Kära vänner, vi har nu fått nya titlar i vårt hus, vi är nämligen dubbelmorfar och dubbelmormor. Lilla M:s lillasyster såg dagens ljus igår kväll, så nu är inte lilla M så lilla längre. På riktigt är hon förstås liten ändå så vi får hoppas att hon inte tvingas in i alltför stora skor. Hon behöver fortfarande mycket hjälp.
Vi har nu M här för andra natten i följd och jag är rejält trött efter den förra natten. M lade beslag på ena halvan av dubbelsängen och jag låg i den andra, men vaknade till varje gång hon hade något ljud. Det blev alltså en hackig, taggig sömn. Få se hur det går i natt? Kanske jag slocknar som ett ljus så fort jag lägger huvudet på dynan?
Idag har vi varit iväg och hälsat på lillasyster A. Första mötet gick bra och M smekte ömt och försiktigt huvudet på den lilla. Men sedan blev storasyster sur då hon inte fick vänslas med lillsyrran som skulle äta i lugn och ro.
Jag fick hålla den lilla en lååååååååång stund så att föräldrarna fick umgås med sin förstfödda.
På hemvägen från BB, var vi tvungna att åka till en mataffär och proviantera. M fick syn på folieballongerna och ville prompt dit. Eftersom avskedet från mamma, pappa och lillasyster var så hjärtskärande på BB, så tyckte jag att M kunde få en ballong.
Av alla möjliga former och färger, som fanns till salu, så valde hon just den här! Vad kan man annat säga än att visst har hon smak? Och det i så där unga år! Tänk att jag försökte med nallefigurer, enhörningar, solen, hjärtan, blommor osv. Men se nej, M visste precis vad hon ville ha.
Tyvärr så sjabblade dubbelmorfar och M med ballongen på något sätt vid hemkomsten. Så ballongen slet sig från sin tyngd. Tur att vi hade uppblåsta ballonger hemma från tidigare, dock inte med helium i eller av folie. Ballonglyckan är kort.
Och nu, nu ska jag krypa ner under täcket, så M får sällskap i stora dubbelsängen!
Här hos oss är det nu slut på det goda! Det är nämligen slut på rånen!
Buhuuu, vad ska jag göra nu då?
Önskar er alla en riktigt fin start på inkommande vecka!
Huh, nu har lördagen rusat iväg med väldig fart och jag hinner inte riktigt med. Som vanligt borde jag kanske tillägga? Inte har jag hunnit sticka någonting ännu och inte har jag direkt legat på latsidan heller.
Dagen inledde jag med att efter frukosten göra en lång grej på finska. Mera datorjobb alltså! Mitt på dagen var det dags att åka in till stan och gå på vårens sista svenskspråkiga bokcafé.
Det gästades av Chris Nyström. Hon berättade om sin bok Bipacksedeln. En viktig bok, som alla borde läsa.
Bokcaféet hölls på Restaurang Kapellet. Där är supermysigt.
Och jag beundrar verkligen alla fina stora levande växter, som finns där.
Morfar i huset hade hämtat sin storasyster och vi återvände hit. Hon började genast kratta på framsidan av huset, det som jag lämnat i onsdags. Morfar i huset bryggde kaffe och så var det redan dags för krattningspaus!
Själv klädde jag om och iförde mej den nyligen framtagna sommarklänningen innan vi alla gick ut. Svägerskan och jag krattade och morfar i huset tog hand om högarna. Men han sprang runt också med måttbandet, mumlade och muttrade, mätte och funderade. Jag undrar just vad han håller på att planera...
Allting blev krattat i ett litet kick då vi var två. Till all tur är vår gårdsplan inte stor! Dags att byta från klänning till t-skjorta och jeans och så iväg till vårt "lördagsnöje", alltså begravningsplatsen!
Där tände vi ljus för syskonens pappa, alltså min svärfar. Han skulle ha fyllt 100 år idag, frid över hans minne. Han hann bli 89 år och det är strongt med tanke på att han var krigsveteran och hans ungdomstid gick åt till att kämpa för vårt lands frihet. Det kan inte ha varit enkelt att försöka anpassa sig till det vanliga civila livet efteråt...
Vi bytte begravningsplats och vandrade bland gravarna, besökte släktingarnas gravar, förundrade oss över livets gång. Där var ett litet barn begravet, där en mördad hustru och några gravar längre bort gärningsmannen, som inte orkade leva efter avsuttet straff.
- Titta, ropade svägerskan och pekade på gången.
Och där fanns en... Ja, en vad då?
Morfar i huset plockade upp den, men inte vet vi vad det är för varelse ändå. Måste väl fråga Naturväktarna om identifieringshjälp.
Trots att vi har gått på begravningsplatsen många gånger i många års tid, så gjorde vi faktiskt en ny upptäckt idag, den här fina platsen!
Vi skjutsade hem svägerskan och så var det äntligen dags för en sen middag.
Vädret har varit varmt och skönt hela dagen. Fåglarna kvittrar och traktorerna durrar och dammar på åkrarna.
Kära nån, morfar i huset är försvunnen. Han försvann i morse då han blev upplockad av en paketbil med släp efter. Med sig hade han borrmaskinen och en halv liters vattenflaska. Nu har hela dagen gått och jag har inte sett till honom. Jag undrar just... vi hade ju lite vaga eftermiddagsplaner...
Bäst att strunta i honom och i planerna och ta fram stickningen i stället!
OOOPS! Nu kom han förstås hem, så fort jag började fundera på stickning!
Ibland så får morfar i huset och undertecknad nån sorts snilleblixtar. Så skedde inför påsk då vi inte riktigt visste vad vi skulle göra med alla mina vackra blombuketter, som torkat. Det kändes lite trist att slänga dem i komposten.
Så då...
... placerade vi blommorna i lådorna och simsalabim så hade vi dekorerat inför påsken! Fiffigt, va?
Blommorna står sig ännu så de får allt hänga med ett tag till.
Nu ska jag småningom stänga datorn, för jag har jobbat hela dagen med att sitta här framför skärmen. Sånt kan aldrig vara bra i längden, eller hur?
Önskar er alla en riktigt mysig fredagskväll!
Gissa vad jag har gjort idag?
Krattat? Nej, det höll jag på med igår.
Köpt garn? Nej, det får jag ju inte göra!
Städat balkongen? Nej, jag har inte hunnit...
Städat sovrummet? Nej, se ovan
Suttit framför datorn? Jo, men....
Jag har tagit fram sommarklänningen! Så nu om det blir kallare väder i morgon, så... Nä, inte är det mitt fel precis...
Morfar i huset är vet ni helt fenomenal!
Igår testade han första gången på att göra glass. Och gissa vad han har gjort idag?
Jo, glass förstås! Mums! Nu gäller det bara att komma ihåg att ha grädde hemma! Ja, och så lite andra ingredienser med. Här blir det nu glass i stora lass!
Ibland uppstår det ljuv musik. Ack nej, inte så där att när morfar i huset möter mej så... Nä, inte så.
Men nu ska jag inte vara elak med honom heller, för vet ni vad han har gjort idag? Jo, håll i er nu, han har tillverkat glass! Alldeles själv! Och mums, så gott det blev, men ack så lite! Det stod i receptet att det skulle räcka för fyra personer. Trots att vi endast är tre här, så tog det goda slut alldeles för fort.
Det här är den ljuva musik jag pratar om. Jag fick en fin cd-skiva igår med härliga visor. Stort TACK för den fina gåvan.
Vårvindar friska och smeksam ljuvlig vårvärme har vi fått njuta av idag.
Utomhus blommar det.
Aspens "korvar" fladdrar omkring överallt här på vår gårdsplan. Synd om dem som är allergiska.
Vitsippor och tussilago lyser i kapp.
Jag gläder mej åt att våra blåsippor växer och trivs. Ni minns väl att de är fridlysta?
Värre, mycket värre är det att morfar har släppt in myggor i vårat hus!
Nu är det allt på tiden att jag får kvällste, så jag hinner sticka lite innan det är dags att dra täcket över öronen!
I lördags grävde jag ju fram låda nr 17. Och förstås var jag ju tvungen att lägga upp nytt på stickorna.
Det blir långa varv det här...
Önskar er alla en bra start på veckan!
- Kom hit, hojtade jag åt äldsta sonen igår då jag stod nere i förrådet.
- Nå, sa han helt lugnt då han kom fram till mej.
- Jag vill ha den där lådan där, sa jag och pekade.
- Va, måste du verkligen ha den som är längst under?
- Jo, svarade jag med min bestämdaste mammaröst.
- Du e int klok, skrattade han.
- Joo-oo, för det jag behöver nu finns i den där lådan.
- Jag vågar int röra nånting här. Siir du int att pappas verktyg e i vägen.
Fadern, alltså morfar i huset, snappade upp ordet verktyg och hojtade ner till källaregionerna.
- Rör ingenting!
- Men jag behöver den där lådan där, som...
- Men han ska int lyfta nånting, tänk på hans rygg.
- Nä, nä, ja, ja, suckade jag och körde iväg sonen.
Sedan lyfte jag själv ner alla sju lådor som var travade utanpå låda nummer 17!
När jag fått loss den radade ja upp de andra lådorna igen och så bar jag alldeles själv upp den åtråvärda lådan.
- Va nu då, här är fullt med sågspån på locket. Vad har du riktigt gjort därnere, frågade jag av morfar i huset.
- Jag gör vad jag vill därnere. Du har ditt hobbyrum och det borde nog räcka åt dig.
- Hrmpf, svarade jag och började putsa locket innan jag andäktigt öppnade låda nummer 17...
Och jag klappade garn, kollade i påsar och funderade och mediterade. Morfar i huset småflinade åt mej, allt medan jag försökte hitta inspiration. Till sist bestämde jag mej för de där nystanen längst nere i lådbottnen och sent på kvällen lade jag sedan upp 200 maskor. Morfar i huset var inte alls förtjust då jag kontrollräknade maskantalet två gånger medan han såg på snooker i TV.
Då och då tittade jag upp från mina maskor och frågade:
- Varför gjorde han så där?
- Han skyddar så att den andra inte får in bollarna.
- Aha, sa jag och återgick till räknandet. Sedan såg jag upp igen:
- Men varför sköt han inte den där rosa bollen? Den låg ju bra till?
Morfar i huset suckade:
- Han måste skjuta en röd först och sedan en färgad boll.
- Jaså, men nyss sköt ju han den där andra in en massa färgade bollar.
Morfar i huset stönade plågat:
- Såg du inte att det fanns inga röda bollar kvar?
- Öh, nej jag räknade maskor.
Morfar i huset började muttra och mumla på ett så oroväckande sätt att jag beslöt mej för att fly fältet och inta horisontal läge under täcket!
Önskar er alla en skön fortsättning på söndagen!
Själv ska jag snart äta och sedan jobba lite innan det är dags att duka bordet ifall nu kvällens gäst(er) kommer.
Ajjo, och för att ni nu inte ska börja tro någonting: Jag har inte 17 garnlådor! Nej, jag har satt nummer 17 för att förvirra morfar i huset, så han inte vet om lådornas antal är 10 eller 15! Smart, va?
Och schhhh, säg inget! Nu har jag gömt lådan i sovrummet, så den finns nära till hands och inte utsätts för sågspån igen.
Ja, ni vet väl att det är månen, som bestämmer när det blir påsk? Så det gäller att ha stenhård koll på den rackaren. Tänk om den smiter iväg, så det inte alls blir påsk?
Jag lyckades fånga månen på bild utan stativ! Huh, det är inte lätt, ska jag säga. Jag kom att tänka på den värmländska visan om månen som är så lycklig då den blott ser på...
Idag har jag varit omkring tillsammans med morfar i huset och den äldsta. Vi har delat ut kalasmat till två, som saknades på gårdagens kalas.
Nu borde jag göra någonting nyttigt, men... äh... jag vet inte... om jag sitter ner och stickar så kan väl det räknas som nyttigt? Eller kanske om jag rotar lite i hobbyrummet och radar om garnen lite grann efter att ha klappat på dem en smula?
Eller kanske ändå balkongstädning...
Alltid dessa val och då skulle ni se min nyinfyllda to-do-lista... Håhåjaaa...
Ha nu en riktigt trevlig lördagskväll och akta er för häxor! Vi såg några i stan på förmiddagen, men här på landsvägen vågar de nog inte stryka omkring. Så nu kan vi väl småningom äta upp de uteblivna påskhäxornas godis?
Kära vänner, igår på självaste skärtorsdagen hann jag inte blogga. Det kan inte hjälpas. Jag var social IRL (In Real Life), alltså i verkliga livet, istället.
Det hela började med att världens goaste, gulligaste och raraste lilla solstråle, alltså lilla M, kom på besök tillsammans med sin mamma. Oj, så vi lekte och hade roligt innan det var dags för den här mormodern att ta sig till stan på möte och sedan en kort sväng till arbetsplatsen för att byta lösenord till datorn. Lite småidiotiskt att det inte går att genomföra hemifrån, men...
Medan lilla M sov middag bytte morfar i huset däck på moderns, lilla M:s alltså, bil. Senare på eftermiddagen körde de två damerna hem.
Mitt på dagen fick jag sms om att H tänkte komma på påskbesök. Vilken glädje! Så strongt av henne att ta sig hit med tåg, bil, buss och bil.
Jag bakade två kakor på sena eftermiddagen/tidiga kvällen och resten av kvällen samt halva natten gick åt till umgänge med vår älskade nattgäst.
Vi hade kommit överens om att inte ha en alltför tidig uppstigning idag, eftersom vi var sent igång igår natt. För min del blev det lite undanröjning för att få borden tomma innan det var dags för dusch och iväg och hälsa på min hulda moder. Där sammanstrålade vi med minstingen. Väl hemma blev det så prosaisk påskmiddag, som ärtsoppa på burk! Stackars H. Hon borde nog ha fått något bättre, men...
Ja, det blev liksom lite bråttom. Morfar i huset och minstingen bytte däck på den sistnämndas bil och tvättade också av bilen. Inomhus jobbade H, undertecknad och dagens jubilar med att få i ordning och dukat inför dagens påskkalas. Det lyckades och vi hann! Tänk vi var i tid, men gästerna, lilla M:s familj försov sig och svägerskorna hade lite andra bekymmer innan de kunde ta sig hit.
Här stod bordet dukat med två smörgåstårtor, en skink- och en fisktårta, tillredda av en liljendaldam.
En påsktårta bakad och dekorerad av undertecknad. Det är mums med choklad under påsken, inte sant?
På själva kaffebordet ståtade kanelsnurror och annat gott.
Syrlig citronkladdkaka med kolasås, en favorit i repris, som jag bakade igår.
H pysslade fina påskkycklingar i morse!
Jag fick en så här fin påskkyckling med glasögon på näbben!
Morfar i huset och undertecknad fick en så här fin påskkorg av svägerskan. Jag är stormförtjust i det där häftet med To-Do-List. Jag har redan fyllt i fyra saker jag ska göra under morgondagen. Och an efter som jag kommer på mera, så blir det en ny sak, som ska klaras av.
Vi fick också en ampel med penséer, som nu hänger här ute.
Stort TACK till alla gäster. Det var så härligt att ses. Tack för att ni tog er tid. Tack också för alla fina gåvor!
Och nu önskar jag er alla en RIKTIGT GLAD PÅSK! Njuuuut av livet!
Idag har jag varit iväg till jobbet i stan och sedan på ett möte norrut i grannkommunen. På hemvägen hann jag dessutom med en snabbvisit hos min hulda moder.
Vädret är soligt och vackert. Känns som försommar. Morfar i huset tycker att jag ska vara ute och kratta och tvätta fönster och... ja, jag vet inte allt vad. Men jag är lite bångstyrig. Jodå, visst vill jag vara ute, men först måste balkongen städas. Sedan kan jag sätta mej där och virka och sticka...
Morfar i huset tycker att det där är en sällsynt dålig plan.
Kan ni förstå varför?
Nä, precis, inte jag heller!
Från årsskiftet kommer jag att jobba på en lite annorlunda arbetsplats. Det har stadsfullmäktige beslutat i kväll. Spännande! Men lugn, bara lugn. Jag kommer nog att undervisa data också i framtiden...
Dagens efterrätt var påskigt gul och god!
De här påskbakelserna hittade jag i "fabriksbutiken" utanför det lokala bageriet i grannkommunen. Jag störtade in genom dörren fem minuter före stängningsdags. Puuuuh! Skönt att jag hann, så vi fick lite gott efter maten idag.
Nu borde jag städa, baka, diska, tvätta... men äh, det är ju redan kväll, så det är nog bäst att sätta sig ner och virka, eller hur?
Idag har det varit varmt och skönt utomhus och jag har dessvärre suttit inomhus och undervisat.
För övrigt vet jag åtminstone en som just nu är glad över sin semester!
På vår gårdsplan har vi alla möjliga fåglar, men tyvärr inte min favorit, staren. Det är för oroligt med all trafik här strax invid.
Men visst är koltrasten också fin!
Idag har jag varit iväg på äventyr med stickväninnan V. Vi drog västerut.
Vi steg in genom den här dörren...
Och där fanns helt ljuvliga tyger av Paapii design!
Och ja, förstås också heelt, heelt ljuvliga garner. Men sådant köper ju inte vi!
Vi var alltså iväg på teetee shops öppning idag. Vilken tur att stickväninnan V hade uppmärksammat det hela och att hon och undertecknad båda råkade vara lediga just idag. Vi gick omkring i de fina ljusa utrymmena och vi nästan baxnade när vi såg alla ljuuuuuvliga vårfärger i olika garnkvaliteter. Farliga saker för garnomaner!
Längst borta i ett hörn hittade vi rödlappade saker. -50% är inget man säger nej till, eller hur?
Så vi kom hem med varsin genomskinlig kasse. Min innehöll faktiskt mest verktyg.
Det första jag plockade i min kasse var virknålar. De har nämligen en skrämmande förmåga att försvinna.
Rundstickor kan man inte heller ha för många av!
Diverse nyttiga och nödvändiga verktyg...
Det där hjärtat av furu fick jag för att Nina glömde dra av -20% på det enda lilla nystanet, som jag inhandlade! Alla teetees garner var nämligen -20% idag!
Jag köpte ett nystan hampagarn. Jag vill helt enkelt testa hur det är att sticka disktrasor i det här garnet. visst var jag duktig, som höll mej till detta enda nystan?
Stort TACK till stickväninnan V för en trevlig utfärdsdag. Och tack till teetee för god rabarberkaka med vaniljvisp och te eller kaffe.
Vi var för övrigt inte de enda som prisade affärens nya placering. Nu är det nämligen lätt att hitta parkeringsplatser!
Spänningen stiger så mycket att jag nu måste sätta mej framför datorn. Och nej, jag syftar inte på riksdagsvalet. Jag hoppas att det går bra där förstås, men jag har inga illusioner. Jag utgår från att någon måste fortfarande betala skatter och någon måste dela ut njugghet, predika sparsamhet och förverkliga indragningar. Men jag vill fortsättningsvis kunna bo på landet och jag är dessvärre beroende av bil, så...
Nej, jag syftar på den spännande finalmatchen, som finska damlejonen utkämpar just nu. Så oliiidligt spännande att blodtrycket hotar att skjuta i höjden och min hals kan bli sjuk av allt skrikande åt domaren och amerikanska ishockeyspelare.
Nej, bort det från mej. Mycket lugnare att sitta framför datorn och skriva blogg. Så det så.
Kanske jag borde övergå till att läsa en bok sedan? Min sticklust ligger lite på is för tillfället. Saknar inspiration, ryggdunkningar och hejarop. Om jag skulle ha energi så skulle jag bilda nån sorts stickgrupp, men... tja sedan när höstterminen tar vid blir det igen så att jag inte hinner med någonting annat än data. Jag klagade lite smått min nöd för morfar i huset.
- Men du kan ju virka sådana där figurer, försökte han trösta. Jag bara stönade, för jag hade just precis rivit upp ett litet korgbörjan, som jag virkat. Jag kom på att det var helt fel att använda ett ylleblandat garn, så...
Igår var vi iväg till västra grannstaden och fick tag på endast ett lager till Adam plåtlådans två framhjul. Morr!
Betydligt trevligare var det att få träffa lilla M och hennes föräldrar, nyinflyttade i ett egnahemshus. Där lekte lilla M obekymrat bland flyttkartonger och inplastade möbler. Och nej, jag fick inte ännu heller hem Nasse. Lilla M har alldeles tydligt kidnappat honom. När jag frågade henne vems är Nasse, svarade hon klart och tydligt: "Mommos". Och så såg hon på mej med stora troskyldiga ögon. För henne är det självklart att hon får ha mommos Nasse.
Lilla M har också en liten apa och då började jag sjunga Tänk om jag hade en liten, liten apa. Lilla M tittade på mej med stora ögon. Hon gillade speciellt refrängen Umpa, umpa... "Mera apa", sa hon när jag sjungit färdigt och så där höll på ända tills lilla M:s mamma fick skavsår i öronen och bad mej sluta. Vem vet, jag kanske sjöng falskt?
Vi kom ganska sent hem igår kväll och morfar i huset började muttra om att laga mat.
- Äsch, vi far iväg till stan och äta. Vi ska ju ändå handla mjölk och sånt, sa jag. Om vi startar nu hinner vi, fortsatte jag. Sagt och gjort, vi iväg till stan på både mat och en snabbrusch i affären.
Idag har morfar i huset och undertecknad varit iväg söderut på födelsedagskaffe. Vi blev bjudna på allehanda smarriga bakverk och supergoda hembakta semlor (frallor).
Ingenjören tog sig en titt på min dator i morse. Mumlade och muttrade och bad mig vara lite försiktig och byta webbläsare. Det har jag gjort och importerade mina bokmärken från den förra. Nu håller jag tummarna att jag hankar mej fram med min gamla trotjänare ännu något år. Undrar om den borde rensas riktigt ordentligt?
Och hyacinten som jag fick i den där planteringen för en dryg vecka sedan...
... den är gul. Egentligen så är alla tre hyacinter gula. Undrar om jag skulle våga placera ut hela den fina planteringen? Kommer det att bli frost framöver?
Nu önskar jag er alla en riktigt bra start på inkommande vecka. Själv ska jag stänga av datorn och njuta av en god bok. Undrar bara vilken jag ska välja, hmm...
- Här har du till din kvällsblogg, sa morfar i huset igår då han klev in i datarummet. Han slängde nästan kameran i famnen på mej och jag tittade förskräckt upp.
- Öh, stammade jag fram och förundrade mej över hans beteende. Precis innan hade han nappat kameran och störtat ut. Vad sysslar den där karln med egentligen?
Han försökte helt enkelt fota ett ljusfenomen, halo. Mycket snällt av honom att tänka på min blogg, inte sant?
Min plan för idag var solklar, trots gråmulet väder här utanför: Sticka, sticka, sticka! Men... tja småningom måste jag iväg till den västra grannstaden för morfar i huset ska iväg till sin favoritaffär, Motonet. Bläääää, trist, trist, trist! Men jag måste snällt följa med eftersom det är min Adam plåtlåda, som ska ha diverse reservdelar. Morfar i huset får sedan ta hand om servicen. Jag betalar och han fixar. Det är väl en rättvis arbetsfördelning, eller hur?
Om ni inte hör av mej i morgon, så bliven icke förskräckta! Det är enbart min gamla trotjänare, datorn, som har börjat hicka. Ingenjören har kollat på den och muttrar något om ren ny installation och frågar var min media finns. Till det kan jag bara svara: Öh.
Jag har ingen aning.
Ingenjören tror att jag har fått en DVD-skiva av minstingen, men jag har inget minne av något sådant. Tänk om det här innebär att jag måste övergå till Linux och skippa Windows. Hmmm... Hur ska jag då kunna undervisa?
Nu önskar jag er alla en riktigt skön fortsättning på lördagen.
Själv ska jag säkerhetskopiera alla mina foton från år 2018, en gång till, så där för säkerhets skull liksom och sen måste jag väl följa med morfar i huset...
Nu är en arbetsvecka igen till ända. Hur kan det gå så fort? Jag trodde att allting skulle börja gå lite mera i slowmotion i takt med att åren samlas på ens nacke. Men se, nej, det verkar vara precis tvärtom. Och trots att jag inte är stressad känns det ibland som om jag har lite svårt att hinna med, i synnerhet med sådant som jag skulle vilja göra.
Igår blev jag till exempel helt utan mitt dagliga varv! Ja, alltså jag har ända sedan nyåret stickat minst ett varv per dag (eller ibland faktiskt per natt!). Men igår blev det alltså inte så och det beror på att mitt huvud känns lite grann som en uppblåst vaddtuss. Jag har alltså åkt på en förkylning. Och nej, ifall ni undrar, jag har inte tagit tempen.
Jag har blivit uppmärksammad hela veckan, så uppmärksammad att jag varit lika röd i ansiktet, som den klarrödaste tomat. Jag blir så generad och vet liksom inte riktigt vad jag ska ta mej till. Och så blir jag så rörd och då blir jag igen rädd för att jag kommer att falla i gråt.
Det började i måndags då jag var iväg till västra grannstaden med min finska kollega och höll en föreläsning om att fotografera med smarttelefon och/eller surfplatta.
En rar deltagare kom fram och gav mej världens finaste kort!
- Jag tänkte genast på dig då jag såg det här kortet, sa hon samtidigt som hon beklagade att hon inte hade hittat kortet på svenska. På framsidan står här (fritt översatt): "Jag är en garnhamster och min gömma bara växer!" Så sant, så sant, men jag har ju faktiskt inte köpt garn alls nu. Jag liksom inte hinner iväg till någon sådan affär. Eller nåja senast jag var iväg till en sådan affär, så köpte jag ju faktiskt inte ett endaste nystan!
På baksidan av kortet står det textat med vacker handstil ett grattis till min utnämning.
På kortet är en riktig garnnalle, för garnnystanen är av just Nalle-garn. Härligt!
Nå, det tog ju inte slut här ännu, utan en annan deltagare steg upp och höll ett tal till min ära och sa att alla skulle applådera för mej.Ssamtidigt passade hon på att upplysa alla som hade missat mitt fina pris om hur det stod till. Dessutom hade hon med sig tidningsartikeln från Nya Östis där det finns en intervju med mej. Den bad hon kordinatorn på plats kopiera och sedan delades den ut åt alla 10 deltagare. Gissa vem som var dögenerad?
På måndagseftermiddagen avslutade jag en kurs här i stan och fick massor av gratulationer. Och så fick jag...
... påskägg och en...
... solgul krysantemum!
I tisdags fortsatte gratulationerna hagla över mej och då kom jag hem med det här kortet:
Ett stort TACK till er alla för fina gåvor och gratulationer. De flödade ännu i onsdags och igår!
Idag har jag suttit framför datorn hela dagen. Egentligen var det meningen att jag skulle ha en ledig dag, men jag tar den i måndag istället! Jag har matat in nästa års kurser i vårt databassystem, som ser helt annorlunda ut mot tidigare, så det gäller att ha tungan rätt i mun och se till så att man får med allt som ska vara med. Det är bra med en kanslidag mellan verserna för nästa veckas tisdag och onsdag är det undervisning och planeringsmöte som gäller.
För morgondagen har morfar i huset vilda planer utan att alls ha talat med dem han tänker involvera. Undrar hur det kommer att sluta?
Själv vet jag vad jag jättegärna skulle planera till morgondagen: Sticka, sticka, sticka! Men som sagt, morfar i huset kanske tänker någonting helt annat.
Men nu måste jag nog bort härifrån och jag tänker faktiskt sticka och kanske ta mej ett litet glas örtlikör för den röda näsan och onda halsens skull. Tror ni att det hjälper?
Har ni redan hunnit pröva på Tutti frutti?
Nu talar jag alltså inte om rockklassikern, nej utan det här:
De goda Jaffakexen i ny tappning! Här i vårt hus har vi redan hunnit göra slut på ett paket. Eller nåja, vi och vi, jag hade ju med hälften av kexen till jobbet igår, så...
- Vad är det här, utropade morfar i huset i morse då han sömndrucket travade in i köket.
- Det är brödkanter, svarade vår äldsta, som för tillfället jobbar på distans från vårt gästrum. Visst är det underbart med internet, fiberkabel och vpn. Utan de här bitarna skulle det inte gå att jobba på distans!
- Bröd?
- Ja, såg du inte att det finns en smörgåstårta i kylskåpet?
- När har du gjort den, frågade morfar i huset. vände sig om och spände ögonen i mej.
- I natt, kvittrade jag och försökte låta pigg som en lärka i skyn. Nå, nu var det då så att vare sig jag eller lärkan var särskilt pigga. Jag av den orsaken att det har nu blivit fyra nätter på raken med alldeles för lite sömn. Jag hoppas att det är kvaliteten och inte kvantiteten, som räknas i det här fallet!
Lärkan har garanterat fått hicka, blåskatarr eller bihåleinflammation, för här är det minusgrader och det har snöat varje natt! Stackars flyttfåglar.
Men låt mej få presentera ett nytt inlägg i serien "Inge är galen".
Den här svängde jag ihop vid midnattstimmen igår! En liten fisktårta. Nånting skulle jag ju ha med till dagens möteskaffe! Och vad gör man inte för sina kolleger?
Ikväll planerar jag dock tidigt sänggående. Nej, alltså inte så att jag spatserar runt med sängen och inte heller så att sängen vandrar omkring här i huset. Utan helt enkelt så att jag ska lägga mej tidigt. Punkt slut! Men först kanske lite handarbete, men hurudant? En ny stickning/virkning? Eller fortsätta på någon ofärdig, men vilken? Eller bara slöa en stund i fåtöljen?
I tisdags för en vecka sedan kom morfar i huset hem med en bok åt mej. Den här gången hade han verkligen tänkt på mej och skippat temat med hagga.
Nej, nu ska här virkas, tyckte han och så gav han mej den här:
Virka läskigt söta figurer!
Antagligen har han drabbats av samvetskval för sitt förra bokval, eller vad tror ni?
Få nu se när jag skulle ha tid att ägna mej åt amigurumivirkning?
Nu måste jag i varje fall försöka samla ihop det ena och det andra inför morgondagen. Det blir tyvärr en kort natt igen...
Idag har jag äntligen fått en "mörkläggningsgardin" av morfar i huset. Det var på tiden för jag har nu hela två hårda nätter bakom mej! Nej, inte så att lilla M skulle ha varit här hos oss ännu en natt. Nej, men jag vaknar då solen går upp. Och fastän sovrummet ligger på andra sidan soluppgången, så blir det ändå så ljust i rummet att jag har svårt att sova vidare. Tur att jag inte bor längre norrut, för då skulle jag ha svårt varenda sommarnatt då solen aldrig går ner.
Visst är den snygg min gardin? Den är hastigt uppfäst i gardinstången med bykknipor.
- Vadå slarvigt uppsatt, frågade morfar i huset då jag lite hummade om den här tillfällighetslösningen.
- Den ska ju snart ner igen, konstaterade han.
Och jo, han har förstås rätt. Jag är glad att jag har den, för imorgon är det sovmorgon och då ska jag försöka sova läääääääänge!
Idag har jag varit iväg till Sibbo på 50 års fest i bästa möjliga sällskap.
Vi skålade i bubbel!
Borden var vackert dekorerade och en trio underhöll med jazziga tongångar.
Förrätten väntade färdigt på bordet: Laxtartar, sparris och vaktelägg. Själva varmrätten bestod av ankbröst och potatisgratäng. Desserten var kaffe och enligt menyn "Världens godaste marängtårta".
Tack till Sibbo institutet och grattis!
Tack också till mitt trevliga sällskap och tack för skjutsen.
Det har varit rätt mycket festande för mej på senare tid, inte sant?
Vi har haft en hård natt här i vårt hus! Till och med katterna blev rädda!
Lilla M har övernattat och hon har sovit så oroligt att morfar i huset till sist gick upp och satte sig i fåtöljen med lilltösen i famnen. Vi oroliga morföräldrar visste ju inte om lilla M hade sjuk hals, öronvärk, tandvärk, magvärk eller vad allt en liten kan må dåligt av. Hon vaknade nämligen med jämna mellanrum och grät liksom i sömnen. Till sist väckte morfar i huset upp henne och talade med henne. Sedan lugnade hon sig och sov resten av natten. Och det betydde från halv två till sex. Gissa om morföräldrarna är utpumpade efter en sådan natt?
Allt tyder på att det nattliga uppvaknande handlar om mardrömmar. Lilla M har gjort likadant hemma på nätterna. Hoppas att det är en fas som snart går över.
Önskar er alla en riktigt fin start på den nya veckan!
