... Puuilo piggar upp fick jag veta idag. Och det är så sant, som det är sagt. Till och med en 92-åring har insett detta:
– Man kan gå där hur länge som helst och bara titta, konstaterade han. Ilo betyder ju glädje och puu = trä, så om man skulle översätta hela ordet blir det träglädje. Men där finns så mycket annat.
Tyvärr förstörde jag nog dubbelmorfars glädje igår. Härefter kommer han att vara mer eller mindre skräckslagen varje gång Puuilo kommer på tal. I morse deklarerade han att härefter får jag endast komma med till Motonet. Tråååkigt!
Det var så att jag råkade förivra mej lite grann igår. Vi tog varsin kundvagn, för dubbelmorfar skulle ha stora grejer och jag skulle ha... ja, hmmm, tjaa, ni vet... kattmat! Förstås kattmat, för då kan man få förlåtelse för lite andra inköp, som dubbelmorfar anser vara totalt onödiga!
Garnhyllan i Puuilo är inte över hövan stor och inte fanns det så mycket kvar nu heller, men jag kom ändå hem med det här:
– Du har ju den där stora plastlådan du fick i arv full med garn, så varför ska du ha mera, undrade dubbelmorfar minst sagt harmset. Jag försökte enligt bästa förmåga förklara skillnaden mellan bomullsgarn och sockgarn. Men jag vet inte med säkerhet att han förstod vad jag talade om. Till mitt försvar måste ändå sägas att det här inte är fråga om impulsköp, utan vartenda ett nystan har ett syfte. Ni skulle ha sett en karl, som släpade runt på stora svarta plaströr, då han fick syn på mej och min utskrivna exceltabell över vilka garn jag skulle köpa från Puuilo. Jag vet inte vad han tänkte, kanske att jag är galen? Men själv tycker jag att jag var riktigt strukturerad, som endast tog det jag hade skrivit upp.
Karlen stod där en god stund och glodde. först efteråt kom jag på att jag borde ha frågat om han behövde hjälp med att välja garn!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar