Sockor, sockor, sockor

I natt började jag fundera, vad annat ska man göra på natten? Men alltså, jag började fundera på det där med yllesockslöpning. Om jag inte löper, så skulle jag kunna gå utomhus iförd endast yllesockor på fötterna? Eller kommer mina tår då att förfrysa? Tänk att inte behöva krångla med vinterkängor, utan endast dra på sig tre par yllesockor! Men skulle det fungera?
Som vanligt är det de galna finländarna, som har hittat på den här löpgrenen och det finns till och med nationella mästerskap i den ädla sporten!

Mina inköp förra veckan var verkligt modesta. Och ändå var jag hela två gånger till mataffären och en gång till stora varuhuset. Men jag har bestämt mej för att dra ner på mina "lyxvaror".
Förra veckans tisdag var jag tvungen att bege mej till mataffären. Det var nämligen min tur att stå för kaffebjudningen och då behövdes det förstås bröd och lite pålägg.

Min vana trogen gick jag via tidningshyllan och då hittade jag den här:

Och den måste jag ju bara ha! Ni ser, där är enhörningstofflor...
Men nej, egentligen fastnade jag för de där vackra folkloristiska sockorna i flera färger. Och nej, jag ska väl nog inte sticka de här ändå trots allt.

I lördags var jag iväg igen till mataffären. Nu var det dags att bunkra upp för hela veckan. Och hur det nu var då jag stod där i kassakön, så såg jag i ögonvrån det här:

Och ser ni, rävsockor! Ser nästan ut som de jag stickade, inte sant? Förutom att här har det använts också vit färg. Hmmm, borde jag sticka ett par sådana här sockor också?

Ajjo, och så ser ni Linda Lampenius. Hon har ju sommarvilla i norra grannkommunen, så kanske här nu till och med finns någonting som dubbelmorfar kan läsa. Han har faktiskt kvar en tom ciderflaska med Linda på etiketten. Det ni!

Önskar er alla en riktigt fin ny vecka.
Själv ska jag nu skriva ut en massa papper åt dubbelmorfar och sen, sen hör ni ska jag faktiskt packa arbetsväskan inför morgondagens jobb i västra grannstaden. Tjohoo!

Fingervantar

– Var e ni nu, frågade jag den nästyngsta igår då jag ringde honom på kvällen.
– Vi e nog hemma, hurså?
– Pappa sa att ni körde iväg i snöstormen.
– Jo, vi var till stan, men vi är nog tillbaka nu.
– Bra och nu hålls ni där, sa jag bestämt. I bakgrunden hörde jag hans fru skratta. Jag var den tredje, som ringde och varnade dem. Först hade hennes mormor ringt, sedan mamma och nu svärmor. Ser ni, ens barn är ju liksom alltid  barn även om de har fyllt 30.

Vi hade alltså snöstorm här igår kväll och i natt. Dubbelmorfar var ute och slungade i grannbyn. Han var hemma ett varv före midnatt och värmde sig med en stor mugg te innan han körde iväg igen med traktorn. Jag var tveksam, måste han verkligen bege sig ut i natten. Han förklarade lugnt att han måste iväg och hålla upp vägen, för det kom så mycket snö att han skulle behöva en betydligt större och kraftigare maskin om han lät vägen snöa igen. Han försökte dessutom lugna mej med att han kommit överens med snöröjaren i grannbyn att de skulle ringa varandra om de behövde hjälp. Med det fick jag låta mej nöja. Sen låg jag förstås vaken ända till halvtvå i natt innan jag somnade och sov så oroligt att underlakanet var i en enda liten härva i morse då jag steg upp vid åttatiden.

Jag vet inte när dubbelmorfar kom hem, för då hade jag till sist somnat. I morse berättade han att han hade blivit sinkad av två bilar, som han var tvungen att dra loss ur snödrivorna. Tur att han varit förutseende nog att rusta med remmar i traktorhytten innan han startade iväg på snöröjningen. I det där snöovädret, som rådde igår borde nog ingen ha varit ute. Det varnades ju gång på gång och visades att föret var rött och farligt. Det är en sak om du måste iväg till jobbet till sjukhuset, brandstationen osv. Men helt dåraktigt om du beger dig ut och festa en lördag kväll när det är oväder. Knappt hade dubbelmorfar fått loss den första bilen innan den ett tiotal meter senare körde in i följande snödriva. Då fick passageraren plumsa iväg hemåt utan mössa, handskar eller halsduk medan bilen vände och chauffören återvände hem till sitt. Ack dessa ungdomar, som inte kan klä sig ordentligt ens. Dubbelmorfar grälade nog lite grann på killarna och förklarade hur farligt det är att bege sig ut på vägarna i snöoväder. Antagligen tyckte det att han är en grinig gammal gubbe, kanske lite så där som de där gubbarna i Muppet Show? Men de här unga killarna vet nog inte ens vad Muppet Show är för något! 

Den andra bilen dubbelmorfar räddade hade kört så ordentligt i en snödriva att den hängde i luften. Den hade till all tur dragkrok, så bilen kom lätt bort från drivan när dubbelmorfar drog med traktorn. Den här killen tackade dubbelmorfar flera gånger, för den där vägsträckan hör liksom inte till det område, som dubbelmorfar ska hålla snöfritt.

– Förr hölls inte den där byvägen upp alls på natten, konstaterade dubbelmorfar i morse. På den "gamla goda tiden" så gällde det att se till att vägen var öppen tidigt på morgonen då mjölkbilen anlände. Då var det en annan bonde som skötte snöröjningen i byn.
I något skede blev det så att dagstidningarna kom på natten vid 2-tiden och då gällde det för dubbelmorfar att se till att vägen var öppen både för postutkörarna och mjölkbilen. Sen försvann ladugårdarna från byn, liksom butiksbilen och människor hade skiftesjobb. Förra vintern hade dubbelmorfar en lista på när byborna skulle iväg på morgnarna till jobbet.

Nog om snön nu. Igår vet ni, hittade jag ett drömhus i Lill-Pellinge! Nu minns jag inte ens vad jag läste på nätet när reklamen för det här huset med havsstrand dök upp.
Men lugn bara lugn, även om jag gärna skulle bo vid vattnet, så tänker jag inte flytta. Jag skulle drabbas av stora öskräcken. Tänk att inte kunna komma från ön utan färjeförbindelsen eller en båt. Huh, hjääälp! Jag minns den där stressen att hinna till färjan då jag hade datakurser i gamla skolan där på Pellinge. Jag fraktade bärbara datorer med mej och de skulle vara tillbaka på institutet före klockan 21.30 på kvällen. Så det gällde att inte missa färjan oberoende av före. Annars fanns det inga datorer för dagsundervisningen följande dag. Tänk, att sådant har jag också hunnit med.

Jag minns också hur kollegan där i det västliga granninstitutet, som bor på ön, berättade hur de fick skjuts över med småbåtar när det var lågvatten och förbindelsefärjan var strandsatt. Då hade hon parkerat bilen på fastlandet för att kunna ta sig till jobbet i stan. Nä, så ingen ö, för mej, tack.
Jag är full av beundran för alla dessa öbor, som trotsar elementen och är fast bosatta. Det är strongt gjort!

Men om jag nu ändå skulle kunna tänka mej det där drömhuset, så måste jag krasst räkna med att jag blir äldre och skröpligare. Då vill stadens tjänstemän helst att jag bor centralt i lägenhet inne i stan, för att de ska kunna hjälpa mej då jag behöver hemtjänst. Helst skulle de säkert bunta ihop alla åldringar på ett ställe så det skulle gå fort och effektivt att sköta om oss på löpande band. Åldringsvården är knepig då det dels heter att alla ska få bo hemma så länge som möjligt. Men sen finns det ändå inte resurser att förverkliga det målet. Och inte heller platser på vårdhem. Knepig ekvation det där.

Det som definitivt avhåller mej från att flytta är förstås mitt garnlager! Dubbelmorfar skulle garanterat få spader då han skulle få se alla garnlådor på ett ställe och dessutom måsta kånka och bära dem. Nu är garnet lite utspritt. Det mesta finns förstås i hobbyrummet och bra så. Men lagret jag ärvde av min hulda moder finns här i datarummet. I sovrummet har jag en liten garnlåda vid fotändan av sängen och åtminstone två säckar från min mormors lager, som jag också ärvt, i översta garderobsskåpen. De som jag inte själv når upp till. Sen finns det ännu garnlådor i förrådsutrymmet i källaren. Huuuu, tänk er alla de här lådorna uppstaplade på ett och samma ställe! Vilken mardröm!

Ajjo, och sist men absolut inte minst. Det behövs faktiskt en hel del pengar för att köpa det där huset. Och såna pengar har vi inte och inte får vi det för det här huset heller. Ja, och så skulle jag nog inte få dubbelmorfar med mej härifrån. Han skulle absolut inte gilla att avstå från hallen i grannbyn med alla verktyg och maskiner. Så det så. Men kul var det att titta in i det där fina huset.

Och nu då till det som rubriken utlovade, nämligen fingervantarna:

Modell: Fingervantar från Järbos stickskola

Garn: Nalle Garden från Novita

Åtgång: 58 g

Strumpstickor: Nr 3

Jag vet inte hur jag någonsin i februari 2019 fick för mej att det skulle vara en bra idé att sticka fingervantar. Att det liksom var någonting jag absolut måste testa. Nå, sen gick det som det gör, det var svårt att få dem färdigstickade. Men i onsdags fick jag i alla fall sista garnstumpen fäst.

Jag tycker att de där fingrarna ser alldeles för korta ut och på något sätt lite småtokiga. Men när jag kollade runt lite på Instagram tidigare idag, så såg nog de hemstickade fingervantar jag fick upp lite liknande ut, så kanske, kanske...
Håll nu tummarna att de passar på den som ska få de här. Den ena vanten passade faktiskt då vi provade. Men vem vet hur det är med den andra?

Sen är det ju förstås ett elände med fingervantarna, för det blir så mycket att fästa, två garnstumpar för varje finger och så...
Lite duktig känner jag mej allt att jag ändå fick dem färdiga. Nu en klapp på axeln och ett konstaterande: Duktigt gjort Inge!

Ja, alltså nu härefter enbart lätta stickningar och inget invecklat. Få se hur länge det håller innan jag är igång igen.

Önskar er alla en riktigt skön fortsättning på söndagen.
Och nej, tyvärr ni får inte dubbelmorfars telefonnummer. Han hinner inte komma dit med traktorn och snöslungan. Här kommer det nämligen ner mera snö...

Årets andra bok

Häromnatten läste jag äntligen ut årets andra bok. Denna gång en deckare, En mörkare himmel skriven av Mari Jungstedt och Ruben Eliassen. Och jo, jag vet att jag just nu är oerhört långsam med mitt läsande, men jag är inne i en sällsamt trög bokperiod. Fastän jag vet att man inte ska jämföra sig med andra, så nästan baxnade jag då en av dem jag följer på Instagram redan visade upp sin femte lästa bok för i år. Huhuh, säger jag bara!

Den här boken inleds med att en svenska blir mördad på Gran Canaria. Vi får möta Kristian Wede, polis, som jobbar vid norska konsulatet och Sara, som driver den skandinaviska tidningen Dag&Natt samt kommissarien Quintana. Den sistnämnda förblir en gåta för läsaren, medan de andra två beskrivs lite mera ingående.

För mej blir den här boken liksom aldrig riktigt spännande, så jag kan bra lägga den ifrån mej på kvällarna utan att fundera på mordgåtan. Rätt snart har jag nämligen listat ut vem mördaren är, så sedan blir det lite småtråkigt och jag börjar irritera mej på beskrivningar som "kanarisk skönhet" och andra liknande uttryck. Handlingen i boken hoppar mellan nutid och dåtid, eller Tidigare, som författarna har valt att beskriva det som.

Miljön är helt främmande för mej och det finns alldeles för många beskrivningar om hisnande utsikter med glittrande hav, solnedgångar och jag vet inte allt vad. Boken hittade jag i bokbytarhyllan på jobbet i stan, så man tager vad man haver. Nu borde jag då bestämma mej för vad nästa bok skulle vara. Har ni något förslag? Jag skulle vilja ha en bok att sjunka djupt in i, en bok som slukar mej med hull och hår och som är svår att lägga ifrån sig. Alternativt en bok med små korta berättelser, som man lugnt kan läsa en kväll utan att vaka halva natten! Ni ser, jag har svårt att bestämma mig.

Snöstormen Valter eller Valtteri, som den heter är på intåg. Ni har väl laddat er powerbank, letat fram ficklampor och batterier samt tändstickor och ljus?
För tillfället är dubbelmorfar en populär person. Många vill ha direktkontakt till honom, så de inte blir insnöade. Själv hoppas jag innerligt att han inte behöver hålla på och röja snö hela natten. Just nu ser det dock ut som att vår landsända inte besparas.

Ha det riktigt bra och ta det lugnt i stormen!

Virkad mjuk sovrumsmatta

Så var arbetsveckan slut för den här gången. Eller nåja, slut och slut, jag ska iväg på ett uppdrag i morgon, så det blir till att kravla ur sängen i tid och sen jobba på.

I måndags hann jag också virka en sån här liten matta:

Modell: Virkad mjuk sovrumsmatta, modellen helt från eget huvud.

Garn: Pilvi från Novita

Åtgång: 8 g

Virknål: Nr 3½

Lite svårt att vara mattmakare då jag inte vet vare sig mått eller färger. Nu har jag virkat mattorna på ett ungefär och hoppas på att de passar i Barbiehuset. Tur att jag hittade rester av luddigt garn, så Barbie får någonting mjukt att sätta fötterna på då hon stiger upp.

Igår lade jag upp för en ny stickning. Och oberoende av vad dubbelmorfar tycker och säger, så blir det här en ribbstickad mössa. Så det så.
Jag stickade aldrig nån provlapp, för jag har inte andra lämpliga rundstickor 40 cm långa än de här i 3:ans storlek. Jag har ju inte mått på lämpligt huvud heller, så vi får hoppas på det bästa!
Jag gjorde en stickad uppläggning och sen var fortsättningen rena rama terapin! Så meditativt med 2 räta, 2 aviga, 2 räta, 2 aviga...

Önskar er en riktigt skön fortsättning på fredagen.
Själv är jag nu just själaglad, för jag fick precis nyss meddelande om att också grannstaden i väst övergår till närundervisning från och med 1 februari. Tjohooo! 

Virkad rund liten pink matta

Man ska inte vara snabb, åtminstone i dessa tider. Precis när jag fått iväg alla meddelanden om att kursgånger för körerna behöver flyttas framåt ytterligare en gång, så kommer det meddelande på WhatsApp att nu öppnar allting och vi får alla hålla närundervisning. Tja, nu kommer jag nog inte att ändra på nånting mera, så körerna får komma igång en vecka senare än vi andra.
Tjohooo! Närundervisning i nästa vecka. Härligt!

Jag har suttit alldeles för länge vid datorn idag igen, så nu värker axlar och nacke. Och ännu har jag lite jobb kvar att göra här på datorn. Suck!

Dagens bästa: Har talat i telefon med en vettig människa, alltså med stickväninnan B. Och det är så härligt att få prata gran, stickor, livet osv. Och nu vet ni, nu är jag uppdaterad för hon berättade att det öppnar en ny garnaffär i västra grannstaden, en godisbutik för stickare. Jag som vet hur krångligt det är med parkeringsplatser i den där staden kollade ju direkt upp adressen. Och jo, där finns en betald parkeringsplats mitt emot om jag inte är helt ute och cyklar. 
Stickväninnan B har en snäll man, för han var redan på väg med henne till den nya affären! Tänk och dubbelmorfar som bara ska till en massa konstiga affärer med reservdelar och sånt tjafs!
För övrigt så är stickväninnan B och jag sällsynt överens om att man måste få klappa på garnen innan man köper dem. Det är knepigt med webbhandel då.

Jag fick en beställning på en pink rund matta till vardagsrummet i Barbiehuset, så i måndags virkade jag lite runt, runt. Och så här blev det:

Modell: Virkad rund matta, modellen helt från eget huvud.

Garn: Tennessee från Novita

Åtgång: 12 g

Virknål: Nr 3½

Jag försökte fråga dubbelmorfar hurudan kant mattan skulle ha, men han var inte till stor hjälp, tyvärr. Så först virkade jag endast smygmaskor runt för att få en fin kant. Men sen rev jag upp och gjorde en "knottrig" kant för att få lite mera liv i mattan.
Härligt garn, men det delar sig och sånt är inte kul. Vilken tur att jag hade en liten pinkfärgad rest kvar i alla fall.

Ha en riktigt skön fortsättning på kvällen.

Jag ska jobba liiite, liiite än, men sen blir det till att lägga upp maskor för ett nytt projekt. 

Virkad vit matta med frans

– Kan du göra mej en tjänst, frågade jag av dubbelmorfar igår då han tagit kvällen och lagt sig ner på soffan med katten Tufsen på magen.
– Nej, jag gör ingenting mer idag. Jag skjutsade ju dig på förmiddagen så att du inte skulle halka på isen. Det får räcka, svarade han med pondus i rösten.
– Men du behöver inte alls röra på dig. Jag kommer ner till soffan. Jag vill bara mäta ditt huvuds omkrets, bönade jag med silkeslen röst.
– Varför det? Jag ska int ha nån pipo (= mössa).
– Ööh, nä, nå det förstås, men jag vill liksom jämföra med mitt eget huvud liksom, stammade jag fram.

Vet ni, jag blev helt perplex. Hur kunde han veta att jag planerade att sticka en mössa åt honom? Hade han kollat på min handarbetsbingo i smyg? Han kunde väl för sjutton inte veta vad jag hade tänkt sticka på basen av mina tre garnnystan?
Jag blev så till mej att jag inte alls stickade nån provlapp igår och inte fäste jag någonting igår heller. Men tummen blev i alla fall färdig. Återstår alltså fästandet, som vanligt. Det tar alltid sån tid, för jag skulle ju genast vilja börja med någonting nytt.

Och mössan då? Joo, jag tänker sticka den ändå, för jag köpte ju de där tre nystanen med yllegarn redan i augusti förra året. Så mössan har redan länge varit planerad och mönstret utskrivet. Få se nu sen var den hamnar när dubbelmorfar vill gå i gamla eländiga reklammössor. Vad ska hans kompisar tycka? Hans fru stickar, men han har gamla luggslitna mössor! Hrmpf!

I lördags fick jag en beställning. Det behövs mattor i Barbiehuset. Så vad gör mommo då? Jo, hon virkar förstås en matta!

Modell: Virkad matta, modellen helt från eget huvud.

Garn: Minimop från Lankava

Åtgång: 38 g

Virknål: Nr 5

Ett litet mellanarbete, som blev färdigt i söndags. Minimop passar ju bra till mattor och tur att det inte var fråga om en större matta än den här. Ganska snabbt upptäckte jag ju det, som jag borde ha kommit ihåg från mitt virkande i oktober förra året, garnet delar sig alldeles förskräckligt mycket!

Nu önskar jag er alla en riktigt skön kväll.

Själv ska jag försöka ta mej bort från datorn, för min nacke och mina axlar börjar ta stryk av det här intensiva datorjobbandet. Hur ska jag då kunna fästa? Eller sticka för den delen?

Rävsockor

I fredags, alltså i förra veckan, fick jag färdigt stickat ett par barnsockor. Det går ju inte an att endast M får sockor, så utan att ha kollat desto mera med vare sig modern eller den yngre dotterdottern började jag sticka på ett mönster jag tyckte såg trevligt ut.

Och kära nån, glömt var allt prat om att inte ge sig i kast med mönsterstickat. Detta för att undvika allt fästande efteråt. Det är mycket roligare att festa med e än med ä!

Modell: Kettusukat i Käsityön ABC nr 22 sidan 62

Garn: 7 bröder från Novita

Åtgång: 72 g

Stickor: Nr 3 och 3½

Jag förstod inte riktigt hur hälen skulle stickas, så jag stickade min vanliga förstärkta häl. Ibland är det svårt att läsa beskrivningar på finska. Tåhoptagningen förstod jag mej inte heller på, så jag körde med den vanliga stjärnvarianten. Jag tror att den heter så på svenska, eftersom den heter tähtikavennus på finska.

Visst ser man väl att här är det rävar på skaftet? Lätt mönster, som i princip gick fort att sticka även om jag på den andra sockan fick sticka bakåt två gånger då jag var lite ouppmärksam och tittade på tv mellan mönstervarven.

Mönster betyder förstås extra mycket att fästa... och det är nu inte riktigt min grej!

Nu får ni ha det så bra!

Själv ska jag sticka färdigt en tumme, fästa garnstumpar igen och så kanske, kanske sticka en provlapp för nästa projekt... Få se hur mycket jag orkar med. Det är tidig väckning i morgon, för det är min tur att stå för mötesdukningen och ordförandeskapet på jobbet. Där träffas vi ansikte mot ansikte.

Tidningar, tidningar, tidningar

Så där ja, nu får det vara slut på arbetsdagen, för klockan är halvfem. Vi är redan inne på fjärde veckan och tiden går alldeles för fort om ni frågar mej. Men så är det väl alltid när man har trevligt? I princip borde det ju bli mycket mera tid över när undervisningen nuförtiden sker hemifrån. Det är ju rena rama tidsinbesparingen att inte ha arbetsresor.

Idag på förmiddagen höll dubbelmorfar på att skrämma slag på mej. Jag hade handledning på distans och hörde att han sa:
– Hej då, nu far jag.
När jag var färdig med distansuppdraget gick jag mot datarummet och plötsligt stod där en karl. Huuu! Vad rädd jag blev. Dubbelmorfar hade kommit in "garagevägen" utan att jag märkte nånting. Det är så när man är djupt koncentrerad på jobbet. Jösses, sån hjärtklappning jag fick. När han sedan åkte iväg på riktigt, så kollade jag minst sju gånger att dörrarna var låsta. Hit ska inte karlar komma flera gånger och skrämma vettet ur mej!

Mina inköp vecka tre är inte direkt något att skryta med. Nej, tvärtom så borde jag nog inte alls säga ett knyst om dem, men...

I tisdags var jag iväg till R-kiosken i stan för att uträtta ett ärende åt dubbelmorfar. Kön var lång, så jag tänkte att jag kan ta en snabbtitt i tidningshyllan istället för att stå helt sysslolös och vänta.

Eftersom det var tisdag så hade Allers nummer 4 kommit ut. Och förstås måste jag ju ha den tidningen. Om inte för korsorden, så åtminstone för den söta stickade kaninens skull. Och apropå korsorden, den senaste James Bond skådespelaren förekommer i hela tre av kryssen i kryssbilagan! Undrar om det är ett misstag?

Hittade också den här lilla socktidningen, som jag absolut måste ha.

Sen blev det lite bråttom, för nu måste jag fort kila in i kön innan det kom flera kunder, så i hastigheten nappade jag åt mej den här:

När jag sedan stod i kassan och skulle betala såg jag att, milda makter, jag hade köpt en mattidning! Det var ju inte alls meningen. Vad ska jag med en mattidning till? Jag hade endast sett "Nopeat & helpot",  snabba och lätta, och trodde förstås att det handlade om en ny mönstertidning. Jag iddes inte krångla med den unga gossen bakom disken och att gå tillbaka till tidningshyllan var det inte ens att änka på. Då skulle jag ha fått stå i kö minst en halvtimme till. Så jag betalade snällt och lommade iväg till bilen.

I onsdags kurvade jag ju via mataffären på hemvägen. Och nu, nu fick jag tag på den...

Snabba stickningar! Det är något för mej det. På något sätt tycker jag nog att pärmbilden motsäger budskapet om snabba stickningar, för de där sockorna går nog inte snabbt att sticka. Åtminstone inte för mej.

Igår var min nya mössa första gången iväg till stan. Den uppförde sig riktigt exemplariskt, men det gjorde inte jag!
Jag spurtade på med bra fart och rundade gångarna med glans. Hur det nu var så hamnade jag vid gången med garnhyllan. Nuförtiden är den rejält nedbantad. Jag tog sats och tänkte skutta förbi då jag i ögonvrån fick syn på röda lappar. Jag tvärnitade och backade, rundade hörnet och gled in framför garnhyllan. Och mycket riktigt -30%. Tyvärr hittade jag inga strumpstickor i trä, men nog en massa annat:

En sax! Kan man väl inte ha för många av, eller hur?

Och den här förpackningen måste jag ju bara ha, inte sant? Ser ni där, en grön varvräknare! Precis det jag varit ute efter hela året! Sen är här två nålar, en maskhållare, en flätsticka, ett måttband och en virknål. Tjohooo!

Tyvärr råkade jag få syn på de här tre nystanen på den nästan tomma hyllan. Förstås måste jag ju ta hand om dem. De har ju precis rätt färg om ni frågar M.

Och när jag böjde mej ner så hittade jag de här två ensamma nystanen på allra nedersta hyllan. Och fortfarande i rätt färg. På de röda prislapparna står det att man ska beakta dateringen. Men hur jag än vände och vred på de här grejerna, så hittade jag ingen datummärkning.

Förköpte jag mej? Njaa, tveksamt, visserligen ökade garnlagret med ett halvt kilo, men jag har varit flitig och gjort av med 450 g redan den här månaden. Så det tar ju ut varandra.

Nu önskar jag er alla en riktigt fin ny vecka.
Själv ska jag ta hand om disken och sedan virka en liten matta till Barbiehuset. Fick en beställning i lördags. Få nu se sen när nån är på väg västerut så jag kunde leverera alstren.

Snurrigt

I natt hade jag svårt att somna. Det är ovanligt för mej, men igår kväll lade jag mej nog på tok för tidigt. Dessutom surrade och snurrade det i huvudet. Tankarna pilade hit och dit, som ladusvalor om somrarna. Nej, nej, det handlar inte om någon fysisk åkomma, utan det handlar om stickiver. Jag var så uppe i varv och skulle ha velat fortsätta sticka på mitt nuvarande projekt. Men man måste ju vara lite förnuftig, åtminstone försöka, och inse att man kan inte sitta och sticka hur länge som helst.

I morse försåg jag mej med en rejäl tallrik...

... med yoghurt. Här har jag släppt alla funderingar på om det ska vara grekisk eller turkiska yoghurt. Det här är helt enkelt ekologisk naturell yoghurt med frysta blåbär, hallon och jordgubbar samt frukostflingeblandning eller kanske snarare mysli. Jag inbillar mej förstås att det här är hälsosamt, men jag är mycket osäker på den punkten, för det här är gott. Vanligtvis smakar det hälsosamma pyton!

En smärre katastrof uppstod här på förmiddagen. Dubbelmorfar skulle prompt in i hobbyrummet, trots att jag bönade och bad att han skulle låta bli. Jag kunde gå och hämta det han ville ha därifrån. Men se nej.

Resultatet är nu det att han slängde omkring diverse projektkassar och placerade dem precis innanför dörren, så att det inte går att komma in där längre. Snyft!
– Du får sen städa upp allt det där, sa dubbelmorfar strängt.
– Men...
– Allt det som du inte får rum med i skåpen får du bränna upp.
– Nä, men det kan jag ju int för skåpen är redan fulla.
– Hur mycket garn har du riktigt köpt?
– Men allt det där är ju int garn. Jag sa ju att du int ska gå dit och rådda.

Suck och dubbelsuck. Och jag som borde in i hobbyrummet och leta efter en mönstertidning. Hur ska detta sluta?

Önskar er alla en riktigt skön fortsättning på söndagen. 

Svarta som synden

 – Du får sen bjuda på kaffe om det kommer en karl hit, sa dubbelmorfar igår innan han försvann iväg till grannbyn för att ta hand om snöröjningen på byvägen.
– Men, försökte jag, fast då var jag redan ensam i huset bortsett från våra två katter.
Vadå för en karl? Vad skulle han? Någon som har ärende till dubbelmorfar? Eller, ve och fasa, någon som har dataproblem?  Och hej, hallå, jag har ju undervisning på distans på eftermiddagen!
Måste jag röja från bordet där jag nu igen har brett ut både jobbpapper och garn, stickor, sticktidningar, korsordstidningar... alltså full kaos.
Och vadå kaffe? Vad ska jag bjuda till? Det finns endast skorpor och torra kex.
Och sist, det där kvinnliga, jag var minsann inte beredd på något karlbesök: Håret spretade åt alla håll, min blus hade sett bättre dagar och jag hade hål på byxknäet. Nåja, det där sista är väl toppmodernt?

Hur det nu var så lämnade jag tankarna på det där karlbesöket, koncentrerade mej på jobbet och glömde bort allt vad karlar hette. Bäst så liksom.
Precis när jag hade fixat färdigt mina lunchmackor, så steg det faktiskt in en karl. Men han ville inte ha kaffe. Han är en tedrickare liksom modern. Han levererade datorgrejs till äldsta brodern och så hämtade han en...

... en stor gul låda från grannbyn!

I den fanns munkar svarta som synden, pantermunkar, alltså salmiak. Oj, oj, oj, häftigt och maffigt.

Förresten, nu börjar jag smått fundera igen. Varför heter det svart som synden? Kan det inte också vara svart som en sotare?

När dubbelmorfar kom hem ungefär sju minuter efter att yngsta sonen avtågat sa jag triumferande:
– Nå, nu hade jag karlbesök!
– Vem då? Har H varit här?
– Nej, tok heller. Han beger sig nog inte ut i så här dåligt före.
– Har L varit här?
– Nej.
Dubbelmorfar lade pannan i djupa veck och grubblade. Sen sa han:
– Jag mötte just T. Han var på väg till stan.
Då började jag gapskratta och dubbelmorfar såg skrämt på mej. Nu hade nog hans gumma definitivt tappat den sista lösa skruven.
– Se vad han hämtade åt oss, sa jag mellan skrattsalvorna och pekade på den gula lådan. Småningom gick det upp för dubbelmorfar att det var just yngsta sonen, som varit på besök. Så dubbelmorfar fick betalt för gammal ost då han på morgonen skrämde upp mej med ett icke existerande karlbesök!

Igår var jag förresten en riktigt präktig martha och tog hand om en hel skål ris, som fanns kvar i kylskåpet efter vår senaste höna med ris. Gissa vad jag gjorde med riset? Jo, jag stekte det! Det var nytt för mej, men fungerade utmärkt. Jag hade inga kycklingfiléer hemma så det fick bli köttbullar i riset istället. Mumsig middag minsann! Och framförallt lättgjord. Och det bästa av allt ur min synvinkel: Det finns kvar av rätten idag, så jag slipper laga mat. Tjohooo! Det innebär mycket sticktid!

Nu önskar jag er alla en riktigt skön lördag.

Postdag

Igår var det postdag här hos oss. På tisdagar körs inte posten ut. Hur det är idag på fredag vet jag inte. Det känns konstigt att det inte kommer post varje dag. Jag har bott granne med både postkontoret och andelsmejeriet när jag var barn. I postkontoret var det en speciell doft och det var alltid spännande att gå dit. Morfar skickade vykort och flygpost från alla världens hörn när han seglade på de sju haven. Hmm, är de faktiskt sju till antalet? Eller är det nånting man enbart säger?

I går fick vi alltså tidningen i postlådan och jag fick den här:

Mästarkryss nummer ett för detta år. Jag har inte vågat öppna den ännu för då skulle jag garanterat fastna  i något huvudbry. Tyvärr tror jag att detta nummer blir det sista, för prenumerationsavdelningen har tappat bort min betalning från i somras och skulle vilja ha en ny betalning för detta år. Jag vägrar blankt att betala dubbelt pris och nu ångrar jag mej lite smått att jag förlängde prenumerationen i somras. Månne jag skulle orka bomba prenumerationsavdelningen med e-post och klaga tills jag får något svar. Eller ska jag bara låta dem vara i fred? Eller kontakta konsumentverket i Sverige och klaga? Suck!
Vet inte om man kan köpa den här tidningen i lösnummer här i våra trakter. Nästan alla affärer har minskat på sina tidningshyllor. Ååååh, jag kan bli alldeles lyrisk då jag tänker på tidningshyllan i Sokos i Borgå förr i världen. Där hittade man vilken tidning som helst vare sig det gällde it-teknik, handarbete, motorsport eller korsord. Men se den tidningshyllan är också försvunnen och att ta sig till Akademen i huvudstan är på tok för långt för mej. Och vem vet, deras tidningshylla har kanske också krympt? Kan det vara digitaliseringens fel att tidningshyllorna nästan försvinner? Men jag vill inte ha korsordstidningen digitalt, inte handarbetstidningar heller för den delen. Så det så!

Nu önskar jag er en riktigt skön fredag.

Själv ska jag inta lunch, nån sorts, och sedan hälla en kurs på distans innan jag kan kasta loss för veckoslutet.

Mums i repris

Igår var jag iväg skurrande till stan med min bil. Vi hade veckomötet på jobbet ansikte mot ansikte. Det kändes ovant med bilen, för det var först andra gången i år jag var ute och körde. Det är ju liksom ingen idé med bil nu just, för vart ska man åka? Därför har äldsta sonen fritt fått disponera min bil när han åker till och från jobbet. Nån måste vara på plats där han jobbar. Allt går ju inte att sköta på distans.

Apropå distans, själv har jag kunnat glädja distanskursdeltagare. Igår hjälpte jag en att hitta en bortappad e-bok, som var inköpt och betald för. I måndags hjälpte jag en deltagare i nöd att hitta sina foton och återställa dem från papperskorgen. Det känns härligt att kunna hjälpa och glädja uppgivna kursdeltagare, som nästan är färdiga att slänga ut hela datoreländet. Så fint att den här distansmöjligheten finns nu när det inte går att hålla närundervisning.

På hemvägen igår kurvade jag via mataffären för att komplettera baslivsmedel som tagit slut, bland annat yoghurt. Den här gången blev det naturell laktosfattig i en liters förpackning. Perfekt för frukost eller lunch tillsammans med bär från frysen och granola från skafferiet.

Men vet ni, på natten började jag fundera på om det är nån skillnad på grekisk yoghurt och turkisk yoghurt. Kanske inte så bra att fundera så mycket innan man ska somna, men utbudet av yoghurt överväldigade mej igår. Det finns alldeles för mycket att välja på.
Så vad är då skillnaden mellan den grekiska och turkiska yoghurten? Visst går det väl lika bra att baka det här yoghurtbrödet med grekisk yoghurt också? Och den här citronkakan med turkisk yoghurt? Det kan väl inte vara nån skillnad? Ska vi testa?
Ajjo, och så finns det ju dessutom bulgarisk yoghurt! En sådan amatör i köket som undertecknad blir ju helt konfys. Men, som vanligt har Google ett svar på detta synnerligen intressanta spörsmål. Det är, hör ni, skillnad på grekisk och turkisk yoghurt! Så då var den gåtan löst!

– Du ska int hämta sånt där till det här huset, sa dubbelmorfar igår kväll och pekade lystet på förpackningen med...

... fastlagsbullar. Trots förbudet att köpa dessa mumsiga saker, så nog lät han sig väl smaka. När han fick reda på att fastlagstisdagen är första mars, så blev han lite knäsvag. Hans tossiga gumma hinner ju köpa en massa bullar ännu om det ska fortsätta så här! Märk väl köpa, inte baka!

Till skillnad från den förra bullen, som var från det lokala bageriet, så är den här från det stora bageriet, som börjar på F.

Önskar er en riktigt skön fortsättning på torsdagen.

Själv ska jag jobba lite ännu, för snart är det dags för nästa pass med digistöd på distans.

I tidningen!

Kolla, kolla, där är hon, M vårt äldsta barnbarn, i tidningen! Eller nåja, antar att detta inlägg kommer i fredagens tryckta tidning? Måste försöka få tag på det numret! Men hon är i varje fall på nätet nu, så alla kan se hur söt hon är. Eller nåja, det mesta är ju ordentligt inklämt i vinterkläder! Så det syns kanske inte så mycket? Men visst är hon världens sötaste, inte sant?

Igår var det dags för telefonkontakt med A, men hon vägrade blankt att tala med mommo, för mommo är fortfarande dum. Och det för att hon på julaftonen for hem med sin egen docka, dockan som A lagt i mommos famn och sagt att nu får den följa med mommo hem.
Nej, igår skulle A tala med moffen och då fick hon förklara allt för honom om den saknade dockan och dumma mommo. Dubbelmorfar tappade tråden ibland och blandade ihop dockan med sockan. Kanske för att han sett så mycket på min sockstickning?
Få se om A alls tänker prata med mej i framtiden eller om hon måste få tillbaka min docka.

I Instagram frågade en dam jag följer, vilka färger som är våra favoriter i inredningen just nu och då måste jag svara rosa.

Rosa på grund av den här blomknoppen, som tittade fram ur krukan med min utblommade julamaryllis. Jag hade liksom tänkt slänga ut hela blomman, i komposten alltså, men så hittade jag den här rosa ljuvligheten. Så nu är det bara att vänta på nya blommor.

Önskar er en skön fortsättning på onsdagskvällen.

Själv ska jag sätta upp maskor för socka nummer två i mitt pågående sockstickningsprojekt och sen ska jag sticka minst lika långt, som jag kom igår innan jag rev upp hela skaftet!

I maskopi?

I morse var jag uppe redan vid sjutiden, pigg och nyter. Nu har jag hunnit med de flesta måsten och ett digistöd på distans. Nästa är inbokat till sen eftermiddag. Magen kurrar och vill ha lunch, men den får vänta ett litet tag till. Jobbet löper alltså på med oförminskad styrka och dubbelmorfar har fortfarande svårt att förstå att det att sitta framför datorn är jobb!

Vet ni, jag tror att Lee Esselström har tjuvkikat i min blogg och sett mitt inlägg med alla våra hål! Varför skulle hon annars för två dagar sedan ha satt ut på Instagram en film om hur man ska fixa hålet på strumpan? Eller tror ni att dubbelmorfar är i maskopi med Lee? Att han liksom har klagat att hans gumma minsann inte stoppar strumpor? Det är inte omöjligt, för senast när jag tjuvlyssnade då han talade i telefon med sin storasyster B, så hörde jag hur han sa:
– Inge då, nä, nä, hon sitter bara och stickar. Hon gör inget annat.
Höh, det var det värsta. Har ni hört någonting värre? "Bara stickar"! Det är nu inte så bara. Det är ju hälsosamt, meditation, hjärngymnastik, ett sätt att stressa av och framförallt skaparglädje och glädjen att få ge värmande gåvor.

I morse försökte jag fånga det vackra och granna färgspelet på himlen. Men det gick nu inte så bra. Aftonrodnad vacker natt, morgonrodnad slask i hatt. Få se nu om den förutsägelsen stämmer. Tills vidare så lyser solen ännu med sin frånvaro.

Ha en riktigt bra tisdag.

Här är det dags för lunch.

Billiga bollar

Så där ja, nu börjar en fullspikad och intensiv arbetsdag vara över. En e-post blev oskickad, men jag har bestämt mej för att inte sitta och arbeta efter klockan 16 om det inte är absolut nödvändigt. Och det är det inte idag, men nog både i morgon och i onsdag, så dit for den principen. Knappt hade jag ens hunnit vara bestämd med mej själv innan jag gör undantag. Och jag som känner mej så lat, så lat.

Saker att glädjas åt idag:

• Jag klarade av att handleda via telefon, vilket var ganska krävande med tanke på att datorn deltagaren jobbade på var 15 år gammal och talade tre språk! Digistöd på distans har sina utmaningar ska jag säga.
• Fick igår höra av en bloggläsare att hon blir glad av att läsa mina skriverier. Tack för det! Så fint med feedback. Nu fortsätter jag frejdigt här med nya inlägg.
• Jag hittade ett borttappat mönster idag. Tjohooo! Utan det där mönstret kan jag inte färdigställa ett projekt, som har legat i träda på tok för länge. Och kan ni tänka er, mönstret fanns precis på det säkra stället där jag hade lagt det! Vilken tur att jag har bra minne. Jag är evigt tacksam för att jag inte behöver städa här utan kan lugnt fortsätta i det totala virrvarret, som råder.

Ute har det blåst också idag. Igår tjöt vinden så att jag inte hörde när katterna ville in tillbaka efter sin nödvändiga utevistelse. Stackars katter. Tufsen piper så ynkligt att vinterstormens tjut dränker hans ynkliga jamanden. Lurvinge å sin sida ids inte ens jama, hon krafsar på ytterdörren och tror att vi hör henne. Men så skarpa öron har vi då inte.

Snön har virvlat över åkrarna idag och vissa ställen har små tromber uppstått. Häftigt skådespel i naturen.

Förra veckan i torsdags var jag tvungen att följa med dubbelmorfar och hjälpa honom med en grej. Jag var ytterst ovillig, så han försökte locka mej med löfte om att få besöka stora varuhuset i väst. Nå, det var inte särskilt attraktivt för mej det heller, för vad behöver nu jag köpa? Just inget, när jag inte ens behöver köpa garn!
– Köp billiga bollar, sa dubbelmorfar då jag steg ur bilen och frågade vad han ville ha.

Och jadå, billiga bollar köpte jag några förpackningar och så en sån där fettgrej att hänga upp i trädet.

Såna här fettkottar brukar fåglarna gilla skarpt. Stora varuhuset hade -20% på fågelmaten förra veckan. Och nyss såg jag på veckans reklamblad att de fortsätter med samma procent ännu den här veckan, så passa nu på att ta hand om småfåglarna!

Och jodå, jag vet att präktiga marthor gör fågelmaten själv, men som sagt, just nu är jag på tok för lat för det. Nån annan får vara Martha så är jag Maria och båda är vi lika bra, inte sant?

Och så var jag tvungen att investera 3, 99 € i två par strumpor. Jag vill ha strumpor med lös resår och tydligen vill karlarna också ha det, för alla mina svarta strumpor med lös resår har försvunnit från torkställningen! Jag hoppas att dom inte vågar sig på att ta de här rosa strumporna också!

Förstås måste jag ju också köpa Allers för hjärngymnastikens skull. Nog för att det borde vara förbjudet att i korsorden ha sådant som en stackare som jag inte ens vet hur stavas. Vad hjälper det då att jag nog vet svaret? Nå det finns ju alltid möjlighet att googla, fast det är ju sista utvägen.

Riktigt modesta inköp vecka två, eller hur?

Nu önskar jag er alla en riktigt fin ny vecka.

Själv ska jag ta hand om disken och sedan sticka vidare på mitt nya projekt.

De riktiga enhörningssockorna

På förmiddagen gick jag som katten runt het gröt. Det återstod endast lite broderier för att få de "riktiga" enhörningssockorna färdiga, men... broderi är inte min starka sida. Å andra sidan om jag inte fick de här sockorna färdiga, så fick jag inte börja på något nytt projekt heller. På den punkten är jag nu oerhört sträng med mej själv. Om jag tufft hade tagit itu med det där broderieländet redan på fredagen, så hade ju sockorna varit färdiga för länge sen, men...

Idag har jag då segt sömmat på med förtvivlans mod och nu får enhörningssockorna lov att vara färdiga och därmed basta!

Modell: Hybridmodell där jag dels följt Järbo garns beskrivninig Lär dig sticka tå-upp-sockor på strumpstickor och gjort enhörningsmönstret enligt Kathryn Driffields design.

Garn: Nalle Taika, Nalle och Silver från Novita

Åtgång: 64 g

Stickor: Nr 3

Virknål: Nr 2

Det här var minsann arbetsdrygt! Mycket lättare att sticka sockor rakt upp och ner, men vad gör man inte för sitt älskade barnbarn. De första enhörningssockorna var ju inte sådana som M ville ha! Så det vara bara att göra om och göra rätt.

Innan jag sydde fast blommorna och hornet, så skickade jag foto för att fråga M om den här modellen får godkänt. Och det fick den. Bra, då kunde jag lugnt fortsätta. Eller nåja lugnt och lugnt, nu började ju utmaningen,

Blommorna är förresten jättelätta att virka. Du börjar med en magisk ring, i den virkar du 7 fasta maskor, som du sluter med en smygmaska. Nu kan du dra åt ringen, så att du inte har något hål alls i mitten utan en fin liten blomring. Sedan virkar du tre luftmaskor och en smygmaska i den fasta maskan på föregående varv. Fortsätt med luftmaskor och smygmaskor tills du har virkat varvet runt och din lilla fina blomma är färdig! Lätt som en plätt, eller hur? Alltså om du nu förstod min råddiga förklaring.

Hälen med kortvarv och lindade maskor gav ju små hål, men ser ni dem här? Nej, för nu är de hopsydda!

Den här gången använde jag mej av tekniken Intarsiastickning i slutna varv, jag stickade alltså fram och tillbaka och då blir resåren på baksidan att se ut så där. Fiffigt då när man inte stickar mönster över hela varvet. Det skulle ha blivit för lång transportsträcka för det randiga garnet på baksidan av det vita, så det vara bara för mej att ta till det tekniska kunnandet! Den här intarsiabeskrivningen finns också i Novitatidningens (nr 3/2021) teknikskola.

Idag svettades jag som sagt med ögonen, alltså de broderade. Suck, stön, stånk! Jag är inte nöjd med resultatet, för endast ett öga blev bra enligt mej. Men dubbelmorfar sa att ögonen duger bra som de är, att ingen annan bryr sig om dem än jag. Lätt för honom att säga, som inte behöver stå där med skammen när nån frågar: "Vem har gjort de där sockorna". Då är det ju mitt namn, som nämns inte hans!

Det svarta broderigarn, som jag använde till ögonen hittade jag i min restgarnsburk. Den är mycket bra att ha. Till dubbelmorfars stora förtret har jag tagit fram den igen, så att den nu ståtar på bordet. En vacker inredningsdetalj enligt mej. Till det fnyser dubbelmorfar missnöjt. Stackars han, tänk vad allt han får stå ut med, som har en så galen fru.

Trots att jag den här gången använde självrandande garn, Nalle Taika i de där ljuvliga färgerna, så blev det ändå så här många garnstumpar över efter att jag hade sytt och fäst allihopa. Betydligt mindre att fästa om man inte håller på med mönster utan stickar helt vanliga sockor.

Nu fick jag min tredje rosa ruta i årets handarbetsbingo. Tjohoo! Här går det undan.

Önskar er alla en riktigt skön söndagskväll.

Själv ska jag småningom äta middag och sen sätta upp en ny sockstickning, för det är ju så roligt att sticka! Och gissa vad? Jo, det lär nog bli mönsterstickning igen. Lite utmaningar måste man ju ha i sitt stickliv, eller hur?