Nu sitter jag här vid datorn och väntar snällt på e-post. Det är lite frustrerande minst sagt, då man själv alltid försöker svara så snabbt som möjligt. Men här får jag vänta snällt. Och jodå, det finns en massa annat jag kunde göra på datorn medan jag väntar, men... det finns liksom ännu mera att göra som inte har med datorn alls att göra.
Apropå paket, så i torsdags fick jag ett från Ylivieskan kotikutomo. Jag lämnade in beställningen på måndag kväll, på tisdagen behandlades den och på torsdagen låg den redan i postens automat i stora varuhuset i stan. Det var minsann snabb leverans, sen var jag lite slöare, för jag hämtade ut paketet först i fredags. Och i lördags då dubbelmorfar var i grannbyn, så packade jag äntligen upp mitt paket.
Redan då jag fick upp kartongen blev jag glad, silkespapper och ett hjärta visar ju på omtanke.
Och bättre blev det ju då jag fick forsedeln i min hand. Varje grej var avprickat i listan med ett handritat hjärta och längst nere på sidan stod: "Tack för beställningen" och en underskrift. Det är sånt här personligt, som gör att jag blir glad och mycket hellre vill stöda småföretag. Men jag kör inte 486 kilometer till Ylivieska och handlar i stenfotsaffären, tyvärr. Då är det skönt att det finns möjlighet att beställa via nätet.
Nu trodde ni förstås att jag handlade massor av garn, men se nej, endast två nystan specialgarn som var så förmånligt att jag fick dem under priset till vad ett nystan skulle ha kostat. Planen för de här två nystanen är också klar, två julklappar. Garnlagret har tyvärr nu då ökat igen, den här gången med 200 g. Hjälper föga att jag gjorde av med 200 g i torsdags då jag fick min mötesstickning färdig. Lagret hinner liksom aldrig magra.
Men det var inte garn jag ville ha den här gången, utan de här verktygen. Clips, som håller tröjan eller sjalen på plats. Kablar, som man kan föra över maskorna till då man behöver stickorna till ett nytt projekt. Det här är farligt, mycket farligt, för hur ska projekten nu nånsin bli färdiga? Rundstickorna är tänkta att användas i sjalstickning. Kanske jag äntligen skulle våga ta itu med de där garnkakorna, som jag fick ut på mitt gåvokort i våras. Om inte så räknar jag med att kunna loopa två sockor på en gång, kanske...
Jag passade på att handla ordentligt med clips. Kan vara bra att ha olika färger och modeller och antagligen också bra som gåvor.
Och så var det, det där lilla extra, en överraskningspåse med karameller. En liten gest, som gör mej extra glad, så tack! Om jag behöver mera verktyg, så vet jag vart jag kan vända mej. Men nu borde jag nog klara mej en tid framöver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar