Ny tidning!

Vet ni vad? Jo, igår på hemvägen från födelsedagskaffet/teet, så var jag in ett hastigt varv i mataffären. Och där hittade jag en ny handarbetstidning på svenska!!! Vilken glädje och fröjd. Förstås måste jag ju ha den. Den är ju ett arbetsredskap!

Och nu mina vänner, nu är det dags att gräva fram alla jumprar från 1980-talet! Ni vet alla de där med puffärmar, för det har kommit tillbaka. 
Riktigt trevlig tidning med rikligt innehåll. Ska nog pröva på att virka en trasa till golvmoppen!

Och nu, nu väntar sängen ivrigt på mej. Det är en massa saker jag ännu borde göra, men de sakerna får nog vänta till i morgon.

Sotiga potatisar och härligt umgänge

Idag har jag varit iväg på Höutandag till stadens bästa stadsdel! Där finns en aktiv hembygdsförening, som värnar om de gamla, fina traditionerna. Stort TACK för det. Vid vedspisen hittade jag Tilda och stickväninnan B med stekspadarna i högsta hugg! Det fräste i pannorna då de stekte skivor av potatisgröt, som serverades med lingonsylt och mjölk. Jag fick en liten smörklick på mina grötskivor. Det ska vara smöröga för att bli riktigt, riktigt gott, inte sant? Tilda hade sytt fina förkläden och egenhändigt broderat dit föreningens logo (logga). Och när det gäller Tilda, så handlar det förstås om återanvänt material. Tyvärr fotade jag inte förklädena, för jag var rädd att bägge damerna skulle ha protesterat i högan sky!

Det var riktigt trevligt att sitta och prata med bysbor, vänner och bekanta. Allt möjligt mellan himmel och jord avhandlades. Vi var tre mormödrar som hade barnbarnsflickor i fem månaders åldern, så då kan ni ju gissa resten! Själv lyssnade jag mest, för jag är ju redan dubbelmormor och kan därför ta det lite lugnare. :)

Jag fick med mej hem en hel låda med höutade potäter, för det blev rätt många kvar. Dubbelmorfar visste inte till sig av lycka och äldsta sonen gillade också potatisarna.

Man bräcker upp det sotiga potatisskalet, gröper ur lite så att man får plats för smörklicken, som smälter i potatisen. Sen är det bara att äta av det smältande goda innehållet. Vill man kan man sätta till lite salt, men frågar ni mej, så är det onödigt. Mumsigt värre! Jag vet faktiskt inte om det är på grund av nostalgisk längtan till barndomen eller om det är för att man äter denna läckerhet endast en gång per år, som det är så gott?! 

Förr i världen höutade man i halmen på åkern då man tagit upp rotsakerna. Potatis och rovor lades direkt i glöden och sedan tog det sin lilla tid innan de var färdiga. Det här är en av många fina traditioner, som håller på att försvinna. Därför är det så fint att hembygdsföreningen orkar värna om den.

Efter att ha klämt i mej hela tre sotiga potatisar här hemma, var det dags att skjutsa in äldsta sonen till stan. Han steg på bussen och åkte hem till sitt i huvudstaden, så nu är dubbelmorfar och undertecknad på tumanhand här i huset igen. Det lär vi väl ska klara på något sätt. Men stackars katter, som letar efter lillhusse utan att finna honom.

Från busstationen åkte vi sedan söderut och grattade gårdagens födelsedagsjubilar. Och om ni tror att hon fick en garnrelaterad gåva, så tror ni alldeles rätt! Ett garnnystan, ett par stickor och boken Roligt att sticka!
Vi blev bjudna på god fylld kaka och hann också träffa jubilarens lillsyrra. 

Alltså en härlig söndag i traditionens och umgängets tecken. Skönt att hinna med sådant också.
Och nu, nu är det dags för kvällste och skorpor, sedan sängen, för det blir tidig uppstigning igen i morgon.

Önskar er alla en riktigt bra start på den nya veckan!

I väntan på...

... dagens middag, som är starkt försenad.
... dagens vedlass, som verkar ha försvunnit någonstans.
... inspiration till att göra någonting kreativt.
... att få gå och lägga mej!

Lördag kväll och här sitter jag igen framför datorn. Har precis nyss gått igenom kursdatabasen, för att kolla att allt är up-to-date. Saker jag egentligen inte borde syssla med på en ledig dag, men i morgon har jag inte heller tid, så...

Och förresten, ledig och ledig. Jag har varit iväg till grannkommunen på jobb idag. Hållit digirådgivning medan marthorna i byn höll café. Bra arbetsfördelning.

I ungdomsföreningslokalens stora sal finns en sådan här kamin. Ser den bekant ut?
Precis, den finns i en annan färg i Gamla folkskolan i den norra grannkommunen!

I väntan på fredagsbastun

Kära vänner, idag fick jag en släng av fredagsblues, så slå upp lite champagne, snälla! Tidigare i kväll önskade jag intensivt att jag/vi hade varit hos H. Saknar henne så och det är länge sen vi träffades. Att tala i telefon hjälper inte alltid. Mitt hjärta sade att kör iväg, kör iväg. Men förnuftet segrade till sist.
- Tänk efter nu, sa dubbelmorfar snusförnuftigt, du ska ju på jobb i morgon, fortsatte han.
- Du kan inte komma hem mitt i natten, liksom.
Ja, ja, förnuftets röst segrade. Jag behöver ju vara skärpt i morgon. Hur skall jag annars klara av att ge digiråd?

Saknar också barnbarnen och... men nej, inte sjunka in i det där längtans träsket, för då kommer jag ingen vart.

Igår eftermiddag/kväll var jag iväg till östra grannkommunens fina bibliotek.

Faktiskt tredje biblioteket jag besöker inom loppet av 1½ vecka! Och det utan att låna minsta lilla bok, kan tänka! Nej, här är det jobb som gäller. Härligt, utmanande och intressant. Och tror ni inte att jag träffade på en dam där, som var född och uppvuxen i Liljendal! Världen är liten när det finns liljendalbor precis överallt.

I biblioteket i Huutjärvi pågår en mycket intressant utställning. En underbar utställning, som fick mej att kippa efter andan och allvarligt överväga om jag borde skaffa mej en ny hobby!

Sirpa Tuokko ställer ut sina fina handmålade klippdockor och dräkter från olika tidsepoker. Tyvärr tar utställningen slut nu på måndag. Synd om er, som har missat den och tur för mej och min finska kollega att vi hann beundra de vackra klippdockorna och dräkterna!

Klippdockor med dräkter från 1500-talet.

Klippdockor med dräkter från 1600-talet.

Klippdockor med dräkter från 1700-talet.

Klippdockor med dräkter från 1800-talet.

Klippdockor med dräkter från 1890 - 1910-talet.

Klippdockor med dräkter från 1920 - 1950.

Så vackert och detaljrikt målade på akvarellpapper.

Dräkter från 1500-talet.

Dräkter från 1600-talet.

Dräkt från 1700-talet.

Dräkter från 1800-talet.

Dräkter från viktorianska tiden 1870 - 1890-talet.

Dräkter från 1930-talet.

Dräkter från 1950-talet.

På 1950-talet var det kvinnligt så det förslog. Härliga klänningar, tyvärr dock inget för mej i klädväg. Nej, bekväma vida blusar och byxor/jeans, som ger efter så där lagom.
Tror ni förresten att jag skulle kunna delta i målerikurs och säga att jag vill måla klippdockor och kläder till dem? Skulle jag bli utskrattad då?
Tyvärr kan jag vare sig teckna eller måla, men det är kanske en färdighet, som går att öva upp? Skulle det vara dags att börja med en ny hobby? Samla på klippdockor? Måste kanske först hitta mina gamla från barndomen om de nu finns kvar nånstans. Hmmm...

Eller så skulle jag kanske önska mej den här till julklapp? Unik, handmålad och kostar 35 euro. Inget som M skulle få leka med!

Beklagar att fotona är av dålig kvalitet, men dels var jag så till mej att jag fumlade rejält med telefonkameran. Jag borde ju ha haft den riktiga kameran med mej. Den som ska ut på vift igen i söndag!
Dels, så var alla dräkter bakom glas och ram, vilket betyder att lampor och annat i rummet speglade sig.

Och nu, nu är det dags för ett riktigt traditionellt finländskt fredagsnöje: Bastu. Dock utan öl. Här är det vattenflaska, som gäller. Som sagt, jobb igen i morgon!

Så skir och vacker

- Nu kan du int sova i natt, smågnällde dubbelmorfar här tidigare i kväll.
- Hur så?
- Nå, när ditt hår är så kort att det kommer att stå ut åt alla håll sen på moron när du stiger opp. Det var nog bättre när ditt hår va så där burrigt och rufsigt.
Håhåjaaa, ja se karlar. Dubbelmorfar gillar inte förändringar. Minst gillar han att jag har kort hår. Det bor nån sorts stenåldersman djupt därinne. En sådan som vill att kvinnan har långt hår så att han kan släpa hem henne till grottan i håret.
Själv tycker jag att det är skönt att ha blivit av med allt det torra och slitna.

Min lediga kväll har vi tillbringat hos min hulda moder. Där satt vi och umgicks medan jag stickade och stickade, så att jag nu har kommit till hälen. Få se om jag hinner med den ännu ikväll innan det är dags att krypa till sängs. Skulle vara fint att få den färdig, för i morgon är det kvällsjobb i den östra grannkommunen, som gäller.

Det var inte enbart datatidning, som jag fick igår. Nej, jag fick också en så fantastiskt fin bild av min favoritblomma!

Så skir och vacker, skogens lilla fina Linnea.

Det vackra kortet hamnade förstås upp på väggen tillsammans med andra viktiga kort! Stort TACK till fotografen. Ska bli spännande att se om M upptäcker att det har kommit upp någonting nytt på "kortväggen". Hon brukar vara skarpögd.

Nu ska jag ännu försöka fylla i diverse excel-tabeller och få iväg en reseräkning. Det är fullt sjå att hinna med allt kontorsjobb, som jag borde. Hjälper inte ens om jag gör lite varje dag, för tjaa, det är sist och slutligen inte så lite som ska fixas nu inför månadsskiftet...

Orange som en apelsin

Så var ännu en arbetsdag förbi. En härlig givande dag med lagom av utmaningar och framförallt en massa trevliga människor. Jag är så tacksam över att få jobba med undervisning inom fria bildningen. Tänk, det ingick inte alls i mina framtidsplaner då jag gick i samlycéet i stan! Fast då, på den tiden var det nog inte tal om datorer och digi, så... Det är dock mötet med människorna, som jag tycker att ger allra allra mest. Alla fina härliga människor, utan dem skulle tekniken vara meningslös.

Glad blev jag också över tidningen, orange som en apelsin, som väntade på mej på jobbet i grannstaden.

Nästan lika intressant, som en sticktidning, inte sant?

Nu måste jag lämna er här för jag ska tidigt upp i morgon. Lyckades nämligen äntligen få synkroniserat min tidtabell med frissans. Och det är nog på tiden. Borde ha gjort något åt min rishög till hår för flera veckor sedan. Men, men... nå i morgon blir det äntligen av. Veckans enda sovmorgon utnyttjas alltså till max!

Upprivet

Så där ja. Nu är veckans första arbetsdag över. Återstår fem dagar till. Ja, ja, jag ska jag jobba på lördagen också!

Det här lilla sockbörjandet från förra måndagen rev jag upp igår. Var inte alls nöjd, så jag började på nytt. Vet inte om det blev stort bättre, men... ja, kanske de här sockorna också blir färdiga nån gång.

Men nu ska jag sticka på ett helt annat sockpar, ett sockpar, som jag inte heller är riktigt nöjd med. Tycker att mina restgarner inte riktigt passar ihop. Men det är inte så mycket att göra åt det, tyvärr. Måste ju göra mej av med dem.
Först dock lite mötesprotokoll, e-post och dylikt. Sedan stupa i säng, för i morgon är det kvällsjobb igen!

På G

Igår kväll, vet ni, var Lilla My på G!

Hon var riktigt på Gång och drack österrikisk örtlikör!
- Det är bra mot förkylning, sade hon bestämt, då hon hörde vår äldsta snörvla, hosta och nysa.

Idag har det varit en solig och fin höstdag. Vi borde ha hälsat på en massa medmänniskor, men idag hann vi endast träffa den glada pensionären söderöver. 

Och jag har hunnit sticka på en liten socka 14 varv! Det ni!
Nu önskar jag er alla en riktigt bra start på inkommande vecka. 
Här blir det tidigt sänggående inför morgondagens nya utmaningar.

I expressfart

Så var det lördag igen och veckan har gått i expressfart. Inget blogginlägg har jag hunnit med heller på en hel vecka! Ack och ve. Igår kunde jag kanske, kanske, men så slocknade jag mitt i halvåttans finlandssvenska nyheter! Veckan har varit intensiv med jobb alla kvällar utom igår. Sånt sätter sina spår för en dam i min ålder. OM jag lyckas säga nej, så borde nästa vecka bli lite lugnare. Med tonvikt då på borde. Endast tre kvällar jobb! Alltid något! Dock två nya kursplatser och en mycket osäker kursstart, beroende på om någon intresserad dyker upp eller inte. Vet inte riktigt vad jag ska hoppas på: Att det kommer tillräckligt många deltagare? Eller att kursen dras in? Det bästa jag vet är ju att få undervisa...

Förra söndagen var jag iväg till den norra grannkommunen. Där ordnades en superfin hantverksdag. Det härligaste av allt var att man fick prova själv och kunde lära sig en hel del! Och jag är så imponerad av allt hantverkskunnande som finns där i byn. Flera av dem är riktiga multitalanger. Jag riktigt baxnar och bleknar. Om ni trodde att här förevisades sockstickning, så glöm det. Här var fokus lagt på återanvändning. Synd om er som missade den där dagen. Det är egentligen mycket roligare att gå på en sådan här dag där man får pröva på själv, än att gå på en jättestor hantverksmässa där man endast får titta. Men lugn bara lugn, jag ska väl kanske, kanske iväg på en sådan också senare i höst/vinter? Vem vet om jag vågar...

Det var alltså här någonstans jag var tillsammans med dubbelmorfar förra söndagen. En gammal karta över Pernå härad från år 1874. Riktigt var vi höll till kan jag dessvärre inte peka ut på den här kartan. Byn har förändrats en del sedan dess.

Att knyta en ampel i makramé var en av de saker man kunde lära sig. På andra sidan ställningen knyts det armband.

Kaffepåsens nya liv handlar det om här. Längst borta mot fönstret finns de flätade kaffepåsunderläggen. Jag försökte få dubbelmorfar intresserad av den här tekniken för då skulle liksom kaffepåsarna kunna återanvändas på ett vettigt sätt. Och tänk så fina julklappar det skulle bli. Och han skulle kunna göra det här medan han ser på TV. Tyvärr fnös han åt min smarta idé och sade att kaffepåsar är inte hans bekymmer. Men det är det ju visst det, för tepåsarna kan man ju inte fläta och det är dem som jag använder. Så det så!

Så här fina rosor kan man också vika av de tomma kaffepåsarna!

Marina Hoffström förevisade fri virkning (freeform crochet), en teknik hon snappat upp i USA. Ett smart sätt att bli av med sina restgarner. Tilda var en läraktig elev, så nu väntar jag ivrigt att få se hennes virkade alster. Hallåå, Tilda, hör du det?

Här är exempel på mera återvinning a la Hoffström.

Lite annan sorts virkning är det här. Gamla tygstycken, lakan, gardiner osv. blir riktigt bra till virkade mattor.

Till vänster en liten färggrann restgarnsmatta och till höger en virkad matta av gamla uttjänta frottélakan.

I virkade mormorsrutor får man också restgarner att gå åt.

Hur kommer det sig att andras restgarner är mycket mera intressanta än ens egna? Den fina korgen verkar vara ett arbete i luffarslöjd.

Luffarslöjd var en hantverksteknik, som man också kunde fördjupa sig i. Jag har nog metalltrådar, men jag är inte alls så där händig, tyvärr.

Gamla färggranna tidningar, broschyrer eller glittriga papper kan förvandlas till vackra fjärilar. Någonting för nästa  gåvopaket?

Gamla ljusstumpar och äggkartonger kan förvandlas till tändrosor. Både vackert och nyttigt!

Om man har ull så kan man både våttova och torrtova.

Att tova med teboll gör att man får fina runda bollar och kan få ihop till ett djur, en snögubbe osv. i ett nafs!

I stora "snickarsalen" värmde den sägenomspunna kaminen så det stod härliga till. Den har en historia, som jag tyvärr inte fick berättad för mej.
- Man ha ren skrivi om den i tidningen, fick jag höra då jag kom med kameran och skrivblocket i högsta hugg. Jo, kanske det, men jag vill ju också gärna veta, för inte minns jag vad det stod i tidningen!

I den här salen renoverades gamla fönsterbågar. På lappen står "nymååla". Här i byn är det dialekt som gäller!

Kittet mjukades upp med linolja. Allting miljövänligt och organiskt.

Fönsterglaset putsades noggrant rent innan det placerades i bågen. Spridda röster från det runda kaffebordet hördes. En del karlar tyckte att man nog kunde ha satt silikon för att täta de hål, som uppstod på grund av sneda fönsterglas, istället för att dutta med kittet. Men om det ska vara naturenligt, så ska det. Därmed basta!
En underbar söndag, alltså! Tack till alla som orkade och ställde upp!

Här hos mig är det katastrof på stickfronten! I måndags lade jag upp en ny liten sockstickning, helt enligt min hulda moders enträgna råd. Igår när jag rätt håglöst och framför allt orkeslöst stirrade på den, så kom jag till att den skall rivas! Ve och fasa! Tack och lov för uppmuntrande stickvänner, som peppar!
Men, men, jag har lite idéer för en annan sockstickning, en för större fötter och en som inbegriper restgarner. Tror bestämt att jag skall ägna min lördagskväll åt en sådan stickning, innan jag stupar i säng!

Önskar er alla en riktigt skön lördagskväll!

Svinnet

Nu är det lördag igen och veckan har rusat förbi. Jag har hunnit träffa en massa nya härliga kursdeltagare. Inkommande vecka ska jag ännu starta tre nya kurser och så där håller jag på tills jag har fått allting igång. Senast i december har jag väl besökt alla kursplatser, varit minst en gång på de olika ställena och hållit kurs, digirådgivning eller föreläst. Snart känner jag den östnyländska landsbygden utan och innan ska ni se.

Här har lördagen varit en ganska lugn dag, till all tur, för igår fastnade jag och kunde inte krypa ner mellan lakanen förrän klockan var 00:30! Kära vänner, vad ni än gör, börja inte fixa med en krånglande dator efter klockan 22 på kvällen! Det gjorde jag nämligen igår. Och det som skulle vara en liten snabb grej tog alltså flera timmar i anspråk. Jag lyckades komma in i den trilskande maskinen, men var tvungen att återställa systemet och det tog tid. Jag hade förstås min stickning, men hann inte många varv innan garnet var slut och förstås finns inte den färgen i mitt "lilla" lager här hemma, så jag fick ta till en bok istället. Men allra helst hade jag nog gått och lagt mej och njutit av en långsam lördagsmorgon idag istället. Och jag skulle äntligen ha hunnit städa sovrummet, men där satt jag alltså igår natt framför en bångstyrig dator och det bara för att jag ville vara hjälpsam och snäll.

Idag har jag varit iväg på höstens första bokcafé. Det handlade om en bekant bok för mej, eftersom jag var på utställning i våras.

Boken handlar om Finlands första vetenskapsman Sigfrid Aronius Forsius. Kati Rapia längst till höger har gjort en serieroman om honom. Hon är serietecknare och det är han som står där på bordet. Det är alltså Rapias tolkning av Forsius. Noora Lintukangas till vänster intervjuade. Intressant.

Medan jag var i bokcaféet hälsade dubbelmorfar på en nittioåring. Sedan körde vi iväg till mataffären. Medan jag gick tveksamt mellan hyllorna och tyckte att det var svårt att hitta på någonting vettigt i matväg, så fick dubbelmorfar ett telefonsamtal, en krånglande skrivare, hade han någon it-kunnig person till hands? Eftersom dubbelmorfar satt ute i bilen och väntade, så kunde han ju enkelt lova för min räkning att jo, Inge kan komma och se på den. Ou nou, ou nou. Jag har ju sagt åt honom att det är förbjudet! Strängt förbjudet. När någon säger att det är en liten grej eller det tar nu bara en liten stund, så kan man ju aldrig veta. Det kan krångla till sig hur mycket som helst.
Så innan vi kom hem hamnade jag alltså på en skrivarutryckning! Den här gången gick det relativt snabbt och jag klarade det, åtminstone fungerade kontakten mellan dator och skrivare när jag lämnade huset! Hoppas att det gör så även i framtiden!

Den här veckan har det ju varit matsvinnsveckan. Jag har dragit mitt strå till stacken genom att köpa yoghurt, bröd och köttfärsbiffar med röd lapp.
Dubbelmorfar å sin sida har skött ett helt annorlunda svinn och det av ett mera desperat slag.

Han tömde ut all kvarbliven färg från alla gamla använda färgpatroner. Pulvret fyllde han sedan i en färgpatron, så nu kan jag behjälpligt skriva ut med min uråldriga laserskrivare igen. Duktigt gjort och nu blir det inget svinn här liksom. Tyvärr går det inte att få nya färgpatroner längre till min utmärkt fina laserskrivare som bara är... tja... öh... hur gammal? 
Och jodå, den gamla trotjänaren skriver nog ut med den för hand påfyllda färgpatronen, MEN det blir svarta ränder på papperet!
Stor desperation alltså. Borde jag köpa en ny?

Men nej, dubbelmorfar vägrar. Skrivare skall inte vara slit och släng. Nej, han öppnade den här söndriga bläckstråleskrivaren istället och oj, så han har pillat och petat, och ja, svurit med för den delen. Trots hans händighet och maskinkunnighet, så hjälps det inte. Skrivaren vägrar skriva ut svart färg.
- Skrivarhuvudet är sönder, stönade han.
- Jag sa ju det, teknikskrot.
- Nej, nej, jag måste se om jag skulle hitta en likadan så kan jag ta huvudet från den.
- Men varför skulle du göra det om den där andra sedan fungerar, frågade jag och skakade förvirrat på huvudet.
Bestämt tror jag att jag ska önska att dubbelmorfar får en ny skrivare på farsdagen! Jag tror nämligen inte att jag orkar vänta till julen på julgubbens paket! Visserligen är det endast 100 dagar kvar till julafton idag, men ändå. 100 dagar utan en fungerande skrivare. Klarar jag det?