I en svettig bil

Igår då äldsta sonen och undertecknad stod i köket och tillredde middagen, stormade dubbelmorfar in och hojtade:
- Nu far vi.
- Öh, men maten, ska vi...
- Nå, vi kan ju nog äta först.
- Men hur länge har de öppet då?
- Till sex.
- Är du säker på det? Många har ju dragit ner på öppethållningstiderna på grund av Coronan.
- Äh, vi äter först.

Och så fick det bli, vi åt mos och baconinlindad knackkorv med god aptit. Sonen stannade hemma och jag följde med dubbelmorfar västerut till en av hans favoritaffär. Vi fick tag på de eftertraktade reservdelarna och kunde pusta ut. Och ifall ni nu undrar: Nej, finns/fanns inte här i stan. Vi understödde alltså ett finskt familjeföretag i stället för lokalt den här gången.

Nästa anhalt var en ur min synpunkt nästan lika tråkig butik. Dubbelmorfar ångade på mellan gångarna och hittade de grejer han skulle ha och så fort ut genom kassan och dörren och...
... vänta nu lite... här utanför stod en bageriförsäljare från Ylöjärvi! Inte precis lokalt, men en småföretagare och... jag fick kanelbullar och smörbullar, alla ostsemlor som var kvar samt sista havrebrödet till specialpris. På köpet fick jag ännu fem kvargbullar. Så självklart slog jag till. Företagarparet var på väg hem tillbaka och ville ogärna ta med sig brödet tillbaka, så...

Dubbelmorfar muttrade och mumlade:
- Du sku int ha köpt bullar. Vi är så tjocka redan.
- Men...
- Det är alldeles onödigt att vi äter sånt där.
- Men...
- Hur många gånger ska jag säga åt dej?
- MEN jag vill ha någonting i frysen, så jag har någonting att bjuda på när någon kommer, sa jag med min bestämdaste röst.
- Och vem tror du kommer till oss nu när det är Corona-tider?
I det här läget tänkte jag att nu är det bäst att vara alldeles tyst och inte säga ett knyst, för annars vet jag inte hur det skulle ha slutat.

Till all tur ringde den nästyngsta och sa att han blivit utan utsädespotatis, så dubbelmorfar fick annat att tänka på än bullar. Men se nej, inte hittade vi någon sättpotatis i den västra grannstaden. Klockan var dessutom redan efter 17, så det var inte många ställen öppna längre. Vi susade iväg österut och smaskade på de stora sega karamellerna vi fått från den affär vi besökte allra först.
Asfalten var 35 grader och luften 15. Ingen luftkonditionering i min gamla Adam-plåtlåda...

Då vi körde upp på avtagsrampen i stan såg jag att det "stora varuhuset" hade öppet ända till klockan 20. Så dit rattade dubbelmorfar. Rätt snabbt fick han reda på att inte heller här fanns sättpotatis kvar. Man måste vara ute i god tid.
- Jag sticker in och tar en säck toapapper.
- Va ska vi med det? Vi har ju redan vessapapper.
- Det har vi int alls! Det är slut.
- Det kan int vara slut redan.
- Jo, det finns bara två rullar kvar nu. Jag hamstrar int och det vet du, sa jag och rusade iväg in till affären innan jag hann få mothugg. Lite skrämt blickade jag bakom mej för att se om dubbelmorfar följde efter, men det gjorde han inte till all tur!

Ändå blev jag smått stressad, för jag hade glömt att varuhuset är ombyggt och nu är det en massa konstiga labyrinter, som är svåra att hitta i och alldeles för trånga i dessa Corona-tider. Eftersom jag sprang med andan i halsen missade jag massor av grejer, som jag tänkt att nästa gång jag besöker affären, så ska jag kolla på det och det och det...
Jag missade också att damkläderna i vissa ställningar var nedsatta med 40%. Ack ja.

Den här lyckades jag dock få syn på. tidningen Kauneimmat Käsityöt 4 2020 (De vackraste handarbeten) fick följa med hem, för stickväninnan V berättade i ett WhatsApp-meddelande att hon hade hittat en så fin modell där.
Tack för tipset!

Själv föll jag pladask för de här sockorna. Nån som vet M:s skostorlek? Kan jag månne sticka dem på växten? För en gångs skull har jag garn eftersom här används 7-bröder från Novita. Det är länge sedan jag har stickat sockor, så kanske det skulle vara dags nu?

I tidningen finns också tips om stick- och virktekniker. Och hur jag nu än försöker fundera vad det här kunde heta på svenska, så kommer jag inte på det. Kanske ni kan hjälpa mej? Bikupenånting?

Och så fanns det tips om vad man kan göra med sina bomullsrestgarner. Vilken borde jag börja med?

När vi kom hem var dubbelmorfar alldeles utpumpad och lade sig ner på soffan för att vila. Enligt honom finns ingen värre tortyr än att vara tvungen att gå i affärer. Med beaktande att han fick stå ute på parkeringen och diskutera bilar då jag fnattade runt i den sist besökta affären, så vet jag nog inte riktigt vad han klagade på. Dessutom besökte vi ju enbart "hans" butiker.

Efter att jag tagit hand om middagsdisken, satte jag mej ner i gungstolen med en bok. Alltså inget stickande alls för mej igår! Dubbelmorfar försvann före skymningen iväg på ugglejakt och återvände strax före klockan 23.

I morse var dubbelmorfar ute medan jag ännu sussade sött. Eller som han uttryckte det:
- Du snarkade så att katterna blev riktigt rädda.
Haaa, jag var uppe redan före klockan fem, men det var på tok för tidigt en söndagsmorgon, så jag kröp ner tillbaka mellan lakanen.

Alldeles ensam satte han potatisarna i morse. Duktigt gjort, inte sant?

Nu ska jag förbereda morgondagens distanskurs, eller nåja förbereda och förbereda, mera nog kolla att allting är som det ska vara.
Önskar er alla en riktigt bra start på den nya veckan!