Så fin

Se så fin blomma morfar i huset har!

Visst är den fin? Han har fått den av sin lillasyster. Hoppas att han nu sen kan sköta den också!

I väntan på...

... Godot?

Nå, nä, utan i väntan på sommaren...

... ser hamnen ut så här, i väntan på båtarna...

Solnedgångarna målar vackra färger på himlen, allt medan jag nu har jobbat tre kvällar på raken...

En tokig typ

Vill ni se en tokig typ? Då skall ni komma hit omgående och se på mig.

Vet ni vad jag har gjort ikväll? Nåja, kväll och kväll, jag jobbade lång dag och var inte hemma förrän sent.
Men vad gör jag då? Jo, jag ställer mej och bakar! Det är min "kaffetur" på mötet på jobbet i morgon. Och eftersom jag inte orkade handla så sent, så...

... ja, så var det bara att ta fram mjölpåsen och diverse annat för att få till stånd ostmuffins! 
Förstås skulle jag ha kunnat rusa in i mataffären i morgon med håret på ända, men vad gör jag inte för mina kolleger?
Nu får vi då hoppas att muffinsen är ätbara. Om inte så får det bli alternativet rusa in i mataffären. Det betyder förstås att jag måste stiga tidigare upp och då borde jag strängt taget inte sitta här och uggla längre...
Jag måste nog ta en provtugga för att kunna sova lugnt i natt...

Solen lyser obarmhärtigt

För att ni nu inte ska tro att det bara är fest och glansbilder här i bloggen, så låt mej dela med mej av den krassa och oförskönade verkligheten.

Det är ljust ute med en sol som lyser obarmhärtigt och avslöjar diverse skavanker. Så här efter vintermörkret blir man alltid lite tagen på säng. Ser det faktiskt ut så där inne hos oss?

Och jo, tyvärr gör det det. Terrassdörrens fönsterruta borde tvättas. Någon som känner sig extra pigg på ett sådant uppdrag?
Men det är nog för kallt ute ännu att börja med fönsterputsning, inte sant? 
Dessutom, nästa gång Lurving vill in, så kommer hon igen att sätta sina framtassar där nere vid fönsterlisten och titta in. Hon jamar inte utan det är meningen att vi per automatik, ska ha koll på vad hon vill!
Så lösningen att sätta en gardin framför det där fönstret är tyvärr inte optimal. Knappast är det heller optimalt med fönstertvätt, för det tar inte länge innan det ser likadant ut igen!

Nu måste jag förbereda kvällens kurs och morgondagens.
Ha en riktigt bra måndagskväll!

Skrapukalas

Idag har vi haft skrapukalas här hos oss, alltså en dagen-efter-fest. Svägerskan med sambo anlände och våra kakor minskade till all tur. Dock blev det inte direkt något tabberas, för det finns fortfarande kvar kakor. Det var i varje fall trevligt att träffas. Trots att vi inte bor så långt ifrån varandra vill det ändå bli långa mellanrum mellan gångerna vi ses.

Fastän det inte alls var min födelsedag igår, så fick jag ändå fina gåvor, värdinnegåvor:

En bukett tulpaner och en påse hallonbåtar. Precis vad jag behöver! Stort TACK!

Igår då lilla M skulle iväg hemåt, så var hon inte alls pigg på det:
- Nä, sa hon mycket bestämt och det hjälpte inte att föräldrarna stod färdigt påklädda och vinkade hej, hej. Lilla M ville fortsätta att leka med morbror B. Efter lite lock och pock sade hon:
- Nasse me.
Sedan tog hon honom i famnen och protesterade inte då vinterkängor och rock kläddes på. Så dit for Nasse! Han liksom övergav mej, så där bara! Men lilla M har tagit väl hand om honom idag, så det ska nog ordna sig. Jag får krama om morfar i huset istället för Nasse!

Nu önskar jag er alla en riktigt skön söndagskväll och bra start på inkommande vecka.

Kalas, kalas!

Idag har vi haft dubbelkalas här i huset. Trevligt även om saknaden efter de frånvarande var stor.

I väntan på gästerna, dekorerade morfar i huset fint med ballonger. Lilla M lyckades smälla två, till sin mammas stora förskräckelse. Lilla M är inte alls rädd när det säger pang och ballongen spricker, men ni skulle se hennes mamma!

Nästyngsta sonen hade bakat supergott jästbröd och kokat supergod bondost, som tog slut i ett nafs! I bakgrunden ser ni Valma, en inhemsk god brieost. Vi hade alltså ostbricka med diverse läckerheter.

Vaniljrutorna fick sällskap av Jaffakex. Rutorna uppskattades, för både dottern och den nästyngsta sonen tog med sig hem av dem.

Tårtan i förgrunden har den nästyngsta bakat! Man kan ju undra vem han brås på? Den var supergod den med.
I bakgrunden syns gräddtårtan, som undertecknad bakade igår.
Den tog vi med till min hulda moder nu på kvällen och höll en stillsam efterfest där!

Vår lärarinna!

Den här tiden för en vecka sedan satt jag vid ett bord i stan omgiven av glada stickerskor. För en vecka sedan var jag ju på stickläger. Tänk så fort dagarna har försvunnit.

Härom dagen då jag bläddrade bland mina mönstertidningar, så hittade jag den här från september år 2017:

Unelmien käsityöt, fritt översatt Drömmarnas handarbete. Jag bläddrade lite i den för att se om här fanns något projekt, som jag kanske möjligen skulle kunna tänka mig att påbörja någon dag inom en snar framtid. Men först ska jag bara fårfärdigt sjuttioelva andra saker...

Och så mitt i allt, så var hon där, vår lärarinna, Sanne Salminen med hela sin familj! Är inte det konstigt? Vår lärarinna som handledde oss på sticklägret!
Familjen verkar bo i ett riktigt mysigt gammaldags hus i stan.

Det var inte enbart Lurvinge, som var ute på skaren igår. Nej, Nasse passade också på att ta sig en tur i pulkan. Han saknade lilla M, så han kom fort in tillbaka.

På kvällen och ja, faktiskt hela natten följde gubben i månen med vad vi gjorde.

Idag har jag igen lekt sockerbagare! Den här gången har jag bakat en tårtbotten och...

... Ljuvliga vaniljrutor i långpanna. Jag måste ju lite variera och inte enbart baka mockarutor. Visserligen får jag numera med bravur skriva Professionell mockarutsbakare på min CV enligt förra veckans samstämmiga kalasdeltagare. Måste komma ihåg att uppdatera min yrkesprofil i Linkedin!

Morfar i huset är minst sagt orolig:
- Vi vet ju inte vad de där rutorna smakar. Vi borde nog ta en provbit nu.
- Nej, vi ska ha dom till imorgon.
- Men tänk om de inte är goda, då hinner du ännu baka mockarutor.
- Nej, för du lämnade inte kvar något kaffe då du drack på förmiddagen. Dessutom ska jag fylla tårtan ikväll och så vill jag sticka lite innan jag kryper i säng. Jag hinner inte baka mockarutor och därmed basta.
Lång trånande suck från morfar i huset...
Och nu började jag smått fundera, tänk om jag ändå skulle baka lite till, en syrlig citronkladdkaka är väl inte helt fel? Eller kanske en mjuk citronkaka i långpanna skulle vara något att bita i? Men, men där saknar jag nog vit choklad, så...
... tja, kanske bäst att ta fredagskväll nu, eller städa inför morgondagens festivitas, eller sätta sig ner och sticka, eller...

Vems spår?

Idag är det underbart sportlovsväder med sol, lämpligt antal köldgrader och skare! Ljuuvligt!

Idag serverar jag er en gåta:

Vem har gått här? Djuret till vänster eller till höger?

Vilket av djuren har lämnat kvar sina spår i åkern?

En som inte alls lämnade kvar sina spår i snön idag, var Lurvinge. Hon njuter av att kunna gå obehindrat på skaren. Det ger henne bättre jaktmöjligheter.

Ha nu en riktigt bra torsdag, så ska jag försöka samla ihop mej inför eftermiddagens möte. Men först ska jag uppdatera min kalender, så att jag inte missar något viktigt. Det är så lätt att bli bortblandad när tidtabeller ändras.

Blodigt i Lojo

Vad kan man göra då sportlovsveckan fortsätter med regnigt, grått och trist väder?
Jo, man kan sätta sig i bilen och åka västerut!
Så gjorde jag idag med morfar i huset. Han körde iväg till den västra delen av vårt landskap. Där träffade vi för oss viktiga människor.❤️

Och nu, nu ska alla känsliga människor sluta läsa för resten kommer att bli en blodig historia!

På hemvägen handlade vi i S-market i Lojo, eftersom det låg precis invid vägen och var lätt att nå. Morfar i huset var lite tveksam om han alls skulle komma med in. Till all tur följde han med, för jag hade knappt hunnit innanför dörrarna då jag kände att nu börjar det rinna... blod...
Fort fram med näsdukar, gräva i min handväska efter min nödvadd (eller bomull, om ni vill kalla det för just bomull istället för vadd). På påsen står det faktiskt bomullsvadd!
Men alltså jag hade med mej vaddet i en liten plastlåda för säkerhets skull liksom. Och nu behövdes det minsann. Jag kände mej utsatt och olycklig och hade totalt glömt bort allting om tryck mot näsvingarna i 20 minuter. Jag ville ju handla frukt, grönsaker, bröd, ost, mjölk osv.
Och så blev jag rejält rädd, så här kan det ju inte få fortsätta! Det måste bli ett slut på det här blödandet!

- Vi far till Lojo sjukhus, ulkade jag ynkligt fram medan jag böt vadd i näsborrarna för minst sjuttioelfte gången. Morfar i huset stirrade på mej, som om jag blivit helt galen.
- Nå, int kan vi nu fara dit.
- Jooo, det hör ju till HUS.
- Nä, vi måste nog till Hyvinge ska du se.
- Men det är ju långt dit, då kan vi lika gärna åka till Borgå.
- Det slutar nog blöda snart ska du se, försökte morfar i huset uppmuntra och stöda.
- Ja, men så här kan det inte få fortsätta. Jag måste ju få reda på vad det är för fel.
- Men vi kan inte sitta timtalet på en poliklinik och vänta, muttrade morfar i huset.
- Men vad är det för skillnad om vi gör det nu ikväll eller imorgon på dagen, frågade jag uppbragt.
Morfar i huset skruvade besvärat på sig:
- Men katterna kan inte vara ensamma så länge...
- Åh, du milde! Är katterna viktigare än mitt hälsotillstånd?
- Nä, men visst har det slutat blöda nu?
- Nä, det fortsätter.
- Men snart slutar det nog, sade morfar i huset enträget.
- Jo, jo, suckade jag och vandrade vidare med vaddtussar i var sin näsborre och en blodig näsduk i högsta hugg. Människorna stirrade hejvilt på mej och gjorde sedan stora lovar runt mej.

Vi hade tänkt åka in till Lojo och hitta något mysigt ställe att äta på. Men på grund av min blödande näsa fick vi skippa den tanken och åka raka vägen hem istället.

Det går inte så bra att äta med sådana här i näsan!

På hemvägen ringde jag bland annat till vår yngsta son, som konstaterade att jag måste iväg till läkare. Efter att ha funderat lite grann, frågat om jag vilat tillräckligt osv, så kom han på att jag kanske lider av järnbrist.
Nu har jag då googlat orsakerna till näsblod och det ser inte särdeles bra ut:

• för tunna blodkärl
• för torr slemhinna i näsan
• för mycket petande i näsan
• C-vitamin brist
• blodförtunnande mediciner
• för högt blodtryck
• leukemi
• leversjukdom
• osv, osv.

Så ja, inte blev jag precis klokare, snarare räddare. 
I morgon är en ny dag. Hoppas att den är blodfri! Jag ska ta mej till apoteket och köpa järntabletter. Kanske bäst att börja där. Och varför inte blodplättar från mataffären? C-vitamin har jag ju ätit i parti och minut, så knappast lider jag av sådan brist.
 

Fantastiskt stickcafé

Vad kan man göra på sin lediga sportlovsdag, då det regnar ute?
Jo, man kan förstås fastna i arbetet på datorn inomhus. Men det är strängt taget inte att rekommendera, för lov borde ju betyda ledighet inte sant?
Så, på eftermiddagen åkte jag iväg till stan med stickväninnan B till stickcaféet. Vi var endast fyra damer där, så det ser inte riktigt bra ut. Men det är inte kvantiteten utan kvaliteten, som räknas, eller hur?

Kvalitet är det också på det här sockskaftet, som ena deltagaren stickat efter modell från Marthornas 120 års jubileums socka. Hon har dock gjort lite egna ändringar i mönstret. Snyggt, inte sant?

På själva caféet har det hänt saker sedan senast. Till den supergoda citronmarängpajen får man numera vaniljsåsen i en liten kanna, så att man själv kan bestämma hur mycket man vill ösa på sin kak- eller pajbit. Smart, eller hur?

Det som gjorde dagens stickcafé så fantastiskt är förstås deltagarna. Tack för att ni finns! Och ett alldeles särskilt tack till min chaufför och till stickväninnan M, som delade med sig av sin fantastiska livshistoria. Tänk att ha seglat jorden runt hela tre gånger. Det ni!
Hoppas att hon snart ger ut en bok om sina äventyr.

Blodet droppar, blodet droppar

- Va ska jag riktigt göra med dej, frågade morfar i huset i natt då han störtade in i sovrummet med hushållspappersrullen i högsta hugg.
- Urgh blupp blupp, svarade jag och försökte ligga alldeles orörlig i sängen. Vad jag försökte få fram var:
- Jag vet inte.
Där låg jag ynklig och svag och försökte undvika alltför tvära kast från sida till sida.
 
Vi kunde kanske ha gjort något spännande i sovrummet, ni vet sånt som börjar på s och nu talar jag inte om sova!

Men igår gällde det att få stopp på blodflödet, som forsade ur min ena näsborre. Det var nu andra natten i följd som blodet droppade. Eller nåja droppade och droppade, det rann! Och nej, jag åt INTE blodapelsin!

Natten mellan lördag och söndag droppade det blod på golvet då jag inte i tid fattade vad som hände. Jag brukar liksom inte ha näsblod! Och det borde jag ju inte ha fått nu heller, för jag hade ätit ordentligt och druckit likaså, alltså vatten och smoothie, tro nu inget annat. Och så hade jag ju tagit det lugnt. Stickning sänker blodtrycket.
Hoppas nu bara att Gordon Ramsay inte kommer hit med sin lampa och upptäcker blodfläckarna på golvet! Jag torkade ju nog upp dem, men så många deckarserier och några hotellavsnitt har jag sett på TV att jag vet att det ändå blir kvar blodspår. Som sagt, hoppas att ingen kommer hit med en Luminol-lampa!

I något skede lugnade flödet ner sig och jag somnade med en rejäl handduk på dynan för att nu inte bloda ner allting i hela sängen. Morfar i huset höll sig räddhågat på soffan. Han ville inte bli blodig.

Min ursprungsrubrik på det här inlägget var "Det börjar bra", men det kunde jag inte skriva efter att nyss ha fått ännu ett näsblodsanfall! Så nu tänker jag gå omkring med en vaddtuss i näsan för säkerhets skull, så bli inte förskräckta om jag ser lite konstig ut när jag rör mej på stan!
Och så tänker jag också ropa åt morfar i huset att jag ska ha gul jaffa, för min hulda moder sade att man måste dricka mycket då man förlorar blod. Jag antar att jag också måste börja äta järnhaltig mat. Räcker det om jag äter persilja? Eller behöver jag också blodplättar, leverlåda och leverkorv? Eller är det järntabletter från apoteket, som gäller?

På riktigt så tycker jag att början på sportlovet ju har varit riktigt bra. Sticklägret, där jag förutom stickning fick en massa annan matnyttig information, som att det finns en supergod broiler(kyckling)sallad på Olympos pizzeria, var i Kotka man kan hitta förmånliga servetter osv, osv. Viktig information alltså.

Och idag på förmiddagen har vi haft lilla M här på besök tillsammans med sina föräldrar. Så visst börjar sportlovet bra! Bortsett då från den där lilla detaljen med blodet...
Och så det att jag körde fast i min vantstickning igår kväll. I beskrivningen stod att tummen ska stickas tills den är tillräckligt lång. Hmmm, och hur långt är det om jag får fråga?!

Och jag som vill bli färdig med nånting för att jag har så mycket annat som jag skulle vilja börja på.

Häromsistens förivrade jag mej igen och kom hem med den här tidningen.

Men jag måste ju bara ha den, för visst måste lilla M få en så här fin klänning?

Eller ska hon ha en sådan här jumper?

Nu ska jag försöka ta det lite lugnt med en stickning av något slag och det fast jag borde baka istället. Men morfar i huset tycker att jag ska sitta ner och vila och då är det nog bäst att vara lydig, eller hur?

Ett givande veckoslut

Fastän det ännu är flera timmar kvar av veckoslutet, så kan jag redan nu konstatera att det var ett givande veckoslut! Det finns inget härligare än stickläger med ivriga deltagare. Stickerskor, som delar med sig av både livserfarenhet och handarbetstips. Jag har inte skrattat så här hjärtligt sedan det hemska hände, så sticklägret fungerade som terapi för mej. Tack till alla som medverkade. Det här gör vi om, inte sant?

Igår funderade jag ju på att lägga upp en ny magic-loop stickning. Men det blev inte så, för jag hittade inte tillräckligt lång rundsticka i rätt grovlek. Tänk att det alltid fattas verktyg!

Det blev en vante med indisk tumkil istället! Det här tror jag mig kunna från förut, men jag råkade ha rätt verktyg och ett påbörjat nystan, så...

Men nu funderar jag på att fortsätta med någonting helt annat. Tänker ta kål på en UFO från förra året. Förutsatt att jag hittar mönstret, garnet och stickorna!

Önskar er alla en riktigt skön söndagskväll!

Två på en gång

Tjohoo, för en knapp timme sedan kom jag hem från sticklägret, dag två. Det är så härligt att få sitta i trevligt sticksällskap och sticka hela dagen lång. Skratta, prata och bli inspirerad. Och förstås lära sig nytt!

Nu kan jag, tror jag, det här med looping!

Särskilt snabbt kan jag inte påstå att det går. MEN båda sockorna blir färdiga samtidigt! Och det är en lättnad för en som lider av SSS!

Imorgon ska jag lägga upp en ny magic loop-stickning, för säkerhets skull liksom. Måste ju vara säker på att jag behärskar tekniken.

Nyrivet

Nä, nä, nu talar jag inte om den tallrik med nyriven morot, som morfar i huset brukar se till att ha i kylskåpet för mej. Supersnällt av honom, men det skulle nog vara gott med lite sallad emellanåt. Det sistnämnda är förstås inte klimatsmart, så... Men om man köper sin sallad från grannkommunen, då kanske det inte räknas som en så jättestor klimatsynd? I synnerhet, som jag inte flyger.

Hur som helst, om jag ser lite konstig ut, liksom skiftar i gulorange, så har jag förätit mej på rivna morötter och på apelsiner!

Det nyrivna, som jag pratar om handlar förstås om utrivna mönsterblad! Hur nyrivet det nu sen är då jag fick mönstret för en vecka sedan. Och gissa av vem? 
Jo, förstås av min hulda moder, vem annars!

Den här gången kunde morfar i huset inte protestera, för han var helt enkelt inte med!
Fina virkade sommarväskor. Mönstret fanns i Hemmets Veckotidning nr 24 2018. Tack mamma!
Nu gäller det då att ta fram virknål och hitta garn... och tid...

Och garn ska jag faktiskt börja söka nu, för stickkorgen ska packas inför helgens stickläger!

Sticka lugnt och ha det så skönt!

Vändagsstrut

Det var inte endast tulpaner jag fick i vår västra grannstad i tisdags. Nej, jag fick också en vändagsstrut! Och jo, jo, jag vet att det heter Alla Hjärtans dag i Sverige, men jag föredrar finlandismen Vändagen! Då kan man inbegripa alla sina nära och kära den här dagen och behöver inte hålla sig enbart till sin karl!

Först idag packade jag upp den spännande struten!

Inuti fanns hjärtkarameller, som jag delade med morfar i huset. Förstås hann jag få i mej ett och annat hjärta mer, men... ja, tanken var i varje fall god och det är väl den som räknas? 
Tack snälla G för att du kom ihåg mej och gladde mej så här på Vändagen!

Idag på förmiddagen har jag igen agerat sockerbagare.

Det är nu tredje plåten med mockarutor som jag har bakat. Tror ni att det här räcker för 20 personer? Eller ska jag baka en plåt till i morgon?
Visste ni förresten att den också kallas för Kramforskaka? Nä, inte jag heller förrän jag idag råkade få syn på ett kaffekalas i TV där de åt just Kramforskaka! Och tänk, så bakade jag en! Men jag kallar nog mina för mockarutor fortfarande.

Apropå karlar, idag när jag var på jobbet, så klampade det i trapporna och bankade på dörren:
- Vart är Inge, frågade en andfådd karlröst.
- Är hon här? Jag måste få träffa Inge...

Oj, oj, värst vad efterfrågad jag var! Gissa vad vi gjorde med karlen?
Joo, vi laddade ner appen Whatsapp på hans nya telefon. Sedan testade vi den och nu kan han skicka foton på sin fina fiskefångst till sina fiskarvänner. Bra va?

Hoppas att ni alla har haft en riktigt fin Vändag. Varma vändagskramar till er alla!

Tulpaner från...

... Amsterdam? Nä, ingalunda, utan tulpaner från grannstaden i väst fick jag igår då jag avslutade en kurs där.

Se så fina! Tack till mina härliga deltagare. Sex veckor gick alldeles för fort!

Idag har jag igen haft glädjen att träffa härliga kursdeltagare och ni skulle bara veta allt vad vi har lärt oss. Jag säger vi, för som en numera pensionerad kollega en gång sa till mej:
- Man lär så länge man har elever! 
Och det stämmer riktigt bra det. Man lär sig också så länge man lever och det är ju bra, inte sant?

Nyinflyttad

För en vecka sedan, på tisdag, flyttade han in. Inte precis med buller och bång. Nej, han var nog mera försagd och tystlåten och alldeles, alldeles skär!
Och han är så söööööt och så gullig! Härlig att gosa med. Och han är min!

Jag blev glad över att ha fått en så fin kramkompis. Tack, tack för Nasse! En så fin gåva, som passar mej perfekt.

Ni skulle ha sett lilla M i lördags då hon fick syn på Nasse i sin matstol.
- Grisen, ropade hon hellycklig och hade bråttom att få bort ytterkläderna. Sedan sprang hon fort, fort fram till honom och kramade honom hårt, hårt. Världens lyckligaste tös! När vi berättade att grisen heter Nasse, sade hon klart och tydligt:
- Nasse.
Jag var faktiskt lite rädd att lilla M skulle skulle ta med honom hem. Till all tur nöjde hon sig med samma docka hon hade i famnen då hon anlände. Så Nasse och jag kan fortsätta vårt umgänge på daglig basis!

Snart, snart...

... snart, ja fortare än jag tror är det dags att packa stickkorgen. I fredag börjar Sticklägret på Lovisa Mi. Tandborsten lämnar jag hemma för trots att det heter läger kommer jag nog att sova i egen säng!

Du har väl anmält dig redan? Om inte så hinner du nog ännu. Vi ses i fredag!

En sockerbagare här bor i staden...

... hon bakar kakor mest hela dagen. Hon bakar stora, hon bakar små...

Nä, nä, stopp. Jag har inte bakat några små kakor inte. Åh, nej. Jag har endast bakat...

... mockarutor, eller kärleksmums, eller kalla det vad ni vill. Först en plåt...

... och sedan en till. Det är den nästyngsta sonen, som nu tar ut sin julklapp från år 2017! Och visst är det fråga om kärlek då hans mamma satsar sin söndag på att baka åt honom.

Den här ynka lilla biten blev kvar åt mej nu ikväll! Resten av rutorna for iväg till en frys i grannbyn!

Jag fick trösta mej med grönsaken nummer ett här i vårt hus, nämligen...

... lingonsylt! Den här burken fick vi av min hulda moder för en vecka sedan. Och se så oroväckande mycket, som redan har försvunnit från den! Det är morfar i huset som har varit framme!
Ett stort tack till min mamma, som håller oss med sylt när det sinar i vårt eget förråd.

Nu önskar jag er alla en riktigt bra start på inkommande vecka!

Trassligt värre

För länge, länge sedan, då lilla M var riktigt, riktigt liten, så fick hon för sig att hon kunde sticka, så där som mormor gör ibland. När hon fick tag på ett garnnystan blev det minsann fart på henne och resultatet lät inte vänta på sig:

Idag har jag faktiskt tagit mej i kragen och rett upp det här trasslet. Länge funderade jag på att ta med "nystanet" till min hulda moder, för hon är erkänt skicklig på att reda ut trassel. Men sen tänkte jag att nån gång måste jag försöka bli vuxen och reda upp mitt eget trassel.

Idag har vi haft lilla M med familj här. Och då föräldrarna körde in till stan fick mormor den hedervärda uppgiften att natta den lilla, för det var tid för dagsvilan.
- Mera bok, sa lilla M och jag läste fyra böcker på raken. Sedan kom jag på att det är nog bäst att vara riktigt tyst och andas lugnt och ljudligt, så hon tror att mormor har somnat. Och se, det tog inte många minuter innan den lilla hade somnat. Och tur var det, för tänk om mormor också hade somnat mitt på blanka dan! Det skulle just ha sett ut det.
Stort tack till lilla M:s föräldrar för de goda nygräddade fastlagsbullarna (semlor i Sverige)!

Inspirerad av tyskan

Fredag kväll och jag är trött. Kan jag gå och lägga mej före klockan 21?
Har haft en ovanligt lång dag på jobbet, då ett diskussionsmöte drog ut på tiden. Vad vi kom fram till? Lite oklart, men strunt nu i det.

De två yngsta sönerna gav en fin start på veckoslutet, då de tog mej med till grannkommunen på pizza. Det är ju som sagt fredag idag och då ska man äta pizza, eller hur? Det är länge sedan jag har ätit pizza senast, så det var ju på tiden.
Det var riktigt gott och sällskapet var det bästa. Sedan var vi ännu iväg till min hulda moder, som bjöd på farliga burkar! Tack för det!

I fredags för en vecka sedan då jag veckohandlade hoppade två tidningar i min kundvagn.

Inte illa med favoritsockor och diverse accessoarer. De här är översatta från tyska till finska. Nu gäller det då det där klassiska, hitta garn! Men schhh... säg inget åt morfar i huset, för då blir han galen. Och det vill vi ju inte, eller hur?

Silverglänsande och ny

Förra veckans onsdag kom jag hem med den. Silverglänsande och ny väntade den i paketet. Ivrig som en fyraåring på julafton packade jag upp den. Jag startade och skulle logga in. Jag var nyfiken på innehållet och systemet. Men... det gick inte! Hur jag än försökte så sa den att jag inte hade rätt...

... till min egen arbetsdator! Det var det värsta! Måste den nu vara så petig?
Igår hade jag med den till jobbet och kunde logga in på administrationsnätverket. Nu borde jag kunna logga in här hemma också, men jag har inte hunnit testa det ännu. Håll tummarna att det går!

Riklig förplägnad

I morse var det riklig förplägnad, som gällde på jobbet.

Så här fint var det dukat till personalmötet. Gott och nyttigt. Tack till kollegan.

Goda smörgåsar fick igen ikväll i datakursen. Tack för dem!

Igår fick vi dessutom så här fina och goda muffins av dottern. Mums! Tack!
Så förplägnaden har minsann varit riklig!

Svenska båtar

Hur skulle jag klara mej utan min omtänksamma väninna? Svar: Inte alls!
Igår fick jag en påse med båtar från Sverige, båtar som jag själv totalt missade att införskaffa då jag var ute och kryssade. 

Min snälla väninna vet precis vad jag behöver. Så när hon var ute på böljan den blå passade hon på och igår fick jag den här påsen med hallonbåtar. Precis såna båtar, som jag är så barnsligt förtjust i! Mums! Ett stort TACK för den fina gåvan!

Att befinna sig på båtar är för övrigt farligt, så det är nog bäst att snällt stanna i land.

Nu får ni ha det så bra. Själv ska jag jobba lite ännu innan det är dags för mitt dagliga stickvarv och sängen.

Skuggteater

Igår kväll var jag iväg till grannkommunen i norr. Det var halt och farligt, men morfar i huset skjutsade snällt på mej. Jag var iväg på skuggteater och konsert.

Det var Runeberg och Fänrik Ståls sägner, som var temat för söndagskvällens intressanta evenemang. Här är det Sandels som lugnt sitter och frukosterar medan ryssen anfaller. Fänrik Ståls sägner handlar ju om finska kriget år 1808 - 09, då Sverige förlorade Finland till Ryssland.

I morgon firas Runebergsdagen och då kan man ombord på m/s J.L. Runeberg dricka kaffe och äta Runebergstårta. Själv åt jag Runebergstårtor redan förra veckan.

Hoppas att ni alla får en fin Runebergsdag och goda tårtor. Tänk om Sverige inte hade förlorat Finland, hur hade vårt land sett ut då?

Världens snällaste mamma

Visst har jag väl sagt det förut? Det att jag har världens snällaste mamma? Ett faktum, som inte kan sägas tillräckligt ofta, så här kommer ytterligare ett bevis på hennes värme, hjärtlighet och omtanke.

Igår medan lilla M sov middag, hördes ett konstigt ljud utomhus. Jag blev riktigt nervös att snön skulle glida ner från taket och rakt på min Adam plåtlådas motorhuv, för morfar i huset envisas att parkera bilen precis under taket. Jag gav stränga order åt honom att genast gå ut och se vad det var. Innan han hann utanför dörren, så knackade det och där stod min lillebror med marknadskringlor.
- Hälsningar från mamma, sa han och försvann i ett huj.
Vi blev glatt förvånade och jättetacksamma!

Min hulda mor förstod att vi inte skulle hinna till stan till vintermarknaden, så hon ordnade hemtransport. Så snällt av henne, tack! 
Som sagt, jag skulle inte klara mej utan min mamma!

Och det konstiga ljudet då? Jo, lillbrorsan hade knackat på dörren vid garageingången, därav det konstiga ljudet.

Önskar er alla en bra start på inkommande vecka! 
Själv kommer jag att ha ett späckat program. Någon som vill byta?