Karlbesök

I fredags när jag precis hade avslutat mitt distansjobb, så knackade det på dörren. Jag trodde att det var dubbelmorfar, som hade låst ut sig. Jag skyndade mej att öppna. Till min stora förvåning stod där en leende 90 plussare.
- Vänta lite. Du ska få en blomma, sa han och spurtade iväg till sin bil.
- Jag ställer den här ute på gräsmattan så att jag inte smittar ner dig!

Tänk, jag borde ju ha varit rädd för att smitta ner honom och inte omvänt. Jag tackade i alla tonarter och vi stod en stund och pratade på behörigt avstånd innan han skyndade sig vidare.

En så vacker ampel i precis de färger jag gillar. Rörd och tacksam över vänligheten och visad omtanke. Ifall ni undrar varför jag fick blomman, så är det en lång historia, som jag får ta någon annan gång.

Igår var jag uppe redan före klockan halvsju. Tänkte njuta av en låååång frukost med många korsord, men dubbelmorfar hade lite annat i tankarna...

Nej, nej, alltså inte att vi skulle ha krupit ner tillbaka i sängen... :)

Nä, vi skulle iväg till västra grannstaden. Bildelen han köpte förra veckan var fel och måste bytas ut. Dessutom skulle han ha lite andra delar också, bland annat till en vattenpump. Han märkte min ovilja att följa med, så han sa att jag skulle få bli hos barnbarnen medan han skötte ärendena. Och då ser ni, då blev det minsann fart på mej och i ett huj var jag klar och så susade vi iväg.

När vi hade 15 minuter kvar så ringde jag dottern och bad att få prata med M.
- Får moffen kaffe om han kommer på besök, frågade jag.
Jag fick en lång förklaring om allt möjligt, som hade hänt och som skulle hända. M blev jätteglad då hon fick tala med mommo i telefon och jodå, mommo och moffen var välkomna om de hade med sig ett paket till M. Lillasyster och mamma behövde liksom inga paket!
Efter ett tag fick jag prata med M:s mamma och då fick dom bråttom i M:s hem, för snart skulle ju moffen och mommo vara där!

Oj, vad härligt det var att få träffa flickorna igen. Det hade hunnit gå nästan två veckor sedan senast. M bjöd på både saft och kex samt kaffe, vispgröt och makaronilåda. Vi hann också leka en hel del innan det var dags att skynda hemåt. Den nästyngsta väntade på sin faders hjälpande hand.

Jag fattar inte att jag har kunnat vara så länge utan att träffa de små. Och jag måste erkänna att jag skulle inte klara mej om jag inte skulle få träffa dem! Mitt medlidande med alla 70+ som måste avstå från att träffa sina barnbarn är stort. Den digitala kontakten räcker inte då man ska leka med dockor, fiskspelet, kolla i böcker och kramas.

Idag när det har varit varmt och skönt utomhus har jag förstås fått för mej att öka på temperaturen här inomhus. Jag bakade helt enkelt en rabarberkaka!

Den går åt som smör på heta stenar! Minstingen var lite lessen över att han inte kunde vara här och njuta av en kakbit med vaniljsås på. Synd. Det skulle ha varit trevligt med ett karlbesök! Men även han är rädd för att vi ska bli smittade. Undrar om det någonsin kommer att bli ofarligt att träffa varandra? Nu just verkar coronan ha slagit ut det mesta. 
Nå, imorgon får restaurangerna äntligen hålla öppet och man kan besöka olika begivenheter om man inte är i riskgruppen och om man håller avstånd...

Önskar er alla en riktigt bra start på den nya veckan.