En sommarupplevelse på sjusovardagen

Nu ska ni få höra hur det var i värmen i en plåtlåda på väg västerut i onsdags på sjusovardagen. Rubriken har jag fått av mamma, tack för det. Visserligen önskade hon att det skulle vara en liten artikel i Nya Östis, men... näää... det går nog inte, så det får bli här i stället.

I onsdags var jag alltså iväg med far i huset och hans storasyster till Hangö kvällstorg. Solen sken och luftkonditioneringen i min bil är förstås sönder. Men far i huset styrde så vi åkte på gamla vägen till Helsingfors. Det var skuggigare där och jag kände lite vibbar från barndom när vi körde genom Borgå. Före motorvägens tid var man ju tvungen att köra där när man skulle västerut och hälsa på farbröder och kusiner eller moster och kusiner.

En liten stump motorväg hamnade vi på då vi skulle förbi huvudstaden, innan vi igen avvek på småvägar och körde på gamla Åbovägen till Lojo. Vi gjorde täta stopp för det är bra att sträcka på benen emellanåt. Kan ni tänka att det har far i huset lärt sig nu också. Man måste stanna och inte köra typ 4 - 5 timmar i ett.
I Veikkola i Kyrkslätt var det glasspaus.
I Vihtis var det kisspaus ute i skogen. Jag vägrade!

I Lojo var det loppispaus, medan far i huset var i Motonet.

Där stod den här finurliga "tvättgumman". Funderar om jag skulle rigga upp nånting liknande här vid vårt staket. Vet bara inte åt vilket håll hon skulle peka?

Loppiset var proppfullt med en hel massa saker. Hyllorna/båsen var små, så det var fullpackat och svårt att riktigt få ögonen på nånting. Svägerskan fick syn på ett garnnystan, men ni vet ju att det är förbjudet för mej. Suck! Nå det där nystanet utan banderoll var grönt så det var ingen större skada att det blev kvar i loppiset.

Far i huset fick å sin sida syn på ett par raka långa stickor nummer sex och var dörädd att jag skulle köpa dem. Haaa, jag ska ju ha rundstickor, så ingen fara. Dessutom fick jag ju stickor i början av månaden.

Själv hittade jag Ecco skosnören i nya förpackningar och tog ett par. Borde kanske ha tagit flera?

Och så hittade jag den här. Den bara måste jag ha. Äntligen en aftonväska där både plånbok och telefon ryms i. Nå, förstås stönade far i huset när det gick upp för honom att jag hade köpt väskan.
- Du har ju redan så många kassar, tyckte han. Haaa, det har jag ju nu inte alls. dessutom, kolla, den är helt oanvänd och har ännu prislappen kvar. Rena rama fyndet!
Tillbaka i bilen kunde jag inte låta bli att retas med honom lite:
- Nu när jag har en röd aftonväska, måste jag nog ha nya festkläder, som passar med väskan, sa jag och log lika stort som ett Hangö kex.

I Ingå (?) var nästa stopp för nu var det min tur att ha kisspaus. Ni märker, det är nästan som när man var på åktur med småttorna förr i världen. Aldrig att de alla fem skulle ha kunnat uträtta  sina behov på samma gång på samma ställe! :) Tur alltså att vi var bara tre i bilen i onsdags. Apropå bilen, den fick lite olja från Motonet och blev så glad, så glad.

Och sedan hamnade vi där vi inte egentligen skulle äta, dvs på ABC i Karis. Det var för sent att leta efter andra ställen och vi skulle ju fortsätta till Hangö ännu. Den nästäldsta ringde och undrade var nånstans vi var. Uppenbarligen blev han nöjd med svaret för efter en stund ringde han tillbaka och sade att han och frun kunde bjuda på kaffe.
Så vi stannade i Ekenäs och fick en riktigt god blåbärspaj. Synd att vi var så mätta efter buffetmaten på ABC annars skulle vi ha tagit två bitar paj!

Och så var det äntligen dags för målet på vår färd, kvällstorget i Hangö!

Det var mycket folk i rörelse i Östra hamnen. I bakgrunden små bodar med försäljning, bland annat märkeskläder för seglare och hantverk.

Inte fick jag gå nära garnståndet och inte fick jag gå till den här serveringen och ta mej nånting läskande heller. Undrar om dom hade Tom Collins? Det är evigheter sedan jag druckit en sån. Ja faktiskt flera år sedan, så visst skulle jag ha varit värd en sådan, inte sant?

Det är nån sorts psykologisk effekt att när någon stannar vid ett bord, så plötsligt är alla andra också där och tittar och funderar.
Hangö kvällstorg är alltså en blandning av loppis och marknads- eller torghandlare. Här hittas precis allt från Arabiaporslin, fisk, bröd, grönsaker, blommor, skivor, godis osv. till en hoppborg för barn. Ja och så då garn, tyger och förstås hantverk och böcker. Kvällstorget hålls varje onsdag under sommaren och ibland är där program också. Det är ungefär lika stort som marknaden här i stan. Och det är förstås en mötesplats också. Här frågades om semestern var hållen, hur den ena och den andra mådde osv. Vi såg dock inga andra bekanta än den nästäldsta sonen med fru. :)

Egentligen borde man gå runt först och titta på allting innan man köper nånting. MEN risken är stor att det man vill ha då har hunnit försvinna. Så här ser det nu ut att bli en korg till... :)

Det skulle ha varit riktigt roligt att turista i stan, åka dubbeldäckare, stanna över natten på ett pensionat, ta det lite lugnt liksom och njuta av livet. Men... far i huset ska hem till  egen TV och egen säng, så...

När det var färdigt handlat, satt vi en stund på bänkarna vid hamnen och njöt.

Svärdottern och undertecknad skulle inte ha något emot en sådan här farkost.

Jag misstänker dock att jag får nöja mej med en gisten eka. Fast den kan ju också vara fin, inte sant?

Vi filosoferade lite grand hur skepparn kan veta var han/hon skall lägga till när man kommer till hamnen. Det är ju ett sådant myller med båtar...

... det kan inte vara lätt...

... ser ni kranbilen därborta? Kanske en sen sjösättning?

Här längs kanten på promenadstråket var det ett och annat barn som balanserade så jag fick hjärtat i halsgropen. Hur klarade jag mej förr i världen? Jag bara undrar? Nu var jag rädd att något barn skulle ramla i och då var det inte ens fråga om ens egna...

Nä, nä, dom här köpte vi inte. 

Det jag handlade var så litet att det rymdes i handväskan och vägde nästan ingenting!

Lite knappar kom jag hem med. Lång färd för ett så litet inköp... men det var ju svägerskans semestertripp. Huvudsaken är att vidga vyerna och komma loss från vardagen. Dessutom jobbade jag ju hårt förra veckoslutet. Ingen rast och ingen ro där inte.

På hemvägen var första stoppet redan i Hangö.

Och här ser ni kexen! Både Hangö och Lovisakex! :)

Andra stoppet var också i Hangö!

Sedan bar det iväg ända till Karis och ABC. Ny kisspaus och så viktigt inköp av Backers bröd. Tyvärr hann jag aldrig kolla om det skulle ha funnits knäckebröd också, så nu är mamma inte glad på mej. Men... ja till mitt försvar kan jag konstatera att det inte är enkelt att handla när far i huset marscherar bredvid och tycker att vi inte ska ha det och inte det och inte det... Suck!

Vi körde därefter längs stamväg 51.

Överallt längs med alla vägar putsas kanterna. Ibland kör tre maskiner efter varandra.

I Ingå gjorde vi nästa stopp där vi sammanstrålade med svägerskans sambo, som var ute på cykelfärd. Undrar förresten om han har hunnit hem redan. Han skulle ha en dag på stranden igår.

Raka vägen in till huvudstaden körde far i huset sedan. Och så tog han vägen längs med stranden.
Och där blev det stopp.

Jag måste ju bara ut och fota den här läckra gamla bilen. Tur att det fanns en ledig parkeringsplats för det var fullt av människor där på stranden.

Kvällen var ju skön och vacker. Efter det här stoppet var det raka vägen hem med motorvägen. Vid midnatt var vi tillbaka efter en fin semesterdag. Hoppas att svägerskan också njöt. Tack till henne för trevligt sällskap.

Idag borde det ha varit mammadag, det är ju fredag, men... gissa vad jag har gjort?
Jo, med hjärtat i halsgropen har jag uppdaterat från Windows 7 till Windows 10. När programmet började säga att min CPU (Central Processing Unit), dvs min "professor" är för gammal blev det en liten panikdunge. Och jag hann redan tänka att nå, jag får köra med Windows 7 då fram till år 2020 och hoppas på det bästa. Jag vill ju inte byta en fungerande maskin och jag är för lat för att börja konfigurera om allting från början. Jag var också för lat för att börja ta reda på och uppgradera det ena och det andra. Jag vill ju bara att allting ska fungera. Punkt slut. 
Det är i det här läget som det är bra att ha tillgång till fackfolk. Dataingenjören kom, hummade och mumlade.
- Din processor är 8 år gammal, ropade han.
- Oj, det finns inget stöd för ditt moderkort längre. Det tog slut 2012, hojtade han och fortsatte ha ljud, trumma med fingrarna osv.
Men det gjorde inget för han uppgraderade hårdvaran och simsalabimsala så fungerar det! Dock, få se hur länge. Jag har hunnit sätta på och stänga av maskinen några gånger. Tacka nej till allting Microsoft erbjuder och kruxat av allting, som kan spionera på mej. Och nu hoppas jag på det bästa.

På eftermiddagen idag hann jag iväg till mamma. Jag hade med mej Backers skärgårdslimpa, Marskis efterugnsbröd i skivor, ägg och smörgåssill. Så det blev ett litet eftermiddagskalas med äggsillsmörgås av bästa kvalitet.
Gissa var jag hittade min hulda mor? Jo, ute i vinbärsbusken. Jag fick förstås akut dåligt samvete. Jag borde kanske också... men i vems vinbärsbuske ska jag gå? :)

Mamma hade fått färdigt socka nummer två och randningen blev perfekt med det där garnet hon köpte när vi var på utflykt förra veckan. Hon hade också börjat på en ny stickning med det nya garnet Niitty, som hon också köpte då. Hortensia är vår favorit och den blev riktigt snygg. Mamma är också lite bekymrad över garnstoppet. Tänk att inte få köpa nya vackra garner nu när höstens spännande färger är ute i hyllorna. Hon blev så lättad och glad när jag berättade att vi med Tilda har kommit överens om att man får köpa sockgarn, för Nalle och 7 bröder-garnen håller. Inte är det nån vits att satsa tid och kraft på sockstickning om de genast blir utslitna och fulla av hål. Mycket klokt alltså.
- Nå, nu ska ni väl till Koria då, frågade äldsta sonen. (Det är alltså där som Novitas fabriksbutik ligger i ABC i Koria.)
- Jo och ingen bestämmer vad som är sockgarn, svarade mamma bestämt!