Fritidsmässan

Oj, vet ni. Det var full rulle på fritidsmässan i stan idag. Och där satt också jag, eller nåja satt och satt. Jag gick ju nog omkring och jag hoppade ju också upp med jämna mellanrum, för jag ville ju hälsa på människorna som stannade vid vårt bord. Så många härliga, både bekanta och obekanta.

Förutom min bärbara dator, där man bland annat fick göra kursanmälningar, så hade vi också med oss en liten behändig vävstol.

Och förutom dagens konferencier, Kjell Simosas, så satte sig också självaste stadsdirektören och provade på årets hantverksteknik, vävning! Och det blev riktigt bra, ska jag säga. Många var intresserade av vävstolen, i synnerhet barn och det är härligt att hantverket går i arv. De äldre beklagade att de inte längre kunde hålla på med vävning på grund av att axlarna eller nacken inte höll längre. Och så är det förstås också en utrymmesfråga.

Stadsbiblioteket var på plats. Att läsa är ju ett bra fritidsintresse. Mannen i röd skjorta och hästsvans är bibliotekets chef. Jag tummade lite grann på en virkbok med en massa mönster i, men jag lät ändå bli att låna den. Inte bra att bli fast i virkinspiration när det nu gäller att förbereda kurser på fritiden!

Det var alltså olika föreningar som presenterade sig idag i Idrottshallen i stan. Och det var uppvisningar.

Här är det Rientos damboxare, som visar upp olika boxningsmoment. Med tanke på att de befinner sig i Eva Wahlströms barndomsstad, så har de kanske lite press på sig?

Robin Hund uppträdde.

Han hade med sig en ko, som var glad och go! Kul med program för barnen.

Och så fanns det förstås massor med andra föreningsmänniskor på plats. Alltså utbudet här i stan är verkligen stort. Det är bara att välja och vraka. Nån stick- eller virkförening såg jag dock inte till. Antagligen är alla aktiva redan på annat håll eller sitter hemma i gungstolen och stickar?
Men allt från flygning till guidning och en massa annat därtill kan man hålla på med här i stan. Det gäller bara att få tiden att räcka till. Och det är en svår konst det.

Från Idrottshallen ångade jag iväg till minstingens bil där han satt tillsammans med äldsta brorsan och väntade på mej.
Senare på eftermiddagen hann jag ännu iväg och hälsa på min hulda moder tillsammans med de tre sönerna. Ni skulle ha hört deras diskussion i bilen. Det handlade om saker som jag delvis nog förstod, men där vartannat ord är nån sorts svengelska! En del ord hade jag dock ingen som helst koll på. 

Vi diskuterade bland annat lite det där med att en vloggare kan förtjäna upp till 10 000 €/månad också här i vårt avlånga land. Jag är så gammalmodig att jag tycker förstås att människor ska göra nytta för sig så där på riktigt, det vill säga jobba inom vården osv. Nog för att jag inser att det är mycket jobb med att vara en vloggare också och det kräver både  tid och utrustning, men ändå...
Då drog killarna till med:
- Men tänk på Formel 1 förarnas löner då...
Nå jo, nej, då halkar vi in på både fotbollsspelare, och ishockey dito osv., osv.

Killarna påstod att det är för sent för dem att bli vloggare, att man ska börja redan i 10-12 års åldern om man vill bli riktigt berömd, få många följare och följaktligen kunna dra in en hel del annonspengar. De var förstås inne på samma linje, att det kräver mycket tid om man ska göra det ordentligt och snyggt och det hinner man inte med om man är på jobb.
Troligtvis kommer inte M att bli en vloggare, för antagligen har man hittat på någonting annat då eller så har man återgått till telefoner med nummerskivor när pendeln har svängt tillbaka. I dagens läge klarar inte barnen av att ringa ett samtal med sådana apparater. 
Utvecklingen har gått i expressfart. Något som vi inte diskuterade närmare för då kommer vi in på robotiken, automatiseringen och AI och hur det ska gå för oss stackars människor i framtiden...

Nu är det dags för kvällste och sedan ska jag försöka hålla mej vaken och titta om norrskenet faktiskt syns här i söder som utlovat. Stickning orkar jag tyvärr inte med mera i kväll.
Tjolahopp!

Sommartårta

Oj, oj, oj, mina fötter ömmar. Har idag haft två kurser efter varandra i västra grannstaden och det på en het sommardag! Testa själv att befinna er i en datasal där luften tar slut fortare än kvickt. Och nu måste jag påminna mig själv om att jag ska sitta när jag undervisar, inte stå! Åtminstone inte nästan hela dagen!

Så glad över att jag fick ha kollegan med mej. Nu behövde jag inte vara så nervös! Efter välförrättat värv och mycket vaga planer för nästa kurs, så begav vi oss med kollegan till Café Cabriole. Det var vi värda, tyckte vi. Det är ett speciellt ställe mitt i stan, med helt enastående bakverk, supergoda sallader och luncher med. Men nu var det så sent på eftermiddagen att ingen lunch serverades längre.

Och stämningen är speciell. Idag var där så vackra bordsdekorationer precis i min färg!

Vi kunde ju inte hugga in på bakverken direkt, så vi beställde var sin pajbit med lite sallad. Det var svårt att välja, men jag fastnade för auraost-lökpaj. Supergod och verkligt fräsch sallad med melonbitar och mörka vindruvor i.

Och så var jag ju bara tvungen att ta sommartårta till efterrätt. Himmelskt god med chokladbotten och rejält med jordgubbar och så god jordgubbssås att jag skulle ha haft lust att slicka fatet för att få varenda liten droppe till godo.

Stärkta och belåtna åkte vi hemåt via stora mataffären. Kollegan var så snäll att hon bjöd på glass. Stort TACK till henne för en bra gemensam arbetsinsats, trevligt sällskap och glassen!

I morgon ska vi bägge jobba igen, men den här gången på var sitt håll. Mig hittar ni på stadens Fritidsmässa, så välkommen dit! 
Har ni riktigt tur, så kan ni få ta en selfie med mej. Men ni kanske föredrar Kjell istället?
Hoppas att vi ses i morgon!

Nu börjar det bli dags att inta vågrätt läge, för jag var uppe med solen i morse.
Ha det bra och njut av livet!

Den lilla rosa

I morse var jag uppe förrän jag riktigt hade vaknat. Iväg for vi med dubbelmorfar till västra grannstaden och tog hand om flunssiga M medan modern och lillasyster var iväg till rådgivningen. Jag hade arbetsdatorn med mej och satt och jobbade hårt. Till all tur hann jag ändå leka lite med M. Det är så härligt med henne då hon pratar på, vet en hel del redan och är påhittig som sjutton.

När jag var färdig med mitt så körde vi iväg in till stadskärnan och äntligen, äntligen fick jag min kalender inköpt.

Dock inte den jag ville ha, för den var redan slutsåld. Så det fick bli den här lilla rosa. Snyft snörvel. Men jag tror nog att den här också blir riktigt bra. Förstås har jag en digital kalender, tro inget annat. Men jag har kommit till att det är ganska svårt att kolla kalendern när man svarar i telefon och kalendern finns där. Ska jag då säga:
- Ett ögonblick, jag ringer just tillbaka, jag ska bara kolla min kalender i telefon först!?
Nä, inte särskilt smart, så nu blir det att fylla i den här pappersversionen. Hjälps inte.

Nu ska jag ännu fylla i en reseräkning och så är det bäst att krypa ner mellan lakanen, för i morgon ska jag ännu tidigare iväg än idag!

Solgul...

... var... 
...kvällen igår, då jag var på jobb
... eftermiddagen idag då jag satt ute på balkongen och stickade medan dubbelmorfar tillredde middagen

Solgula är blommorna han plockade till mej!

Vernissage

Igår vet ni var vi riktigt "konstiga" med dubbelmorfar och hans storasyster. Vi var nämligen iväg på vernissage! För min svägerska var det första gången i livet som hon besökte ett sådant evenemang och dubbelmorfar trodde också att det var första gången för hans del. Men han har rätt dåligt minne ibland, så det kan man inte med säkerhet säga om det var debut för hans del med. Själv vet jag med säkerhet att jag har deltagit i många sådana tillställningar. Och det har handlat om öppnandet av allt från hantverksutställningar till smyckes- och konstutställningar.

Vi startade vår konststudie i den västra grannstaden. Där har de någonting som heter Hidden Porvoo och som finns gömt runt om i stan.

Det handlar om konst av återvunnet material.

Och här är ett sådant konstverk på Uusiokeskus (Återvinningscentralen) vägg. Gissa vad konstverket är gjort av? 

Jo, gamla uttjänta gummistövlar! Så nu vet ni vad ni kan ha dem till! Det här har till och med blivit filmat av Yle.

Och när vi nu var där vid Uusiokeskus, så passade vi på att ta oss en snabbrunda. Snabbrunda för att den Glada Pensionären satt ute i bilen och vägrade komma in! Hon gav oss 15 minuter. Det tog 17, för dubbelmorfar måste ut i bilen efter lite småpengar, då jag hade gjort av med mina egna.

Jag gladde mej åt att få träffa Janne och att hitta läsbart i bokhyllan.

Jag kom hem med fyra böcker, varav jag ska läsa den här till först. Man kan ju alltid hoppas på att man skulle bli vis. Men det finns inga garantier. Då och då får jag för mej att nu är det dags att rycka upp sig och göra den ena livstilsförändringen efter den andra, men så händer något oförutsett och plötsligt har jag glidit in i mitt vanliga trygga mönster igen.

För tre böcker med hårda pärmar, den här pocketboken och två finska sagoböcker betalade jag futtiga 3 €!
Dubbelmorfar undersökte gratisbordet, som jag endast rusade förbi, för jag ska ju inte ha någonting.

Han kom ut med de här styrox (frigolit) grejerna.
- Dom här behöver du och M när ni ska börja julpyssla, sade han triumferande.

Och till M styrde vi kosan för att avlämna sagoböckerna och hälsa på henne och familjen en liten stund innan vi hastade vidare västerut. Vårt mål var Sibbo institut. Där var det vernissage på utställningen Katse - Blick. Det är fråga om fotografier och cyanotopier.

Tidigare på måndagen hade där varit öppet hus, så det gick att titta in i de olika klasserna och bekanta sig med olika kurser. Dubbelmorfar styrde stegen ganska resolut mot en liten vävstol i övre våningen efter att ha beskådat de utställda verken i nedre våningen och i trappuppgången.
Själv tittade jag in i praktiska rummet.

Där höll man bland annat på med spinnkurs.

Och så ska det bli en kurs i Ecoprint. Den skulle jag gärna vilja gå på. Då skulle dubbelmorfar kunna dra nytta av de två gamla saftmajorna av aluminium, som han fick för ett tag sedan. Men det är ju den där lilla tidsfaktorn, som spökar.

Det absolut bästa är ändå den här återvinningshyllan! En sådan behöver vi nog i stan också, inte sant?

Tänk nu, andras "skräp" blir din gyllene skatt.
- Får jag verkligen ta det här garnet, frågade den glada pensionären mycket förvånat.
- Javisst, du hörde ju vad läraren sade.
- Men stickorna också då?
- Jo, varsågod bara.
Så nu har vår GP ett större nystan vitt garn och ett mindre vitt med rödrosa "priplor" alltså avlånga prickar. Och med stickor nr 4, så kan det ju nog bli till exempel en kattfilt! Ska bli spännande att se resultatet.

Och apropå katter, den senaste kattdisktrasan hittade ett nytt hem idag. Här går det fort undan!

Idag har jag för övrigt stretat på här hemma framför datorn, innan jag på kvällen körde in till stan för att jobba lite grann. Och nu börjar det småningom bli dags att släcka ner här och njuta lite innan det är dags att lägga sig med Stefan Einhorn.

Fjärde disktrasan

I fredags fick jag ett litet stickprojekt färdigt. Verkar som om jag inte hinner med annat än små projekt. Men vackert så.
Den här gången blev det en blå trasa.

Modell: Kitty Love Washcloth

Garn: Cotton Soft från Novita

Åtgång: 28 g

Stickor: Nr 4

Nu borde jag nog ta itu med ett lite större projekt, helst en UFO. Och ifall ni mot förmodan undrar: Den här disktrasan fanns i den gula projektväskan!

Ledig dag

Idag har jag varit ledig och det har varit riktigt skönt.

Dubbelmorfar tog hand om tvätten, middagsmaten värmde vi i mikron. Och vad kan man göra då man är ledig? Jo, förstås sticka, tala i telefon med nära och kära, läsa några rader, lösa korsord och kanske, kanske jobba lite? 
Njaa, egentligen inte jobba, men jag hamnade i FLOW-tillstånd så plötsligt hade jag gjort 12 slides i en PowerPoint-presentation till den kurs jag ska hålla i fredag. Det ni!

Hoppas att ni också har haft en skön söndag!
Önskar er alla en riktigt bra start på den nya veckan!

Hos min hulda moder växer det så det knakar.

Men än är ekollonen gröna!

De små liven

Idag har hela dagen gått åt till umgänge, först med barn och barnbarn samt D och sedan med min hulda moder.

Jag kan rapportera att M är en baddare på att bygga med stora Duplolegon. Och att jag själv är en baddare på att få lilla A att somna. Nu vet jag inte om det är min kråksång, som söver eller förskräcker eller om det är tummen, som hon begärligt grabbar tag i och håller hårt, alltså vilkendera det nu sedan är som söver henne.
Förmiddagen försvann, som ni förstår i ett nafs, med så mycket lekande och gosande. Härligt att ha de små liven här.

I torsdags då jag var iväg och veckohandlade, så kunde jag inte låta bli...

... jag måste ju bara ha den här. Men riktigt till vad vet jag inte? Jodå, här finns både vackra och intressanta sockmönster, men...
... ja, nån måste ju sticka dem också! Och vem skulle det vara?

Nu önskar jag er alla en riktigt skön lördagskväll!

Gul eller rosa?

I morse då jag slog upp mina gråblå öste regnet ner. Det var egentligen ganska bra, för jag har suttit på seminarium hela dagen. Och det har jag gjort hemma vid matbordet! Superduper skönt att inte behöva åka in till huvudstaden. Tack och lov för den digitala tekniken och fiberkabel!

Och lärde jag mej något då? Jovisst! Min första insikt var att jag inte kan finska! Ni som kan, har ni nånsin hört någon tala om kontaktata? Höh, kommer det från engelskans to contact  eller från svenskans att kontakta?
Min andra insikt, eller nåja insikt och insikt, kanske snarare en stillsam undran: Vet dom alls vad dom pratar om? Säger ordet sosiokonstruktivistinen er någonting? Jo, alltså jag vet att det på svenska heter socialkonstruktivism. Och jo, jag har ett hum om vad föreläsaren ville säga. Riktigt säker vad som egentligen menas kan man ju aldrig vara då det gäller lite oklara definitioner. Men det som roade mej en del var att det senare kom en föreläsare och berättade om Selkokieli, alltså klarspråk och hur viktigt det är att uttrycka sig begripligt. Och då är ju nog mumbo-jumbo ord kanske inte riktigt det bästa! I datavärlden finns det en hel drös av svårförståeliga tekniska termer och så vimlar det av förkortningar, som alla förväntas känna till!

Dubbelmorfar undrade hur jag kunde kalla det jobb att sitta framför datorn och lyssna, men inte göra någonting annat än skriva upp lite, som kan vara bra att komma ihåg.
- Det där är inget jobb, påpekade han.
Eftersom äldsta sonen hade mina hörlurar och jag fick ha på datorhögtalarna, så snappade dubbelmorfar också upp ett och annat. Han blev eld och lågor då han fick höra om Järvi-Saimaan kansalaisopisto (fritt översatt Sjö-Saimas medborgarinstitut) där bland annat Juva ingår.
- Dit borde ni åka på studiebesök, konstaterade dubbelmorfar. Och det utan någon annan vettig anledning än att Juva ingår i det där institutet.

Nå, nu är det veckoslut och jobbet tog slut för två timmar sedan och det är dags att kasta loss. Men...

... ska jag välja den rosa eller den gula projektväskan? Hmmm...

När min svägerska fick se min gula Muminväska utropade hon:
- Jag har en rosa.
Och se det har jag också! Den gula väskan fick jag förra månaden av H. Stort TACK för den.

Ut vill jag inte gå för nu öser regnet ner igen, så jag håller mig till stillsamt stickande inomhus istället.

Ha en riktigt skön fredagskväll!

Snurrade runt

Idag har jag igen hunnit med mycket, allt möjligt annat än att sticka! Har varit iväg västerut ut på landet och haft lite Smarttelefon-undervisning. Som vanligt supertrevliga människor och god förplägnad. Tack för det!

In till stan och kansliet, lämnade dagboken och kollade in datasalen, som jag skall undervisa i nästa vecka. Därifrån raka spåret till barnbarnen. Där var det lek och gos och supergod blåbärspaj, som M hade bakat tillsammans med sin mamma. Tack för den!
Dubbelmorfar hade tvättmaskinsservice och lillasyster var iväg och mötte sin storebror vid busshållplatsen. M lekte med sin morbror, men allra bäst var det att busa med pappa.

Och så snurrades det, närmare bestämt i kontorsstolen, som M:s pappa hade med sig hem. Alla skulle sitta i den och bli snurrade. Allra mest snurrade M, för det var så roligt.

Igge fick också vara med och snurra!

På hemvägen var jag tvungen att kvista in i mataffären, för förråden här var på upphällning. Tur att äldsta sonen var med och skötte kånkandet.

Dubbelmorfar var ett under av energi och fixade middagsmat då vi kom hem sent omsider. Och nu, nu tänker han steka plättar!
Själv ska jag sätta mej rätt stillsamt framför tv:n, tror jag... alternativt tar jag stickningen fram...

Hanaholmen

Igår stack vi iväg efter arbetsdagens slut, plockade upp dubbelmorfars syster från stan och styrde iväg västerut ända till huvudstaden. Vi inledde med att lämna äldsta sonen på gångavstånd från hans bostad. Sedan snurrade  dubbelmorfar snabbare än vår stackars navigator han uttala svängarna. Och så gick det som det gick, i Tölö tog han fel avfart i en rondell och vi fick njuta av det vackra Granö och Lövö innan vi nådde vår destination i Esbo, Hanaholmen. Det är ett härligt nordiskt kulturcentrum där det ordnas allt möjligt. På 1980-talet har jag faktiskt varit där på kongress. Men vad den handlade om har jag lyckats glömma bort, tyvärr. Säkert mycket viktiga och högaktuella saker just då.

Det är ett stort komplex och jämfört med dagens arkitektur rätt fult om ni frågar mej. Ser liksom mera ut som ett fängelse.

Utanför finns en hel del konstverk. Tyvärr minns jag inte vad de heter, men de ägs i alla fall av finska staten. Och de här är från år 2009.

Riktigt vad det här "vattenfallet" handlade om vet jag inte? Skrämma bort sjöfåglarna?

Det här är åtminstone en fågelskrämma och den fladdrade livligt på i den ljuva brisen igår.

Fina och välskötta planteringar har man här.

Vi var iväg och såg på Lars Lerins akvarellutställning.

Grå sten från år 2016 var min favorit. Det vilar ett så skönt lugn över den här akvarellen. Trots enkelheten, som i det här fallet endast är skenbar, finns här mycket att upptäcka i tavlan. Lerin besitter teknisk briljans.
Det som förvånade oss alla tre var storleken på akvarellerna och tavlornas rätt mörka grundtoner.

Från Hanaholmen fortsatte vi via en liten kringelikrok, för än en gång struntade dubbelmorfar i navigatorns röst. Han vet ju nog vart vi skall och behöver liksom inte lyssna på henne!
Men vi hamnade rätt till slut och kom till Knektbrons varuhus på Vävarvägen, alltså en av huvudstadens återvinningscentraler! Och obs! När vi i Finland talar om återvinning, så menar vi inte en sopstation såsom man gör i Sverige. Nej, här är det fråga om riktig återvinning och inget annat. Grejerna används liksom på nytt. Den enes skräp är någon annans skatter.

Längst borta till höger skymtar ni ingången. Här var det snyggt, ljust, luftigt och verkligt förmånliga priser. Och här fanns allt mellan himmel och jord: Byggmaterial, digiutrustning, kläder, sänglinne, gardiner, lampor, böcker, tidningar, verktyg, väskor, smycken, böcker, tidningar, husgeråd, glas, tavlor osv. osv. Och jodå, här fanns också garn, MEN det köpte jag INTE. Nej då, jag köpte något mera nyttigt:

Hela tre stycken 80 cm rundstickor i tre olika storlekar. Till all tur hade vi med svägerskan, den Glada Pensionären, för vi fick 10% pensionärsrabatt på våra inköp. Det är väl omtänksamt?

På hemvägen kurvade vi ännu via minstingen i Vanda. Han lotsade oss till Il Treno, där vi intog vår kvällsmiddag. Riktigt gott och förstklassig service av två unga flickor. Härligt också att få träffa den yngsta.

Vi fick förstås också en inblick i kvällslivet en helt vanlig tisdagskväll vid Mellungsbacka metrostation! Lärorikt det med. Och vi var alla fyra ense om att vi nog inte skulle kunna bo i huvudstaden!
Förresten, man får stå parkerad där i 24 timmars tid. Sen kan man åka in till huvudstaden och turista, gå på nånting kulturellt  eller gå på seminarium/utbildning! Om jag nu bara skulle komma ihåg hur man tog sig dit... hmm...

Trötta och belåtna med vår lilla utflykt var vi då vi med dubbelmorfar kom hem vid 22.30-tiden igår. Tänk så mycket roligt man kan hitta på att göra en helt vanlig tisdagskväll i augusti!

Ännu en trollslända

Det var så roligt med ett litet stickprojekt och i söndags för en vecka sedan fick jag trollslända nummer två färdig. Jag hade tänkt fota bägge disktrasorna bredvid varandra så att ni skulle se att jag inte skojar. Men jag hann aldrig ta någon bild, för i lördags flyttade trollsländorna in i ett nytt hem söderöver. Nu får ni tro mej på mitt ord eller kolla med dubbelmorfars lillasyster!

Modell: Dragonfly Washcloth

Garn: Cotton Soft från Novita

Åtgång: 16 g

Stickor: Nr 4

Den här gången använde jag stickor nr 4, men disktrasan blev lika liten ändå!

Nu ska jag hasta iväg, för jag ska ända till huvudstan och vara kulturell med dubbelmorfar och hans stora syster! Vi kommer alltså att ha en GP i bilen med oss västerut! Ja ni vet GP = Glad Pensionär och skulle jag inte älska mitt jobb så mycket, så skulle jag vara en NA = Nästan Avundsjuk på min svägerska!

Solbadare

Igår då dubbelmorfar var ute och skulle röja lite bland rishögar och kolla om det kunde bli bastuved av grenarna, så stötte han på en solbadare.

Av förståeliga skäl lämnade han den här solbadaren i fred och flyttade sig till en annan rishög. Ormen lät sig inte bekomma utan ställde utan minsta väsning upp för fotografen, alltså dubbelmorfar. Inte lät den sig störas av dubbelmorfars förehavanden heller, utan solade lugnt vidare. Jag är verkligt glad att jag inte var med som hantlangare, för jag skulle ha skrikit så att både ormen och dubbelmorfar hade blivit rädda!

Tack vare dubbelmorfar avslutade vi veckan med ett skönt bastubad igår kväll. När man sitter där på laven och njuter av värmen och filosoferar om livet som både ger och tar. Ja då, precis då är man innerligt glad över att man är född i Finland. Hur skulle man annars kunna njuta av så sköna och enkla saker som ett bastubad?

Förvirrad

I morse drömde jag konstigt. Jag befann mej i den gamla disponentvillan mittemot det nedlagda mejeriet (ja, alltså, jag är ju uppväxt med en ostkällare, svingård och ett andelsmejeri som närmaste granne på södra sidan och postkontor på norra sidan). Där pågick någonting som dels var ett seminarium, dels någon sorts test och dels lite partaj. När jag var ute på min testrunda med hinderbana och dylikt blev jag genomblöt och nersmord med lera från topp till tå. Arrangörerna fick in mej i bastun, jag duschade och suckade lite över att jag inte hade byteskläder med mej. När jag kom ut till omklädningsrummet, så var mina smutsiga kläder försvunna! Fanns endast en liten, pytteliten handhandduk att torka mej på. Jag smög upp till övre våningen spritt språngande naken och försökte få tag på någon arrangör:
- Pssst, var är mina kläder, väste jag.
- Oj, de är i tvätten. Har du inga byteskläder med dig?
- Nej, morrade jag.
- Då får du gå hem och hämta. Du bor ju inte långt härifrån.
Milda makaroner! Skulle jag gå naken genom byn? I min dröm var det jääääättelångt hem. Jag fick stora skälvan och var alldeles gråtfärdig.

Förskräckt och förvirrad vaknade jag till all tur upp. Men så pass råddig var jag vid frukosten att jag slog kallt vatten på min tepåse. Jag hade fixat mina rågbrödsmackor, men glömt att sätta igång vattenkokaren! Håhåjaa!

Igår var jag nog inte heller riktigt vid mina sunda vätskor. Vi bestämde oss för att åka till västra grannstaden och jag skulle iväg till garnaffären där det dels var stickträff och dels så har jag ett presentkort dit. Sent omsider kom vi iväg med dubbelmorfar och jag iväg till garnaffären medan dubbelmorfar försvann på egna vägar.
Genast då jag steg in i affären kom en vänlig dam och frågade om jag ville delta i stickträffen och jag svarade försiktigt att joo...
Där satt ett tiotal damer och stickade, ledaren var försvunnen just då. Jag sjönk ner på första bästa lediga stol och skulle just öppna munnen då jag fick höra:
- Int kan du sitta där. Där ska J sitta.
Jag bara tittade så där halvt sinnesslött och tänkte att kära nån. Eftersom dialogen, nåja egentligen monologen, försiggick på det andra inhemska så orkade jag inte ens svara någonting. Visste liksom inte hur jag skulle formulera mej på finska.
Det kändes lite snopet att genast troppa av, så jag tog en bok med sockmönster för män och började bläddra i den.
- Det där är sen J:s bok och mönstermapp, fick jag höra direkt av samma dam som tidigare.
Det var som ett rött skynke för mig. Sammanbitet bläddrade jag igenom hela boken innan jag försvann från J:s plats. Så konstigt. Jag är inte van att stickande damer beter sig på det där sättet. Nej, tvärtom. De brukar säga välkommen med och vad har du för projekt på gång? Jag hade trott att jag skulle få lära mej nya spännande tekniker... Dessvärre hade jag ingen stickning med mej, men ändå...
Så jag saknade stickväninnorna B och V. Vi skulle helt tufft ha slagit oss ned och börjat sticka och prata och haft hur kul som helst. 
Jag vågade inte ta dricka eller tilltugg, som stod där på bordet, för jag var rädd att den där damen skulle säga något igen och jag såg att en del hade egna flaskor och egen matsäck med sig, så jag bara steg upp och försvann därifrån. 

Smått förvirrad stod jag sedan och kände på en spetsstickad vacker sjal, då en trevlig försäljare kom fram till mej och frågade om jag var intresserad av sjalen och så drog hon iväg med mej till garnhyllan och visade de fina garnkakorna i så ljuvliga färger att man baxnar. Rätt länge stod jag där och klappade på garnen innan hon drog iväg mej till en annan sjal, som var gjord just i det garnet jag senast höll i och så återvände vi till garnhyllan och jag stirrade hjälplöst. När, ack när ska jag hinna sticka? Och hjääälp. Jag har ju faktiskt redan en sådan där garnkaka hemma! Den köpte jag på sticklägret för ett och ett halvt år sedan och den väntar fortfarande på att bli använd! Till råga på allt så köpte jag ju en garnkaka till i början av juli! Nu var det dags att vakna upp till verkligheten, så jag tackade den vänliga garnförsäljaren och sade att jag ska fundera på saken och nu ska jag se på lite annat.

Det gjorde jag också, men all min köpiver hade försvunnit. Jag klappade lite garn här och lite garn där, men var så förvirrad att jag inte alls visste vad jag skulle göra med ett endaste ett av garnen! Så efter fullbordat varv i affären satte jag mej utanför och ringde till dubbelmorfar att nu var jag färdig. Han var mitt upp i sitt köpslående, så jag fick vänta en liten stund på honom.
- Vaaa, sa han och såg ut som ett levande frågetecken.
- Är du sjuk? Du köpte inget garn.
- Nä, nå, svarade jag lite svävande.
- Äntligen är du botad, fortsatte han.
- Botad från vad, frågade jag förvirrad.
- Nå, från din garnsjuka förstås.
- Nå, det tror jag nu int ännu, svarade jag med ynklig röst.

Det enda jag handlade var tre virknålar med röd lapp!
OBS! Nu vill jag betona att det absolut INTE är garnaffärens fel att det blev som det blev, utan det är helt och hållet mitt eget förvirrade tillstånd, som spökade. Och bra är det ju nog om jag nu skulle kunna avhålla mej från att köpa mera garn innan jag har stickat upp en del som finns i lager. Tänk om malens larver snart kommer och festar på mina garner? Huuuu!

Dubbelmorfar var iväg till sin favoritbutik, dvs återvinningscentralen eller tja, ska man säga "Köp andras skrot"-centralen.

Där utanför hittade han den här "giljotinen". Ingen inne i hallutrymmet visste vad den skulle användas till. Träkonstruktionen hade nu bara dykt upp där på gården. Jag misstänker att det skall bli någon sorts skylt av det hela.

Från garnaffären hastade vi vidare ut till Kungsporten och Eurokangas. Och nej, nej, bevare mej väl, inte skulle nu jag ha tyg inte. Nej, jag uträttade ett ärende åt min hulda moder.

Helt tomhänt kunde jag ju inte komma därifrån, så jag satsade en hel femma på den här vaddpåsen. Nu kan jag kanske börja virka amigurumi om jag vill. Bäst att ha vaddet hemma i lager ifall andan faller på!

Från tygaffären åkte vi och hälsade på barnbarnen. Bägge sussade sött då vi anlände. Lilla A vaknade och var jättehungrig medan storasyster bara sov och sov och sov. Stackarn, hon hade inte sovit middag på två dagar så nu fick hon sova ikapp. Mamman väckte henne till sist, så att M skulle orka gå och sova på kvällen också. Då hade M missat den goda chokladglassen som vi andra smaskat på.

Från gullungarna styrde vi plåtlådans kylare igen österut och åkte via bybutiken på hemvägen till min hulda moder. Också hon låg och sov så där på blanka eftermiddagen. Efter en stund väckte vi henne lite försiktigt, så hon inte skulle bli superarg för att vi varit där utan att säga något. Mamma bjöd på glasspinne! Tack!

Medan vi satt där ringde dubbelmorfars lillasyster och frågade vad vi hade för planer så där på lördagskvällen. Såna hade vi ju inte, så vi kom överens om att vi skulle åka söderut och hälsa på. Hon skulle baka en blåbärspaj och jag skulle ge lite virkråd. Vi körde hem via och slängde i oss lite skinkpaj. Jag grabbade med mej en bubbelflaska från kylskåpet och en mattrasselkon från hobbyrummet.

Trasselgarnet slängde jag ner i en väska och tog med min...

... virknålsburk med. Jag hann också få med de stora nålarna, som jag hade införskaffat tidigare på dagen. Och skulle jag ha orkat, så var det en av dem jag skulle ha använt. Men nu blev det så att jag njöt av bordets håvor och trevligt umgänge med svägerskorna i stället. Härligt när saker händer så där oplanerat och spontant. Tack för en fin kväll!

Hemma var vi någon gång vid 23.30 och då hade vi varit på språng sedan kl 11.30! Inom en snar framtid ska jag nog sitta hemma och inte åka iväg någonstans alls!
Men nu, nu ska jag få igång en tvättmaskin och sedan sticka färdigt en disktrasa, innan det är dags att börja fundera på morgondagen!

Önskar er alla en skön söndagskväll! 

Matlagningstur

Igår axlade jag mitt husliga ansvar och meddelade mina karlar att jag står för middagsmaten. Bägge flämtade förvånat till och plirade sedan misstänksamt på mej:
- Vad tänker du laga, frågade de med en mun.
- Skinkpaj med äggstanning.
- Men jag vill ha riktigt mat, sa äldsta sonen.
- Låt henne nu laga vad hon vill, sa dubbelmorfar fort som sjutton. Han var rädd att jag skulle dra mej ur och matlagningen skulle ha fallit på hans lott.
- Men jag skulle kunna laga köttfärsröra och spagetti, försökte ännu sonen smått förtvivlat.
- Men köttet är ju ännu djupfryst, konstaterade jag och fortsatte:
- Dessutom måste vi bli av med den där skinkbiten, de där paprikorna och lite ägg.
- Nåja då, mumlade och muttrade den äldsta.
Vet ni vad jag kom fram till efter den här diskussionen? Jo, det är nog bäst att jag håller mej borta från köket!

Igår hade vi alltså Skinkpaj i långpanna till middag. I pajdegen ingår hälften vetemjöl och hälften grahamsmjöl, därav den mörka färgen. Fyllningen består av rökt skinka, två paprikor, en påse ärter majs paprika och så då äggstanning på fem ägg. Skulle det inte vara för dubbelmorfars konstiga matgriller skulle här dessutom ha ingått riven ost och så skulle jag ha satt till röd lök eller purjolök. De två sistnämnda hade jag inte hemma och de stod inte heller i receptet, som jag har från 4H:s matskola. Hittade det på webben i somras och tyckte att det var enkelt och behändigt.

Gott måste det trots allt ha smakat för mina karlar, eftersom nästan allting försvann igår i ett nafs! Dubbelmorfar tog med sig en bit till sin svärmor medan pajen ännu var ljummen. Där plockade han bär medan äldsta sonen och undertecknad befann oss hos stickväninnan B. Hon och jag stickade medan hennes man och äldsta sonen pillade med en sprillans ny dator. Och jo, jo, jag vet ju nog att jag också borde ha befunnit mej i vinbärsbusken, men...

Dubbelmorfars bärenergi har hållit i sig.

Här är resultatet av förra nattens hopkok. Här ingår röda vinbär, våra sista krusbär från vår enda buske och hela två svarta vinbär! I natt tog dubbelmorfar dessutom hand om disken direkt. Duktigt gjort, eller hur?

Och nu, nu ska vi bege oss iväg på äventyr. Äldsta sonen har redan försvunnit med sin kusin. Han skall iväg och hälsa på sina fastrar.

Önskar er alla en riktigt skön lördag!

Nattlig aktivitet

I natt gick det livat till här hos oss! 
Dubbelmorfar fick ju för sig att han skulle koka saft mitt i natten. Och se, det gjorde han. Inget illa i det, men som vanligt lyssnade han inte alls på mej då jag från datarummet hojtade att han skulle se till att han hade flaskorna färdigt diskade och varma först. Nå, hur skulle han nu behöva göra sånt? Han hade ju nog flaskor nere i källaren. Det var bara att gå efter...

Jo, han hade en del plastflaskor och då går det så här när man häller i kokhet saft. Ack ja, mycket förvridet. Hoppas att flaskorna håller för trycket och inte exploderar i källaren. Då blir det rött överallt och ett himla städande. Till all tur har jag åtminstone inget garn där!

I morse vaknade jag till den brutala verkligheten. Dubbelmorfar hade varit i köket!
Men lugn, bara lugn, han tog hand om disken alldeles själv. Tack för det!
Och ursäkta nu att jag visar foton från den osminkade verkligheten!

Om saften är god? Tja, jag vet inte, för jag hann aldrig smaka på den innan den försvann till källaren.

Idag har dubbelmorfar rivit upp armarna då han plockade de sista krusbären. Nu skulle M borde komma hit omgående med sin läkarväska!

Nu just tar dubbelmorfar hand om middagsdisken. Någonting jag borde göra för att fördelningen skulle vara någorlunda rättvis. Men jag har bråttom att få det här inlägget gjort innan vi åker norrut igen på en liten grej. Dubbelmorfar åker antagligen iväg till sin svärmor och fortsätter med bärplockandet.

Och ikväll, ja ikväll ska jag minsann sticka och så ska jag lägga mej tidigt, så jag blir tidigt färdig med allt datoriserande i morgon.
Önskar er alla en riktigt skön fredagskväll!

Kladdigt värre

Oj, vet ni, så härligt idag att i datasalen i västra grannstaden träffa på alla trevliga människor. En hel del kursdeltagare från tidigare och en del helt nya. Med spänd förväntan och mycket glädje ser jag framemot att starta kurserna i september. Fyra av kurserna är redan fullbokade! Ja, och då var det första anmälningsdagen idag, så... ja, det ser helt enkelt bra ut.

Efter utfört jobb och avlagd rapport på kansliet på Mannerheimgatan var det dags att besöka barnbarnen. M väntade otåligt och hann redan ringa till dubbelmorfar och fråga efter oss medan jag var inne på kansliet där jag förstås fastnade med munnen. Måste ju bara höra hur kollegerna haft det under sommaren och så gav jag lite datastöd av bara farten.

Vilken glädje när vi anlände. M hade redan flera gånger stått i fönstret och tittat ut. Sedan blev det fart på leken och pratet. M håller låda med sådan fart att det gäller verkligen att spänna öronen och lyssna ordentligt, för annars tappar man bort sig. Hon har också ett fenomenalt minne, så hon kollade dubbelmorfars ben, som har rivsår.
- Det var när moffen plockade blåbär, förklarade M. Och jo, det var det ju och det är redan ett tag sedan dess. Men hon mindes. Och eftersom det var "pippi" (gjorde ont alltså), så var ju M tvungen att ta sin läkarväska och göra ingående undersökningar. Så det gällde för dubbelmorfar att gapa och böja sig ner så hon fick undersöka öronen. Hjärta och lungor kollades också. Till all tur behövde han inte få någon spruta idag!

M hade hunnit baka på förmiddagen, så vi bjöds på...

... kladdkaka och glass. Mumsfilibabba! Tack!
M:s mamma sade att dottern mest hade ätit smet och det var tur att det alls blev någon kaka! Men vi tror nog att hon överdrev lite, för hur skulle nu M ha gjort så?!

Och jodå, jag höll förstås lilla A i famnen och gullade med henne också. Så fint att se hur hon följer med allt vad storasyster gör och hur glad lilla A blir av att ha sin syster i närheten.

Kvällen tillbringade vi hos min hulda moder. Jag lade upp maskor för en ny disktrasestickning. Orkade inte med något annat mera krävande nu ikväll. Jag misstänker att dubbelmorfar har stulit lite av min energi, för vet ni vad han gör just nu? Jo, han kokar rödvinbärssaft av de bär han plockade hos svärmor ikväll. Själv längtar jag till sängen. Höll redan på att somna när vi var hos min mamma... Gäääsp!