Flickbesök

I morse vaknade jag smått förvirrad. Vad är det för dag? Är det tisdag? Har jag glömt att göra nånting jag har lovat? Småningom vaknade jag till mej, insåg att det var söndag och ledig dag. Tänk om jag skulle hinna sticka lite idag?

När jag vaknat till mej ordentligt insåg jag att det var den blåa blinkningen på min telefon, som trängt in i mina drömdimmor. Dottern hade ringt.
När jag ringde upp henne frågade hon:
- Är ni hemma idag?
- Jo.
- Vill ni ha flickbesök?
- Jo, förstås. Välkomna!

En knapp halvtimme senare var raringarna här. M väntade sig ballonger och kalas, trots att sådant inte finns i sikte. Dubbelmorfar grävde fram våra sista två ballonger, blåste upp dem och gav en åt M och hängde den andra i lampan så lilla A också fick njuta av en ballong. Det tyckte nog M att var minst sagt onödigt, för lilla A lekte ju inte sådär som storasyster skulle ha gjort med bägge ballongerna.

Jag fick bli barnvakt åt lilla A medan M och modern åkte iväg till grannbyn och rutschkanan på skolgården.

Och ni vet inte vilken tur jag hade, lilla A sov hela tiden! Kan det bli bättre? Nå, jo förstås då man får umgås och "prata" lite med henne. Hon skrattar, räcker ut tungan och gör så roliga miner. När hon själv försöker säga någonting går hela kroppen och spottet yr!

Vilken fest det var igår! Riktigt, riktigt roligt. Bra musikunderhållning och en massa fina, glada människor. Jag fick så många härliga kramar att jag kommer nog att leva riktigt länge på den oxytocinhalt jag fick igår. Tack till er alla för det. Och förlåt alla som jag missade igår och inte hann tala med.

Och kära vänner, i morgon blir ni utan mitt dagliga blogginlägg, för då är jag mycket bortrest!
Önskar er alla en skön start på inkommande vecka!

Välkommen på fest!

Hoppas vi ses på läsarfesten på Skeppsbron ikväll! Jag kommer visserligen att jobba lite grann, men vi hinner nog träffas i vimlet. Ryck mej gärna i ärmen och säg: Hej!

HJÄRTLIGT VÄLKOMNA!

Inte i källaren!

I morse vaknade jag till en ledig dag. Sådant är skönt. Inget inbokat förrän till kvällen. Sådana dagar ska man inte avslöja att finns för dubbelmorfar. Han hittar på en en massa saker som borde göras allt medan jag själv funderar om jag kanske skulle hinna ens halvvägs på framstycket på min nuvarande stickning.

- Du sku ju städa källaren, sa dubbelmorfar i morse.
- Va, nä, svarade jag medan jag koncentrerade mej på att besvara e-post.
- Jo, du talar ju alltid om det.
- Men hur då städa? Det är ju allt färdigt redan.
- Men du sa ju att när ingen är hemma...
- Men int kan jag nu mitt i allt och jag har int tid. Jag ska....
- Men du sa ju att det är ledigt idag.
- Jo just det! LEDIGT!

Håhåjaa, jag har inte befunnit mej i källaren idag. Det är liksom inte tillräckligt varmt för sådant ännu. Jag har försökt ta det lite lugnt istället. Det är som sagt härligt att få ha dagen helt för sig själv ibland!

Och nu önskar jag er alla en god natt! I morgon är det nya tag, som gäller!

Den långa stången

Igår på eftermiddagen var vi igen iväg på en liten tripp också denna gång i österled och samma sällskap som i måndags. Den här gången åkte vi dock längre österut, ända till Fredrikshamn. I den staden kan man verkligen höra och uppleva historiens vingslag. Och det är en trevlig liten stad att strosa runt i. Den ligger dessutom på lagom långt avstånd för en liten eftermiddagstripp. Den nya motorvägen gör dessutom att det går snabbt om man nu vill köra 120 km/h. Dubbelmorfar är dock försiktig av sig och tänker på miljön, så han kör saktare och vi blev omkörda hela tiden. Men det gör inget när man är ute på en liten semesterresa i närmiljön och inte behöver passa tider.

Vi började med att avklara vårt ärende först och det var nu lite si och så med den saken. Teknik är underbar då den fungerar, men ack och ve när saker försvinner ut i cyberrymden och det inte är nåns fel alls. Det är då jag saknar riktiga kontor och människor att tala med bakom disken. Människor som kan förklara och som kan stämpla intyg och... Nå, till all tur fick jag i morse telefonsamtal om att allt är i sin ordning och pappren postas idag. Skönt!

Ett absolut måste i Fredrikshamn är ju den världsberömda långa flaggstången. Den som har dragits med problem ända från starten. Antagligen ska man inte anlita firmor från östra grannlandet om man vill uppfylla de finländska byggnadstekniska kraven.

Flaggstånen är över 100 meter lång. Länge hann den superstora flaggan inte vaja efter att ha dragits upp i stången i våras. Nåja, dra och dra, man trycker på en knapp så åker flaggan upp i höjden. På grund av den hårda vinden trasades flaggan sönder och man blev tvungen att ta ner den igen. I Anktidningen, som delas ut gratis här varje onsdag, har det varit mycket skriverier kring den här långa stången.

Att flaggan trasades sönder förstår man bra då man besöker platsen. Här blåser nämligen rejält. Och här finns också vindmöllor utplacerade. Få se hur det går för våra planerade lokala vindmöllor. I Sundom i Österbotten är man trött på oljudet. Om Hangös vindmöllor också stör vet jag inte. Här i Fredrikshamn hördes åtminstone inte möllorna på detta avstånd. Det enda som hördes var hårda snärtar mot flaggstången.

Man blir ju både törstig och hungrig av att böja nacken så långt bakåt att man ser toppen av den långa stången, så vi begav oss längre in i stan. I Fredrikshamn finns det en massa rondeller. Ibland är det skriverier i ovannämnda gratistidning om just dessa trafiklösningar. En del invånare efterlyser trafikljus. Det där kan jag inte som besökare ta ställning till. I vårt fall fungerade det hur smidigt som helst i rondellerna. Å andra sidan var vi ju nu inte på väg nånstans där vi skulle ha behövt passa några tider.

Efter lite snurrande hittade vi det blå huset i vars ände Konditoriet Huovila ligger.

Där tog vi oss ett litet eftermiddagsmål av varierande slag: Köttpirog med skinka, munkring och köttfärspastej med ris och ägg. Gott och delikat. Det gula i glaset är konditoriets eget citroniste. Uppfriskande och gott. Jag borde nog ha frågat om jag kunde ha fått köpa med mej hem.

Det är mysigt där i caféet även om nu dubbelmorfar tyckte att det var både för trångt och för varmt. Svägerskan och jag beundrade det här vackra skåpet. Tyvärr har ingen av oss ens rum för ett sådant här. Dessutom bor jag i ett hus från 1970-talet, så stilen kanske nu inte riktigt passar in. Då borde man nog ha ett gammalt dragit hus med knarrande golvplankor och vedeldning i stället. Mysigt jo, men med ålderns rätt har jag blivit alldeles för lat för sådant.

Jag gillar när man i inredningen lägger vikt vid detaljerna.

Här hade svägerskan gärna velat sitta, men det fanns gränser för vad hennes bror gick med på! Hon berättade för övrigt åt sin granne där hemmavid att hon skulle iväg ut på en liten tripp med sin syster och hennes fru. Jösses vad dom skrattade då svägerskan insåg sin felsägning!

Innan vi lämnade det härliga caféet handlade vi ännu i deras butik. Jag köpte med hem tre tjinuskibebéer (tjinuski = kola). 
- Vi ska int ha sånt där sött, smågnällde dubbelmorfar. 
- Vi är redan så tjocka, fortsatte han.
Självklart är det så att vi borde undvika allting i bakelseväg och helst också en massa maträtter. Men vår distansarbetande son, som legerar i gästrummet, var riktigt glad över efterrätten.

Svägerskan var övertygad om att det inte fanns en enda klädaffär värt namnet i Fredrikshamn endast en tygaffär. Men hej, vad hon bedrog sig.

Plötsligt stod vi i Nansos outletaffär och kände och klämde och funderade. Här var det rea med upp till 50%. Men jag köpte inget ändå, för tyvärr är jag inte så intresserad av kläder. Dessvärre håller min favorit t-shirt nu på att rämna i linningarna, så jag borde nog hitta en ny med det snaraste. Svägerskan fyndade några plagg och var jättenöjd fastän hon nog muttrade att hon inget behöver nu då hon snart ska bli pensionär. Kvalitén på de här kläderna är riktigt bra.
Affären är ljus, stor och luftig. Riktigt skön att gå i.

På hemvägen stannade vi först i grannkommunens ABC. Svägerskan skulle ha behövt lite grejer, som förstås inte fanns där, så hon bjöd oss på glass istället. Tack för det.

Dubbelmorfar har äntligen lärt sig att man ska stanna ofta då man är på utfärd. Så han tog oss raka vägen från "den gula minareten" ner till slussen i Struka. Svägerskan hade aldrig varit där, så det var en ny upplevelse för henne. Själv har jag varit där på besök några somrar, ända sen vi fann den här platsen.

Förra året var den handdrivna slussen sönder, men nu är den reparerad och igång igen. 

Här läcker det lite genom luckorna.

Varje gång vi besöker slussen väntar vi ivrigt på att det skulle komma en båt. Då skulle vi få se hur det hela går till på riktigt. Men se nej, inte en endaste liten båt i sikte här inte. Snart ska jag nog komma överens med en skeppare om vilken tid hens båt kommer till slussen och så sammanstrålar vi där. Bra plan, inte sant?

Det enda vi såg igår var vattenloppor. Och dom simmade, simmade och simmade runt. 
Där var nog också tre killar. Två fiskade och en låg och solade. Men jag vågade inte vare sig titta så noga på dem eller fota dem!

Innan vi slutligen kom hem hann vi ännu med ett stopp. Den här gången besökte vi Rökhusforsens bro. Vi har talat om den många, många gånger då vi kört förbi, men det har aldrig blivit av att kurva inom där förrän nu.

Även här kan man tydligt höra historiens vingslag! Ni känner förstås till Åbofreden från år 1743? Efter hårda förhandlingar så bestämdes att gränsen mellan Ryssland och Sverige skulle gå vid denna arm av Kymmene älv.

Det här gedigna brobygget är från år 1928.

Bron blev museal år 1984 och här är det förbjudet att köra.

Här gick alltså gränsen mellan öst och väst förr i världen. Numera ingår Strömfors som en stadsdel i Lovisa, men Pyttis är fortfarande en självständig kommun.

Det är vackert här vid bron och hit kan man lugnt komma med sin picknickkorg.

Sådärja, nu är det slut på dagens historielektion, för nu ska jag iväg till stan på möte.
Ha det bra!

En bedrift

Någon gång under midsommarhelgen hann jag faktiskt lösa Allers A-korsord! Det har hela fem ugglor, så det är minsann en bedrift, ska jag säga. Det här nya A-korsordet har jag aldrig tidigare lyckats lösa. De med den gamla korsordskonstruktören Georg Skogberg förstod jag mej på något sätt på. Han var ju konstruktör redan då min morfar löste A-korsorden. Och ni skulle ha sett, han satt alldeles stilla i fåtöljen och tittade på de tomma rutorna. Som liten tyckte jag alltid att det var konstigt med den där totala koncentrationen. Plötsligt tog han tag i blyertspennan och så fyllde han i en massa rutor på en gång. Jag var alltid överraskad och förvånad. Hur kunde han ha allt det där i huvudet? Han ville liksom ha alla korsande ord färdiga så att allting skulle passa in. Han skrev alltid med blyertspenna och sade att kulspetspenna är för optimister.
Själv använder jag korsordspennor för det går att radera om man skriver med dem och då slipper man blyertssottandet! Och jag klarar inte av att hålla en massa ord i huvudet på en gång. Jag är inte lika duktig, som min morfar.

Numera är det Åsa Bodell, som gör A-korsorden och jag har som sagt inte vant mej ännu. Men kanske det löser sig efter det här första lyckade försöket?

Av bara farten löste jag också Storkrysset med fem ugglor. Nu återstår en del tomma rutor i Allersnöten med hela sex ugglor! Få se om jag lyckas klura ut svaren...

Loppisfynd

Det var inte enbart svägerskan som besökte loppiset igår. Nej, även dubbelmorfar och undertecknad tog sig en snabb runda där, trots hans enträgna protester.
- Vi har redan allt vi behöver. Vi ska inte ha nånting, lät det varje gång jag stannade till och tog mej en närmare titt. 

Men jag fyndade ändå...

... ett naturmemory. Tyvärr vägrar dubbelmorfar spela med mej. Inte för att jag precis skulle hinna nu just heller. Idag har jag nämligen flängt runt som en tätting. Först lite datorjobb, sen iväg till stan, så hem och byta kläder och slänga i sig lite, innan det var dags att besöka norra grannkommunen och uträtta hela fyra ärenden! Strongt gjort, inte sant. Sedan hem via min hulda moder och så lite datorjobb igen och... ja, nu återstår ännu lite datoriserande innan det är dags för sängen.
Så, hmmm, när skulle jag ha hunnit spela idag? 
Men vänta bara. Väderspåmännen har utlovat rusk och regn till torsdag. Så få se nu sen... Men jag tror på sol och milda sköna vindar. Jag är alltså en sann optimist. Dubbelmorfar påstår att han är pessimist och därför oftare har rätt och slipper bli besviken. Bah! säger jag och citerar ett ordspråk: 

En pessimist har alltid rätt men har inget nöje av det.

Måndagsäventyr

Efter en stillsam hemmadag igår var det dags att bege sig ut på ett litet äventyr idag, ett måndagsäventyr. Vi drog med oss semestrande svägerska, som snart blir en GP, alltså Glad Pensionär. Själv säger hon att hon kan också bli en SP, en Sur Pensionär. Kanske lite sådär som Ove, som försöker hålla ordning i radhusområdet?  Eller finns det risk att hon blir som Statler och Waldorf i Muppet Show? Att liksom börja kritisera allting. Fast gubbarna har ju kul, så varför inte? Själv tror jag att hon blir en GPPG, alltså en Glad Pensionär På Gång! Vänta bara får ni se!

Vi var alltså iväg på tremanhand till Bruket. Dubbelmorfar och undertecknad började med ett besök i Övre smedjan, medan svägerskan besökte loppiset.

I smedjan känner man alldeles tydligt historiens vingslag, i synnerhet nu då där finns en utställning, som berättar om hur det var förr på Bruksområdet.

I lördag kommer vattenhammaren att vara i full gång då här är smidesuppvisning. Uppvisningarna kommer att fortsätta i juli under både lördag och söndag, så passa på att besöka smedjan då.

Bruket har en anrik historia och mest imponerande är nog att en kvinna, Virginia af Forselles har drivit det år 1790 - 1847. Strongt gjort på den tiden kvinnor skulle hålla sig till hushållsbestyr. Men vi kvinnor har alltid varit driftiga här i landet, inte sant?

Det är vackert i Bruket och det är bra att den fina kulturmiljön har bevarats.

Vi återsåg en kompis från några veckor tillbaka. Den gula ankan har inte simmat iväg än!

En kärleksförklaring på bron. Hoppas att äktenskapet håller!

Min nya hobby skulle kunna bli att fota spindelnät? Men tja, jag har nog redan händerna fulla på fritiden, så kanske bäst att inte överdriva allt för mycket!

Vädret var omväxlande sol och moln med härliga vindpustar, som fick vattnet på Kymmene älvarmen att våga sig.

Vi passade också på att vara kulturella och besöka konstutställningen/utställningarna på Stallvinden. Den är ju utbytt sen vårt förra galleribesök där på vinden. Det här är Ritva Larssons fina tavlor.

Innan vi försökte hitta lite mat åt oss hann vi ännu med ett besök hos Hulda Huoleton. Där hittade vi bland annat de här träfigurerna.

Och en trollslända!

Glada i hågen traskade vi iväg till matstället vid forsen. Klockan var ca 15.03 och vi blev mer eller mindre utkörda! Lunchtiden tog slut kl. 15 och ingen á la Carte lista! Höh! Vi stänger sa kocken som bröt på ryska, mycket bestämt. Snopet! Vi körde iväg till följande lunchrestaurang och då var ju klockan redan 15.15. Men här gick det minsann att ännu få lunch för det fanns kvar många portioner. Och här var betjäningen supervänlig! Och jag fick äntligen sommarens första kalla att dricka! Så nu är det avklarat! Tack till svägerskan, som bjöd på god lunch och som ännu såg till att vi fick en portion med oss hem till den hårt distansarbetande sonen.

På hemvägen hann vi ännu med en avstickare till Abborrfors begravningsplats. Syster och bror har släktingar begravda där. Gravkapellet är vackert.

En riktigt bra start på veckan det här. Måndagsäventyr är bra!

Midsommarfin

Så där ja, nu var midsommaren över för denna gång. Redan för en vecka sedan förberedde jag mej och gjorde min blus midsommarfin.

Jag grävde lite i restgarnsburken, hittade vitt bomullsgarn och från Pinterest hittade jag mönstret till den lilla blomman. Endast två varv och så var den färdig! Enklare kan det inte bli eller hur? För en vecka sedan hade jag tyvärr inte tid att virka flera, för jag var ju iväg på ett musikevenemang. Skönt att det finns miniprojekt, som blir färdiga på ett kick.

Till saken hör att den här uppiffade blusen fortfarande hänger nytvättad i skåpet. Den har inte alls fått vara ute och lufta på sig under helgen!

Önskar er alla en riktigt bra start på den nya veckan!

En social dag

I morse då jag vaknade kände jag mej lite så där dagen efter. Och då ska ni veta att jag inte smakade en endaste droppe med promilleinnehåll! Men kanske ginsillen blev för mycket? Vi hade nämligen en riktig lyxmiddag igår med både nypotatis, dill och sallad från eget land! Jag åt sill, medan dubbelmorfar och äldsta sonen fegade ur och nöjde sig med korv. Haaa, vad är nu det för sätt? Till efterrätt vankades rabarberpaj och vaniljsås.
Det att jag kände mej lite durrig i morse berodde enbart på att jag kom sent i säng och var uppe före jag vaknat ordentligt!

Idag har vi varit sociala så där i verkliga livet och inte nöjt oss med telefonsamtal eller WhatsApp. Nej, vi vände Adam plåtlådans kylare mot väst och hälsade på M och lilla A, samt deras föräldrar i grannstaden. Moffen och mommen blev bjudna på hemgjord rabarberglass. Mumsfilibabba! Tack för den!

Så härligt att få träffa de små töserna igen. Och nu har dubbelmorfar upphöjts. M meddelade nämligen att hon älskar bara moffen! Stackars oss andra!

Hem igen en vända innan vi styrde kylaren norrut och hälsade på min hulda moder. Där försökte vi hjälpa till så gott det gick, men inte mycket man får göra. Supermormor är lite som M: "Kan själv!"

Vi blev bjudna på midsommartårta.

En riktigt god jordgubbstårta från norra grannkommunens bageri. Mums! Och tack mamma!

Sommarsolstånd

Idag är natten lika lång som dagen, eller vi här på norra halvklotet får uppleva årets längsta dag. Det är nämligen sommarsolstånd! Det är dessutom midsommarafton. Den är omgiven av både gudstro och asatro. En ganska bra kombo, eller hur?

Själv längtar jag tillbaka till förra årets midsommar med lyckliga bekymmersfria dagar. Djupt tacksam över att ha fått uppleva det.

Eftersom nu dagen idag är den längsta på året, så borde den väl ägnas åt stickning eller virkning, inte sant?

Strax efter klockan sju i morse försvann dubbelmorfar ut genom dörren. Han återvände med lite blomster till frukostbordet.

Visst är han romantisk?

Nu önskar jag er alla EN RIKTIGT SKÖN OCH TREVLIG MIDSOMMAR!
Sticka lugnt!

Dagens höjdpunkt

Mitt på blanka eftermiddagen är dagens höjdpunkt redan förbi, ska ni veta. Vad ska jag göra nu med resten av dagen? Åka in till stan och...
Njaa, nää, kanske nu ändå inte, får väl lov att citera dubbelmorfar: "Det finns no ti göra". Och jovisst finns det massor att göra, men...

Dagens höjdpunkt var rart besök av dottern med döttrar. Så fina alla tre. Både lilla A och M charmar vem som helst med sina leenden och vackra ögon. Lilla A jollrade hur glatt som helst och sov lite däremellan. M å sin sida var ute med dubbelmorfar och vattnade potatisen, så att hon själv blev genomblöt!

Och jag hann svänga ihop en rabarberpaj!

Mycket blev det inte kvar av en liten plåt! Men kanske vi ändå har någonting till i morgon. Alternativt så är vi helt enkelt utan!

Så fort vaniljsåsen kom på bordet visste M att här vankas rabarberpaj!

Virkad prinsesskrona

När jag i slutet av förra veckan fick virkångan uppe, så passade jag på att fredag kväll virka en prinsesskrona.

Modell: Princess Crown

Garn: Kaste från Novita

Åtgång: 4 g

Virknål: Nr 3½

Det är trevligt med sådana här små projekt, som blir färdiga på nolltid. Tyvärr blev den här för liten för prinsessan M:s huvud. Jag måste väl virka en ny? Och den här gången pryda den med glittrande "juveler".

Liten virkad kattväska

Vet ni vad? Jo, man kan få hela dagen att gå utan att göra någonting alls. Huhuh! Så har jag gjort idag, alltså ingenting om man bortser från lite dataorganiserande och e-post. MEN sånt märks ju inte på vårt råddiga matbord, som borde städas nu när nån sorts helg är i antågande. Håhåjaaa!

Förra veckan var jag ändå lite verksam på virkfronten och fick en liten kattväska färdig.

Modell: Crochet Cat Purse
Garn: Trikåtrasgarn, det gråa, Strömsö från Novita, det ljusa, till broderierna restgarner
Åtgång: 146 g
Virknålar: Nr 4, 5 och 6

Det knepigaste med det här jobbet var igen att hitta den där knappen! Som en följd av mitt letande, så finns det nu hela fem knapplådor på matbordet!

I den ena knapplådan hittade jag tursamt nog ett spänne, så att remmens längd går att reglera. Träpärlorna i sidan är egentligen helt onödiga, men... Ja, alltså jag borde ha haft pärlor med större hål, så att jag hade kunnat trä dem på axelremmen, men...
Jag virkade ihop väskan istället för att sy den. Fungerade bättre för mej på det sättet. Ett härligt litet mellanarbete bestående av halvstolpar, fasta maskor, smygmaskor, luftmaskor, stolpar och dubbelstolpar. Att virka på amerikanska gick förvånansvärt lätt efter att jag hittat en tabell med förklaringar.

Och gissa vem som fick den här väskan i lördags? Nå, just precis M som firade sitt kalas då! Till saken hör att hon nu har festat lite alla dagar sedan dess!

Jag trottade (alltså proppade) in en hel del grejer i den lilla väskan. Bland annat den här börsen! I den fanns ett litet lila hårspänne. Pengar vågade jag inte lägga i börsen. Vem vet om M skulle ha satt dem i halsen?!

Nu ska jag försöka vara lite flitig resten av kvällen och sticka av hjärtans lust!

Våra livliga grannar

På södra sidan av vårt hus har vi fått livliga grannar. Till all tur stör de inte oss. Tvärtom, de blir störda av våra katter och det är ju inte bra!

Fullt upp har dom!

Pilar in och  ut i holken dagen lång! Så härligt att följa med deras liv. Ursäkta nu bara, men jag erkänner: Här smygkikar vi på våra närmaste grannar! 
Dubbelmorfar försöker till och med visslande kommunicera med dem. Något som jag å det strängaste har förbjudit honom att göra. Han kan ju inte flugsnappiska, så hur vet han vad han visslar för dem?