På trädgårdsfest

Nu har det igen hunnit bli sen kväll. Nyss lämnade jag gungstolen där jag satt och virkade på ett projekt, som jag lite håglöst började på redan i slutet av april! 

Igår blev ni tyvärr utan blogginlägg och det beror på att det var fullt upp hela dagen.

På morgonen anlände de supergulliga flickorna. Härligt att få träffa dem igen.

Mitt på dagen tog jag paraplyet i högsta hugg och gick till busshållplatsen där jag väntade på min kollega, som tog mej med till stan och sedan längre österut. Vi firade nämligen pensioneringsfest i Eija's Garden. I höst blir det alltså ändringar i lärarkåren. Vi kommer att få en ny textillärare, som borde vara tvåspråkig. Samtidigt mister vi vår svenskspråkiga textillärare.

Själva festen hölls inomhus, för det regnade ute, så idén med ett festtält utomhus var inte genomförbar. Fellmannis catering skötte om att vi fick mat. Och det gjorde de med den äran. Supergott och lagom somrigt alltihopa. Grönsalladen var fräsch och krispig med både melon. gurka, tomat, ost, vindruvor och jordgubbar. Ja och förstås då både röda och gröna salladsblad. Kryddig pastasallad med broiler (kyckling), nypotatis (färsk potatis) inte vanligt kokt utan..., rökt lax och köttbullar. Supergott alltihopa. Till maten ett glas vin och före det bubblig välkomstskål.

Då alla hade ätit och efterrätten skulle dukas fram, så tog vi en tur i trädgården. Där finns mycket att se och jag fotade endast en pytteliten promille av blomsterprakten. Lite idéer kan man ju allt låna.

En blomsterkorg!

Alldeles ljuvlig färg på tulpanerna!

Solgul blomsterglädje, som jag inte vet vad heter. Är det någon lysing kanske?

Utsmyckat, något som skulle ge dubbelmorfar spader!

En damm i trädgården är ljuvligt, men ger massor av extra jobb!

Åsikterna om den här 1,5 hektar stora trädgården är delade. En del tycker att man inte ska odla i skogen så där, att det inte är naturligt. Andra igen måste besöka trädgården minst två gånger per sommar för att hämta inspiration.

Vacker och skön att vandra i, en lugnande upplevelse. Här finns alla möjliga blommor, växter och höns!

När vi återvände från rundvandringen var det dags för kaffe/te och tårta.

Den var precis lagom söt, luftig och lätt marängtårta. Vid det här laget hade redan talen hållits, gåvorna utdelats och sång- och musiknumren genomförts. En fin fest, som den blivande pensionären uppskattade.

Jag var hemma först på kvällen och hann knappt vända i dörren förrän det var dags att åka till lilla mataffären efter mjölk, bröd, ost och smör, alltså basvaror. När dubbelmorfar och jag återvände hem var jag rätt färdig och satte mej ner framför tv:n innan jag kröp i säng klockan 23.

Idag har jag stigit upp före klockan sex, jobbat på datorn före frukost, ätit och sedan åkt iväg till vår bästa stadsdel. Här har regnat och det tackar naturen för och jag med, som med gott samvete har kunnat jobba på datorn hela eftermiddagen och halva kvällen och natten.

Nu kallar sängen på mej.

Önskar er alla en riktigt skön lördag. Själv ska jag ut på äventyr igen!

En eftertraktad karl

Innan jag rusar iväg och börjar skriva, så ber jag om ursäkt ifall det här inlägget ser konstigt ut. Jag klickade nämligen på knappen "Prova nya Blogger" och är lite osäker på vad som kommer att hända. Få se nu...

Låt mej dock börja med att tala lite om karlar! Igår hade jag igen karlbesök, helt oplanerat. Jag satt i allsköns ro framför min dator och skrev så tangentbordet glödde, när det plötsligt knackade på dörren invid garaget. Jag blev så förskräckt att jag höll på att glida ner från kontorsstolen. På darrande ben reste jag mej och tänkte att nu har nog dubbelmorfar blivit konstig, som knackar på sin egen dörr fastän han har nycklar. Sedan försökte jag försiktigt kika under mörkläggningsgardinen och såg en helt okänd bil ute på gårdsplan. Jag stelnade till mitt i steget och kastade en förtvivlad blick på de trasor jag hade på mej.

Milde tid, inte kunde jag öppna för någon främmande så som jag såg ut.

Det knackade igen och till all tur dök äldsta sonen upp från gästrummet. Han öppnade sedan dörren till vår huvudingång och började tala med den okända mannen, som var intresserad av en grej han sett på långt håll då han kom körandes norrifrån.

- Såna där finns inte att få längre i Finland, hörde jag honom säga innan han gick iväg tillsammans med äldsta sonen för att skärskåda mackapären.

Idag har jag varit iväg tillsammans med dubbelmorfar till vår nordvästra grannkommun. Det var ett givande och innehållsrikt besök. Vi körde vidare västerut och hamnade småningom på ett ställe, som jag aldrig har besökt tidigare, 

nämligen Strömsbergs kvarn. Dubbelmorfar ville ha plättmjöl och jag ville ha både vetemjöl och grahamsmjöl. Borde nog ha tagit havremjöl också. 

Här har man malt säd ända sedan mitten av 1500-talet! Det ni! Jag blev riktigt nostalgisk av kvarndunket och mjöldammet. När jag var liten fick jag följa med pappa när säden skulle malas i kvarnen i grannbyn. Det var lite farligt, men ack så spännande. På den tiden hade man mjölet i tygsäckar, som skulle lappas när de gick sönder. Återvinningen var ett måste på den tiden.

Den här stenen har skalat havren i 80 års tid!

Och här är dess bo!

Vad det här är vet jag inte riktigt. Ennätys är rekord på svenska. Kanske den här  har påskyndat malningen? Eller...

Förutom mjöl, så köpte jag också en björn!

Dubbelmorfar var inte alls nöjd:

- Du ska handla lokalt, morrade han.

Hattula är förstås inte precis nästgårds, men...

... ja, alltså jag ville ha den där nalleburken och jag tycker om den där humoristiska etiketten med Bee My Honey!

- Det är dålig kvalitet om dom måste ha specialburkar, konstaterade dubbelmorfar.

- Hur kan du veta det?

- Jo, så är det bara. Du sku ha tagi en sån där vanlig rund liten glasburk.

- Men jag vill ju ha just den där burken!

Tur att det fanns något annat att vila ögonen på då vi kom ut från kvarnen så att honungsburksfrågan inte behövde ältas hela vägen till dottern!

Dubbelmorfar är nämligen en eftertraktad karl! Dottern ville ha gräsklipparen reparerad. Och dubbelmorfar ställde självklart upp. Han har en diger verktygsback i min Adam-plåtlåda. Tyvärr gick det nu inte riktigt som i Strömsö, för det behövdes ytterligare en del. Den kommer på fredag, så då får dubbelmorfar göra ett nytt försök.

Själv fick jag njuta av barnbarnen en liten stund innan vi hastade vidare till dubbelmorfars nästa projekt, som bestod i att få en bil besiktigad.

Tur att dottern bjöd på plättar samt chokladkräm med vispgrädde, för dubbelmorfar hann inte äta innan han hastade iväg till besiktningskontoret.

Idag har vi också haft karlbesök, den här gången var det den nästyngsta, som var efter den nybesiktigade bilen. Och tur var det, för nu hann jag tala med honom.

Ikväll var jag helt enkelt tvungen att fylla i min hallonröda kalender. Det fanns risk för dubbelbokningar då en del förfrågningar inför hösten nu har ramlat in. Så medan solen sken och fåglarna kvittrade, så jobbade jag envetet på. Till min fasa upptäckte jag att jag faktiskt är dubbelbokad den 10.3.2021! Ack, ack! Måste försöka hinna reda upp det i morgon innan jag ska iväg på en trädgårdsfest. Ja, som ni märker, ingen rast eller ro här inte!

Så här fin var månen igår kväll. Nu får den nog vara hurudan som helst, för det är natidags för mej!

Igår började det

Ja, igår började det, mitt "sommarjobb". Så jag var på väg hela dagen igår. Kunde nästan sjunga Alltid på väg. Någon vänlig själ skulle kanske kunna förklara för mej hur i hela fridens dar det kommer sig att jag minns den där refrängen...

Igår var jag iväg på pressvisningen av första sommarkonstutställningarna i Bruket. Intressant och givande, omväxlande och mångbottnat.

I Aulagalleriet ställer Peikko Heiskanen ut sina tavlor.

Hon har valt att kalla sin utställning för Otteita puutarhurin päiväkirjasta (Utdrag ur trädgårdsmästarens dagbok).

Jag gillar hennes tavlor och färgspråk. Inspiration har hon hämtat från sin vildvuxna trädgård.

I vindsgalleriet hittasTerhi Hurstis utställning Aina kiire (Alltid bråttom). Den består av abstrakter gjorda med japanskt bläck. Ibland är färg nödvändigt och då har hon använt akrylfärger.

Jag tycker om det här formspråket med lätta drag och linjer.

I Galleriet V2 ställer fyra kvinnor ut: Isabel Pathirane, Sara Pathirane, Sanna Karlsson-Sutisna och Hannele Kylänpää. Här finns skulpturer och tavlor och en installation.

Hannele Kylänpää är äldst i gänget. Hon har jobbat med konst i över 50 år och hör till gruppen 70+, som ju borde vara lite försiktig med att röra sig ute bland kreti och pleti.

Som ni förstår, så bara älskar jag den här skulpturen av henne!

Isabel Pathirane, som faktiskt är ortsbo, sysslar med blandteknik. Här ett av hennes collageverk.

Systern Sara hade havet och dess färgskiftningar som motiv. Hon suppar, alltså står på en SUP-bräda och paddlar, ser därför en hel del hav och vatten.

Det här är min favorit av hennes tavlor. Den här går att tolka på så många olika sätt. Den kan vara skönt avslappnande och havet är lugnt. Eller så är det höga vågor och ett förtvivlat räddningsförsök på gång. Visst är det härligt med sådan konst, som ger upphov till helt olika associationer?

Sanna Karlsson-Sutisna hade många fina verk utställda, både oljemålningar och skulpturer. Hennes träskulpturer är helt fantastiska. Dem ska ni absolut gå och se på.

"Min fotograf" spexade lite till det här: Riitta Leivo, som uppträdde med gitarr och sång på vernissagen tillsammans med Sanna Karlsson-Sutisna, som trakterade en afrikansk ngoni och också sjöng. I mitten undertecknad med skrivblocket i högsta hugg!

Från Bruket susade jag vidare mot norra grannkommunen där jag skötte en personintervju. Det var så skönt att sitta ute där i den förtrollade trädgården.

Sedan fort hem och börja skriva medan äldsta sonen tillredde köttfärsröra och spaghetti. Och på kvällen iväg söderut där vi sammanstrålade med två av mina svägerskor. Blev bjuden på underbar citronkaka och jordgubbar. Inget dåligt kvällsmål.

Idag har det stått skriva med stort S på programmet! Men mitt på dagen smet jag iväg ut till skären och träffade en vän. Vi satt utomhus på behörigt avstånd från varandra. Utevistelsen ledde förstås till att jag nu har en knallröd näsa. Ack, ack, ack. När ska jag lära mej? I min ålder borde jag ju redan fatta att solen bränner.

I morgon iväg igen, så jo jag är alltid på väg. Men det är kul, så länge det inte blir för mycket!

Kloka ord

Snart är det mitt i natten och jag borde ligga i min säng. Dubbelmorfar ligger redan och snarkar. Vi har varit på språng hela dagen, endast hem och äta middag, innan vi körde iväg igen.
Därför blir mitt inlägg synnerligen kort idag!

Jag serverar kloka ord från min favoritnalle! Bilden är lånad från Pinterest.

Och nu måste jag stänga datorn och krypa ner mellan lakanen. Det blir full rulle igen i morgon.

Karlbesök

I fredags när jag precis hade avslutat mitt distansjobb, så knackade det på dörren. Jag trodde att det var dubbelmorfar, som hade låst ut sig. Jag skyndade mej att öppna. Till min stora förvåning stod där en leende 90 plussare.
- Vänta lite. Du ska få en blomma, sa han och spurtade iväg till sin bil.
- Jag ställer den här ute på gräsmattan så att jag inte smittar ner dig!

Tänk, jag borde ju ha varit rädd för att smitta ner honom och inte omvänt. Jag tackade i alla tonarter och vi stod en stund och pratade på behörigt avstånd innan han skyndade sig vidare.

En så vacker ampel i precis de färger jag gillar. Rörd och tacksam över vänligheten och visad omtanke. Ifall ni undrar varför jag fick blomman, så är det en lång historia, som jag får ta någon annan gång.

Igår var jag uppe redan före klockan halvsju. Tänkte njuta av en låååång frukost med många korsord, men dubbelmorfar hade lite annat i tankarna...

Nej, nej, alltså inte att vi skulle ha krupit ner tillbaka i sängen... :)

Nä, vi skulle iväg till västra grannstaden. Bildelen han köpte förra veckan var fel och måste bytas ut. Dessutom skulle han ha lite andra delar också, bland annat till en vattenpump. Han märkte min ovilja att följa med, så han sa att jag skulle få bli hos barnbarnen medan han skötte ärendena. Och då ser ni, då blev det minsann fart på mej och i ett huj var jag klar och så susade vi iväg.

När vi hade 15 minuter kvar så ringde jag dottern och bad att få prata med M.
- Får moffen kaffe om han kommer på besök, frågade jag.
Jag fick en lång förklaring om allt möjligt, som hade hänt och som skulle hända. M blev jätteglad då hon fick tala med mommo i telefon och jodå, mommo och moffen var välkomna om de hade med sig ett paket till M. Lillasyster och mamma behövde liksom inga paket!
Efter ett tag fick jag prata med M:s mamma och då fick dom bråttom i M:s hem, för snart skulle ju moffen och mommo vara där!

Oj, vad härligt det var att få träffa flickorna igen. Det hade hunnit gå nästan två veckor sedan senast. M bjöd på både saft och kex samt kaffe, vispgröt och makaronilåda. Vi hann också leka en hel del innan det var dags att skynda hemåt. Den nästyngsta väntade på sin faders hjälpande hand.

Jag fattar inte att jag har kunnat vara så länge utan att träffa de små. Och jag måste erkänna att jag skulle inte klara mej om jag inte skulle få träffa dem! Mitt medlidande med alla 70+ som måste avstå från att träffa sina barnbarn är stort. Den digitala kontakten räcker inte då man ska leka med dockor, fiskspelet, kolla i böcker och kramas.

Idag när det har varit varmt och skönt utomhus har jag förstås fått för mej att öka på temperaturen här inomhus. Jag bakade helt enkelt en rabarberkaka!

Den går åt som smör på heta stenar! Minstingen var lite lessen över att han inte kunde vara här och njuta av en kakbit med vaniljsås på. Synd. Det skulle ha varit trevligt med ett karlbesök! Men även han är rädd för att vi ska bli smittade. Undrar om det någonsin kommer att bli ofarligt att träffa varandra? Nu just verkar coronan ha slagit ut det mesta. 
Nå, imorgon får restaurangerna äntligen hålla öppet och man kan besöka olika begivenheter om man inte är i riskgruppen och om man håller avstånd...

Önskar er alla en riktigt bra start på den nya veckan.

TYHY

Kära vänner, i dagarna två har ni nu fått vila från mina skriverier. Det beror förstås på att det har varit rätt mycket program de senaste dagarna. Men nu har jag "stulit" lite tid från utevistelse. Kvällarna har ju varit så vackra nu, likaså dagarna. Hoppas att ni har kunnat och hunnit njuta av den vackra försommaren.

I torsdags var jag iväg på TYHY-dag (en direkt översättning från den där finska förkortningen skulle bli någonting i stil med arbetsgemenskapens upprätthållande av välbefinnande) med mina kolleger från stan. Programmet bestod av både kultur och utevistelse och det var omväxlande och givande.

Vi reste österut till grannstaden med en liten buss. Det var första abonnemangskörningen som bussbolaget hade sedan coronarestriktionerna den 15.3. Så den trevliga busschauffören var glad att få jobba igen.
Vårt första stopp var torget i Karhula, där vi plockade upp två kolleger och hämtade vår enskilt förpackade frukost från Kat's cafe. Vi åkte sedan iväg till Jokipuisto (Åparken) för att inta morgonmålet, som bestod av en maffig semla (fralla), en liten munk och ett äpple samt kaffe/te. Lite trångt var det om sittplatserna, för det vimlade av skolelever i den vackra parken. 

Ifall ni aldrig har varit till Kotka, så är det kanske dags att besöka den staden nu i sommar. Parkerna i Kotka är legendariska! Helt fantastiska med blommor, vatten, stenar osv. Vid varje växt finns en infotavla, så man lär sig nya saker då man promenerar där i allsköns ro.

Så var det då dags för kultur. Vi besökte Sunila, som Alvar Aalto har planerat.  Och vi hade lyckan att få besöka två av lägenheterna, den ena i terrasshusen och den andra i ett av höghusen. Helt kanon! Sånt kan man inte göra som vanlig turist, men konstläraren har en deltagare på sin målerikurs här i stan, som bor just i Sunila, så... 
Det är alltid bra med kontakter!

Från bostäder var det dags att höra historiens vingslag och igen vistas utomhus. Den här gången vid den kejserliga fiskestugan i Langinkoski. Museet var förstås inte öppet, men det var skönt att vandra vid ena armen av Kymmene älv och lyssna till forsens brus.

Av så mycket kultur, historia och utomhusvistelse blir man ju hungrig, så vi åkte iväg och hämtade upp våra förhandsbeställda lunchförpackningar från Erkan Bistro. Eftersom restriktioner råder ännu i detta avlånga land, så kördes vi ut till Katarinaparken, där vi satt och åt utomhus. Restaurangerna öppnar ju först i måndag.

Ännu en helt fantastisk och vacker park med både lekplats, motionsredskap, konst, historia osv.

Och nu ber jag ödmjukast om ursäkt för mina usla foton. Det enda jag kan skylla på är att jag inte har vant mig vid min nya arbetstelefons kamera ännu!

Genast när man kommit innanför parkingången hittar man två flodhästar i leran!

Då jag såg den här lekplatsen tänkte jag på M. Skulle hon månne trivas här?

I den där fyrkanten kunde man studsa eller egentligen svikta. I bakgrunden skymtar ni glasskiosken, som var välbesökt.

I parken finns en sorts uteplanetarium. Alla grejer syntes inte längre, men här är i varje fall jorden. Man fick läsa om Merkurius, Venus osv. Solen fanns också utomhus. En rund byggnad som hade olika stjärnbilder i taket kunde man dessutom besöka.

Ankaret är ett minnesmärke.  Här finns möjlighet att nå ner till havet och där kan man strö askan av sina nära och kära. Därför finns här gravljus utplacerade.

Det här är en rysk kanon från ett fartyg. Gustav den III:s flotta krigade här mot ryssarna under åren 1788-90. Två stora sjöslag ägde rum här utanför.

Årets nya konstverk är det här, som består av förlista fartygsdelar, som flutit i land.

Som ni ser av bilderna, så var det molnigt väder. Och det var riktigt skönt att vandra omkring. Om det skulle ha varit gassande sol, så hade det varit en plåga. Vi kurvade ännu på en liten sightseeingtur, men ingen orkade stiga ut och kolla på Sapokka vattenpark eller vandra på Vellamos tak. En annan gång kanske?
Och nu har jag gjort så mycket PR för vår östra grannstad att jag nog borde få en liten dusör, inte sant?

Klockan 16 var vi tillbaka i stan. Och lite vemodigt var det allt, för vår svenska tetillärare slutar och den finska går i pension. I höst har vi alltså en ny medarbetare, som borde vara tvåspråkig...

Jag möttes av dubbelmorfar och äldsta sonen. Paket skulle hämtas ut. Och jag försökte snällt understöda lokalt, men förstås fanns det inte skydd till just min telefon. Håhåjaa...
Dagen avslutades med besök i mataffären och det var nog på tiden, för ingen hade handlat på en och en halv vecka och det började se oroväckande tomt ut i både kylskåp och skafferi!

Nu önskar jag er alla en riktigt skön söndag!

Gravid?

Ute i skog och mark ser man nuförtiden allt möjligt.

Visst ser den här björken lite gravid ut?

Vad ni än gör, så njut av sommarvärmen! Själv ska jag småningom iväg på kurs via Teams. Skönt att få sitta hemma och inte ta sig längre än till arbetsdatorn. Distans är inte så dumt ändå, eller hur?

Vackra vårkvällar

De vackra vårkvällarna avlöser varandra...

Nattens mörker sig sänker, solen sjunker och månskäran tittar fram...

Bakdag

Idag har vi minsann varit aktiva här i vårt hus. 
På förmiddagen jobbade jag och dubbelmorfar försvann till grannbyn som vanligt. Där har han tillbringat de senaste dagarna med undantag för när han gått ute i skog och mark.

Efter jobbet hade jag ett långt telefonsamtal med min kollega och det var så härligt. Längtar efter att kunna träffas på riktigt över en lååååååååång lunch...

Knappt hade jag avslutat det samtalet förrän min telefon ringde på nytt:
- Hej, det är M, sa en liten barnröst i mitt öra. 
Ljuvligheters ljuvligheter, dotterdottern berättade allt som hon hade varit med om på förmiddagen. Och så blev hon mycket betänksam då hon fick höra att moffen inte var hemma utan hade lämnat mormor ensam. Och så ville M komma hit, men mamman sade att det inte var läge just då...

Sent igår kväll då dubbelmorfar kom hem hade han med sig några korta rabarberstjälkar, som han "lånat" från grannbyn. Dem tog jag hand om idag.

Årets andra rabarberpaj tillredde jag den här gången av Start naturell, så det blev lite mera crunch i smulpajstäcket. Lite mera rabarber hade jag nog nu i bottnen, men... mera hade det fått vara... nåja, stjälkarna lär växa så det knakar. Plötsligt brukar det vara så mycket att ingen riktigt vet vad man ska göra av med allt.
En pytteliten pajbit blev kvar efter det sena eftermiddagskaffet. Och nu på kvällen, nu finns inget alls kvar längre!

Äldsta sonen blev inspirerad, så på nolltid svängde han ihop en bröddeg senare på eftermiddagen.

Finns det något godare än ugnsfärskt bröd med smör som smälter på skivan?

Vi har alltså haft en riktig bakdag här hos oss idag. Hoppas att ni också har haft en bra måndag!

I en svettig bil

Igår då äldsta sonen och undertecknad stod i köket och tillredde middagen, stormade dubbelmorfar in och hojtade:
- Nu far vi.
- Öh, men maten, ska vi...
- Nå, vi kan ju nog äta först.
- Men hur länge har de öppet då?
- Till sex.
- Är du säker på det? Många har ju dragit ner på öppethållningstiderna på grund av Coronan.
- Äh, vi äter först.

Och så fick det bli, vi åt mos och baconinlindad knackkorv med god aptit. Sonen stannade hemma och jag följde med dubbelmorfar västerut till en av hans favoritaffär. Vi fick tag på de eftertraktade reservdelarna och kunde pusta ut. Och ifall ni nu undrar: Nej, finns/fanns inte här i stan. Vi understödde alltså ett finskt familjeföretag i stället för lokalt den här gången.

Nästa anhalt var en ur min synpunkt nästan lika tråkig butik. Dubbelmorfar ångade på mellan gångarna och hittade de grejer han skulle ha och så fort ut genom kassan och dörren och...
... vänta nu lite... här utanför stod en bageriförsäljare från Ylöjärvi! Inte precis lokalt, men en småföretagare och... jag fick kanelbullar och smörbullar, alla ostsemlor som var kvar samt sista havrebrödet till specialpris. På köpet fick jag ännu fem kvargbullar. Så självklart slog jag till. Företagarparet var på väg hem tillbaka och ville ogärna ta med sig brödet tillbaka, så...

Dubbelmorfar muttrade och mumlade:
- Du sku int ha köpt bullar. Vi är så tjocka redan.
- Men...
- Det är alldeles onödigt att vi äter sånt där.
- Men...
- Hur många gånger ska jag säga åt dej?
- MEN jag vill ha någonting i frysen, så jag har någonting att bjuda på när någon kommer, sa jag med min bestämdaste röst.
- Och vem tror du kommer till oss nu när det är Corona-tider?
I det här läget tänkte jag att nu är det bäst att vara alldeles tyst och inte säga ett knyst, för annars vet jag inte hur det skulle ha slutat.

Till all tur ringde den nästyngsta och sa att han blivit utan utsädespotatis, så dubbelmorfar fick annat att tänka på än bullar. Men se nej, inte hittade vi någon sättpotatis i den västra grannstaden. Klockan var dessutom redan efter 17, så det var inte många ställen öppna längre. Vi susade iväg österut och smaskade på de stora sega karamellerna vi fått från den affär vi besökte allra först.
Asfalten var 35 grader och luften 15. Ingen luftkonditionering i min gamla Adam-plåtlåda...

Då vi körde upp på avtagsrampen i stan såg jag att det "stora varuhuset" hade öppet ända till klockan 20. Så dit rattade dubbelmorfar. Rätt snabbt fick han reda på att inte heller här fanns sättpotatis kvar. Man måste vara ute i god tid.
- Jag sticker in och tar en säck toapapper.
- Va ska vi med det? Vi har ju redan vessapapper.
- Det har vi int alls! Det är slut.
- Det kan int vara slut redan.
- Jo, det finns bara två rullar kvar nu. Jag hamstrar int och det vet du, sa jag och rusade iväg in till affären innan jag hann få mothugg. Lite skrämt blickade jag bakom mej för att se om dubbelmorfar följde efter, men det gjorde han inte till all tur!

Ändå blev jag smått stressad, för jag hade glömt att varuhuset är ombyggt och nu är det en massa konstiga labyrinter, som är svåra att hitta i och alldeles för trånga i dessa Corona-tider. Eftersom jag sprang med andan i halsen missade jag massor av grejer, som jag tänkt att nästa gång jag besöker affären, så ska jag kolla på det och det och det...
Jag missade också att damkläderna i vissa ställningar var nedsatta med 40%. Ack ja.

Den här lyckades jag dock få syn på. tidningen Kauneimmat Käsityöt 4 2020 (De vackraste handarbeten) fick följa med hem, för stickväninnan V berättade i ett WhatsApp-meddelande att hon hade hittat en så fin modell där.
Tack för tipset!

Själv föll jag pladask för de här sockorna. Nån som vet M:s skostorlek? Kan jag månne sticka dem på växten? För en gångs skull har jag garn eftersom här används 7-bröder från Novita. Det är länge sedan jag har stickat sockor, så kanske det skulle vara dags nu?

I tidningen finns också tips om stick- och virktekniker. Och hur jag nu än försöker fundera vad det här kunde heta på svenska, så kommer jag inte på det. Kanske ni kan hjälpa mej? Bikupenånting?

Och så fanns det tips om vad man kan göra med sina bomullsrestgarner. Vilken borde jag börja med?

När vi kom hem var dubbelmorfar alldeles utpumpad och lade sig ner på soffan för att vila. Enligt honom finns ingen värre tortyr än att vara tvungen att gå i affärer. Med beaktande att han fick stå ute på parkeringen och diskutera bilar då jag fnattade runt i den sist besökta affären, så vet jag nog inte riktigt vad han klagade på. Dessutom besökte vi ju enbart "hans" butiker.

Efter att jag tagit hand om middagsdisken, satte jag mej ner i gungstolen med en bok. Alltså inget stickande alls för mej igår! Dubbelmorfar försvann före skymningen iväg på ugglejakt och återvände strax före klockan 23.

I morse var dubbelmorfar ute medan jag ännu sussade sött. Eller som han uttryckte det:
- Du snarkade så att katterna blev riktigt rädda.
Haaa, jag var uppe redan före klockan fem, men det var på tok för tidigt en söndagsmorgon, så jag kröp ner tillbaka mellan lakanen.

Alldeles ensam satte han potatisarna i morse. Duktigt gjort, inte sant?

Nu ska jag förbereda morgondagens distanskurs, eller nåja förbereda och förbereda, mera nog kolla att allting är som det ska vara.
Önskar er alla en riktigt bra start på den nya veckan!

Hallonröd

I onsdags fick jag den, min nya hallonröda kalender. Tack för den!

Den här följer läsåret. Min förra lilla rosa kalender håller på att ta slut. Finns snart bara juni och juli kvar.

Min nya hallonröda kalender är tillsvidare jungfruligt vit inuti. Men vänta bara, en regnig dag börjar jag fylla i allt det planerade. Men frågan är: Vågar jag? Tänk om... Coronan är inte att lita på. 
Inte vill jag skriva in allting med blyerts heller, för det blir så sottigt. Dessutom vill jag nog färgkoda såsom jag gjort tidigare år, så att jag med en blick på veckouppslaget ser vilka olika kurser jag har.

Och nej, jag kommer inte att enbart använda mej av elektronisk kalender, så datalärare jag är. Jag tycker om att skriva för hand och att kunna skriva in små påminnelser om olika saker åt mej. Så det så!

Igår hann jag sitta ute på balkongen i nästan två timmars tid och sticka. Hoppas jag får tid med det idag också. Men nu först på en tvättmaskin och så lite städning och sen...

Ha en riktigt skön lördag!

Det rosa fluffet

Kära vänner, mitt stickande blir till ingenting. Min inspiration och lust har flugit all världens väg. På Instagram ser jag färdiga alster, det ena finare än det andra och blir smått stressad. Sen försöker jag verkligen sätta mej ner och sticka, men... 
... plöstligt har jag en bok i handen i stället! Inte bra, eller hur? Några tips om hur jag kommer ur den här svackan?

För över två veckor sen försökte jag dock rycka upp mej och lade med stickad uppläggning upp 119 maskor. Det gick nu inte riktigt som på Strömsö. Redan efter första mönstervarvet blev det kaos. Jag hade tappat bort omslag och det rosa fluffet gick förstås inte att sprätta. Jag lade det inte ens i frysen den här gången, jag bara klippte av garnet och sorterade det i "att elda med-kassen".

Första försöket! Borde inte hålla på med sådant där "omöjligt garn"! Men det är så mjukt och fluffigt...

Sen kom jag en liten bit på väg...

... och det såg faktiskt nästan lovande ut. Men vartannat varv skulle man sticka tre räta maskor ihop och det gick inte så bra med de där spetsarna inte. Den där rundstickan köpte jag för snart ett år sedan då vi var ute på äventyr med dubbelmorfar och hans storasyster. Tjockleken var bra 4½, men spetsarna fungerade inte för det här ändamålet. Så ut med stickan och mera rosa fluff att bränna upp.

Den som söker hen finner och jovisst, jag hittade spetsstickor, men de var inte alls lika grova.

Nu är jag dock på gång, kanske. Men inte heller nu gick det riktigt som på Strömsö. Ser ni att jag har stickat fel de första 17 varven? Jag kunde liksom inte läsa mönsterrapporten rätt. Dessvärre har jag inte så mycket garn att jag skulle ha kunnat klippa av igen och bränna upp. Och 17 mönstervarv är ändå 17 varv, så... tja, det får nog vara så där nu. Finns annars risk för att jag tappar sugen helt och hållet! Mönstret hittade jag i Neulotidningen. Få se om detta blir en sjal eller en bred halsduk. Hmmm...

Garnet är Alpaca Super Light från Lang Yarns. Tillverkat i Italien för den schweiziska garnfirman. Garnet har funnits i mitt lager superlänge, för jag har aldrig riktigt kommit på till vad jag skulle använda det till. Nu gjorde jag enligt principen "man tager vad man haver". Som det nu ser ut måste jag skarva i med en annan färg och ett annat garn, för mina två ynka 25 grams nystan kommer inte att räcka till. Fick tipset av H att liksom skarva på mitten. Hon är helt fenomenal på stickning trots att hon försöker övertyga mej om att hon inte kan sticka!

I morse ljusnade morgonen så rosig och fager...

Igår var det för övrigt första gången jag kunde sitta ut på vår balkong och sticka. Skönt! Hoppas att jag hinner med det idag också.

Vackert och varmt väder har utlovats hela veckoslutet, så passa på och njut med stickning eller utan!