- Va ska du göra idag, undrade äldsta sonen när han dök upp ur gästrummet i morse.
- Eh, jag ska...
- Va, om du sku sitta och sticka hela dan.
- Bra förslag, men jag ska iväg på en grej mitt på dagen.
Så iväg for jag igen. Den här gången vändes Adam plåtlådans kylare norrut och så satt jag sedan på en träbänk och lyssnade på musik av alla de slag. Etno Pop kallar arrangörerna evenemanget. Det var riktigt skönt utomhus. Musiken var omväxlande och bra, eller vad sägs om djembetrummor, skönsjungande unga flickor, flamencomusik med bra gitarrist och basist, Vox Humana a cappella-gruppens härliga sound och sist men inte minst lite rock. Där trivdes jag riktigt bra ska ni veta. Mera publik hade det fått vara, men man kan väl inte hinna överallt? Men se jag hinner!
Eftermiddagens konferencier i rött och ljudteknikern i vitt. En trevlig ung multibegåvad man!
Barnen tycker nog att det är lite långtråkigt med enbart musik, så Trollkarlen Timo dök upp och kollrade bort både gammal och ung.
Där på Kycklings gårdsplan fanns allt möjligt, så på hemväg stannade jag vid lotteribordet. Jag köpte tre lotter och...
... fick tre lotterivinster! Inte alls illa, allra minst som jag faktiskt ville ha just de där karamellerna! I presentpåsen finns en flaska schampo och en flaska balsam av märket Keune. Nu kommer mitt hår att bli rent och fint. Förutsatt att jag duschar det, vill säga!
Och vet ni vad som väntade mej när jag kom hem?
Jo, nygräddat varmbröd! Mums! Tack till äldsta sonen! Hoppas att hans bakningsiver håller i sig hela hans semestervecka!
Nu önskar jag er alla en skön start på inkommande vecka.
Själv ska jag sätta igång en maskin med tvätt innan jag sätter mej ner och....
... ja och vad?
En smula Hänsyn och lite Omtanke betyder så mycket, sa Nalle Puh
söndag, juni 16, 2019
lördag, juni 15, 2019
Två års kalas
Igår gick det, som det brukar. Han, alltså mannen, glömde bort vår bröllopsdag!
Det var väntat, så strax före midnatt gav jag honom lite choklad och gratulerade på den 39:e bröllopsdagen!
Han blev lite till sig. Hela veckan hade jag försökt ge små indirekta vinkar med så intrikata frågor som:
- Vad ska vi göra i fredag? Har du något inplanerat?
- Hur hade du tänkt nu med fredagen? Ska vi åka nånstans?
Rätt tydligt att jag hade lite baktankar, inte sant?
Idag har jag på förmiddagen varit iväg på jobb med den bästa av kolleger. På eftermiddagen var det dags för M:s två års kalas.
Trakteringen var riklig och god, här endast en del av det som bjöds på.
M var lycklig och glad över alla paket hon fick. Hon var också glad över att få träffa alla människor!
Idag kunde hon leka med många olika personer.
Nu är det dags för mej att ta det lite lugnt och sätta mej i fåtöljen och sticka lite. Tyvärr var ingen av sönerna villig att ta med mej ut på en liten kall en. Så det blir en lugn lördagskväll hemmavid istället. Och bra så, för imorgon ska jag ut på språng igen!
Det var väntat, så strax före midnatt gav jag honom lite choklad och gratulerade på den 39:e bröllopsdagen!
Han blev lite till sig. Hela veckan hade jag försökt ge små indirekta vinkar med så intrikata frågor som:
- Vad ska vi göra i fredag? Har du något inplanerat?
- Hur hade du tänkt nu med fredagen? Ska vi åka nånstans?
Rätt tydligt att jag hade lite baktankar, inte sant?
Idag har jag på förmiddagen varit iväg på jobb med den bästa av kolleger. På eftermiddagen var det dags för M:s två års kalas.
Trakteringen var riklig och god, här endast en del av det som bjöds på.
M var lycklig och glad över alla paket hon fick. Hon var också glad över att få träffa alla människor!
Idag kunde hon leka med många olika personer.
Nu är det dags för mej att ta det lite lugnt och sätta mej i fåtöljen och sticka lite. Tyvärr var ingen av sönerna villig att ta med mej ut på en liten kall en. Så det blir en lugn lördagskväll hemmavid istället. Och bra så, för imorgon ska jag ut på språng igen!
fredag, juni 14, 2019
Blommar som aldrig förr
Det är inte enbart på gravgården som rhododendronen blommar. Nej, lite varstans ser man praktfulla exemplar.
De kallas också alprosor, trots att de inte är rosor utan en ljungväxt. I år blommar de som aldrig förr. Vad det beror på vet inte jag. Också här på vår gård har vi kunnat njuta av deras skönhet.
Nu önskar jag er alla ett riktigt skönt veckoslut!
De kallas också alprosor, trots att de inte är rosor utan en ljungväxt. I år blommar de som aldrig förr. Vad det beror på vet inte jag. Också här på vår gård har vi kunnat njuta av deras skönhet.
Nu önskar jag er alla ett riktigt skönt veckoslut!
torsdag, juni 13, 2019
Och i söndags då?
Nej, ingen har vågat gissa var dubbelmorfar och undertecknad var i söndags! Nu får han ännu mera choklad och är hellycklig!
Idag kan jag i varje fall avslöja att vi besökte gravgården i Ekenäs och på det förra fotot hittar ni gravkapellet.
Det var så vackert och stilla där på kvällen. Blommorna lyste praktfullt i kvällssolens sken.
De här är min favorit. Vackra livsglada blommor på torra grå grenar...
Nu ska jag jobba vidare här innan jag virkar det sista på en liten hysch-hysch-grej åt M!
Ha det bra!
Idag kan jag i varje fall avslöja att vi besökte gravgården i Ekenäs och på det förra fotot hittar ni gravkapellet.
Det var så vackert och stilla där på kvällen. Blommorna lyste praktfullt i kvällssolens sken.
De här är min favorit. Vackra livsglada blommor på torra grå grenar...
Nu ska jag jobba vidare här innan jag virkar det sista på en liten hysch-hysch-grej åt M!
Ha det bra!
onsdag, juni 12, 2019
Fullspäckad lördag
Så där ja, nu kanske jag äntligen har lite tid att ägna mej åt bloggen. Som ni redan vet, så var dubbelmorfar och undertecknad tillsammans med vår gäst ute på vift i lördags. Vi körde först österut och sedan lite norrut och hamnade i Hirvikoski. En trevlig liten by med aktiva föreningar. Där hölls sommarcafé i lördags och jag blev bjuden på nygräddad våffla med sylt och glass. Mums! Stackars mina medresenärer som blev utan.
Det var inte enbart café, som hölls där på skolgården. Nej, man fick ställa upp försäljningsstånd och prångla ut varor. Här ser ni gediget hantverk av två tolvåriga flickor. Snygga välgjorda käpphästar. Efterfrågan var tyvärr inte så stor i lördags, men vi håller tummarna för flickorna nästa lördag.
Från Hirvikoski körde vi vidare mot nordost. Ingen gissade tyvärr rätt på den där kyrkbilden, så nu har dubbelmorfar fått chokladpriset. Skyll er själva!
Vi hittade alltså Haavisto kyrka! Den byggdes på 1950-talet och invigdes 1960. På grund av kommunfusioner och nya gränser i Strömfors tillföll kyrkan Pyttis församling år 2016. Här är fortfarande verksamhet, fastän inte så ofta.
Minns ni de här? Mjölkställningarna? De skulle garanterat förbjudas i dagens läge. Alldeles för ohygieniskt att låta mjölkkannorna stå där i både värme och kyla. Annat var det förr då vi tålde mycket mera och ingen brydde sig om ifall brödet var mögligt eller mjölken var sur!
På krokiga vägar förde min Adam plåtlåda oss vidare och vi hamnade på en av kultplatserna i östra Nyland, nämligen...
... den legendariska Gulfbaren, som startade sin verksamhet år 1971! Också den mitt ute i ingenting om ni frågar mej, men snälla, säg inget åt byborna, för jag vill inte såra dem. Dessutom heter byn faktiskt Svenskby och det är ju inte dåligt!
Inne i baren finns museala föremål och ett av borden med stolar är autentiska från 1970-talet. Här finns ett biljardbord och vänlig personal.
En del av bardisken ser ut så här:
Frampartiet av en gammal buss? Men vilken i sådana fall? En Wiima?
- Du har ju varit med museibussarna så du borde veta, sa dubbelmorfar.
- Men hur skulle jag kunna det när jag endast ser två bokstäver? Dessutom berättar ingen för mej bussens historia, som då jag besökte garaget i Pyttis för några år sedan.
Nå, medan vi lämnar dubbelmorfar att grubbla vidare, så kan vi ägna oss åt lite nostalgi:
Känns någon av burkarna igen?
Eller flaskorna? Jag minns i alla fall Vuokko-flaskan, full med grädde.
På gården ett stycke utanför baren fanns det en springbrunn gjord av en gammal kylare. Superbra idé. En sådan borde vi också ha här på vår gård. Tyvärr är dubbelmorfar inte alls med på noterna. Konstigt nog så misstänker han att det är han som skulle bli tvungen att bygga den. Och det är väl självklart. Vad ska man annars ha en händig karl till?
Sen kunde vi ha tävling och slå vad om vilken anka som kommer först! Och lämpligt nog kunde första priset vara någonting garnrelaterat eller hur?
Från de här ankorna till nästa.
Det här stiliga exemplaret bongade dubbelmorfar i Bruket, som blev dagens sista anhalt.
Här är vackert och ett härligt utflyktsmål.
Bastun vid dammen med simmöjligheter.
Orsaken till vårt besök i Bruket var inte den här gången en konstutställning. Nej, nu besökte vi denna pärla för att lyssna på bluegrassmusik! Under veckoslutet pågick nämligen den 32:a Rootsinpyhtää Bluegrass festivalen. 18 band uppträdde på fem olika platser! En mångfald, som heter duga.
På gräslindan bakom stallet pågick American Rendezvous historiska läger. Förutom skurkar, vanliga bönder, sheriffer och indianer kunde man också skåda fina damer!
De som har detta som hobby övernattade i gammaldags tält och tipis.
Hur den här skönheten går ihop med den här ovanför vet jag inte. En Cadillac Sedan de Ville.
Vad den här damen gjorde där med egenhändigt virkad hatt på huvudet är ju ganska självklart! Hon njöt förstås av musiken och sällskapet.
Och hon var, som ni ser, inte den enda på plats!
På Bed & Bistro gick det att lyssna på flera olika band. Här i skuggan i bakgrunden är det Varjakka String Band, som musicerar.
Här en mamma med sina fem barn i gruppen Daybreak Canyon Bluegrass. dottern Abby Gordon sjöng som en ängel och minstingen Will, 11 år, längst till höger är en hejare på dobro! Familjen kommer från USA, men mamman är född i Kalajoki.
Det var många olika band som uppträdde. Nordens bästa bluegrass grupp är utan tvekan Jussi Syren and The Groundbreakers.
De har ofta uppträtt i Bruket och är mera spelade i radio i USA än här hemma. De sjöng bland annat Bitter Tears. De spelar en ganska rå, liksom rakt på bluegrass.
Happy Heartaches från Sverige var en pigg och trevlig överraskning. Jag gillade skarpt Cindy.
Festivaldagen avslutades på Stallbackens scen med den här duon från USA. David Long & Scott Simontacchi. De åstadkom ett förvånansvärt fylligt ljud med endast en mandolin och en gitarr.
Festen fortsatte senare på kvällen i Pajakahvila, men vi var alldeles matta vid det laget så efter att ha intagit vår matsäck där på Stallbacken på kvällen och samspråkat med två trevliga män, varav den ena uppträtt i gruppen Lakeside Sessions i församlingshemmets sal så styrde vi kylaren hemåt.
På söndagen var det ännu akustisk konsert i kyrkan, men då var vi redan iväg västerut.
Det var inte enbart café, som hölls där på skolgården. Nej, man fick ställa upp försäljningsstånd och prångla ut varor. Här ser ni gediget hantverk av två tolvåriga flickor. Snygga välgjorda käpphästar. Efterfrågan var tyvärr inte så stor i lördags, men vi håller tummarna för flickorna nästa lördag.
Från Hirvikoski körde vi vidare mot nordost. Ingen gissade tyvärr rätt på den där kyrkbilden, så nu har dubbelmorfar fått chokladpriset. Skyll er själva!
Vi hittade alltså Haavisto kyrka! Den byggdes på 1950-talet och invigdes 1960. På grund av kommunfusioner och nya gränser i Strömfors tillföll kyrkan Pyttis församling år 2016. Här är fortfarande verksamhet, fastän inte så ofta.
Minns ni de här? Mjölkställningarna? De skulle garanterat förbjudas i dagens läge. Alldeles för ohygieniskt att låta mjölkkannorna stå där i både värme och kyla. Annat var det förr då vi tålde mycket mera och ingen brydde sig om ifall brödet var mögligt eller mjölken var sur!
På krokiga vägar förde min Adam plåtlåda oss vidare och vi hamnade på en av kultplatserna i östra Nyland, nämligen...
... den legendariska Gulfbaren, som startade sin verksamhet år 1971! Också den mitt ute i ingenting om ni frågar mej, men snälla, säg inget åt byborna, för jag vill inte såra dem. Dessutom heter byn faktiskt Svenskby och det är ju inte dåligt!
Inne i baren finns museala föremål och ett av borden med stolar är autentiska från 1970-talet. Här finns ett biljardbord och vänlig personal.
En del av bardisken ser ut så här:
Frampartiet av en gammal buss? Men vilken i sådana fall? En Wiima?
- Du har ju varit med museibussarna så du borde veta, sa dubbelmorfar.
- Men hur skulle jag kunna det när jag endast ser två bokstäver? Dessutom berättar ingen för mej bussens historia, som då jag besökte garaget i Pyttis för några år sedan.
Nå, medan vi lämnar dubbelmorfar att grubbla vidare, så kan vi ägna oss åt lite nostalgi:
Känns någon av burkarna igen?
Eller flaskorna? Jag minns i alla fall Vuokko-flaskan, full med grädde.
På gården ett stycke utanför baren fanns det en springbrunn gjord av en gammal kylare. Superbra idé. En sådan borde vi också ha här på vår gård. Tyvärr är dubbelmorfar inte alls med på noterna. Konstigt nog så misstänker han att det är han som skulle bli tvungen att bygga den. Och det är väl självklart. Vad ska man annars ha en händig karl till?
Sen kunde vi ha tävling och slå vad om vilken anka som kommer först! Och lämpligt nog kunde första priset vara någonting garnrelaterat eller hur?
Från de här ankorna till nästa.
Det här stiliga exemplaret bongade dubbelmorfar i Bruket, som blev dagens sista anhalt.
Här är vackert och ett härligt utflyktsmål.
Bastun vid dammen med simmöjligheter.
Orsaken till vårt besök i Bruket var inte den här gången en konstutställning. Nej, nu besökte vi denna pärla för att lyssna på bluegrassmusik! Under veckoslutet pågick nämligen den 32:a Rootsinpyhtää Bluegrass festivalen. 18 band uppträdde på fem olika platser! En mångfald, som heter duga.
På gräslindan bakom stallet pågick American Rendezvous historiska läger. Förutom skurkar, vanliga bönder, sheriffer och indianer kunde man också skåda fina damer!
De som har detta som hobby övernattade i gammaldags tält och tipis.
Hur den här skönheten går ihop med den här ovanför vet jag inte. En Cadillac Sedan de Ville.
Vad den här damen gjorde där med egenhändigt virkad hatt på huvudet är ju ganska självklart! Hon njöt förstås av musiken och sällskapet.
Och hon var, som ni ser, inte den enda på plats!
På Bed & Bistro gick det att lyssna på flera olika band. Här i skuggan i bakgrunden är det Varjakka String Band, som musicerar.
Här en mamma med sina fem barn i gruppen Daybreak Canyon Bluegrass. dottern Abby Gordon sjöng som en ängel och minstingen Will, 11 år, längst till höger är en hejare på dobro! Familjen kommer från USA, men mamman är född i Kalajoki.
Det var många olika band som uppträdde. Nordens bästa bluegrass grupp är utan tvekan Jussi Syren and The Groundbreakers.
De har ofta uppträtt i Bruket och är mera spelade i radio i USA än här hemma. De sjöng bland annat Bitter Tears. De spelar en ganska rå, liksom rakt på bluegrass.
Happy Heartaches från Sverige var en pigg och trevlig överraskning. Jag gillade skarpt Cindy.
Festen fortsatte senare på kvällen i Pajakahvila, men vi var alldeles matta vid det laget så efter att ha intagit vår matsäck där på Stallbacken på kvällen och samspråkat med två trevliga män, varav den ena uppträtt i gruppen Lakeside Sessions i församlingshemmets sal så styrde vi kylaren hemåt.
På söndagen var det ännu akustisk konsert i kyrkan, men då var vi redan iväg västerut.
tisdag, juni 11, 2019
Gissa var?
Igår blev ni utan blogginlägg. Jag beklagar, men jag satt framför datorn och jobbade hela dagen och halva natten, så jag bara stöp i säng.
Och inte är det stort bättre nu i natt heller. Idag har jag dock inte suttit hela dagen framför datorn. Åh, nej, jag har varit ute på en jobbgrej, deltagit i ett planeringsmöte i den västra grannstaden och så har jag varit iväg och hälsat på M och lilla A. Modern måste ju få en gurkburk medan det ännu finns kvar. Tre stycken har vi redan hunnit tömma!
- Kom mommo, sa M och så var det bara att följa med. Vi lekte kurragömma och mellan verserna lagade M mat åt mej. Hon bjöd på plastpizza och dito ärter!
- Tack och hej, sa hon när vi morföräldrar åkte iväg hemåt.
I söndags var vi igen på vägen med dubbelmorfar. Och var har vi hamnat här då?
Temat är lite samma, som lördagens "urskogsfynd", men var befinner vi oss nu?
Önskar er alla en riktigt skön onsdag. Själv ska jag igen iväg på förmiddagen, men så måste jag nog ta det lite lugnt på eftermiddagen, eller hur?
Och inte är det stort bättre nu i natt heller. Idag har jag dock inte suttit hela dagen framför datorn. Åh, nej, jag har varit ute på en jobbgrej, deltagit i ett planeringsmöte i den västra grannstaden och så har jag varit iväg och hälsat på M och lilla A. Modern måste ju få en gurkburk medan det ännu finns kvar. Tre stycken har vi redan hunnit tömma!
- Kom mommo, sa M och så var det bara att följa med. Vi lekte kurragömma och mellan verserna lagade M mat åt mej. Hon bjöd på plastpizza och dito ärter!
- Tack och hej, sa hon när vi morföräldrar åkte iväg hemåt.
I söndags var vi igen på vägen med dubbelmorfar. Och var har vi hamnat här då?
Temat är lite samma, som lördagens "urskogsfynd", men var befinner vi oss nu?
Önskar er alla en riktigt skön onsdag. Själv ska jag igen iväg på förmiddagen, men så måste jag nog ta det lite lugnt på eftermiddagen, eller hur?
söndag, juni 09, 2019
Ute på vift
På grund av klibbig hetta, en utmattad bloggare och utfärd i österled blev ni utan inlägg igår, beklagar. Det blir inte mycket bättre idag, för nu hinner jag enbart med några rader innan vi beger oss iväg västerut den här gången!
Vi ska försöka hinna träffa kusin A, men framförallt ska vi träffa allra käraste H.
Och nu kära vänner, gissa var det här är:
Mitt ute i ingenstans, om ni frågar mej, hittade vi den här kyrkan vid en "bakväg". Var har vi varit då?
I natt har det blixtrat och dundrat, varit alldeles för hett i sovrummet och där har jag dessutom haft sällskap av en (?) mygga. Allt saker, som har gjort det svårare än vanligt att få sin skönhetssömn. Men nu på morgonen är det rejält uppfriskande utomhus. Skönt, för vi ska ju sitta i min Adam plåtlåda några timmar. Den är så gammal att den saknar luftkonditionering. Ack, ja!
Önskar er alla en riktigt skön söndag!
Nu ska jag skutta i duschen innan det är dags för frukost och sedan iväg ut på banan igen. Håhåjaa! Ingen rast och ingen ro här inte!
Vi ska försöka hinna träffa kusin A, men framförallt ska vi träffa allra käraste H.
Och nu kära vänner, gissa var det här är:
Mitt ute i ingenstans, om ni frågar mej, hittade vi den här kyrkan vid en "bakväg". Var har vi varit då?
I natt har det blixtrat och dundrat, varit alldeles för hett i sovrummet och där har jag dessutom haft sällskap av en (?) mygga. Allt saker, som har gjort det svårare än vanligt att få sin skönhetssömn. Men nu på morgonen är det rejält uppfriskande utomhus. Skönt, för vi ska ju sitta i min Adam plåtlåda några timmar. Den är så gammal att den saknar luftkonditionering. Ack, ja!
Önskar er alla en riktigt skön söndag!
Nu ska jag skutta i duschen innan det är dags för frukost och sedan iväg ut på banan igen. Håhåjaa! Ingen rast och ingen ro här inte!
fredag, juni 07, 2019
Det var en gång en varm dag...
... och den dagen var idag! Och vi har varit iväg med vår härliga gäst till västra grannstaden. Via diverse inköp i stan, ni vet sånt som toapapper och hushållspapper, men också lokalt producerat bröd, styrde vi kosan mot tre damer i varierande ålder och storlek i den västra grannstaden.
M var lite blyg i början och det är ju sunt att vara lite på sin vakt mot nya människor. Det dröjde dock inte länge innan hon fick upp ångan och hon och dubbelmorfar lekte som sjutton. M sprang omkring och dubbelmorfar halvlåg i soffan. Det var på något sätt för varmt för M:s vilda lekar. Hon var alldeles blossande röd i ansiktet med svettvått hår. Men hon hade roligt och det är ju huvudsaken.
Lilla A hade varmt och var naken så när som på blöjan. Vi höll henne i famnen lite turvis, men det blev jättesvettigt, så till sist lade jag henne försiktigt i sängen och där sov hon så gott ända tills det var matdags.
När vi skulle åka ville M inte släppa iväg dubbelmorfar. Nej, han skulle stanna där med henne.
- Moffen inga åka, sa hon.
Familjens katter uppskattar också dubbelmorfar. Han ger nämligen mat åt dem trots att det är förbjudet!
Från dessa hjärtegryn styrde vi kosan till Återvinningscentralen. Vår gäst hade hört oss tala så mycket om det stället, så det var dags att stifta närmare bekantskap med inrättningen. Till all tur var det svalt där inne.
Dessvärre hittade vi (eller egentligen jag i det här fallet) lite grejer att ta med hem...
Den här boken kunde jag ju inte lämna efter mej. Nu kan jag öva upp mej i tillverkningen av smörgåstårtor! Vänta bara så får ni se!
Eller så inte, man vet ju aldrig hur det går...
Och så hittade jag en stickbok! En alldeles ny och oanvänd. Den fick förstås följa med hem. Vilken tur alltså!
Och oturligt nog för dubbelmorfar, så hittade jag den här garnkonen! 644 g väger den, konen inberäknad. Vad ska jag nu göra med detta tunna ljusbeige öglemohairgarn? Några idéer?
Man blir hungrig av att jaga fynd, så innan vi åkte hemåt hann vi med mat på Ripakka.
Där åt vi supergoda grönsaksbiffar med mos. Mums! Dubbelmorfar vågade sig inte på så hälsosamma ting, så han valde pyttipanna istället. Och ifall ni undrar, så har jag salladen och det rårivna på en assiett bredvid. Ja, ni ser, vi fortsatte på den köttfria linjen!
Dagen avslutade vi hos min hulda moder, som blev glatt överraskad av vårt besök. Hon bjöd på Gul Jaffa, som läskade gott i värmen.
Och nu borde jag redan sova, för i morgon ska vi iväg österut och det blir igen en lång dag!
Önskar er alla en riktigt skön lördag!
M var lite blyg i början och det är ju sunt att vara lite på sin vakt mot nya människor. Det dröjde dock inte länge innan hon fick upp ångan och hon och dubbelmorfar lekte som sjutton. M sprang omkring och dubbelmorfar halvlåg i soffan. Det var på något sätt för varmt för M:s vilda lekar. Hon var alldeles blossande röd i ansiktet med svettvått hår. Men hon hade roligt och det är ju huvudsaken.
Lilla A hade varmt och var naken så när som på blöjan. Vi höll henne i famnen lite turvis, men det blev jättesvettigt, så till sist lade jag henne försiktigt i sängen och där sov hon så gott ända tills det var matdags.
När vi skulle åka ville M inte släppa iväg dubbelmorfar. Nej, han skulle stanna där med henne.
- Moffen inga åka, sa hon.
Familjens katter uppskattar också dubbelmorfar. Han ger nämligen mat åt dem trots att det är förbjudet!
Från dessa hjärtegryn styrde vi kosan till Återvinningscentralen. Vår gäst hade hört oss tala så mycket om det stället, så det var dags att stifta närmare bekantskap med inrättningen. Till all tur var det svalt där inne.
Dessvärre hittade vi (eller egentligen jag i det här fallet) lite grejer att ta med hem...
Den här boken kunde jag ju inte lämna efter mej. Nu kan jag öva upp mej i tillverkningen av smörgåstårtor! Vänta bara så får ni se!
Eller så inte, man vet ju aldrig hur det går...
Och så hittade jag en stickbok! En alldeles ny och oanvänd. Den fick förstås följa med hem. Vilken tur alltså!
Och oturligt nog för dubbelmorfar, så hittade jag den här garnkonen! 644 g väger den, konen inberäknad. Vad ska jag nu göra med detta tunna ljusbeige öglemohairgarn? Några idéer?
Man blir hungrig av att jaga fynd, så innan vi åkte hemåt hann vi med mat på Ripakka.
Där åt vi supergoda grönsaksbiffar med mos. Mums! Dubbelmorfar vågade sig inte på så hälsosamma ting, så han valde pyttipanna istället. Och ifall ni undrar, så har jag salladen och det rårivna på en assiett bredvid. Ja, ni ser, vi fortsatte på den köttfria linjen!
Dagen avslutade vi hos min hulda moder, som blev glatt överraskad av vårt besök. Hon bjöd på Gul Jaffa, som läskade gott i värmen.
Och nu borde jag redan sova, för i morgon ska vi iväg österut och det blir igen en lång dag!
Önskar er alla en riktigt skön lördag!
Etiketter:
Allmänt,
barnbarn,
fynd,
Garn,
Inspirationskällor,
middag ute
torsdag, juni 06, 2019
Vidgade stadsvyer
Idag har jag vidgat mina stadsvyer och besökt för mej helt nya platser. En helt vanlig torsdagseftermiddag efter klockan 16 och det finns matställen att gå till i stan! WOW!
Äntligen kan man alltså ta med sig gäster ut och äta! Så gjorde jag idag och valde att gå till Bella, för här var det vegetariskt som gällde!
Vi valde varsin förrätt, som vi sedan fick dela på eftersom vi ville smaka på bägge. Superbra service då det gick att ordna.
Här skottsallad med morots nånting!
Och här No Waste tapas. I den här rätten ingår rester från dagens lunch. Smart sätt att undvika att slänga mat, inte sant? Och supergott. Här fanns picklade grönsaker, tomatpesto, sill, lök, två omelettbitar, ja och så då brödskivor.
Jag valde Seitan till huvudrätt. Här med mangomajonnäs, timjanmorötter, klyftpotatis och jordnötsdipp. Också det här supergott.
Så glad att jag äntligen hittade hit! Inte en dag för tidigt om ni frågar mej!
Ena väggen i matsalen pryds av den här fina målningen. Det är Senni Koskenvesa, som har gjort den. Helt klart en sevärdhet, så ta och titta in i Bella.
Ljust, genomtänkt och vackert är det i restaurangen med levande blommor på varje bord.
Efter en två rätters middag, två timmar senare krånglade vi iväg oss till huvudbiblioteket. Där var gatan avstängd och bygge pågår. Själv lämnade jag in en bok jag lånat i ett filialbibliotek på landet och hann inte ens börja titta på någonting att låna innan bibliotekarien meddelade:
- Vi stänger klockan sex.
En hastig koll på klockan visade att den var tio före, så det var aldrig ens tal om att hinna låna en ny bok. Dessutom var de böcker jag var intresserad av försedda med en röd lapp med texten Lånetid 2 veckor. Huuu, så snabbt läser då inte jag. Fort ut tillbaka och sedan hemåt. Det var första gången jag besökte biblioteket sedan det var tvunget att flytta.
På hemvägen såg jag bokbussen och ropade STOOOOPPP åt chauffören. Han vägrade stanna:
- Du har nog böcker hemma...
- Ja, men...
Just det, böcker jag vill läsa, har jag det? Men jag kunde inte vara omöjlig efter en så fin middag, så jag hummade bara lite och tänkte att vänta bara nästa gång jag ser bokbussen, då...
Äntligen kan man alltså ta med sig gäster ut och äta! Så gjorde jag idag och valde att gå till Bella, för här var det vegetariskt som gällde!
Vi valde varsin förrätt, som vi sedan fick dela på eftersom vi ville smaka på bägge. Superbra service då det gick att ordna.
Här skottsallad med morots nånting!
Och här No Waste tapas. I den här rätten ingår rester från dagens lunch. Smart sätt att undvika att slänga mat, inte sant? Och supergott. Här fanns picklade grönsaker, tomatpesto, sill, lök, två omelettbitar, ja och så då brödskivor.
Jag valde Seitan till huvudrätt. Här med mangomajonnäs, timjanmorötter, klyftpotatis och jordnötsdipp. Också det här supergott.
Så glad att jag äntligen hittade hit! Inte en dag för tidigt om ni frågar mej!
Ena väggen i matsalen pryds av den här fina målningen. Det är Senni Koskenvesa, som har gjort den. Helt klart en sevärdhet, så ta och titta in i Bella.
Ljust, genomtänkt och vackert är det i restaurangen med levande blommor på varje bord.
Efter en två rätters middag, två timmar senare krånglade vi iväg oss till huvudbiblioteket. Där var gatan avstängd och bygge pågår. Själv lämnade jag in en bok jag lånat i ett filialbibliotek på landet och hann inte ens börja titta på någonting att låna innan bibliotekarien meddelade:
- Vi stänger klockan sex.
En hastig koll på klockan visade att den var tio före, så det var aldrig ens tal om att hinna låna en ny bok. Dessutom var de böcker jag var intresserad av försedda med en röd lapp med texten Lånetid 2 veckor. Huuu, så snabbt läser då inte jag. Fort ut tillbaka och sedan hemåt. Det var första gången jag besökte biblioteket sedan det var tvunget att flytta.
På hemvägen såg jag bokbussen och ropade STOOOOPPP åt chauffören. Han vägrade stanna:
- Du har nog böcker hemma...
- Ja, men...
Just det, böcker jag vill läsa, har jag det? Men jag kunde inte vara omöjlig efter en så fin middag, så jag hummade bara lite och tänkte att vänta bara nästa gång jag ser bokbussen, då...
onsdag, juni 05, 2019
Redan tömd!
Ve och fasa, första gurkburken är redan tömd!
Vad gör vi nu? Väntar på nästa förmånliga gurkerbjudande? Men då återstår den stora frågan, vem ska tillverka dem då?
Idag har jag suttit envist framför datorn och jobbat på. Och duktig har jag varit (om jag själv får säga det alltså), för nu är nästan allting fixat och färdigt. Bara en liten hemsidestext till, så då får jag stänga här.
Men jag borde kanske dra ut på det, för här borde städas, torka damm, dammsuga, torka golv och kära nån, åka in till stan till mataffären. Vem har lust med sånt idag?
Nä precis, inte jag heller. Men imorgon är det så mycket annat inplanerat att jag inte hinner. Bäst att ta tjuren vid hornen och börja med inköpslistan...
Vad gör vi nu? Väntar på nästa förmånliga gurkerbjudande? Men då återstår den stora frågan, vem ska tillverka dem då?
Idag har jag suttit envist framför datorn och jobbat på. Och duktig har jag varit (om jag själv får säga det alltså), för nu är nästan allting fixat och färdigt. Bara en liten hemsidestext till, så då får jag stänga här.
Men jag borde kanske dra ut på det, för här borde städas, torka damm, dammsuga, torka golv och kära nån, åka in till stan till mataffären. Vem har lust med sånt idag?
Nä precis, inte jag heller. Men imorgon är det så mycket annat inplanerat att jag inte hinner. Bäst att ta tjuren vid hornen och börja med inköpslistan...
tisdag, juni 04, 2019
Sommarpresent
- Nå, ha ni tömt en gurkburk redan, frågade min hulda moder ikväll då vi talades vid i telefon.
- Nä, int än, men nästan, svarade jag helt sanningsenligt. Det är så gott på frukostmackan, till maten och till kvällsmackan, som jag dock har hoppat över i kväll.
Idag har jag varit hela två gånger in till stan. Först på ett jobbuppdrag och sedan, ja sedan åkte jag iväg med stickväninnan B. Och gissa vart vi for?
Nå, till stickcaféet förstås, vart annars? Idag var vi ett halvdussin på plats. Jag avvek ett tag emellanåt för jag skulle iväg och fotograferas. Det var till jobbet. Nu ska jag säljas! Och så var jag iväg och kollade in födelsedagspresent åt M, som snart blir 2 år. Uj, så fort tiden har runnit iväg.
Damerna på stickcaféet är superflitiga.
U stickade på en polissocka åt sitt barnbarn. Hon fick sockparet färdigt idag. Om ni undrar varför hon har stickorna liksom i fel ända, så beror det på att hon drog upp skaftet, som enligt barnbarnet hade fel färg!
Och E fortsätter med sina fantastiska hälar!
Till vår stora överraskning kom ägaren med en sommarpresent åt oss alla:
Det ser ut som en flugsmälla, inte sant?
Men se, den har dubbelfunktion, kombinerad penna och flugsmälla. Inte illa, eller hur?
Stickväninnan B var så snäll att hon såg till att jag fick byta min neongröna mot den här.
- Det där är Inges färg, sa hon bestämt. Tänk att hon vet det! Snällt! Tack för det, tack för skjutsen och tack till allihop för trevligt sällskap. Tack också för sommarpresenten!
Och nej, jag låg inte helt på latsidan jag heller:
Jag startade ett nytt litet stickprojekt!
- Nä, int än, men nästan, svarade jag helt sanningsenligt. Det är så gott på frukostmackan, till maten och till kvällsmackan, som jag dock har hoppat över i kväll.
Idag har jag varit hela två gånger in till stan. Först på ett jobbuppdrag och sedan, ja sedan åkte jag iväg med stickväninnan B. Och gissa vart vi for?
Nå, till stickcaféet förstås, vart annars? Idag var vi ett halvdussin på plats. Jag avvek ett tag emellanåt för jag skulle iväg och fotograferas. Det var till jobbet. Nu ska jag säljas! Och så var jag iväg och kollade in födelsedagspresent åt M, som snart blir 2 år. Uj, så fort tiden har runnit iväg.
Damerna på stickcaféet är superflitiga.
U stickade på en polissocka åt sitt barnbarn. Hon fick sockparet färdigt idag. Om ni undrar varför hon har stickorna liksom i fel ända, så beror det på att hon drog upp skaftet, som enligt barnbarnet hade fel färg!
Och E fortsätter med sina fantastiska hälar!
Till vår stora överraskning kom ägaren med en sommarpresent åt oss alla:
Det ser ut som en flugsmälla, inte sant?
Men se, den har dubbelfunktion, kombinerad penna och flugsmälla. Inte illa, eller hur?
Stickväninnan B var så snäll att hon såg till att jag fick byta min neongröna mot den här.
- Det där är Inges färg, sa hon bestämt. Tänk att hon vet det! Snällt! Tack för det, tack för skjutsen och tack till allihop för trevligt sällskap. Tack också för sommarpresenten!
Och nej, jag låg inte helt på latsidan jag heller:
Jag startade ett nytt litet stickprojekt!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)


















































