För att fortsätta på det där med dramatik.
I natt vaknade jag alldeles kallsvettig klockan tre med en enda ryslig tanke i huvudet: Jag hade glömt att intervjua en person och skicka in artikeln till morgondagens tidning! Fy sjutton, hur kan jag vara en så dålig och slarvig person. Idag fanns det inte skuggan av en chans att jag skulle hinna vare sig intervjua eller skriva någonting, för jag jobbade från klockan 10 - 18 (med två matraster under dagens lopp).
Jag var skakad och led alla misslyckandets kval, så jag tassade runt ett varv i huset medan jag slet mitt hår. Jag kom på att det inte fanns så mycket att göra åt saken mitt i natten, så jag lade mej mellan lakanen och tänkte att nu kan jag nog inte somna om. Men, jag tömde huvudet på tankar och varvade ner och innan jag visste ordet av sov jag riktigt gott.
Tidigt i morse rusade jag iväg till datorn och sände iväg en e-post till chefredaktören med många ursäkter och i bara farten skapade jag efter det en ny distanskurs till april. Det var snabbt marscherat, må jag säga. Men jag var tvungen att få tänka på annat före dagens första distansmöte.
Från chefredaktören hann jag få lugnande svar per e-post, men sen ringde hon dessutom vänligt nog och sade att jag kan vara alldeles lugn. Jag har inte glömt någonting. Artikeln ska vara inne först i april. Puuuh! En sån lättnad. Resten av dagen har ju sedan gått som på räls.
Igår på eftermiddagen var jag iväg på ett mycket snabbt varv till den västra grannstaden tillsammans med dubbelmorfar. Och vet ni vad? Jo, jag var iväg till garnaffären och löste ut mitt gåvokort!
Ja, alltså jag vet inte riktigt hurudana sjalar jag vill sticka, så... tja, nu börjar igen jakten på det perfekta sjalmönstret.
Jag är tacksam för alla tips ni har.
Garnet längst till vänster är en blandning av bomull och ylle, 200 g/680 m för stickor 4 - 5. Garnet i mitten är en blandning av akryl, polyamid och mohair, 150 g/500 m för stickor 5 - 6. Garnet längst till höger är en blandning av bomull och akryl, 150 g/600 m för stickor 4 - 5.
Jag hade tur, för de här garnkakorna såldes till specialpris, så nu fick jag hela 500 g garn till i mitt garnlager. Dubbelmorfar tycker förstås inte att det är tur, men eftersom det är en gåva, så kan han ju inte säga så mycket! Och det gjorde han för en gångs skull inte då jag kom ut till bilen med min pyttelilla garnkasse. Han hade säkert befarat att jag skulle ha släpat ut stora säckar med garn!
Stort, stort TACK till T för den fina julgåvan.
– Kom nu, vi är färdiga.
– Men vänta lite jag ...
– Kom nu, vi ska int ha någo.
– Men jag vill ännu sii på den där...
– Nä, kom nu, jag orkar int trava här längre.
Så med en djup suck gav jag helt enkelt upp. Nu kom jag plötsligt ihåg varför jag vägrade följa med honom förra gången han besökte det här varuhuset. Den här gången fick han mej medlockad endast genom att vifta med garnkortet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar