Inga klappar åt vuxna

Igår kom det ett Whatsapp-meddelande från dottern: "Inga julklappar åt vuxna sen".  Höh, vad är nu det för sätt? Det är ju fuskis och inget roligt alls! Här har yngsta sonen och undertecknad hittat klappar åt var och en och haft riktigt roligt. Vi har varit ute i föredömligt god tid och vi tycker om att ge. Och nu ska då den glädjen tas ifrån oss. Men vet ni vad? Jo, jag tror vi struntar blankt i det där meddelandet och gör precis som vi själva vill. Det blir nog bra så.

Idag på dagen då jag satt här och jobbade på datorn, så knackade det plötsligt på dörren. Jag hade nog sett att nån gick förbi här utanför fönstret, men jag trodde att det var bisin min, som hade återvänt från grannbyn. De envisa knackningarna fortsatte, så jag masade mej iväg till ytterdörren och öppnade den lite försiktigt. Utanför stod en ung man, som sade att han kommer från Polen och att han är studerande i Finland. Hmmm... Jag fick inte en syl i vädret. Han hade tagit i hand och det var nära att jag redan i det skedet hade ryggat bakåt. Det är inte precis läge att hälsa med handskakningar just nu.
Han ville sälja nån slags träprydnadsföremål. Men jag tackade hastigt nej och drog igen dörren fort som sjutton. Lite synd är det kanske om honom, men jag vill inte se några Muminförfalskningar. Så det så!
Han rörde sig på cykel. Hoppas att det inte är alltför halt på vägarna.
När jag stängt dörren rusade jag in på toan och skrubbade händerna. Inte för att killen var från Polen, men för att jag inte vill ha bacillusker. De verkar finnas precis överallt just nu.

I kväll kom det ett Whatsapp-meddelande från Tyskland: "Jag är så slööö". "Välkommen till klubben", svarade jag, för inte är jag särskilt aktiv jag heller. Jag skyller på bristen på dagsljus och inte alls på masken, som kanske krupit in i ryggraden. Ni vet, latmasken!
Min moster ringde alltid till min mamma och sa att nu hade hon, mostern, tappat iiidas, alltså energin och orket att göra nånting. När de hade pratat färdigt var båda uppenbart glada och nöjda.

Själv skulle jag faktiskt kunna tänka mej att boa in mej i gungstolen och enbart sitta och glo på TV, helst nånting från Arenan, så att jag själv får bestämma vad jag ser på!

Bra saker idag:

• Sovmorgon och jag var uppe redan halvåtta.
  
  
• Idag på förmiddagen försökte jag vara lite ordentlig. Jag tog i bruk mitt nya konto = En ny PIN-kod. Jag tog också i bruk mobilappen = PIN-kod nummer två. Och så kollade jag betalkortets PIN-kod = PIN-kod nummer tre. Jag har alltså tre nya PIN-koder att komma ihåg! Vet inte hur det kommer att sluta.
  
  
• Har klarat av höstterminens sista kvällsundervisning i västra grannstaden.
  
  
• Hann sticka lite både på förmiddagen och på jobbet, dit jag anlände en hel halvtimme före kursstart.
  
  
  
• När jag kom hem doftade det gott i hela huset av nystekta plättar. Tack till bisin min för det.

Önskar er alla en fin onsdag! 

Med tolv poliser på lunch!

I morse fick jag räkna några gånger till tusen och tänka stenhårt på mitt blodtryck. Och jag måste nog hålla med en av mina kolleger, som säger att män är ett släkte för sig, ursäkta nu bara!
Bisin min försvann med min plåtlåda vid halvåttatiden, en timme senare var jag fortfarande utan bil. Det snöade och föret var absolut inte det bästa och jag skulle iväg ända till Söderkulla. Fem minuter gick och ingen bisi eller bil. Jag blev tvungen att ringa till honom och han var inte alls glad. Jag bad snällt om att han skulle hämta min bil tillbaka, Och vet ni vad han gjorde? Jo, han bara tryckte bort mej. Morrr!

Sent omsider kom han hem med min bil och jag hade nog tänkt rada upp en massa svordomar och annat, Men i sista stund insåg jag att det är bäst att inte säga ett knyst utan bara hålla tyst. Jag sa: "Tack och hej" och sedan slirade jag iväg till Söderkulla. Jag var inte precis glad, men nöjd över att jag i varje fall varit snäll.

Mitt på dagen, då jag satt och åt min goda lunch på Veljekset stegade plötsligt 4 poliser in, sen ytterligare 4 och sedan ännu 4 till. Nu gällde det att bete sig, för 12 poliser på samma ställe... En av de här poliserna såg precis ut som Tim Sparv! Men knappast har han utbildat sig till polis? Det senaste jag hörde om hans yrkesval efter avslutad fotbollskarriär, var att han skulle bli fotbollstränare i Prag. Men vem vet? Allt är ju möjligt, eller hur?

Och stackars, stackars min plåtlåda! Omgiven av lagens långa arms fordon. Tur att det var ordentligt med utrymme, så jag inte behövde vara rädd för att backa bort från parkeringen. Tack för den vänligheten!

Bra saker idag:

• Hade tid att äta lunch på Veljekset.
  
  
• Hittade en parkeringsplats utanför arbetet i västra grannstaden.
  
  
• Hann sticka lite på håltimmarna på min senaste stickning.
  
  
• Hade deltagare i kvällens drop-in, Digi-help, så behövde inte sitta helt ensam.
  
  
• Hann prata med kolleger.
  
  
• När jag kom hem väntade en julklapp här på mitt tangentbord. Spännande!
  
  
• Har klarat av veckans första arbetsdag. Hoppas att jag klarar resten av veckan också!

Ha en riktigt skön tisdag!

Veckans post

Kära vänner, nu är det panik och ni måste hjälpa mej, snälla: Hur blir jag en ordentlig husmor/kvinna/människa? Hur jag än försöker, så lyckas det inte. Jag skulle så gärna vilja vara ordentlig, ni vet en sån där, som genast tar hand om disken, tvätten, städningen, dammtorkningen... En som har det städigt och snyggt och inte en massa dammråttor, som springer omkring. En som tar hand om de där små sakerna man måste göra hela tiden, vare sig det nu gäller att fixa nånting via datorn eller utanför datorn. Har ni några tips? Eller finns det nån meducin, som Pippi sa? Något steg-för-steg-program, typ gör först det här och sen det där och så...?

För tillfället har jag fyra stickningar på gång samtidigt, vilket betyder att ingen av dem blir färdig. Och de är också en stor distraherande faktor. Jag kan dra fram dammsugaren, men innan jag ens har startat den, så rusar jag iväg till en av fyra stickningar och säger till mej själv att jag ska bara sticka liite, liite och plötsligt, så har jag glömt dammsugaren! Hur sjutton ska jag få dammsugningen till att bli rolig? Och säg nu inte att resultatet syns, för här virvlar katthår och damm runt igen följande dag. Det är som ett evighetsarbete, som aldrig tar slut. Måste kanske göra stickningen till belöning efter utfört dammsugaruppdrag?

Och visst borde jag väl vara så ordentlig också att jag skulle baka brödet själv?

Min oordentlighet syns också i veckans post:

De här två tidningarna dök upp i vår postlåda under den gångna veckan. Och ni skulle bara veta hur många gånger jag har bestämt mej för att avsluta prenumerationerna. Jag behöver dem inte. Jag har redan så många mönster. Så nu måste jag nog ta mej i kragen och bli ordentlig och skrida till verket. Sen sätter jag mej framför datorn och gör lite det här och lite det där och glömmer allt om tidningsuppsägningen. Suck!

Bra saker idag:

• Sovmorgon och jag sov nästan till tio!
  
  
• Satt och löste korsord tills halva dagen hade försvunnit!
  
  
• Fick igång en tvättmaskin.
  
  
• Bisin min och äldsta sonen fick igång diskmaskinen!
  
  
• Äldsta sonen och undertecknad fixade söndagsmiddagen: Mos, köttbullar och köttfärsbiffar samt sås. Riktigt roligt att kocka tillsammans.
  
  
• Fick ett telefonsamtal av dottern i kväll. Det blir julkaffe och julgubbe hos dem igen i år. Stort, stort TACK för det. 💓 Blir härligt att få hela familjen samlad och gå till dukat bord.

Önskar er en fin måndag!

Hämtade ett kök

Idag har jag igen varit ute på vift tillsammans med yngsta sonen. Han körde ända till Vanda och vi hamnade här:

I Ikea! Jösses, hör ni, där har jag inte varit på år och dagar, för jag har inte behövt någonting alls därifrån. Yngsta sonen däremot behövde ett minikök när han snart ska ha rörrenovering i sitt hus. Han beställde köket via nätet och fick ett sms då paketen var färdiga för avhämtning. Den nästyngstas skåpinsats var också färdig för avhämtning, så den tog vi med hem.

Medan yngsta sonen lastade varorna i bilen, så yrade jag runt i första våningen. Yngsta sonen befann sig sedan på andra våningen och undrade var jag blivit av, så han ringde och jag tog hissen upp med min kundvagn, som redan börjat fyllas med en del bra att ha i reserv-saker och andra mera nödvändiga grejer som en bullpensel i silikon och en måttkanna i glas.

Som sagt, jag har inte haft behov av att trava runt i det där blågula varuhuset. Det är absolut inte min grej. Yngsta sonen ville vara snäll och erbjuda mej en möjlighet att riktigt i lugn och ro besöka vartenda inredda rum där på andra våningen. Men nääe, säger jag bara. Det är inget för mej. Vid en hastig anblick var det inte många rum, som jag skulle ha trivts i. I ett av rummen var det möblerat för en stadslägenhet. Det var så litet och trångt att jag fick en släng av klaustrofobi. Jag inser att jag är bortskämd, som tills vidare kan bo i ett egnahemshus på landet. Här finns utrymme att breda ut sig på. Och mera skulle det säkert finnas om jag skulle börja döstäda! Kanske bäst att börja i vår?

Det rum jag gillade bäst var ett med bokhyllor från golv till tak och sköna läsfåtöljer. Det var lite mörkt, men mysfaktorn var hög. På skoj satte vi oss på varsin säng och testade hur de var. Men ack så mjuka de där sängarna var. Jag kan inte förstå hur man skulle kunna ligga i en sån utan att få sjuk rygg.

Men alltså, vilka labyrintiska kringelikrokar man skulle vandra i. "Följ bara pilarna", sa yngsta sonen hjälpsamt då jag tyckte att vi hade gått i cirklar. När man följde pilarna gick man i gångar, som aldrig verkade ta slut. Till sist var vi framme vid leksaksavdelningen och här blundade jag nästan, för nej, nej, nej, inga flera leksaker till julklapp nu.
– Dom har redan så många grejer, sa yngsta sonen och syftade på sina syskonbarn.

Ner med hissen till första våningen. Yngsta sonen blev förvånad över min raska promenad nästan raka spåret till kassan. Några ställen stannade jag upp, för att närmare kolla nånting, som såg intressant ut, men annars var det full fräs, som gällde.

Kassan är ju sen en sak för sig. Själv ska man skanna in varorna och sedan betala. Tur att jag hade yngsta sonen med mig, för jag vet inte hur mitt skannande skulle ha lyckats. Från kassan skulle vi ännu ner till parkeringen och då fick yngsta sonen ta hand om kundvagnen, så vi kunde ta rullbandet. Mitt handlande rymdes just och just i den fullpackade bilen. Svårt var det också att få mej introttad i det lilla utrymmet i baksätet. Men det gick med hjälp av yngsta sonen. Vi susade motorvägen fram österut. I grannbyn lastade vi först ut nästyngsta sonens varor och sedan yngsta sonens paket. Jag var inte till nån hjälp, tyvärr. Yngsta sonen fick bära och kånka allting själv.

Lite snopet att jag glömde kolla att min smartklocka faktiskt räknade alla steg jag tog där i varuhuset. Jag som hade velat bevisa att jag minsann också kan vara duktig och stega på!

Iväg till stan på mat och därifrån vidare västerut till stora varuhuset i Gammelby, för yngsta sonen skulle ha en grej därifrån. Gissa vad han köpte? Håll i er nu, för han köpte en stickförpackning! Han tänker sticka en mössa! Men, men, han borde nog hitta någonting lättare. Hur ska han som nybörjare klara av strumpstickor? Dessvärre var han inte alls intresserad av att låta sin mamma få handleda och visa hur stickandet går till. Ack, ack, jag tror att jag ska ringa honom i morgon, så får han komma hit efter lite garn och så får han börja med en halsduk i rätstickning. Vad tror ni om det?

Bra saker idag:

• Sovmorgon och jag var uppe halvnio!
  
  
• Igen en härlig lördag tillsammans med yngsta sonen. Tacksam och glad över att han ville ta mej med.
  
  
• Och nu, nu sitter jag här med en GT bredvid mej, sippar lite då och då, och ska nu fortsätta njuta av lördagskvällen!

Önskar er en skön söndag. Kom ihåg att vistas ute i dagsljus!

 

Utvecklingsdag

 Idag har jag tillbringat min arbetsdag här:

Närmare bestämt i det fina stallet på Teiras! Här höll vi vår utvecklingsdag och idéer och förslag flödade. För mej samtidigt lite vemodigt, för det här var min sista utvecklingsdag. Men också skönt att få lämna över till yngre förmågor, inte för att mitt jobb kommer att få nån efterträdare. Det behövs liksom inte och bra så.

Sent igår kväll drabbades jag av ett litet panikanfall, för jag hade ingen lämplig mötesstickning. Ve och fasa! Ändå hade jag ju startat en massa projekt i september. Sockor tänkte jag att skulle kunna vara bra att sticka på. Jag hittade uppläggningarna men inte mönstertidningarna, så det gick ju inte. Jag kunde ha tagit de där pinka banansockorna, men jag ville inte visa att jag inte ännu heller har dom färdigt stickade, att jag är en så långsam stickerska. Nå, allvarligt talat, så tror jag nog inte att mina kolleger skulle ha brytt sig, men det kändes inte som en bra stickning för dagens jobb.

Jag kunde också ha tagit med min balaklava och stickat bakstycket, för framstycket är färdigt stickat. Men jag var rädd för att bakstycket skulle gå snabbt att sticka och sen skulle jag inte ha något för händerna. Dessutom misstänker jag starkt att den blir på tok för liten och då tappar jag ju direkt inspirationen och lusten att sticka projektet färdigt.!

Jag kom fram till att jag ville ha den där Hedvig-sjaletten, men var fanns det börjandet? Ingen som helst aning och i hobbyrummet kommer jag inte in nu just på grund av alla julklappar, som väntar på paketering. I natt kom jag på i vilken projektväska jag inte ännu hade letat, så i morse drog jag fram både stickningen och mönstret.

Så här långt hann jag sticka idag. Jag stickade förstås inte hela tiden, för jag var ju tvungen att jobba lite också! Det här är perfekt mötesstickning då det enbart är rätstickning. Kanske jag kan hålla mej till den här stickningen under resterande möten nu i vinter?

Bra saker idag:

• Att jag hade med mej en mötesstickning!
  
  
• Att få jobba i inspirerande miljö.
  
  
• Att bli bjuden på god köttsoppa till lunch.
  
  
• Härligt soligt väder igen idag.
  
  
• Hämtade äldsta sonen från stan och vi var och tankade min bil.
  
  
• Och vi besökte stora varuhuset på hemvägen.
  
  
• Så skönt att arbetsveckan nu är över.

Önskar er en riktigt fin lördag.

Inte min dag

Idag är det inte riktigt min dag. Det började i morse då jag skulle äta frukost. Jag tappade vatten i vattenkokaren och satte den tillbaka på sin plats, tog fram juice och yoghurt ur kylskåpet. Undrade lite över att vattenkokaren inte hade något ljud alls. Gick fram till den och såg på den från alla håll och kanter. Ingen indikationslampa lyste och kokaren hade inte minsta lilla ljud. Vad kunde ha hänt? Kontakten var okej, men vänta nu... jag hade aldrig startat vattenkokaren, knappen var inte inklämd. Håhåjaaa...

Klarade, tack och lov, av undervisningen i norra grannkommunen. På hemvägen därifrån på eftermiddagen, fick jag en konstig känsla där jag körde på landsvägen. Jag klappade mej på bringan och upptäckte att jag hade glömt att sätta fast säkerhetsbältet! Jösses, fort köra åt sidan där på landsvägen och på med säkerhetsbältet. Hur kan jag ha varit så disträ?

På väg till kvällsjobbet i stan höll jag på att krocka med en vit bil, som körde om en traktor mitt i en kurva. Först stirrade jag häpet: Det kommer en bil i mitt körfält! Det var på något sätt så ofattbart, en bil som kommer rakt emot mej. Sen blev det till att panikbromsa! Till all lycka hade jag ingen, som låg tätt bakom mej, för då skulle jag nog ha blivit mos.

Så ni förstår att jag har legat lågt ända sen jag kom hem från jobbet i stan. Bäst att inte ta några risker liksom. Har inte ens vågat ta fram nån stickning, för tänk om jag skulle somna och falla rakt på strumpstickan? Brrr!

Igår kom jag hem från stickcaféet med en massa gåvor igen.

Två anteckningsböcker! U sade när hon gav dem, att kanske mina barnbarn har nån glädje av dem. Jooo, kanske det, men den ena tänker jag helt fräckt bli med själv! Gissa vilken?

Lite pyssel för barnbarnen.

Och så en sådan här, som man kan hänga en vepa på, eller en handduk eller kanske julpynt. Endast fantasin sätter gränser. Stort TACK till U för de fina gåvorna.

Igår när jag satt i allsköns ro med hörlurarna på och lyssnade på radio Vegas Countrykväll, så stod det plötsligt en lång ståtlig man bakom min rygg. Ni må tro att jag blev skrämd. Men ingen fara det var yngsta sonen, som hämtade ytterligare en julklapp till vår samling. Den här behöver jag till all tur inte paketera, men den ska ju ha ett paketkort med ett rim på. Hoppas att jag inte nu sen rör ihop alla klappar så att svärsonen får dotterns klapp och vice versa!

Bra saker idag:

• Utan tvekan kursen i norra grannkommunen!
  
  
• Goda och hälsosamma smörgåsar samt spröda hembakade småbröd i kurspausen! Mums!
  
  
• Solen kom på besök idag och plötsligt blev det mycket, mycket ljusare!
  
  
• Torrt på vägarna, vilket innebär bra före.
  
  
• Veckans sista kvällsjobb undanstökat, likaså veckans nästsista arbetsdag. Skönt!

Hoppas att ni får en fin fredag.

Tagit mej vatten över huvudet

Just nu verkar nästan alla trötta. På jobbet gäspade vi i kapp idag. En och annan hade sovit dåligt, andra svor över mörkret. Själv pendlar jag mellan flowtillstånd och trötthet. Trötthet mest för att kvällsjobbet stjäl sticktid. Ve och fasa! Jag hinner inte, så kanske jag borde göra som min kollega? Hon kvistade över till grannen med garn och stickor och kommer därför att få hemstickade sockor att ge som julgåva.

Själv kan jag lite uppgivet konstatera att jag har tagit mej vatten över huvudet. Att sticka de här sockorna är nästan omöjligt. Det går så trögt och långsamt. Den här stickningen går inte att ta med sig nånstans, för det gäller att vara verkligt fokuserad. Har ni tips på hur jag ska komma vidare?
Kronorna gick bra att sticka för där finns en regelbundenhet, som helt saknas i de där gröna kulorna. Suck!

Bra saker idag:

• Hann äta lunch på en av stadens pizzerior. 
  
  
• Dagens höjdpunkt: Stickcaféet! Hann få ett litet framstycke till en balaklava färdigt. Sen orkade jag inte sticka längre, för jag är verkligt osäker på om det där stycket är tillräckligt stort.
  
  
• Skötte handlandet idag tillsammans med äldsta sonen, så nu klarar vi oss en tid igen.
  
  
• Radio Vegas härliga countrykväll, som pågår just nu!

Önskar er en riktigt fin torsdag!

Provlapp eller handla...

...det var förmiddagens dilemma. Bröd och mjölk håller på att ta slut och jag borde ha startat tidigare till jobbet i västra grannstaden och kört via mataffären, men...

... jag bara måste få sätta igång och testa vilka stickor jag ska ha till det här garnet. Långt hann jag tyvärr inte innan det var tid att äta, klä om mig och sen iväg. Och det med rätt liten marginal eller nåja, faktiskt alldeles lagom marginal, för tio före utsatt tid var jag på plats i datasalen. Och det var ju just precis så som det ska vara, eller hur?

Nackdelen med kvällsjobb är just det där att det är så mycket jag vill börja på innan jag ska iväg till jobbet. Och när jag är mitt i nånting, så måste jag avsluta och åka iväg. Lite trist, för kvällen här hemma blir sen så kort att jag inte hinner med nånting då heller.
Till råga på allt kom min kursdeltagare en halvtimme för sent! Skulle jag det ha vetat, så kunde jag ju ha stickat några varv till här hemma. Men det kunde jag ju inte veta, tyvärr. Och visst borde hen ha meddelat mej, eller hur? På något sätt känns det allt lite nonchalant och som om min tid inte är värdefull.

Och eftersom jag inte handlade idag, för jag orkade inte göra det på hemvägen, så blir det till att leva på knäckebröd och vatten i morgon vid frukosten!

Förresten, vet ni vad jag blev anfallen av idag? Joo, en mygga lika stor som en elefant. Det var riktigt jobbigt att få den bortsjasad. Uj, uj, inte tänker väl de där fulingarna börja ina och flyga omkring nu och suga blod ur oss människor? Brrr!

Bra saker idag:

• Sovmorgon och jag sov till halvnio. Bäst att ta vara på chansen, för resten av arbetsdagarna är det tidig väckning, som gäller.
  
  
• Bart på vägen då jag körde iväg till jobbet.
  
  
• Och jag hittade en parkeringsplats precis utanför jobbet. Härligt! Parkeringen är som sagt knepig i västra grannstaden.
  
  
• Fick en trevlig pratstund medan jag väntade på min elev.
  
  
• Fick färdigt provlappen nu ikväll och har påbörjat det nya projektet. Och vet ni, jag hade glömt hur roligt det är med mosstickning!
  
  
• Fick inbjudan till julmiddag. Den hålls på kvällen samma dag, som jag ska gå på jullunch! Tror ni att julmaten då kommer att stå ut genom mina öron? 😀

Önskar er en fin onsdag!

 

Omedelbar nytta

Milda makaroner vad trött jag är. Hur kommer det sig? För lite sömn? För mörkt och dystert? För lite C-vitamin? För lite dagsljus? För lite utevistelse överhuvudtaget?
Tur att jag inte somnade på vägen hem från kvällsjobbet i västra grannstaden! Nyss höll jag på att somna med stickningen i famnen. Gäääsp!

Bra saker idag:

• Sovmorgon och jag var uppe redan klockan åtta.
  
  
• Hann sticka lite innan jag skulle iväg till kvällsjobbet i västra grannstaden.
  
  
  
• Genast fick jag nytta av mitt inköp från i lördags. Jag visste ju att jag behövde en sån där grej. Det här är verkligen trög stickning just nu, men jag har bestämt mej för att inte ge upp riktigt än. 104 varv mönsterstickning på skaftet, stickor nummer tre och Nallegarn.
  
  
• Klarade av veckans första arbetsdag.
  
  
• Och det gick bra att köra, trots det lätta snöfallet. Vägarna var inte påfrusna ännu, tack och lov.

Önskar er en riktigt fin tisdag.

En bit av himlen

Farsdagen har varit ytterst stillsam i detta hus, ingen middag och ingen gräddtårta. Nog gåvor och grattisar, vilket enligt bisin min räcker bra till.
Lite söndagströghet på gång här just nu, men snart åker stickningen fram.

Bra saker idag:

•  Sovmorgon och jag sov till halvnio.
  
  
• Fick en stor tidningshög sorterad, en hög som länge och tålmodigt väntat på åtgärder.
  
  
• Yngsta sonen knackade på dörren vid tiotiden. Han kom för att uppvakta fadern och hade med sig Fazers blå, bisin mins favoritgodis.
  
  
  
• Vi festade loss på en "En bit av himlen", som Lilla chokladfabriken har valt att kalla sin underbara chokotårta. Liten, men naggande god.
  
  
• Jag fick igång diskmaskinen med hjälp av äldsta sonen. Han visade snabbt vilka alla knappar det ska tryckas på. Hoppas att jag kommer ihåg det till nästa gång!
  
  
• Har blivit erbjuden helt fantastiska garner av en dam, som vill minska på sitt garnlager. Vet inte riktigt vad jag ska säga. Vad tycker ni?

Ha en riktigt fin söndagskväll.

Lördagsäventyr

Vet ni vad? Jo, idag har jag igen varit iväg på lördagsäventyr tillsammans med yngsta sonen. Och han tänkte ta mej ända till Åggelby till Lankamaailma! En sån raring! Men jag ska verkligen inte ha mera garn, så den här gången nöjde vi oss med västra grannstaden.

Vårt första stopp blev teeteeshop, sedan kvistade vi över till andra sidan gatan för att köpa lite handgjord choklad. Därifrån vidare till Mikrokulma för att hämta upp bisin mins beställning från i måndags. Jag visste inte att vi skulle till Mikrokulma, så jag hade inget sagt åt bisin min på förhand. Gissa hur det gick? Jo, äldsta sonen var också iväg till Mikrokulma tillsammans med sin kusin. De skulle plocka upp bisin mins beställning. Men den fanns ju inte längre kvar! En liten gumma hade ju varit efter den. Så äldsta sonen lämnade in beställningen på nytt. Jag hoppas verkligen att ingen av de där unga gossarna, som betjänade mej, nu får sina fiskar varma. Det var ju inte deras fel att vi inte alls hade någon kommunikation här hemma! Till mitt försvar kan jag säga att jag ju faktiskt inte visste vart jag var på väg med yngsta sonen. Han kunde lika gärna ha svängt österut som västerut. Lite spänning måste man ju ha här i livet, eller hur?

Från Mikrokulma iväg på lunch, sen susa tillbaka österut och in ett snabbt varv i stora varuhuset i Gammelby efter kattmat. Och jag som skulle städa sovrummet... men det här var nog mycket, mycket trevligare.

Bra saker idag:

• Sovmorgon och jag var uppe vid niotiden.
  
  
• Att lördagen helt plötsligt blev alldeles annorlunda än vad jag tänkte. Så härligt med såna här överraskningar. Inget stickhäng i gungstolen här minsann!
  
  
  
• Att jag endast kom ut med de här hjälpmedlen från garnaffären, teeteeshop!
  
  
• Jag upptäckte Outletavdelningen i Mikrokulma! Det var helt nytt för mej. Där kan man göra fina fynd.
  
  
  
• Att luncha på Kimchi och äta bulgogi, alltså eldkött. Mums!
  
  
• Jag har klarat av årets gråaste dag! Och det utan lonkero! Tjohoo!

Önskar er en riktigt fin söndag och farsdag om ni firar den!

En fin fredag

Schhh! Riktigt tysta nu, för bisin min har slocknat på soffan! Han spelar musik på TV, gamla godingar som Take My Breath Away och Kyrie Eleison. Helt okej musik för min del. Men nog ett lite småtrist sätt att fira fredagskväll med en snarkande bisi! 😀

Kyrie Eleison är förresten grekiska och betyder "Herre, förbarma Dig". Hur det kommer sig att det i tiderna blev en popsång kan man ju fundera på.

Annat som man kan fundera på är svanarna. Klarar de verkligen av vintern i vårt land?

Och ifall ni undrar, det här fotot är från den stora fågelfotografen, alltså bisin min. Jag hinner nu just inte flänga runt och fota fåglar!

Bra saker idag:

• Sovmorgon och jag sov ända till halvnio!
  
  
• Långsam frukost, så jag hann komma i kapp med mej själv.
  
  
• Mitt på blanka förmiddagen satte jag mej i gungstolen och såg på säsongens första På spåret-avsnitt. Intressant. Lyxigt att kunna göra så.
  
  
• Har lämnat in min pensionsansökan idag. Tjohoo! Nu hoppas jag att jag fick alla rutor rätt ikryssade.
  
  
• Hann med en hel del annat kontorsjobb också innan nästyngsta sonen ringde:
  
  
• – Vågar du komma och hälsa på, frågade han. Förstås vågade jag. Inte ens vilda hästar kunde hålla mej borta.
  
  
• Så fort min utlånade bil återvände från stan körde jag iväg till grannbyn. Och sen fick jag tillbringa några ljuvliga timmar i Lillans sällskap 💓 Så härligt.
  
  
• Nästyngsta sonen bjöd på pizza och coca cola. Perfekt avslutning på veckan!

Hoppas att ni alla får en riktigt fin lördag!

Gårdagens foton

Tjohooo! Nu ikväll får jag äntligen in foton i bloggen igen. Google höll visst på med uppdateringar, så därför strulade det till sig igår. Skönt att det inte var nåt större tekniskt problem.

Vad jag ville visa igår var det här fina nystanet, som stickväninnan B förvandlar till sockor. Jag som inte är en blå människa, tycker ändå om de här färgerna. Och ränderna så där långt verkar vara riktigt fina.

Och apropå blå, så här är fågeln jag fick av U igår. Nu har jag sjungit Lilla fågel blå för den.

U gav dessutom den här Muminskålen åt mej, så jag kan ge var sin åt barnbarnen. Generöst och snällt. Tack!

I natt vet ni, då var jag hur kreativ som helst, för mitt huvud surrade av julklappsrim. Ändå vet jag inte om vi ska ha julklappsrim på paketen i år. Vad tycker ni? De små hinner ju aldrig riktigt med att läsa några rim, (ja alltså de två minsta kan ju inte läsa), för det är bråttom att riva upp julklapparna. Det blir ju mera petande förstås med allt skrivande, men å andra sidan, då har man ju verkligen tänkt till lite extra på den som ska få gåvan.

I morse släppte rimmen och då surrade mitt huvud istället av toner!

Bra saker idag:

• Vaknade en halvtimme före väckarklockan.
  
  
• Hann få iväg viktig e-post innan jag åkte iväg norrut till mitt jobb i grannkommunen.
  
  
• Träffat trevliga människor igen.
  
  
• Blev bjuden på riktigt goda smörgåsar och en saftig kaka i kurspausen.
  
  
• Veckans sista kvällsjobb är förbi.
  
  
• Jag kan troligtvis skriva reseräkning för den där resan jag glömde fakturera. Håll tummarna.
  
  
• Äldsta sonen hjälpte till med handlandet i kväll.

Hoppas att ni får en fin fredag.

 

Lilla fågel blå

I natt vaknade jag med ett ryck halvtre och funderade: "Hade jag klåpat med min reseräkning, som jag gjorde till granninstitutet?" Det var så många rader och dagar och jag hade inget som helst minne att jag skulle ha skrivit den där resan från 6.9. Ack, ack, ack, då är det för sent för mej att få ersättning, för det var två månader sen i måndags. Min lust att rusa till datorn, logga in och kolla min reseräkning var enormt stor. Men vem vill bli ledsen mitt i natten? Inte jag, så jag försökte lugna ner mej, räkna garnnystan och somna om. Inte det lättaste precis. I morse hann jag inte kolla nånting på datorn innan jag körde iväg till jobbet i stan. Där var jag redan kvart före åtta på plats som första arbetstagare. 

Ikväll kollade jag upp det hela och tyvärr, tyvärr, så var det precis som jag befarade, jag har glömt att fakturera två resor, en i september och en i oktober. Septemberresan får jag säkert ingen ersättning för, surt, mycket surt. Snyft och snörvel när det finns så mycket jag borde hålla reda på och sedan bara glömmer. Bäst att inte harmas över det nu, så här till natten.
Bisin min tröstade mej och sa att det nu inte är hela världen. Det var ju snällt.

Bra saker idag:

•  Veckomötet på jobbet gick bra. För min del börjar nedräkningen småningom, så det som planeras till våren angår liksom inte mej mera. Jag håller två kurser på vårterminen för det här institutet och fem för västra grannstadens institut och en för Sibbo institut. Det räcker riktigt bra till, för min del.
  
  
• Besöket i stickcaféet var utan tvekan dagens höjdpunkt.
  
  
• Jag fick expertråd. Tack för dem.
  
  
• Jag fick ännu en Muminskål av U. Nu har jag en skål för varje barnbarn. Ett stort, stort TACK för dem.
  
  
• Därtill fick jag ännu en blå glasfågel och en pocketbok. Tack för alla gåvor.
  
  
• Jag klarade av att hjälpa en dam i telefonnöd. Alltid glad då jag lyckas lösa diverse tekniska problem.
  
  
• Har haft en skön TV-kväll tillsammans med bisin min!

Tyvärr blev nu detta inlägg utan foton, för tekniken krånglar och nu orkar jag inte mera stångas med krånglande överföring.

Önskar er en riktigt fin torsdag!

Nu har det äntligen hänt

Tisdagskväll och novembermörkret sväljer en, nästan. Jag är rätt trött efter dagens jobb. Men samtidigt lite euforisk, för nu har det äntligen hänt. Det krävdes lite handlingskraft och energi från min sida, så satt jag äntligen där med bisin min vid en bankdisk. Nu ska det äntligen bli ordning och reda på ett och annat, hoppas jag i varje fall.

Bra saker idag:

• Sovmorgon och jag var uppe redan klockan åtta!
  
  
  
• Jag hann sticka 7 varv på pink banansocka nummer två innan vi skulle iväg till västra grannstaden.
  
  
• Och nu hör ni, nu händer det äntligen, bisin min ska få ett eget betalkort. Tjohooo! Nu behöver jag inte följa med till Motonet som betalare längre! Eller och tanka "hans" bil. Eller ta ut kontanter åt honom!
  Bisin min försökte nog protestera, men vi var två kvinnor, som bestämde och då kunde han inte smita undan! En sten föll från mina axlar. Nu vet jag att han kan handla med sitt kort om det händer mej nånting. Man måste ju agera proaktivt innan någonting händer.
  
  
• Jag var inne i en för mej ny affär, K-market i Haiko. Lagom stor och bra utbud om man bara ska ha lite bröd, mjölk och frukt.
  
  
  
• Kolla vad jag hittade där i brödhyllan, marknadskringla! Mums! Och nej, det finns inte mycket kvar av den efter att jag öppnade påsen...
  Borde nog ha köpt två, men...
  
  
• Och tänk, både bisin min och jag var inne i affären samtidigt och det blev inget käbbel alls mellan oss. Vanligtvis brukar bisin min gå bredvid kundvagnen och gnälla: "det ska vi inte ha", "det där är riktigt onödigt" osv.
  
  
• När bisin min grävde fram sitt pass idag, så upptäckte han att det går ut den 16.11. Vilken tur att vi hann till banken före det.
  Nu gäller det då att övertyga bisin min om att han behöver ett pass eller ID-kort och det fort som sjutton. Vem vill dra iväg med honom till passfotografen?

Önskar er en riktigt fin onsdag!

Nytt i köket

Kvällskakaon är urdrucken och det börjar vara dags att dra sig mot sovrummet. Veckans första dag övergår snart från kväll till natt.

Medan jag i lördags var iväg på farligheter, så installerade bisin min vår splitternya diskmaskin.

Den är så fin, så fin! Ingendera av oss kan starta den! Det måste vara en ingenjör minst för att klara av den lilla detaljen! Den ska nämligen ha nån sorts salt och sköljmedel. Och det hade vi förstås inte hemma då vi diskade i den första gången. Det gällde alltså att komma förbi de kraven. På något sätt är jag mest imponerad av att det finns en lampa i diskmaskinen, för att man ska se hur man placerar disken. Och vi som inte ens har en lampa i kylskåpet.

Bra saker idag:

• Sovmorgon och jag sov ända till halvnio.
  
  
• Var ensam hemma på förmiddagen och njöt av tystnaden.
  
  
• Hann sticka färdigt den ena pinka banansockan innan jag skulle iväg till kvällsjobbet i västra grannstaden.
  
  
• Bisin min skulle till Mikrokulma i västra grannstaden, så jag behövde inte köra vare sig till eller från jobbet. Skönt.
  
  
• Vi var iväg och åt en sen lunch på bisin mins favoritställe. Han åt laxsoppa och jag åt köttfärsbiff med auraostsås och mos. Det var riktigt, riktigt gott.
  
  
• Jag har klarat av veckans första arbetsdag. Den var kort och trevlig.

Önskar er en fin tisdag.

Vilodagen

– Idag ska vi helga vilodagen, sa bisin min i morse. Det passade mej riktigt bra, för i natt satt jag nästan en timme på toan och försökte få stopp på mitt näsblod. Blodet droppade och droppade och man ska ju inte luta sig bakåt så det rinner ner i svalget, men inte är det särskilt muntert att sitta böjd över lavoaren heller. Inte konstigt att jag börjar känna av nattens eskapader i ryggen!
– Nu behöver du nog järn, konstaterade bisin min. Och ja, jo, kanske det, men i tablettform eller som spenat? Hoppas att det här blödandet tar slut fortare än kvickt.

Bisin min har alltså tillbringat förmiddagen i sin blåa gungstol iklädd sin blåa morgonrock och jag har suttit i stickfåtöljen, så snart, snart har jag en pink banansocka färdig och kan ta itu med socka nummer två. Det skulle vara riktigt bra om jag inte behövde göra en massa andra saker mellan stickandet.

Men igår var det ju så härligt att jag inte ens saknade stickandet. Kan ni tänka!

Jag kom förstås hem från gårdagens utfärd med några garnnystan. Igår i affären var jag helt säker på vad jag ska sticka av de här garnen. Men idag har jag börjat tvivla om jag kan använda dem till de projekt jag tänkte. Jag måste fråga några som är klokare, några som vet och de finns i stickcaféet. Nu får jag ge mej till tåls ända till onsdagen. Men jag har ingen brådska med nya projekt, för jag måste nog få undan några gamla först.

Tjohooo! Nu har jag säkerhetsögon. Köpte två påsar från Sinelli. Nu kan jag virka amigurumi. 

Och så har jag en hel del paketeringstillbehör. De där vita och rosa paketkorten är nog för små för julklappsrimmen, så nu är jag lite konfunderad. Ska jag lämna bort rimmen helt och hållet? Eller ska jag göra egna större paketkort så rimmen får plats? Knepiga saker det där.

Bra saker idag:

• Sovmorgon och jag var uppe redan klockan åtta!
  
  
• Kokade ägg till frukost, vilket gjorde bisin min glad.
  
  
• Har tagit det lugnt, vilat och stickat.

Önskar er alla en riktigt fin måndag och svenska dag i morgon!

Julbestyr

Vill ni byta fötter med mej? Mina är alldeles ömma och skulle behöva ett uppfriskande bad. De har nämligen varit och traskat extra många steg idag. Dock inte utomhus i regnet. Det skulle bara fattas, för då skulle jag nog vara helt igenom förkyld vid det här laget. Regnigt och grått hela dagen, men för min egen del inte det minsta trist.

Bra saker idag:

• Sovmorgon och jag sov ända till halvtio.
  
  
• Innan jag hann börja med något större projekt, hördes en knackning på vår dörr och där stod vår yngsta son.
  – Nå, är du färdig för ett litet äventyr, frågade han.
  Sju minuter senare var jag färdig och vi åkte iväg.
  
  
• Vår första anhalt var Hardom Bröd. Alltid bäst att understöda de små lokala bagerierna. En underbar doft av nybakat bröd spred sig i bilen under vår fotsatta färd.
  
  
• Målet för vår utfärd var inte riktigt klart.
  – Sku int du till Prisma, frågade yngsta sonen.
  – Jo, tack, svarade jag glatt.
  Men frågan var om vi skulle åka österut eller västerut. Tyvärr finns ju inte Prisma i västra grannstaden.
  Yngsta sonen körde ända till Jumbo! Nu skulle det minsann handlas! Julklappar! Nä, nä, det ska ju inte vara julklappar i år heller, men bäst att vara förberedd. Och barnbarnen måste nog få någonting och då julgubben har så bråttom måste ju nån hjälpa honom, inte sant? Och bäst att börja i tid innan värsta julstressen och trängseln slår till.
  
  
  
• Vi började med att äta lunch på Fonda Del Sol. Det går ju inte att göra vettiga köpbeslut på tom mage. Riktigt god grillad grisschnitzel med blåmögelostsås, pommes frites och knapriga rotsaker. Mums!
  
  
  
• Och förstås måste vi ha en efterrätt. Tur att vi inte tog förrätt också för då skulle vi inte ha orkat med desserten!
  
  
• Stärkta och med mätta magar började vi vandra runt i köpcentret. Och vet ni vad? Jo, för en gångs skulle tyckte jag att det var riktigt, riktigt roligt. Vi började i en leksaksaffär och jag försökte vara förnuftig, trots att det fanns så många lockande saker. Barnbarnens julklappar var nu inhandlade och vi fortsatte till Sinelli. Där hittade jag en hel del och mer än jag tänkte mej. Men oj så det var kul med allt pysselmaterial. Jag blev smått lyrisk.
  Iväg till Suomalainen kirjakauppa varifrån yngsta sonen hade tänkt köpa storasysters julklapp. Men det han hade tänkt fanns inte där. Själv hittade jag ytterligare saker, som jag absolut behöver för julklappspaketeringen!
  Över till Mr Big och yngsta sonen fick nu både sin julklapp och födelsedagspresent, som han provade och valde helt själv. Riktigt bra, för nu fick han det han ville ha och behöver.
  Dags att börja söka sig nedåt till Prisma. På vägen dit, in i en affär med barnkläder. Medan yngsta sonen gick till den parkerade bilen med alla kassar vi lyckats samla på oss, gick jag ännu in ett hastigt varv i Zizzi. Men, men, men vilka murriga färger kläderna hade, inget för mej. Fanns en rosa klänningsmodell, men förstås inte i min storlek. Så är det nästan alltid, tyvärr. Kollade ännu som hastigast reaklädstången och där hittade jag en jeansklänning, som var nedsatt med 70%, så den tog jag. 18 € är ju rena rama vrakpriset. Om jag behöver den är ju sen en helt annan sak. Det får vi se.
  Och så äntligen till Prisma! Jag kom ihåg toapapperet och kaffet, som jag skulle ha. Sen råkade det nu hamna ett och annat i kundvagnen innan vi kom till kassan. Sånt kan man inte rå för.
  Vi var rätt möra då vi äntligen återvände till bilen.
  Det var mycket människor i rörelse och det finns ännu många outforskade affärer där i Jumbo. Men det finns en gräns för hur mycket shoppande man orkar med på en dag.
  På hemvägen kurvade vi ännu in via stora varuhuset i Gammelby, för vi behövde lite matvaror. Vi vågade inte ta dem från Prisma då vi inte hade någon kylväska med oss.
  
  
  
• Här hemma höll bisin min på med julstädning och det bakom diskmaskinen! En städning, som minsann behövdes och det oberoende om julgubben ska sitta där bakom eller ej. Vilken tur att yngsta sonen räddade mej från städandet!
  
  
• En riktigt härlig dag i yngsta sonens sällskap. En så fin överraskning att jag helt oplanerat kunde köpa julklappar. Säga vad man vill om att handla på nätet, men det är ändå lättare att handla i riktiga, alltså stenfotsaffärer. Nu återstår att hitta julklappar åt svärsonen och den nästyngsta sonen. Hmmm...
  

Önskar er en riktigt skön söndag!

Lösningen på kontaktproblem

Fredagen började inte särskilt bra för min del. Jag vaknade med ont i halsen och blodet droppande från näsan. Nattens hostattacker hade dock avtagit, tack och lov. Men jag sjukanmälde mej för säkerhets skull och missade således en trevlig fredagseftermiddagar med mina kolleger från stan. Men sånt är livet ibland, det sätter käppar i hjulet för en. Dagens vila var välbehövlig, för utan vila hinner jag inte bli frisk i tid för jobbet på måndag.

I söndags hämtade yngsta sonen den här adaptern åt mej och med ens var kontaktproblemen lösta. Onsdagkväll testade jag att adaptern fungerade med jobbets gamla videoprojektor. Det gjorde den! Och igår var den i hårdanvändning i kursen i den bästa av byar i norra grannkommunen.

Tänk att en så där liten grunka kan lösa kontaktproblemen!

Bra saker idag:

• Sovmorgon och jag sov ända till halvnio.
  
  
• Var ensam hemma på dagen! Så skönt, stickade lite, men vilade mest.
  
  
• Bisin min var till gravgården och tände ljus tillsammans med sin yngre stora syster. Skönt, nu slipper jag stå och huttra på gravgården i morgon!
  
  
• Äldsta sonen köpte jultårtor med hem. Så nu har vi premiärätit av dem. Mums! Få se om bisin min hinner tröttna på dem före julen är här.

Önskar er en riktigt fin allhelgona!

Givmilda stickerskor

Igår deltog jag, som bekant i stickcaféet i stan. Och det var riktigt trevligt att träffa alla stickerskorna. Mycket att tala om och mycket att förundras över. Själv är jag helt tagen av vänligheten och hjälpsamheten och framförallt givmildheten. Se här:

C har stickat banansockor, som jag kan ge till barnbarnet! Hur det kom sig, beror på att jag i förra veckans stickcafé gav C ett Nalle restgarnsnystan när hon inte själv hade med nånting att sticka. C hade blivit färdig med projektet hon höll på med. C valde överraskande att ta hem banansocksstickningen. Det blåa Nallegarnet räckte förstås inte till, så C "lånade" lite restgarner av sin mamma och simsalabim hade hon åstadkommit en så här vacker randning! Stort, stort TACK!

Av U fick jag de här fina Muminskålarna och de där två frigolitäggen.

Av henne fick jag också det här fiskargarnsnystanet. Gissa vad jag ska ha det till?

Jo, till att knyta fast paketkorten på julklapparna! Tjohoo! Naturvänligt, inte sant?

Stort, stort TACK till U, för de fina gåvorna.

Förutom sällskapet, så är också kakorna i cafévitrinen lockande. Den här chokladtårtan är riktigt mäktig och god! Mums!

Bra saker idag:

• Vaknade en halvtimme före väckarklockan!
  
  
• Har haft härliga kursdeltagare och det gör det trevligt att jobba!
  
  
• Och till och med tekniken fungerade!
  
  
• Handlade på hemvägen från jobbet i stan, fick hjälp av äldsta sonen.
  
  
• Har lyckats ta ett beslut idag efter lite velande hit och dit.

Önskar er alla en riktigt fin fredag.

KyJy – 6

Viikko sitten Loviisan pisarat sukat valmistuivat. Kiva malli tehdä.

6. Loviisan pisarat sukat

Aloitus: 9.9.2023

Valmis: 25.10.2023

Langan menekki: 148 grammaa

Lanka: 7-veljestä, Novita 

Puikot: 3,75 

Ohje: Loviisan pisarat sukat

Suunnittelija: Tuija Klaus

6. Lovisa droppar sockor

Start: 9.9.2023

Färdig: 25.10.2023

Garnåtgång: 148 g

Garn: 7-bröder, Novita 

Stickor: 3,75 

Mönster: Lovisa droppar sockor

Design: Tuija Klaus

I onsdags för en vecka sedan satt jag på stickcaféet och fäste trådarna i de här sockorna, så då blev de också färdiga. Skönt.

Idag har jag också varit i stickcaféet och ni skulle bara veta, men det är bäst att jag tar det hela i morgon.

Bra saker idag:

• Vaknade 12 minuter före väckarklockan.
  
  
• Ingen is på vägen i morse då jag körde till jobbet i stan.
  
  
• Hann iväg och äta lunch på en av stadens pizzerior.
  
  
• Stickcaféet. Så härligt att träffa alla igen. Tänk ändå hur fort en vecka går.
  
  
• Fick skjuts hem med stickväninnan B.
  
  
• Bisin min steker nu just plättar, så det blir gottigotti att äta nu ikväll.
  
  

Önskar er en riktigt bra torsdag.