Nya boken

Och så en presentation av veckans nya bok, som jag hämtade ut på postkontoret i torsdags. Som vanligt skulle jag ju inte alls ha nån bok, men tycker att det är lite orättvist att jag ska betala yngsta sonens bokslukande medan jag själv blir utan. Så jag köpte två födelsedagspresenter, som jag inte säger ett knyst om här, Robert Gustafssons bok "Från vaggan till deadline" och så den här:

Ica bokförlags sjalbok, med 30 olika mönster. Gissa vad det för bok jag senast köpte från Adlibris? Jo, även det var en sjalbok, så i princip... :)

 Men här finns förstås en hel del inspiration. Här ett förslag på hur man kan använda restgarner.

Tänk förr i världen när det inte fanns några ytterrockar utan Stormskärs-Maja svepte in sig i en sjal och gick ut till kon för att mjölka....

Här ett mönster, påfågel, som jag redan länge funderat att pröva på...

Bokgåva

Kanske det är bäst att Tilda hoppar över detta inlägg helt och hållet, för nu handlar det igen om stickcafé. :)
I tisdags på stickcaféet fick jag nämligen en helt fantastisk bok av en dam. Hon ville inte ha boken längre, för hon skulle inte sticka enligt mönstren, som fanns beskrivna. Jag sade också ärligt till att jag knappast kommer att sticka vantar med de här fantastiska traditionella mönstren och sade ärligt att jag är intresserad av det intressanta exemplaret som en bok och inget annat.

Som ni ser är boken sliten, men så är den också från år 1948. Ägarinnan har skrivit, "stickat" när hon klarat av ett mönster och "ska sticka" under sådana mönster hon ännu ville sticka. Damen, som gav bort boken åt  mig hade fått den av den ursprungliga ägarinnan. Är det inte fantastiskt med böcker, som har en historia och som man ser att är älskade och använda?

100 olika mönster finns det i boken. Garanterat värda att pröva på.

Riktigt fina mönster, inte sant? 

Boken är som sagt lite sliten. Jag borde kanske gå på bokbindningskurs i höst?

Hurja

Rubriken är en finlandism = ordet kommer från finskan. Hurja skulle jag i det här fallet översätta som häftigt. I uttrycket hurja kiva, skulle jag igen säga jättekul. Dock inte skitkul, som svenskarna använder. :)
Men det var inte det jag skulle orda om, utan om det häftiga igår.
 

Det hela började i tisdags då jag äntligen hann besöka stickcafé IRL. Vi var hela 20 damer, som kom och gick och sorlet var högt. I den allmänna villervallan bollades förslag omkring liksom info mm. Ett förslag var att vi skulle kolla in stadens senaste etablissemang på matfornten, dvs Restaurang Bella. Sagt och gjort, hälften av damerna anmälde sig och igår var vi då tillsammans på lunch. Gott var det i trevligt sällskap. Salladen var god, bortschsoppan hoppade jag över för jag ville inte ha rödbeta på min skjorta :). Fisken hoppade jag också över, men däremot åt jag av pasta carbonara och den precis passligt syrliga citronkrämen till efterrätt. Mums. Kostnadsnivån har jag lite svårt att uttala mig om. 8,90 euro för lunchen och då fick man ta av precis alla rätter, alltså både soppa, fisk och pasta hur mycket som helst. Därtill ingick både bröd, sallad och vatten för att nu inte tala om den goda efterrätten och kaffe eller te.
Lokalen var vackert renoverad och personalen trevlig. Kan det bättre bli?

Den äldsta som deltog är 84 år och den yngsta 18. Rätt bra spridning åldersmässigt sett, inte sant? Tur för mig att jag slutade jobbet kl. 13 igår och hann delta i lunchen. Och jag tycker att det var häftigt att vi gick ut och äta, för många av de äldre damerna är ensamma och äter rätt dåligt hemma. Ensam skulle jag inte heller ha gått ut på lunch. Hurra för mångsidig stickenergi!
Gissa vad vi stickerskor nu funderar på att göra till nästa? :)

Förstås var jag ju tvungen att sätta upp en ny stickning i tisdags. Till stickcaféet går det inte att ta med sig alltför invecklade mönster, annars kanske man tappar bort sig när man skall både prata och se allt det vackra som alla andra håller på med.
Startade alltså upp ett nytt tröjprojekt av Junipergarnet och har igen börjat med ärmarna. Vackra färgnyanser, men kanske inte riktigt mina ändå...

Tröjan skall bli en gåva, om jag nu hinner få den färdig...

Och nej, tyvärr, den svarta tröjan är ännu inte färdig. Suck! Men jag har maskat av för ärmhålet, så nu är det inte mer än lite på 20 cm kvar...

Pulsvärmare med volang

För att ni nu inte skall tro att jag har varit superlat och inte åstadkommit nåt alls är det bäst att jag rapporterar åtminstone ett projekt medan jag ännu minns det. :)

De här pulsvärmarna fick jag färdiga redan förra månaden faktiskt, men det tog ända till den 6.3 innan jag fick de åtta trådändarna (4 per värmare) fästade (eller heter det fästa med e? :) ). Värmarna har sent omsider åkt iväg över potten till lillsyrran och de kom fram i fredags. En försenad födelsedagspresent alltså.

Modell : Pulsvärmare med volang

Garn: Peruanskt alpackagarn. Det röda hittade jag på Elma-mässan i Helsingfors i november i fjol och det gråa är från höstmarknaden i grannstaden.

Åtgång: 28 g grått och 4 g rött = 32 g

Stickor: KnitPicks strumpstickor nr 2½

Utmanad

Har blivit utmanad av bondmooran Tilda och borde nu berätta åtta saker om mig själv. Uj, det blir svårt. Få se nu...

1) Sen jag blev 50 plussare har jag låtit min galenskap slå ut i full blom och kallar den kreativitet :)

2) Har slutat leva senliv. Gör det jag vill, hinner och orkar med genast, skjuter inte upp på samma sätt som tidigare

3) Har kört hjullastare (eller skoplastare som det heter på riktigt)

4) Fick höra att man inte längre får köra 300 km/h på tyska motorvägarna, så jag har varit tvungen att skippa idén om att bege mig ut och köra på allvar.

5) Har ett fenomenalt gott minne för värdelös trivia, som t ex vilket årtal Kolumbus upptäckte Amerika.

6) Inser att jag betraktas som farlig då jag sitter alldeles tyst i gruppen och iakttar rollmönstren. Förlåt mig, men det är intressant. Har jobbat hårt på att bli lite aktivare och det har nog lyckats.

7) Sörjer när mina kläder är så slitna att de inte går att använda längre. Det är ju då som de är skönast på kroppen.

8) Skulle inte ha nåt emot att vara pensionär, med lite lagom jobb mellan varven.

Jag skickar utmaningen vidare till Mary-Ann, Kajsastina , Tina och i rättvisans namn alla andra som läser min blogg.
 

Den här har jag faktiskt kört!

Vandrade emot

I dag vandrade den svarta tröjan emot mig då jag var iväg till Robin Hood och handla med mamma. Livs levande i svart, gult och den röda munnen kom den emot mig. Jag blev så häpen att jag tvärstannade och bara kippade efter andan. Tyvärr var jag så trög att jag inte genast rusade fram och frågade honom vem som hade stickat den åt honom och om han trivdes i den. Åh....

Eh, och så en liten parentes. Mamma köpte hela 8 nystan 7-bröder garn (150 g/nystan) åt mig = 1 200 g. Hjääälp!
Hon var orolig för min borttappade stickgnista.
Nu har jag grävt fram virknålen....

Tappat gnistan

Åh, kära nån, jag har tappat gnistan, stickgnistan alltså. Kommer inte igång och har inte lust, blänger på stickkorgen och tycker att nystandet av tre härvor med 50 g/härva är för jobbigt. Hur ska det här sluta? I måndags började jag visserligen på en patentstickad halsduk bara för att kolla om jag ännu klarade av tekniken, som jag använt senast i början av 1980-talet. Och visst klarade jag ju av tekniken. Inget fel på den. Men plötsligt tyckte jag att det var trist att sticka och efter 7 cm rev jag upp alltihopa och slängde nystandet i botten av stickkorgen.

I går orkade jag med hela två varv på den svarta tröjan. Att det blev så lite och att det är olustigt att sticka på den beror nog på att jag har hela fem olika nystan att hålla reda på. Har ju kommit till figurstickandet nu, men...
Känns så meningslöst liksom. Tror inte att den kommer att bli bra och tror inte att nån vill ha den. Hjäälp! Känner mig som en urusel stickerska. Kanske jag skall övergå till virkning istället?

Farliga stället

I torsdags var jag iväg en sväng till Farliga stället = där borde jag aldrig stiga in och se mig omkring! I synnerhet inte om jag råkar ha plånboken med mig. :)
De hade i varje fall ordnat med modevisning, workshops, utlottningar och specialerbjudanden. Dessutom bjöd de på både sött och salt tilltugg till te eller kaffe.
En givande kväll, bland likasinnade, mycket diskussion och flödande kreativitet.

Vackra modeller i kommande tidningar såsom Kotiliesi, Suuri Käsityö och Moda. Till våren blir det färggrant i regnbågens alla färger. Men också grått och andra grundfärger. Ett absolut måste tycks alla volanghalsdukar (röyhelöhuivi) vara och till dem finns det helt underbara garn i bomullsblandningar. Går fort att sticka också då man skall hoppa över ganska mycket. :)
Fick också lära mig att virka Afrikas blomma.

Och jag var superförståndig, köpte nästan inget alls, trots alla lockande korgar fulla med alla möjliga ljuvliga garner. Satsade dock på lite bomullsgarn. Nångång skall väl snön ändå smälta och våren titta fram?

Se, inte är väl det här mycket alls? :) Bara 550 g och sockgarnet till och med i "manliga" färger!
Bekymmersamt är dock att jag inte stickat en maska sedan måndagskvällen och stickskadan...

Misshandlad på grund av stickningen

Här i huset får jag ofta utstå spott och spe på grund av mitt stickande. Först kollar männen lite försiktigt in vad jag håller på med. Om det inte är sockor i manligt grå nyans, vilket det ju oftast inte är, så börjar klagolåten. Stickorna klirrar, det prasslar om garnet, golvlampan lyser i ögonen eller ve och fasa på TV-rutan. Att det hörs klagomål när garnnystan ramlar på dem eller de snubblar över plastlådorna proppade med ljuvligheter är ju förståeligt. Men att klaga när jag sitter stillsamt i fåtöljen och håller på med en oskyldig hobby? Vad kan jag säga till det annat än: Ja, se karlar! :)

I måndags satt jag helt lugnt i min fåtölj och stickade. Gladde mig åt att mönstret växer fram på den svarta tröjan med god fart, när jag plötsligt kände en vansinnig smärta i vänstra handleden. Jag skrek till så fönsterrutorna skallrade och karlarna i huset kom sättandes och undrade vad som hade hänt. Ja, va månne?

Den attans katten hade suttit och lurpassat och högg sedan till med full kraft. Ack, ack...

- Det var inte jag, säger Lurvinge vädjande.

- Jag gjorde ju bara lite så här med tassen för att kolla vart tråden tog vägen...

Fynd från gårdagens mässa

Som jag igår konstaterade kom jag inte tomhänt hem från hantverksmässan igår. Och det var ju riktigt bra, för idag har jag hunnit med att få färdigt ett par pulsvärmare och gårdagens busstickning. Pulsvärmarna har redan provats av fyra damer, som alla suckade, åh va söta och så mjuka.

Stolt kan jag meddela att jag börjar bli en riktig mässräv. Den här gången föll jag inte för första bästa garn som såldes med specialerbjudande. Nej, jag vecklade ut min medhavda lista och kollade. Dags liksom att handla garn för projekt under uppsegling och inte kvalitet och mängder så där på måfå.
Resultatet blev det här:

Erkännas bör att här ingår impulsköp såsom de två Crazy Zauberball-nystanen. Men färgen är så oemotståndlig. Det säger ju sig självt att jag inte kan sticka av det här på en låååååång tid. Måste beundras och klappas på först. :)
Färgskalan är enhetlig och garnerna i lyxigt mjuk kvalitet. Så går det när man håller på och stickar stor tröja i svart färg av sju bröder garnet. :)
Jag ökade också på sticklagret. Och nu är det enbart runda som gäller för min del. Tröjan har jag ju gjort på raka stickor just för att jag saknade fyrans rundsticka, men det åtgärdade jag som sagt igår. Det är lättare för axlarna med runda stickor.
Jag passade också på att investera i en fin sjalnål i trä. Nu kan jag fortsätta att sticka runda sjalar och ändå få dem att hållas på utan att hålla fast med ena handen. :)

Längst framme i garnhögen ligger 150 g Malabrigo Lace. Av det skall jag göra den här:

Mönstret finns i Moda nr 2/2011 och är vanlig rätstickning med lite spets. Men den är så vacker att jag föll för den direkt. Den fanns uppstickad hos Priima och var vacker även i verkligheten.

Det enda jag inte riktigt vet vad jag skall göra med just nu är den här påsen med sammetsgarn. I köpögonblicket hade jag för mig att det kunde bli kuddöverdrag. Men idag, i eftertankens kranka blekhet, inser jag att hos oss skulle kuddarna bli fulla med katthår och sedan inte vara så här vackert rosa. :)

Och hur mycket ökade mitt garnlager? Eh, enbart med 1 940 g och det är väl inte mycket? Åtminstone kändes det inte mycket att bära på igår. :)

Hantverksmässan i Helsingfors

Hälsningar från huvudstan. Där har jag varit idag på hantverksmässa. Och jag var i gott sällskap, både Tilda och statsministern var där. Ja, och så då också några borgåbor.
Det var trångt och luften höll på att ta slut. Till sist fick man en känsla av att man kommer snart att börja skuffa och knuffa sig fram i gångarna. Ibland var det förstås riktigt bra att man inte kom åt att ens titta. På så sätt besparades börsen från att öppnas i bokståndet.

Vad såg vi då?

Garn, smycken, smycken, smycken, lite mosaik, hantverk, förstås, pärlor, pyssel, material, garn, garn och åter garn. Underbara fantastiska garn. Och allt skulle man ju ha velat ha. Men, men, det kostar....
Och så finns det ju inget utrymme kvar här hemma.  Men tror ni att det avhöll mig? :)

Skall hur som helst inte nu till natten chockera er med mina inköp. Det får allt vänta till i morgon.
Trevligaste avdelningen då? Ja, jag vet inte, men jag uppskattar storligen att man i Lankakauppakuje bytte till svenska trots att vi började på finska. Men när damen hörde oss tala sinsemellan hjälpte hon oss genast på svenska. Hurra för det och STORT TACK!
Att garnurvalet sedan var helt fantastiskt... åh....

Största avdelningen och med jättetrevlig personal, hade Lankatalo Priima. Även där böt personalen om till svenska och bad om ursäkt för att hon inte gjort det tidigare. Men hur skulle hon ha kunnat det då jag inte gav minsta chans utan ställde mina frågor på finska?

I Priimas avdelning fanns en workshop. Garn kan användas till mycket och det var riktigt skönt att få sätta sig här och pynja lite. Nu vill jag förresten också ha en sådan där stor glasburk för alla restgarnsnystan. Visst är det vackert?

Så här skulle man också kunna lagra sina garn? Fotot från Priimas mässavdelning. Sjalar fanns uppstickade i alla färger och fasoner. Farligt inspirerande.

Nytt igen

- Vad ska jag blogga om, frågade jag äldsta sonen idag.

- Lägg upp en ny stickning och skriv om den, tyckte han.
Sagt och gjort! Här ett nytt upplägg, som kommer att få följa med till Hantverksmässan i Helsingfors i morgon.

Garnåtgång i februari 2011

Uj, uj, läste just på Online Stickcafé i Facebook att en flitig stickerska hunnit med 10 projekt sedan nyår. Och jag som inget får färdigt.
Så här ynklig är statistiken för februari:

Använt:         0 g

Inhandlat:     0 g!!!         Hurra! Visst är det applåder jag hör från ert håll? :)

Erhållit:         150 g

Donerat:       350 g

Lagerställning: 

Ingående saldo från januari   1 342 g

minus                                          350 g

plus                                             150 g

Garnlagret:      1 142 g

På sträckbänken

Det svarta bakstycket hamnade på sträckbänken under veckoslutet.

På gång

I kväll har jag haft två stickningar på gång i Facebooks Online stickcafé. På cafét In Real Life, det vill säga IRL, tidigare på eftermiddagen, hann jag inte med många varv innan yngsta sonen dök upp och hämtade mig. Sedan gjorde vi stan osäker en stund innan vi återvände hem.

Ajjo, den lilla stickningen är färdig. Nu skall jag bara göra en till, men det får bli till imorgon, för nu är det dags att krypa ner mellan lakanen. Nattis!

Vaaleanpunaninen paketti

Jippiiiii! Tänään saapui  kevään ensimmäinen SNY-paketti. Ja se on niin mahtava, että en oikein tieda mitä sanoa, paitsi ISOKOKOISET KIITOKSET SNY!

Katsokaa nyt:

Jo, paketti on kuin tehty minulle. Vaaleanpunainen ja kaunis.

Ja sisältö on lyhyesti sanottuna: TÄYDELLINEN!

2 kerää angora-lankaa, Novitan Euro Collection Angora, 50 g, uusi lankatuttavuus

2 kerää Play IT-mohairlankaa, 100 g, uusi lankatuttavuus, 

3 puss. Kool Aid, hiii, en ole koskaan käyttänyt ennen...

ihanat sakset,

Geisha, nam-nam
ja todella kaunis kissakortti.

Olen niiin iloinen tästä. Nyt haluan heti kokeilla... varsinkin tuo ihana mohair lanka hivelee mielikuvitustani...

Kiitos vielä kerran SNY:ni!

Åh, titta ett så underbart ljusrött paket jag fick idag av min hemliga stickvän. Så fantastiskt fina garner, Angora från Novita och Play IT-mohairgarn. Åh, nu vill jag börja på helt nya projekt och strunta i de gamla...
Saxen från Fiskars är så fin med snorkfröken på och Kool Aid-påsarna skall bli spännande att använda. Funderade just häromsistens vad jag skulle göra med de vita garnhärvorna jag fick i ett byte, eftersom jag aldrig hann iväg till växtfärgningskursen i höstas. Men nu vet jag, testa Kool Aid, som jag aldrig prövat på tidigare.

Och som pricken på i:et, Geisha choklad och ett vackert kattkort.

Gröna knappar från Norge

I går kom ett vadderat kuvert från Norge. Innehållet var de här fina knapparna som jag vann i utlottningen hos frk knapp. Tusen tack!

Nu blir det spännande att se i vilket projekt de landar. Har lite smått umgåtts med tanken på att sticka en ny tröja nästa månad. Garnet jag har i lager heter Juniper och är från Sirdar. Visst skulle en grön knappa passa till den här färgen?

Och till dottern ett lugnande besked: Nej, tröjan är inte tänkt till dig. Kommer tydligt ihåg hur du sa: Huj, om den här färgnyansen, som heter Oregano. Stickor nummer 6 eller 7 gör ju att det borde gå snabbt att bli färdig? Men först måste modellen hittas...

Ärmhål

Hur sjutton mäter man ärmhål så det blir rätt?

Tävling hos Vintage-kompagniet

Vinn vackra dynor hos Vintage-kompagniet. Bra neutral färg, som passar i vilken soffa eller länsstol som helst.

 Ta chansen och vinn. Tävlingen pågår till den 25.2

Från 15 till 4

I dag fick jag äntligen de svarta ärmarna utspända. Kändes konstigt att sticka med fyrans stickor när jag hade använt nummer 15 i mitt förra projekt.

Vilken tur att jag fick skumpusslet! 

Och så lite vatten på:

Och till sist i gömman under handdukarna:

Det är allt det här som är så jobbigt med stickningarna. Tänk om man fick lämna de färdigt stickade delarna till nån vänlig människa, som sedan skulle ta hand om resten. Och simsalabim så var allting färdigt...

Sandra Knit Trends

I lördags var jag ett varv till matbutiken, eftersom vi skulle få middagsgäster och jag insåg att det inte fanns något till efterrätt hemma. När jag hastade förbi den långa tidningshyllan spärrade jag förvånat upp korpgluggarna och blev tvungen att backa lite grann. Ser man på, där fanns ett exemplar av Sandra Knit Trends.

Självklart hamnade ju den här tidningen i min kundvagn. Visst måste jag ju ha reda på vårens och sommarens trender? Och inte gör det väl nåt om jag nu köpte en mönstertidning också på fredagen? Huvudsaken är ju att jag avhåller mig från garninköp, inte sant?

I tidningen hittade jag förstås allt möjligt. Färgerna verkar vara beige, khaki och persika. Men som vanligt kan man kombinera och använda den färg man själv gillar bäst. Skönt att man inte behöver vara en trendriktig modeslav. :)

Till den här har jag faktiskt garnet i lager. Inte i samma färg, förstås, men ändå... Problemet är bara till vem jag skall sticka den här jumpern?

Här en trevlig idé för mormorsrutorna:

Och svart är faktiskt riktigt stiligt, även på sommaren. Tidlöst...

Inside Crochet

I fredags var jag iväg till huvudstan på kurs. Beslöt att på grund av den arktiska kylan ta buss hela vägen. Tyvärr var det så kallt i bussen på morgonen att det inte gick att sticka minsta lilla maska.
Tack och lov, så öppnar inte Novitas nya affär i Kampen förrän klockan tio och då satt jag redan på skolbänken. MEN på morgonen gick jag in i K i Kampen. Strosade omkring lite halvslött  på jakt efter näsdukar. Men det fanns så mycket intressant att både se och köpa att jag höll på att tappa koncepterna totalt. Utbudet var givande, men jag kunde ju inte börja släpa omkring med K-kassar på stan.

Motvilligt gick jag till tidningshyllan och väntade mig inget, men blev glatt överraskad över det svenska utbudet. Längst borta i hörnet hittade jag så den här tidningen:

Inside Crochet, en brittisk virktidning. Min lycka var gjord. Garn behöver jag ju inte, men mönster och inspiration är alltid välkommet och dem kan man väl inte få för mycket av? :)
Och tur hade jag också, för inkommande vecka skulle tidningen ha återbördats. Har aldrig tidigare stött på den här så det fanns mycket att njuta av och massor av mönster jag skulle vilja göra genast.

I vinterkylan skulle till exempel den här inte alls vara illa:

 

Den här skulle jag också kunna tänka mig:

Mormorsrutor i all ära, men i den här modellen skulle jag minsann få restgarnen att gå åt:

Det här skulle också vara roligt att göra:

Och den här skulle vara snärtig att ha i vår:

Det var den här som jag föll helt handlöst för och därför köpte jag hela tidningen:

En härlig tidning helt i min smak.

Och här är jag med

Efter lite tvekan gick jag igen med i Sockklubben. Stickade ju inte en enda socka med mönster från klubben förra året, men skam den som ger sig.

Knappar

Jippiii! Igår vann jag knappar i frk Knapps utlottning. Kul. Nu kanske jag kan börja knappa på annat än tangentbordet. 

Tusen tack. Spännande att vänta på paket.

Garnåtgång januari 2011

Snart har halva februari gått och jag har inte hunnit ha koll på garnåtgången under årets första månad. Mycket hann jag dessvärre inte med då vårterminen satte igång och det mesta av tiden faktiskt går åt till jobbet. Men så verkar det ju vara för flera av oss att arbetet stör fritiden. :)

Så här såg det i varje fall ut i januari:

• Ett par herrsockor     146 g
• Stickad sjal                150 g
• Stickad filt                  248 g

Använt inalles:  544 g

Inhandlat:

7 bröder  (Novita)                                           1 050 g

Sukkis  (Kauhavan Kangas-Aitta Oy)              100 g

Öglemohairgarn (Esito)                                   488 g

Euro Collection Barcelona (Novita)              146 g

Florence                                                        102 g

Inhandlat inalles:     1 886 g

Garnlagret:  1 342 g

Den blå filten

I måndags blev jag klar med den blå filten. Det tog bara lite tid innan jag fick den fångad på minneskortet i kameran. Nu blev ju inte fotot riktigt det bästa, men får duga. Filten är stickad i moss-stickning och trots luftigheten är den riktigt varm och skön. Tio dagar tog det mig att få den färdig. Min ursprungliga tanke var att ge bort filten för den blå färgen är kanske inte riktigt min. Men, men, under arbetets gång har jag blivit mer och mer förtjust....
Bäst att filten får ligga till sig och mogna lite grann.

Modell: Hittade filten i Moda nr 1/2008 på sidan 77

Garn: Esito öglemohair från Kauhavan Kangas-Aitta

Åtgång: 248 g

Stickor: Rundstickor nr 15

De strategiska måtten ca 150 cm * 175 cm

Snäll

För det mesta brukar jag inte skriva så mycket om mina anförvanter här, men nu måste ni alla få veta att far i huset är SNÄLL. I går fick jag 50 euro att handla för på marknaden. Visst är det snällt?
Hade massor av planer när jag susade hemåt från jobbet i grannstaden. Var på torget i stan klockan 15.20 och vad skådar mitt norra öga? Jo, försäljarna håller på att packa bort sina bord och stånd. Åh, kära nån. Hinner få de obligatoriska marknadskringlorna, men sedan var det liksom inget mera.

Nästan med gråten i rösten bad jag om att få se på gult i det intressanta ståndet där det mesta redan packats i den stora paketbilen. Nånting av min desperation nådde säkert torggummans öron för titta vad jag hade med mig hem igår:

Vet inte riktigt OM eller HUR färgerna går att kombinera. Vid behov får jag komplettera, förenkla eller tänka om. Det här är alltså poppana och tänkt att användas till en vävd löpare. Och det bästa av allt, det här ökar INTE på garnlagret! :)

Ja, SNYlleni: KIITOS ihanasta e-kortista. Nyt se alkaa...

Saknad

Jippii, hann titta in en timme i stickcaféet i stan idag på eftermiddagen. Har inte varit där sedan början av december. Ibland måste jag ju jobba lite också.
Blev igen så glad över värmen, som mötte mig caféet. Många oroliga frågor om hur jag mår och vad jag gör och... ja helt enkelt ett konstaterande att jag varit saknad. Rörd och glad har jag nu på kvällen suttit framför datorn och deltagit i stickcaféet på Facebook. Även det en varm gemenskap.

Började i eftermiddags med att sticka hälen på en socka

och fortsatte med de två svarta ärmarna.