Igår var jag iväg med mina arbetskolleger på ett härligt äventyr. Vi hade TYHY-dag, alltså en rekreationsdag. Det handlar om att få vara och göra något tillsammans i arbetsgemenskapen utanför arbetsplatsen. Lära känna varandra lite mera och inspireras. Förstås talade vi jobb också. Det går inte att undvika i dessa ombrytningstider. Alltså nej, nej, vi ska inte brytas, men kursbroschyren skall ombrytas och sedan korrekturläsas och så iväg igen till ombrytning och ny läsning och... Hur noggrann man än är, så smyger det sig tyvärr in tyrckfel. Oftast upptäcks de först på hösten när vi läser broschyren. Men då är det så dags!
Det var lyxigt värre igår då jag kunde stiga på lilla bussen ett stenkast hemifrån, det vill säga busshållplatsen vid grannarna här snett mittemot. Sedan bar det av via Liljendal och grannstaden ända bort till huvudstan. När vår rektor hade stigit på bussen så satte vi oss alla längst bak, för där fanns bord med hål för våra champagneglas. Vi skålade både i Pink och i alkoholfritt för att fira läsåret som gått, att kursplaneringen gått bra, att vårterminen börjar lida mot sitt slut för de flesta av oss (själv ska jag ju ännu ut på sommartorg, så...) och för den stundande sammanslagningen.
Stundtals var det svårt att dricka utan att spilla för vi åkte på kullerstensbeklädda gator till...
Café Carusel. Där satt vi ute och njöt av havsluft, solsken, varandras sällskap och...
...en härlig frukost. Jag valde te på kinaros och en supergod smörgås med skagenröra!
Stärkta åkte vi vidare och kom till dagens utflyktsmål...
Ode, det nya centrumbiblioteket i Helsingfors! Utanför är det en enda stor byggplats och tidvis stort oljud.
Men inne är det helt fantastiskt! Här på tredje våningen finns alla böcker. Här finns också en balkong, men den fick man inte gå ut på ännu, för räcket måste åtgärdas.
Vi tog oss längst upp mot bågens spets på det lutande trägolvet.
Och så här såg det ut då vi blickade neråt.
Jag hade förståndigt nog tagit med mej passet. Det och tandborsten skall man ju alltid ha med sig ifall att man vill ge sig ut på ett lite längre äventyr så där hux flux. Nå, igår var jag inte så äventyrlig, utan jag passade istället på att förhandsrösta och då var det bra att ha passet till hands. Det gjorde även rektorn, som också hade sitt pass med sig. Eftersom man också får använda sitt körkort som identitetsbevis när man röstar, så uppmanade vi våra kolleger att ta sig till båset och lägga ner sin förhandsröst i EU-valet i kuvertet. Rösterna skickas sedan hit till hemorten för att räknas. Nu gjorde vi alltså vår medborgerliga plikt och hoppas på det bästa.
Vi använde oss av rulltrappan i stället för den här, som hade en hel drös med ord att begrunda. När vi blickade neråt från tredje våningen fanns där ord endast på finska, men hoppeligen fanns det andra språk längre ner.
På andra våningen finns det massor av spännande utrymmen, arbetspunkter och apparater. En av arbetspunkterna där ser ut så här:
Hur bekvämt det sedan är där vet jag inte. Men apparaterna får man i varje fall laddade tack vare de många uttagen.
Makers space ser däremot bekvämt ut.
Där finns symaskiner, som du får använda. Och förstås strykbräda och en spegel så du kan kolla om den nya sommarklänningen sitter som den ska när du har tråcklat. Åååh, vad jag ibland önskar att jag kunde sy. Att jag skulle fatta det där med trådriktning, att jag skulle orka rita mönster, att jag fortfarande skulle ha min kära gamla Husqvarna införskaffad på 1980-talet i skick, att jag skulle få snygga och jämna sömmar med rätt sömnsmån och att jag skulle förstå hur de olika delarna SKALL SYS ihop så att jag inte kombinerar två framben med varandra i byxorna! Gå på kurs, säger ni kanske nu? Men hur skulle jag som nästan har tummen mitt i handen våga mej på en sykurs? Tröskeln är alldeles för hög, vet ni. För inte kan jag ju fumla omkring där tillsammans med de där skickliga deltagarna, som syr vad som helst. Hjäälp! Och inte kan jag få hjälp av vare sig min mormor eller lillasyster längre...
Kanske jag ska börja träna med att sy dockkläder? Fast det är besvärligt när man ska svänga i ett eftersom sömmarna är så korta...
Det finns annat än symaskiner här på Makers space.
Och så kommer vi då mer eller mindre till min avdelning...
... robotar...
... 3D-skrivare...
... stora färgskrivare... WOW! Vill ha!
... förstås en massa datorer i en lång rad, men det gick inte att fota alla eftersom där satt människor och jobbade 8eller kanske de roade sig i största allmänhet?)...
... digihandledning med Enter varje tisdag och torsdag, avgiftsfritt...
Kanske jag borde skapa en svensk sektion till Enter sedan när jag blir pensionär eller arbetslös? Lite osäkert är det ju allt om jag kommer att få nån pension och framförallt när det skulle ske i sådana fall...
Men kanske man kunde idka byteshandel? Typ så här: Om du bakar ett bröd åt mej (eller kokar lingonsylt eller steker köttbullar eller klipper mitt hår ...), så får du digihandledning av mej! Schhh, men säg inget, det där såg inte skattebjörnen! :-) Han gillar inte alls bytesekonomi, han inte. Han vill ju ha pengar, pengar och mera pengar. Det behöver jag förstås också, för det går inte att fara omkring som ett jehu i östnyland utan något i Adam plåtlådans tank! Det räcker nämligen inte med att jag nyser i den!
Fast nej, när jag blir pensionär, om jag alltså blir det, så ska jag nog lugnt sitta i lånegungstolen och sticka sockor i parti och minut. Det låter väl som en vettig plan?
Tur att jag fortfarande har världens bästa jobb! Tack för det!
På andra våningen i Ode, ja vet ni förresten vad det ordet betyder? Jo, en hyllningsdikt!
Men alltså, på andra våningen finns också flera olika utrymmen, som kan bokas för möten, kurser osv. Där finns vidare olika studiorum, så du kan bl.a. spela in din musik eller i ett annat rum förvandla dina gamla VHS-band till digitalt material.
Så finns där också spelrum och...
... om ni frågar mej, en riktig spelhåla! Huruvida de här människorna spelade CS eller inte har jag ingen aning om. Och jag tror inte heller att det var det finländska e-sportlaget ENCE som övade här. Och som dubbelmorfar konstaterade i morse:
- Va, spelar du inte CS? Ja, då är du nog efter i utvecklingen.
I Odes första våning, finns det ett café...
... med sittplatser utomhus. Råd hur man skall göra finns där i tre steg på engelska (här fritt översatt av undertecknad):
1) Ta en meny
2) Gör din beställning här
3) Njut av solen och drycker medan vår kock jobbar för dig
Ode är en så vacker träbyggnad. Helt fantastiskt att något sådant här byggts i Finland. Låt oss hoppas att inga fuktskador uppstår här.
Jag är smått avundsjuk på huvudstadsborna, som har ett så här fint vardagsrum mitt i stan! Ett bibliotek, som är öppet på vardagarna till kl 22 och på veckosluten till kl. 20. Visst är det helt fantastiskt, i synnerhet med tanke på att här i våra trakter krymper alltid öppethållningstiden och när biblioteken stängs och man själv ska koda in sig och ut samt sköta låneruljangsen, så heter det meröppetbibliotek! Men vem ska man fråga om tips på böcker, som kanske ligger utanför ens bekvämlighetszon, då inte bibliotekarien finns på plats? Jag bara undrar...
Sedan när bygg-gubbarna får Medborgarplatsen färdig kommer här att bli hur fint som helst. Igår när vi besökte Ode var där massor med turister och skolklasser.
Efter avlagt bibbabesök körde bussen oss till Norra Magasinsgatan vid Kaserntorget, där restaurangen Latva finns.
Här åt vi en supergod tre rätters lunch.
Som förrätt valde jag sparrissallad med jordgubbar och parmesansås. Så fräscht och somrigt gott och precis lagom lätt.
Min huvudrätt bestod av vildsik, någonting med purjo- och vårlök till samt en gudomlig sås med ett franskt namn. Så supergott!
I början läste vi fel på den finska lunchmenyn. Vi läste viliisiika (alltså vild sik) till villisika (vildsvin)! Det är ju lite skillnad, eller hur?
Och förstås måste man ju avrunda med en efterrätt. Här en kopp grönt te och persikopaj med vaniljsås! Lägg märke till de vilda blommorna som också prydde förrättssalladen. Superduper gott! Om ni vill äta gott, så kan stället varmt rekommenderas. Miljön var mysig och betjäningen absolut förstklassig.
Mätta och belåtna åkte vi hemåt och lyxigt nog fick jag stiga av vid vår portingång. Supersnäll busschaufför och superbekvämt att inte behöva kryssa omkring i huvudstan och febrilt söka parkeringsplatser för privat bil.
Ett stort tack till rektorn, som orkat och hunnit arrangera en så fin rekreations- och inspirationsdag för oss. Tack också till alla mina kolleger, som var med och förhöjde dagen!
För övrigt, så beklagar jag om mina mobilfoton är dåliga och suddiga, men jag har liksom ärvt min nuvarande smarttelefon och den borde nog uppgraderas till en med 12 megapixels kamera, inte sant? Jag skulle ju absolut behöva en Samsung Galaxy S10 Plus, inte sant? Men vem skulle ha råd med den? Kanske bäst att i fortsättningen "släpa på" sin digitala kamera och låta telefonen vara just telefon att ringa, smsa och whatsappa med!
