– Kan du göra mej en tjänst, frågade jag av dubbelmorfar igår då han tagit kvällen och lagt sig ner på soffan med katten Tufsen på magen.
– Nej, jag gör ingenting mer idag. Jag skjutsade ju dig på förmiddagen så att du inte skulle halka på isen. Det får räcka, svarade han med pondus i rösten.
– Men du behöver inte alls röra på dig. Jag kommer ner till soffan. Jag vill bara mäta ditt huvuds omkrets, bönade jag med silkeslen röst.
– Varför det? Jag ska int ha nån pipo (= mössa).
– Ööh, nä, nå det förstås, men jag vill liksom jämföra med mitt eget huvud liksom, stammade jag fram.
Vet ni, jag blev helt perplex. Hur kunde han veta att jag planerade att sticka en mössa åt honom? Hade han kollat på min handarbetsbingo i smyg? Han kunde väl för sjutton inte veta vad jag hade tänkt sticka på basen av mina tre garnnystan?
Jag blev så till mej att jag inte alls stickade nån provlapp igår och inte fäste jag någonting igår heller. Men tummen blev i alla fall färdig. Återstår alltså fästandet, som vanligt. Det tar alltid sån tid, för jag skulle ju genast vilja börja med någonting nytt.
Och mössan då? Joo, jag tänker sticka den ändå, för jag köpte ju de där tre nystanen med yllegarn redan i augusti förra året. Så mössan har redan länge varit planerad och mönstret utskrivet. Få se nu sen var den hamnar när dubbelmorfar vill gå i gamla eländiga reklammössor. Vad ska hans kompisar tycka? Hans fru stickar, men han har gamla luggslitna mössor! Hrmpf!
I lördags fick jag en beställning. Det behövs mattor i Barbiehuset. Så vad gör mommo då? Jo, hon virkar förstås en matta!
Modell: Virkad matta, modellen helt från eget huvud.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar