Mötesstickning

Sent igår kväll fick jag snudd på panik: Jag hade inget handarbete att ta med till dagens möte i stan! Vårt första för det här läsåret. Jag gick igenom en del av mina oavslutade arbeten, men...

... det här konstiga virkade djuret behöver fyllningsvadd och jag kan ju inte börja släpa med mej det till mötet.

Ett par julklappssockor finns i stickkorgen, men jag har inte kunnat bestämma mej för om jag skall sticka min vanliga förstärkta häl eller prova på något nytt. Och väljer jag att sticka en ny sorts häl, så måste jag nog koncentrera mej. Och det går inte så bra att göra på ett möte där jag också behöver koncentrera mej på mötesärendena.

Ursprungligen hade jag tänkt att ta med det här virkbörjandet. Men efter att ha kontrollvirkat igår kväll, insåg jag att det inte skulle gå, för jag hamnade att ofta titta på mönsterrapporten och räkna. Så den här virkningen fick också snällt stanna hemma.

Så i morse lade jag upp 24 maskor med stickor nummer 5½ för en ribbstickad halsduk. Perfekt mötesstickning där det endast gäller att hålla reda på aviga och räta! Inget mätande och inget räknande.

Mötet gick bra och vi höll tidtabellen. Det var fint att träffa kollegerna igen efter sommarlovet. Serveringen på mötet var riktigt fin, en rejäl frukost. Jag åt gröt med lingonsylt. Mums!

Och vet ni vad? Jo, den här halsduken dög också som bilstickning, när vi med dubbelmorfar åkte till västra grannstaden, där vi hann med en snabbvisit hos barnbarnen innan vi drog iväg till dubbelmorfars favoritbutik, Puuilo. Tänk alltså att jag fick sticka i bilen! Tjohooo, utvecklingen går framåt. Nu blir det mera tid över för handarbete under långa bilfärder. Det gäller förstås att alltid ha något lämpligt på gång. Hmmm...