Tiden rusar iväg

Kära nån, nu är det snart midnatt, nåja, snart och snart, men efter en timme, så är klockan slagen! Tiden rusar iväg med sådan hastighet att jag knappt hinner med. Hur kan det komma sig? Är jag stressad? Njaaa, nää inte då, men jag fastnar så lätt lite här och lite där och så vips har det åter gått ein tiima, så jag är precis som Sulima!

Igår var det tidig väckning och sedan satt jag i två timmars tid i videokonferens med vuxenstuderande vid Uleåborgs Universitet. Livslångt lärande liksom. Jag använde det andra inhemska språket, ja andra för mej alltså. Hoppas att nu alla förstod vad jag försökte få fram.

Dags för en snabb lunch, innan vi begav oss iväg österut till sommarens första konstutställning i Bruket på Stallvinden. Där ställer sju konstnärer ut spännande verk. Jag drog faktisk med dubbelmorfar, så att han också skulle få sig en dos kultur!

Vi startade i Aulagalleriet.

Där hittade vi tavlor av Aino Säävälä och Emmu Johansson. De kommer från Helsingfors och till varje tavla de visar finns det en dikt. Dual Painting heter deras utställning.

I Galleri V2 hittade vi den lokala konstnären Jaakko Stick och hans härligt färgglada och surrealistiska tavlor.

Tror ni att "Kapten Krok" hittar en guldskatt i kistan?

Stick tycker om att leka med ord och här har han fått till det då trollslända heter Sudenkorento på finska. Och ser ni vad som rider på sländans rygg? Jo, en varg, för susi (suden i böjd form) är det finska ordet för varg.

Stick delade utrymme med Niina Tervala från Keuru.

Den här fina akrylmålningen av henne är min favorit. Kan ni gissa varför? Nå, förstås, för att det är precis rätt färg på min favoritblomma!

Tervala har också målat den här tavlan. Dubbelmorfar tyckte att de där gråa stenarna nog är potatis! Han missade totalt det som alla vi andra ser, den virkade pläden! Bra balans och djup i tavlan.

I Vindsgalleriet ställer tre konstnärer ut sina verk:

Risto Saukonpää, från Kotka, med sina måleriskt vackra landskapsfotografier. Här är ännu skyddsmuffarna på, bry er inte om dem, utan njut av utsikten.

Här två tavlor av Udi Salmiaita, också från Kotka. Hon målar akvareller med detaljer från naturen som motiv.

Aki Suutari från Säkylä, ställer ut fascinerande skulpturer.

Utställningen pågår till den 9.6, så iväg dit med er. Den är givande att se och uppleva. Öppet tisdag - söndag klockan 11 - 17 och inget inträde.

Vi återvände västerut och kurvade in via Tokmanni, för dubbelmorfar har bestämt sig för att gräva upp gräsmattan på baksidan av huset och börja odla trädgårdsväxter. Hmmm, få se hur det slutar. Nå, han har nu sättpotatis och fröpåsar, bland annat morots. Det som dock saknas är sättlök. När jag milt och vänligt påpekar detta trista faktum fnyser han bara åt mej. Men här går nog inte att vare sig så eller sätta just nu med tanke på att det snöade både igår och idag. Vi har nog de första potatisarna i jorden redan. Men jag har svårt att tro att de skulle hinna bli färdiga till midsommaren.

Jag gjorde ännu ett besök i en lokal brödbutik innan vi fortsatte västerut. Det första vi hamnade att göra i västra grannstaden var att uppsöka en tankstation. Dubbelmorfar vågade inte ens knysta att den orange indikatorlampan för tom tank hade börjat blinka! Han var rädd att jag med rätta skulle ha fått ett hysteriskt anfall.
Efter tankningen var det dags för ett besök i Återvinningscentralen. Dubbelmorfar var på jakt efter bultar, som tyvärr inte hittades. Han får nu hitta på något annat. Mummel, mutter...

Gissa vad vi gjorde sedan? Nå, förstås var vi iväg och hälsade på våra barnbarn. Båda låg och sov middag då vi tyst och försiktigt smög oss in. Endast fadern var vaken. Först dök lilla A upp i famnen på sin moder och efter en stund hade också storasyster M sovit färdigt och sedan blev det leka av.

M hade fått ytterligare en ballong! Den här gången en haj! Men eftersom hundballongen hon fick av gammelfaster hade gått sönder dagen innan, så har M endast två ballonger kvar. Kan ni förstå att M:s föräldrar har möbler med så vassa hörn att ballonger går sönder? Nä, precis, det är inte särskilt barnvänligt, eller hur?

Väl hemma igen på kvällen fick jag sätta mej framför datorn och jobba flitigt för att få färdigt måndagens föreläsning/presentation.

Idag har jag också suttit framför datorn nästan hela dagen. Ja, nå egentligen hela dagen och halva natten eftersom jag sitter kvar här än. Jag har jobbat både med foton och text, skrivit e-post och gett fjärrsupport via TeamViewer. Superduper att det finns sådan möjlighet!

Tidigt på kvällen ringde jag vår yngsta. Han var mitt uppe i matlagningen, men hann ändå berätta att hans storebror var på sjukhuset i huvudstan. Han hörde hur jag flämtade till och skyndade sig att förklara att det inte var något livsfarligt och att... Jag ansatte den stackarn med tusen frågor, som han förstås inte kunde svara på eftersom brorsan endast meddelat var han befann sig. Minstingen lovade skjutsa hem sjuklingen.
Och jodå, trots att det inte är någon fara å färde och det reder sig, så hann mitt hjärta galoppera iväg och sätta sig i halsgropen. Min grundtrygghet är nuförtiden helt borta. Jag vågar inte riktigt lita på att livet bär ännu.

Dubbelmorfar och undertecknad var iväg en sväng till min hulda moder, för att låna hennes extra par med kryckor. När vi återvände hem väntade bägge sönerna här. Hoppas sjuklingen får en lugn natt utan alltför hård värk.

Önskar er alla en riktigt skön söndag!
Själv måste jag nog sätta mej framför datorn igen och göra färdigt det som skall vara färdigt på måndag morgon, det vill säga mi-kurserna för nästa läsår.
Och nu, nu är det natidags för mej, men kanske jag ska ta mej en liten, liten titt på Snooker?