De riktiga enhörningssockorna

På förmiddagen gick jag som katten runt het gröt. Det återstod endast lite broderier för att få de "riktiga" enhörningssockorna färdiga, men... broderi är inte min starka sida. Å andra sidan om jag inte fick de här sockorna färdiga, så fick jag inte börja på något nytt projekt heller. På den punkten är jag nu oerhört sträng med mej själv. Om jag tufft hade tagit itu med det där broderieländet redan på fredagen, så hade ju sockorna varit färdiga för länge sen, men...

Idag har jag då segt sömmat på med förtvivlans mod och nu får enhörningssockorna lov att vara färdiga och därmed basta!

Modell: Hybridmodell där jag dels följt Järbo garns beskrivninig Lär dig sticka tå-upp-sockor på strumpstickor och gjort enhörningsmönstret enligt Kathryn Driffields design.

Garn: Nalle Taika, Nalle och Silver från Novita

Åtgång: 64 g

Stickor: Nr 3

Virknål: Nr 2

Det här var minsann arbetsdrygt! Mycket lättare att sticka sockor rakt upp och ner, men vad gör man inte för sitt älskade barnbarn. De första enhörningssockorna var ju inte sådana som M ville ha! Så det vara bara att göra om och göra rätt.

Innan jag sydde fast blommorna och hornet, så skickade jag foto för att fråga M om den här modellen får godkänt. Och det fick den. Bra, då kunde jag lugnt fortsätta. Eller nåja lugnt och lugnt, nu började ju utmaningen,

Blommorna är förresten jättelätta att virka. Du börjar med en magisk ring, i den virkar du 7 fasta maskor, som du sluter med en smygmaska. Nu kan du dra åt ringen, så att du inte har något hål alls i mitten utan en fin liten blomring. Sedan virkar du tre luftmaskor och en smygmaska i den fasta maskan på föregående varv. Fortsätt med luftmaskor och smygmaskor tills du har virkat varvet runt och din lilla fina blomma är färdig! Lätt som en plätt, eller hur? Alltså om du nu förstod min råddiga förklaring.

Hälen med kortvarv och lindade maskor gav ju små hål, men ser ni dem här? Nej, för nu är de hopsydda!

Den här gången använde jag mej av tekniken Intarsiastickning i slutna varv, jag stickade alltså fram och tillbaka och då blir resåren på baksidan att se ut så där. Fiffigt då när man inte stickar mönster över hela varvet. Det skulle ha blivit för lång transportsträcka för det randiga garnet på baksidan av det vita, så det vara bara för mej att ta till det tekniska kunnandet! Den här intarsiabeskrivningen finns också i Novitatidningens (nr 3/2021) teknikskola.

Idag svettades jag som sagt med ögonen, alltså de broderade. Suck, stön, stånk! Jag är inte nöjd med resultatet, för endast ett öga blev bra enligt mej. Men dubbelmorfar sa att ögonen duger bra som de är, att ingen annan bryr sig om dem än jag. Lätt för honom att säga, som inte behöver stå där med skammen när nån frågar: "Vem har gjort de där sockorna". Då är det ju mitt namn, som nämns inte hans!

Det svarta broderigarn, som jag använde till ögonen hittade jag i min restgarnsburk. Den är mycket bra att ha. Till dubbelmorfars stora förtret har jag tagit fram den igen, så att den nu ståtar på bordet. En vacker inredningsdetalj enligt mej. Till det fnyser dubbelmorfar missnöjt. Stackars han, tänk vad allt han får stå ut med, som har en så galen fru.

Trots att jag den här gången använde självrandande garn, Nalle Taika i de där ljuvliga färgerna, så blev det ändå så här många garnstumpar över efter att jag hade sytt och fäst allihopa. Betydligt mindre att fästa om man inte håller på med mönster utan stickar helt vanliga sockor.

Nu fick jag min tredje rosa ruta i årets handarbetsbingo. Tjohoo! Här går det undan.

Önskar er alla en riktigt skön söndagskväll.

Själv ska jag småningom äta middag och sen sätta upp en ny sockstickning, för det är ju så roligt att sticka! Och gissa vad? Jo, det lär nog bli mönsterstickning igen. Lite utmaningar måste man ju ha i sitt stickliv, eller hur?