Blodet droppar, blodet droppar

- Va ska jag riktigt göra med dej, frågade morfar i huset i natt då han störtade in i sovrummet med hushållspappersrullen i högsta hugg.
- Urgh blupp blupp, svarade jag och försökte ligga alldeles orörlig i sängen. Vad jag försökte få fram var:
- Jag vet inte.
Där låg jag ynklig och svag och försökte undvika alltför tvära kast från sida till sida.
 
Vi kunde kanske ha gjort något spännande i sovrummet, ni vet sånt som börjar på s och nu talar jag inte om sova!

Men igår gällde det att få stopp på blodflödet, som forsade ur min ena näsborre. Det var nu andra natten i följd som blodet droppade. Eller nåja droppade och droppade, det rann! Och nej, jag åt INTE blodapelsin!

Natten mellan lördag och söndag droppade det blod på golvet då jag inte i tid fattade vad som hände. Jag brukar liksom inte ha näsblod! Och det borde jag ju inte ha fått nu heller, för jag hade ätit ordentligt och druckit likaså, alltså vatten och smoothie, tro nu inget annat. Och så hade jag ju tagit det lugnt. Stickning sänker blodtrycket.
Hoppas nu bara att Gordon Ramsay inte kommer hit med sin lampa och upptäcker blodfläckarna på golvet! Jag torkade ju nog upp dem, men så många deckarserier och några hotellavsnitt har jag sett på TV att jag vet att det ändå blir kvar blodspår. Som sagt, hoppas att ingen kommer hit med en Luminol-lampa!

I något skede lugnade flödet ner sig och jag somnade med en rejäl handduk på dynan för att nu inte bloda ner allting i hela sängen. Morfar i huset höll sig räddhågat på soffan. Han ville inte bli blodig.

Min ursprungsrubrik på det här inlägget var "Det börjar bra", men det kunde jag inte skriva efter att nyss ha fått ännu ett näsblodsanfall! Så nu tänker jag gå omkring med en vaddtuss i näsan för säkerhets skull, så bli inte förskräckta om jag ser lite konstig ut när jag rör mej på stan!
Och så tänker jag också ropa åt morfar i huset att jag ska ha gul jaffa, för min hulda moder sade att man måste dricka mycket då man förlorar blod. Jag antar att jag också måste börja äta järnhaltig mat. Räcker det om jag äter persilja? Eller behöver jag också blodplättar, leverlåda och leverkorv? Eller är det järntabletter från apoteket, som gäller?

På riktigt så tycker jag att början på sportlovet ju har varit riktigt bra. Sticklägret, där jag förutom stickning fick en massa annan matnyttig information, som att det finns en supergod broiler(kyckling)sallad på Olympos pizzeria, var i Kotka man kan hitta förmånliga servetter osv, osv. Viktig information alltså.

Och idag på förmiddagen har vi haft lilla M här på besök tillsammans med sina föräldrar. Så visst börjar sportlovet bra! Bortsett då från den där lilla detaljen med blodet...
Och så det att jag körde fast i min vantstickning igår kväll. I beskrivningen stod att tummen ska stickas tills den är tillräckligt lång. Hmmm, och hur långt är det om jag får fråga?!

Och jag som vill bli färdig med nånting för att jag har så mycket annat som jag skulle vilja börja på.

Häromsistens förivrade jag mej igen och kom hem med den här tidningen.

Men jag måste ju bara ha den, för visst måste lilla M få en så här fin klänning?

Eller ska hon ha en sådan här jumper?

Nu ska jag försöka ta det lite lugnt med en stickning av något slag och det fast jag borde baka istället. Men morfar i huset tycker att jag ska sitta ner och vila och då är det nog bäst att vara lydig, eller hur?