräscha, smaskiga tårtan. Och då ska ni veta att tårtan är jättegod för det är nog det högsta betyg man kan få. Det var Sakura, som hade gjort tårtan. Ägaren är utbildad konditor, så inte konstigt att tårtan var lyckad.

Själv har jag nöjt mej med att baka rabarberkaka i långpanna. Även det en favorit i repris. Men den här gången har jag vakat över kakan, som en hök. 

Härifrån skall minsann inte tjuvas bitar. Det måste ju finnas nånting kvar till imorgon och lördagen. Fattas bara annat.

Om ni behöver komma i stämning inför morgondagens helg, så kan ni alltid kolla in den här officiella videon för Stiftelsen. Vädret är precis som midsommarväder brukar vara. Det enda som fattas här är strandbastun och sjön. Men det behövs knappast när det regnar, eller hur? :)

Troligtvis kommer jag nu att ta en liten paus från datorn över helgen. Om jag nu kan avhålla mej från att skriva! 
Imorgon anländer den äldsta och den yngsta från huvudstadsregionen. Sedan får vi allt se vad vi hittar på eller snarare vad de hittar på. Misstänker att de har helt andra planer än att sitta hemma med föräldrarna.

Önskar er alla en riktigt skön midsommarhelg! 
Och vet ni vad? Jo, det går nog bra att sticka och virka på midsommaren också. Så det så!

Tjuvstart på midsommaren

Idag tar vi tjuvstart på midsommaren. Unga husbonden med sambo skall bada bastu här ikväll. Nu just har de invaderat köket, så snart vankas det ugnslax, nypotatis och sallad. Så då har vi både bastu och middag redan undanstökade och kan koncentrera oss på stickning under midsommarhelgen, inte sant? :)

Idag har jag tyvärr varit mer än lovligt slö. Jag försökte faktiskt städa i sovrummet, men det gick inte så bra för jag var ofokuserad och saknade all lust. Men det lönade sig att städa för jag hittade 20 euro i ett kuvert!!! Undrar till vad den sedeln var tänkt. Hmmm...

Och så hittade jag mitt fina rosa hjärtsmyckes halsband, som jag har letat och letat efter. Det fanns förstås på en så säker plats att det var rena rama misstaget att jag råkade på det. Nu har det fått en ny säker plats. Få se hur länge jag nu kommer ihåg var jag har det.

Idag har vi igen haft besök av Kurre.

Han är en slug liten rackare. Han gungade runt runt med fågelbrädet och sedan lutade han det så att han kunde skaka loss de sista resterna av fågelfröna. Smart, inte sant?

Ute på vift

Puuuust. Idag har jag knappt hunnit vara hemma för jag har varit ute på vift. Det innebär att jag får jobba halva natten nu för att få iväg texter och foton och... tja... så hinner jag inte heller idag skriva de e-postbrev jag skulle vilja. Beklagar, men det kan inte hjälpas. Dygnet har 24 timmar hur jag än tänjer på det.

Jag har varit i trevligt sällskap hela dagen, för jag har varit tillsammans med min hulda mor och hennes svärson. Utan honom vid ratten skulle vi nog inte ha klarat oss. Vi startade i stan där vi först uträttade mammas ärende och sedan var iväg på namnsdagskalas, som vi själva improviserade genom att ha med oss kaka och glasspinnar.

Det regnade när vi återvände till bilen och vi blev lite villrådiga. Vart skulle vi nu fara och handla? Vi skojade om en hel del olika platser och faktiskt så fick vår chaufför bestämma. Han styrde bilkylaren österut och plötsligt var vi i Kotka Prisma. Mamma var i sitt esse. Här skulle handlas inför stundande midsommar.

Kundvagnen blev proppfull. Själv måste jag nog i torsdag ännu iväg till torget för att få lite färskvaror. Jag tror nämligen att det inte blir midsommar utan inhemsk nypotatis (heter visst färskpotatis i vårt västra grannland?), sill, rökt fisk i någon form och inhemska jordgubbar. Enkelt gott och näringsriktigt. Ja, alltså om man lämnar bort matsnapsen! :)

På hemvägen blev vi lite hungriga och morfar i huset beslöt att ta en risk, så vi stannade vid det här stället:

Café Finlandia. Vet inte riktigt vad jag skall säga om det här. Inget höjdarställe kanske. Jag åt fisk. Den var helt ok, men portionen utan en tillstymmelse till grönt såg lite anemisk ut och jag skulle jättegärna ha velat ha citron.

Jägarschnitzeln var mör och god och portionen lagom stor. Tilläggas bör att vi var inte där under lunchtid.

När vi hade lastat av alla varor hos min hulda mor och fått in dem i kylskåp och andra skåp körde vi hem för en kort mellanlandning innan vi fortsatte västerut den här gången. Gissa vart vi åkte?

Nå, jo förstås för att hälsa på barnbarnet. Det hade ju redan hunnit gå över en vecka sedan jag senast fick hålla henne i min famn. Hon är så sööööt!

Det har alltså varit en härlig semestertisdag trots regn och vindbyar.

En annan sorts gäster

Det var inte enbart ekenäsbor, som gästade oss under det gångna veckoslutet. Nej, vi hade två andra gäster i åkern nedanför vårt hus.

Som vanligt undrar jag vad dom hittar där i allt det gröna?

Nu har mina öron äntligen börjat återta sin normala färg efter det som fick dem illröda i lördags! Tänk att jag, en kvinna i mina bästa år, fortfarande kan rodna så, men... ja det är inte alla dagar jag blir presenterad som, och nu citerar jag: "Det här är den bästa kvinnan näst efter min fru". Om ni tror att jag började stamma till råga på all rodnad, så tror ni helt rätt. Jaaa, nu har jag då att leva upp till för trevligare fru än den där mannens får man allt leta efter.
 Jag har inte ens vågat berätta om den där fina komplimangen åt morfar i huset. Jag är rädd för att han skulle fnysa och säga: "Han skulle bara veta", med syftning då på mannen, som har så höga tankar om mej!

Nu ska jag ännu umgås lite med morfar i huset, som alldeles nyss kom hem och sen bums i säng, så jag orkar tidigt upp i morgon. Ingen stickning mera ikväll inte.
Ha det bra!

Ett sånt veckoslut!!!

Oj, vet ni, det har varit ett sånt härligt veckoslut med så mycket program att det är riktigt bra att det är måndag imorgon!

Det började i fredagskväll. Då hade vi unga husbonden med sambo på bastu och så anlände den nästäldsta med fru från Ekenäs. Med de två sistnämnda åkte jag in till stan på lördagen och vi var iväg och hälsade på min lillsyrra, hälsade på unga husbonden i den statsägda monopolaffären (där träffade vi också på morfar i husets kusiner) och var sedan iväg ner till stranden på mat. Där råkade vi på barnens kusin och träffade också morfar i husets farbror, som är över 90 år gammal.

Ekenäsborna skjutsade hem mej och fortsatte själva västerut för att hälsa på baby M. 
Jag körde iväg till det enda rätta stället att vara på, nämligen Liljendal! Där pågick östnylands enda countryfestival och den går det ju inte an att missa.

Vädret var strålande och det hade samlats massor av människor. Så många att det var ont om sittplatser.

En vänlig karl såg till att jag och en annan dam fick sitta på sådana här balar när vi ville lite närmare scenen. Det gick ju inte an att sitta så att man inte såg orkestern!

I synnerhet inte då Country Express uppträdde! Och vet ni vad? Jo, jag fick gå backstage med de här killarna! Vad sa ni nu då? Ni kanske blev lika gröna av avund som de kvinnor som såg mej förfölja de här karlarna! :)

Jag träffade en massa härliga människor: Lappträskbor, liljendalbor, lovisabor, svenskar och en australiensare, för att nu nämna några. Jag var i så trevligt sällskap att jag nästan glömde bort att jag var på jobb. När jag körde dit gruvade jag mej lite för att det skulle bli ensamt och trist. Men hej, vad jag bedrog mej!

Eftersom evenemanget heter Truck'n Lily Music Festival, så fanns där också lastbilar/långtradare utställda.

Här skulle jag bra gärna ha velat fingrera lite på den där Scanians lyftanordning. Men eftersom scenen fanns där i omedelbar närhet, så lät jag helt enkelt bli. Det var väl snällt eller hur?

Kvällen avslutades med ett besök hos min mor. Det var längesedan ekenäsborna har träffat henne. Nåja, längesen och längesen. Det var faktiskt på dotterns kalas i maj, så...
I morse åkte den nästäldsta med fru hem igen och det blev ganska tyst här i huset. Jag jobbade lite på datorn innan det var dags att åka iväg söderut på konfirmationskalas.

Ett härligt veckoslut med många möten och skön musik är nu till ända.
Nu hoppas jag att inkommande vecka blir fin för oss alla!

Ett stort nystan

- Vad gör du, frågade morfar i huset häromdan.
- Jag nystar, svarade jag glatt.
- Men det där är inget garn.
- Nä, men jag nystar ändå.
- Men vad ska du med det?
- Nå, jag ska nu bara...
- Men int kan du sticka med det där.
- Nä, jag ska ju virka.
Och så skakade morfar i huset förvirrat på huvudet. Det kan vara svårt att förstå sig på fruntimmer.

Jag har ett nytt projekt i kikarn! Papperssnöret är inte alls lika medgörligt att nysta, som garn. Här finns nu 200 g. Och det här har väntat på sin tur från förra sommaren. Visst börjar det väl bli dags nu då?

Idag har jag varit lite grann duktig och bakat en rabarberkaka.

Men kolla, det finns tjuvar i vårt hus. Det har försvunnit kakbitar medan jag har suttit ute på balkongen och stickat! Vem tror ni har varit framme här? Någon av katterna kanske? Eller kan det vara morfar i huset?

Om ni funderar över varför kakan är ljusare i den här närmaste kanten, så lugn bara lugn, en del ska ha ljusare kaka och andra mörkare, så husmor får kompromissa lite! :)

Idag har vi förresten inte sett skymten av en enda stare. Konstigt!

Och nu, nu borde jag göra nånting vettigt, men... jag väntar på gäster och det är ju ändå fredagskväll, så...

Invasion

I morse hördes ett förskräckligt tjattrande och skvattrande här utanför. Jag kollade genast var katterna fanns. Jag vill ju inte att vare sig Hacke eller Kurre skall råka illa ut. Och katterna är ju som dom är, dom jagar...

När jag såg ut genom fönstret hittade jag orsaken till oljudet. Vår gräsmatta hade utsatts för en invasion, en starinvasion!

Jag har aldrig förr sett nånting liknande. Gräsmattan var alldeles proppfull av starar.

Och fortfarande vägrar de säga vad som är så gott i vår gräsmatta! Jag har svårt att tro att vi skulle ha maskar så det skulle räcka till hela den här horden av fåglar.

En fågel, modell större, flög också i skyn.

Hos oss doftar det nu så gott.

Morfar i huset har kompenserat för gårdagens glömska! Ljuuuvligt!

Kärlek är...

... att baka en drömtårta...

...fastän... 
morfar i huset har glömt vår 37:e bröllopsdag idag. 
Snart, snart ska jag servera skivor av den här rullen och säga: Grattis på bröllopsdagen. Gissa vem som kommer att bli förskräckt? :)

Österut igen

Gissa? Jo, just det! Idag har Adam plåtlådans kylare igen pekat österut. Men lugn, bara lugn, så långt, som till Kotka var vi inte idag. Nej, vi stannade halvvägs. Och dessutom är den lilla söta, rara hemma nu. Så det så!

Och fastän jag igår lovade att inte mera orda om den underbara, så måste jag bara få säga att det där med familjerum på BB är helt fantastiskt! På Kotka BB finns det tre sådana rum och det var ju verkligen tur att "våra" fick ett sådant. Nu blev det liksom en familj från början och pappa var med sin familj dygnet runt. Och i dubbelsängen kunde alla tre ligga och gosa och mysa. Nytt är att babyn skall vara så mycket som möjligt i hudkontakt med mamman. Så där låg barnbarnet helt naken, sånär som på blöjan. Inga kläder där inte, utan när hon skulle sova lindades hon in i ett litet lakan, som veks enligt alla konstens regler till ett litet paket. Betydligt lättare förstås när det ska bytas blöjor och man inte behöver klä av och på byxor och andra plagg.
En annan sak, som förvånade oss allihopa är att det inte längre skall rapas. Babyn skall alltså inte upp på axeln och klappas på stjärten, så luften kommer ut efter amningen. Hmmm... undrar hur det där slutar? Mycket knip i magen kanske?

Ajjo, och så fick familjen en fin väska, som innehöll alla möjliga varuprov och grejs: Bland annat två månaders gratis Viaplay, (så de kan se på filmer, serier och sport), två fribiljetter till Vellamo och så fick den lilla ett par vita sockor med blåa hjärtan på. Alla nyfödda får sådana sockor i år, Finlands 100 års jubileum till ära. Undrar vem som har stickat dem? Tyvärr var jag så bortkollrad av den lilla att det inte blev något foto av sockorna.
Det här får nu vara dagens baby-dos. I morgon är jag säkert "normalare" igen?!


Idag har jag alltså igen varit iväg till Strömfors Bruk. Tycks vara ett återkommande veckoinslag just nu. Idag var det dock inte fråga om en utställning utan om info, närmare bestämt pressinfo.

Vädret var tyvärr så tråkigt med regn att jag inte hade någon lust att vandra omkring på området. Det är synd om hantverkarna, för i det här vädret med regn och rusk, så lyser turisterna med sin frånvaro. Men till imorgon och övermorgon har det utlovats sol. Jippiii! Hoppas att jag då hinner med balkonghäng!

I vår gräsmatta

Gissa var jag har varit idag? Jo, just precis på samma ställe, som jag var igår! Och nej, nej, jag lovar, jag ska inte säga ett knyst om det underbara barnbarnet. Men kära nån, jag skulle kunna sitta i timmar och bara se på henne, dofta på henne och hålla henne. Ååååh, tror ni att den här känslan går om? Hjärtat håller på att sprängas av kärlek och jag skulle kunna ta hela världen i famn. Det lugnar väl ner sig, eller hur?

Morfar i huset fick förresten sitt första uppdrag idag! Han hamnade att köra västerut i kväll och sköta katterna. Självklart ställer vi upp med all hjälp vi kan. Jag fick vara hemma och mysa med disken! :)

I vår gräsmatta hittas lite ett som annat. Någon borde ha klippt den innan dagens regn, men...

I en veckas tid har vi haft besök av en starfamilj på fem exemplar. Jag undrar så vad de pickar efter där i gräsmattan. Maskar har jag inte sett dem dra upp, så vad kan vi då ha för godsaker där?

Vi har maskrosor i gräsmattan och det är ett svårt kapitel. Ska de få vara där eller ska de bekämpas? Ska humlor och bin få smaska i sig från maskrosorna eller skall vi förneka dem godsakerna?

Den här fina teveronican får gärna växa i gräsmattan. Den är så anspråkslös och vacker.

Rusig av lycka

Idag styrdes Adam plåtlådans kylare österut. Efter 26 minuter (det är vår Astrid, som håller reda på den exakta tiden) anlände vi hit:

Alltså till Kotka sjukhus. Ända till åttonde våningen tog vi hissen och sedan, ja sedan fick vi träffa henne, vårt första barnbarn! Hon föddes igår och allting gick bra, så nu kan en orolig och okoncentrerad mormor äntligen sova lugnt på nätterna! Hon är förstås världens ljuvligaste, underbaraste, finaste, vackraste och härligaste lilla baby.
Tyvärr, tyvärr, ni får nöja er med min partiska utsaga och helt enkelt tro på den, för jag respekterar dotterns önskan om att inte lägga upp bilder på babyn.

Den lilla familjen befinner sig i ett familjerum och faderns semester börjar lämpligt nog i morgon. Måste säga att det är bra planerat! :)

Från familjerummet är det havsutsikt. Inte alls illa.

Medan jag fick hålla den lilla, åååh vet ni, jag satt nästan en hel timme med henne i famnen, alltmedan hennes föräldrar åt och sedan vilade sig lite grann. Och jag skulle nog ha kunnat sitta där resten av dagen och bara njuta, rusig av lycka.
Men med sista resterna av mitt förnuft så insåg jag ju att babyns föräldrar också måste få njuta av den lilla ljuva. Dessutom skulle farföräldrarna också komma på besök till sitt första barnbarn, så det var bara att ge den lilla åt fadern och rusta sig iväg västerut igen.

Morfar roade sig med helt andra saker och kollade på vindkraft istället. Han vågade inte alls hålla den lilla.
- Hon kan ju få baciller, sa han.
Lite fegt, eller hur?

Från Kotka körde vi direkt hem till gammelmormor, eller kanske hellre supermormor. Som mormor har hon 9 barnbarn + ett bonusbarnbarn och nu då också ett barnbarnsbarn. Som farmor har hon fyra barnbarn. Mycket att hålla reda på där.

Här hos oss blommar tallarna så det sprids ett moln av tunt grönt mjöl. Det ser ut som dimma.

Och det lägger sig precis överallt, på bilarna, på balkongmöblemanget osv.

En alpros har tittat fram så här långt, men flera är på kommande.

Ikväll kom unga husbonden med sambo hit och bjöd på god lökpaj/skinkpaj och en alldeles underbart god jordgubbstårta. Tack!

Och nu, nu ska jag verkligen försöka koncentrera mej på skrivjobb en stund och sedan sluta le så där idiotiskt för mej själv!