onsdag, juni 07, 2017

Måste sluta

- Nu måste du sluta, sa jag med skärpa i rösten häromdagen åt far i huset.
- Men...
- Inga men, det måste bli slut nu.
- Ja, men sii nu, han är så hungrig att han bara darrar. Han måste få mat.

Kurre tackade och tog emot. Han var hellycklig i måndags.
MEN, det måste, bara måste ta slut nu, fågelmatandet, för fågelungarnas magar klarar inte av fröna.

Kurre har varit här och kollat i dag också, så jag har riktigt fått hålla i far i huset, så han inte skulle lägga ut mera frön. Det måste ju nog nu finnas en hel del ute i naturen att tugga på. Och Kurre har säkert gömt frön nånstans, men kommer inte längre ihåg var gömstället finns.

Igår var det Gustav-dagen, så far i huset satte några potatisar, för enligt bondepraktikan sätter Gustav och Ida, som har namnsdag i september, tar sedan upp dem. Vi kommer nog att ta upp våra potatisar före det eftersom vi endast har råvaror till några kok. Tyvärr är ingen av oss lika energisk, som Tilda med sina potatisar.

Igår meddelade min hulda moder:
- Nu är jag nog sjuk.
- Vänt jag kommer, ropade jag.
- Behöver du ambulans, frågade jag och rusade iväg efter mina bilnycklar.
Då skrattade hon förnöjt:
- Jag har börjat sticka igen. Nu är jag nog sjuk.
Puuuuh, får man skrämmas så där med sina oskyldiga barn? 

Själv har jag inte hunnit sticka sedan i söndags kväll. Inspirationen har inte tagit slut. Tvärtom. I morse vaknade jag redan kl 3.30 och kunde inte somna om för att jag funderade på alla saker jag vill sticka och virka.
Visst hade jag garn till det och det projektet, men var finns mönstren? Så skulle jag vilja sticka den där sjalen, som mamma gav mönstret till. Men har jag månne lämpligt garn... osv. osv. Till sist kändes det som om hjärnan kokade. Jag knep hårt ihop ögonen mot gryningsljuset (ja, alltså far i huset lovade en mörkläggningsgardin till sovrummet då vi flyttade in och enligt honom skall det nog finnas en, men... det där måste jag nog ta itu med fort som sjutton, å andra sidan...det där magiska ljuset, som vi har en så kort tid...) och försökte tänka på annat. Men i ett obevakat ögonblick slank bilder av stickade och virkade modeller in i hjärnvindlingarna igen och det blev totalkaos i mitt huvud.
- Nu måste ni sluta, morrade jag åt mina små grå. Men de bara fnissade och fortsatte härja på. Till slut gav jag upp och läste vidare i boken, som ligger på nattduksbordet. I princip har jag nu då varit vaken sedan halv fyra i morse. Tur att det är sommarlov, för det gör ju inget om jag nu kroknar mitt på dagen och tar en liten siesta.

Idag har jag förresten bloggat varje dag i 100 dagars tid. Hurra vad jag är bra, inte sant? :)
Frågan är nu: Måste jag sluta med att blogga varje dag?
Eller ska jag gå på som förut?

 #blogg100_2017_100


5 kommentarer:

Anonym sa...

Fortsätttttttt..

Anonym sa...

I morse steg jag upp först 5.40, vad som var ganska sent. För jag är nu ännu gräsänka och har sextioelva projekt som jag vill verkställa. Och mina tankar var när jag vaknade hos Inge för jag läste ännu bloggen sent igår kväll. Fastän jag varje dag tittar efter dej o blogg, så behöver du inte varje dag blogga; men vad fint 100 dagar i ett sträck! Du är ju som Paavo Nurmi, grattis!!
Bättre var det i morse att tänka på Inge än på 3 olika viktiga papper som jag nu i dessa dagar måste fylla i. Skattedeklaration, en anmälan om halva mitt liv till Fpa, ett läkarundersökningspapper, ujjjuujjjujjj, Ska NU börja NU. Jag gav skrivförbud åt mej själv men nu skrev jag ändå. ;-)

Inge Ekholm sa...

Tack, det ska jag göra,fortsätta, så länge jag hittar nånting att skriva om. I höst blir det sedan mera ont om tid, så då får vi se...

Bra att jag lyckas distrahera tankarna från papperskrigande. Byråkrati är så torrt och tråkigt. Bläää. Hoppas att du fick alla papper ifyllda och nu kan fortsätta dansa.

Anonym sa...

... pappren ifyllda, nåjaa, men samlat har jag allting under fack och tak. Ett stort framsteg - kan vara stolt. Fylla i kan jag göra ute på terassbordet när det nu äntligen blev varmt igen. Stackarn min karl som sover i en släpvagn, men han sa att det är varmt i sovsäcken. Det var så kallt igår och hård blåst. Igår bittida sorterade jag en otrolig mängd papper i timtal, var på vattenjumppa, sent på kvällen o dansade. Inte som du nu tänker, vi var bara kvinnor och det var heliga danser i kyrkans sal. Somnade som en stock efter det. Idag ska de bli Reijo Taipale igen. Dans med dynor Dirty dancing.
Jag tänker nu placera mina stickningsgrejor i en vacker liten korg. När nån kommer frågar de "stickar du, vad stickar du??" Jag säger joo jag stickar. O sen nån gång sitter jag o stickar!!!!

Inge Ekholm sa...

Skönt att pappren är ifyllda och att det går och sitta ute på terrassen. Sådant väder hade vi också igår. Idag är molnen tillbaka.
Det där med stickkorgen låter kanonbra, synd att jag alltid måste ta bort mina stickkorgar så far i huset inte får spader när de dräller omkring. Å andra sidan vill jag ju nog inte heller ha katterna i stickkorgen.