fredag, april 08, 2022

Dit for den

– Va gör du uppe så tidigt. Sku int du va ledig, frågade dubbelmorfar i morse då jag skuttade ur sängen.
– Ja, jo, men, inte helt ledig, mumlade jag.

Och dit for den, min lediga dag, för jag har jobbat från klockan 8 till 15. Fått en del uträttat och annat återstår ännu, men resten av eftermiddagen får nog vara ledig nu. Inte kan jag ju jobba jämt och ständigt heller.

Om ni tror att jag enbart klarade mej med mitt godispaket förra veckan, så glöm det.
Hemskt nog så köpte jag också garn:

Tre nystan Nallegarn...

... och två nystan Kajastus. Jag hade tänkt delta i Novitas Knit A Long och sticka första maj sockor. Men med tanke på hur lite tid jag har över just nu, så får det nog vara för min del.

Egentligen har jag rätt små behov vad inköp beträffar, mest handlar det om att handla mat.
Ibland överraskar jag dock mej själv och satsar på någonting helt nytt, som här då jag inhandlade rengöringsservetter för glasögon. Har inte använt såna förut. De behövs minsann med tanke på hur fort glasögonen blir smutsiga. Har testat två och är nöjd så här långt. Och nej, detta är INTE betalt samarbete!

Och förstås måste jag ju bara ha Allers nr 14. Det gick inte längre att vara utan! 

Dagens bra saker:
  • Jag var tidigt uppe i morse och då får jag mycket mera gjort.
  • Kunde låna ut min bil åt åldsta sonen, för jag skulle ju ingenstans alls idag
  • Lyckades handleda på distans, så att en kursdeltagare fick sin trådlösa skrivare kopplad till datorn.
Vad som ännu hinner hända idag får jag allt se. Nu dags för lite matlagning. Jag tror att det får bli ostskinkpaj utan ost enligt dubbelmorfars önskan. Få se hur det slutar. Eller kanske jag skulle låta honom fixa maten?

Ha en riktigt skön fredagskväll.




torsdag, april 07, 2022

Godisdag

En lång dag börjar närma sig slutet. Jag vaknade redan före klockan sex, så jag var en hel timme före kursstart på plats i datasalen i västra grannstaden. Bra så, för nu hade jag koll på att alla datorer fanns där de skulle och jag fick alla kopior färdiga. Till all tur inte så många den här gången.

Här sitter mjukisarna och väntar på godisdagen. Och nu vet vi alltså inte om det är godisdag i morgon eller på lördag.

Hade ni förresten godisdag då era barn var små? Jag undrar om det är bättre att äta massor av godis på en dag och sedan avhålla sig resten av veckan? Eller är det bättre att äta godis lite då och då? Kanske ändå allra bäst att låta bli?
Lite nostalgisk kan jag allt bli då jag tänker på besök hos äldre släktingar, oftast damer, som hade en karamellskål med lock. Om man var snäll kunde man få en hård syrlig karamell. På den tiden räknades nog också pepparkakan som godis, liksom annat småbröd.

Snart kommer väl häxorna och då ska det bjudas på godis. Men, men, fick höra på radion idag att Kinderäggen ska dras tillbaka från affärerna. Så hur ska det nu gå? Ska jag låta karlarna äta dem jag bunkrade upp tidigare? Det är kanske inte läge att ge dem till små häxor?

Och apropå häxor, idag när jag stod i mataffärens kassa, så kunde jag inte låta bli att lägga mej i diskussionen mellan kassaflickan och den unga damen som kom efter mej. De undrade nämligen när häxeriet skulle gå av stapeln. Så jag fick berätta för dem att de finska påskhäxorna går nu på palmsöndagen och önskar Glad Påsk, medan de svenska häxorna gör det på lördag efter långfredag. Stressigt tyckte flickorna, som nu behövde dubbel uppsättning godis och rusta iväg de små häxorna två gånger.

Dagens bra saker:
  • Fick börja en ny kurs med idel trevliga deltagare.
  • Jag hann äta lunch på norra grannkommunens pizzeria innan jag hastade vidare till nästa kursplats.
  • Jag lyckades förklara vad molntjänst är för en smarttelefonanvändare, som inte riktigt förstod hur mobilfotona kunde vara på två ställen samtidigt. Inte lätt det där.
  • Dubbelmorfar hade tagit hand om vårt översvämmade diskbord och inte enbart fått disken i maskin, utan också alla tomma konservburkar till rätt ställe. De ska ju samlas in och inte svämma över på vårt diskbord!
  • Jag klarade av veckans matinköp med den äran alldeles ensam. För en gångs skull var det riktigt skönt att strosa på i lugn och ro efter dagens sista arbetspass, som gick av stapeln i stan ikväll.
Nu borde jag jobba lite ännu, men det får nog vänta till i morgon då jag är ledig och egentligen borde göra annat. Men vad gör jag inte för ett jobb, som jag älskar?

Ikväll borde jag satsa på att läsa, för det är ju ändå läsveckan. Men det skulle vara betydligt skönare att hitta nån lagom avslappnande film på arenan. Få se...
Stickning blir det dock inte mer i kväll, för det orkar jag inte med.

Ha en skön fredag! 

onsdag, april 06, 2022

God åtgång

 – Va, har du inte skrivit din kvällsblogg ännu, frågade dubbelmorfar högeligen förvånat vid vårt kvällste för snart två timmar sedan.
– Nej, jag har inte hunnit.
– Men du har ju suttit framför datorn hela kvällen.
– Jo, men jag har jobbat. Jag startar ju en ny kurs i morgon.
– Men du måste nog skriva din kvällsblogg. Va ska stickväninnan B annars läsa i morgon?
– Nå, hon läser säkert något vettigare, svarade jag och skyndade tillbaka till datorn.

Och här sitter jag nu och har förberett mig så gott det nu går, kollat, tagit reda på och hoppas på att kunna besvara oväntade frågor, som kan dyka upp. Den här gången lämnade jag med flit kursförberedelserna till sista stund, för att inte överraskas av ändringar. De verkar ske mest varje vecka i den digitala världen. Knappt har man lärt sig hur en app ser ut och fungerar innan den uppdateras och ser helt främmande ut.

Igår jäktade jag på min halvlediga förmiddag så att jag fick den här pajen färdig till dagens möte i stan.

En ostskinkpaj med persilja. Mums!

Den hade som ni ser, god åtgång. Den här lilla biten fick jag med mej hem åt äldsta sonen. dubbelmorfar är lite sur. Han vill ha en ostskinkpaj utan osten! Han tycker dessutom att jag ska stiga extra tidigt upp i morgon och baka scones och koka ägg till frukost. Haaa, säger jag, som startar arbetsdagen på morgonen i västra grannstaden, mitt på dagen ska vara i norra grannkommunen och på eftermiddagen-tidig kväll ska vara i stan på jobb. Så nej och åter nej, jag stiger inte extra tidigt upp. Högst troligt ska jag dessutom köra i snöyra om man kan tro på väderprofeterna. Och den mest brännande frågan är förstås: När och var finns det tid för lunch? Kanske mackor under bilfärden?
Och hur blev det nu så här i min kalender? Jo, förstås på grund av covid-19, som ställde till det med uppskjutna kurser. Men ingen fara, jag älskar mitt jobb, så det går nog bra och det handlar ju endast om den här månaden. Sedan blir det hoppeligen lite lugnare. Och snart är det förresten påsklov.

Dagens bra saker:
  • Dagens veckomöte drog inte ut på tiden, utan klarades av på en dryg timme. Ändå hade vi tid att diskutera viktiga saker. Och nu slapp min kollega stressa iväg till sin dagskurs.
  • Att pajen ovan hade god åtgång och att jag kunde glädja kollegerna med hembakat
  • Att jag var in i en affär i stan och letade efter en grej och hittade istället en födelsedagspresent åt M. Dubbelmorfar tycker att jag är tokig, för födelsedagen är inte förrän i sommar. Men jag tycker att det är bra med framförhållning.
  • Att jag har fått ett hedersuppdrag i söndag!
  • Att jag blev så barnsligt glad över dubbelmorfars tilltag igår. Det visar ju att jag har barnasinnet i behåll och vågar vara just så fjollig som jag vill. Så det så.
Nu småningom stänga datorn, först bara betala räkningar och flytta över foton från kameran, sedan packa arbetsväskan.

Ha en riktigt fin torsdag!


tisdag, april 05, 2022

Nyinflyttad och bestämd

Idag har vi haft riktig vinterstorm här och åtminstone på vår gårdsplan har snön stannat kvar som blöt gegga. När jag var på jobb i västra grannstaden fick jag meddelande om att vi hade elavbrott i huset här hemma. Jag hann oroa mej en hel del för vår lilla proppfulla frys innan nästa meddelande ramlade in. Nu hade elavbrottet åtgärdats, så nu kunde jag andas ut.

Idag har en liten och bestämd tjej fått flytta in hos oss:

Jag hoppas verkligen att Lilla My kommer med våren. Hon ser så bestämd ut att jag inte vågar ta Tupla-godiset ifrån henne. Bäst att vara försiktig så hon håller sig lugn åtminstone så här i början.

Dagens tre bra saker:
  • Dubbelmorfar skulle iväg till grannstaden i väst, så jag slapp skönt nog, köra själv.
  • Har igen på jobbet fått träffa trevliga människor och blivit kallad nörd. Ett sånt privilegium att få ha ett sådant jobb!
  • Dubbelmorfar överraskade mej med Lilla My, som satt i framsätet och väntade på mej då vi skulle åka hem. Hon är ett fint loppisfynd. Precis vad som behövs till dockhuset med Mumin, smurfar och gamla Barbiedockor.
Nu skriva möteslista inför morgondagen och sedan bara slappa och boa in sig i något varmt medan vinden tjuter runt knutarna.

Ha det riktigt varmt och skönt! 


måndag, april 04, 2022

Påskgodis

I morse vaknade jag upp till snö! Bläää! På med vinterkängorna igen, inte alls kul. Jag vill gå med skor, för det tycker mina fötter om. Nu har snön smält och från och till kommer det ner något obestämt mitt emellan regn och snö. Jag hoppas på uppehållsväder, för jag vill inte köra till västra grannstaden i snöglopp.

– Du ska beställa från nätet, säger mina barn åt mej då jag ibland beklagar mej över att jag inte riktigt hittar det jag vill ha. Nå, det där med nätet har allt sina sidor. Häromsistens kollade jag på Sokos 3+1-dagar. Och vet ni vad? Jo, nästan allt jag ville ha så stod det på andra inhemska språket: Vain myymälässä, fritt översatt, endast i affären. Hmmm... beställ nu sedan från nätet.

Men palmsöndagen är i antågande, likaså påsken, så jag beslöt att sända in en liten beställning till Fazer.


I måndags för en vecka sedan hämtade äldsta sonen en låda påskgodis från postautomaten i varuhuset i stan. Och nu, eftersom jag var ute i så god tid, så finns det en viss risk att påskgodiset tar slut före påsk!
– Kan vi inte öppna Geisha-lådan?
– Nej, vi ska ha den till påsken.
– Men vi kan ju köpa en ny.
– Nej, den här finns inte i affären.

Eftersom jag inte är allt igenom elak, så fick karlarna smaska på godis från den här påsen. Det är andra sorteringen och jag har ingen aning om vad innehållet är. Har vare sig sett eller smakat på sådana här karameller tidigare. Det tog förstås inte lång tid innan påsen var tom. Sen fick karlarna i huset ytterligare tre chokladstänger på man. Och det tycker jag nog att räcker för tillfället, inte sant?
Dubbelmorfar tror inte att det kommer påskhäxor hit i år heller, men jag vill vara förberedd i alla fulla fall. Så nu får jag allt vakta lådan, så det inte försvinner mer godis därifrån!

Det bästa idag så här långt:
  • Vaknade 20 minuter före väckarklockan!
  • Har klarat av veckans och dagens första arbetspass.
  • Dubbelmorfar har bjudit på kokt potatis och pripelsås (alltså köttfärssås på högsvenska), lingonsylt och rivna morötter. Så nu kommer jag att orka med eftermiddags- kvällspasset i västra grannstaden. 
Ha nu en riktigt skön fortsättning på måndagen.
Snart är mina håltimmar slut och jag ska iväg och jobba.


söndag, april 03, 2022

Nästan lat

– Vart ska du fara, frågade dubbelmorfar igår då jag strax före klockan 23 lämnade stickfåtöljen åt sitt öde.
– I säng förstås, svarade jag något förvånad.
Vart sjutton skulle jag ta vägen den tiden på dygnet? Till stan och ragga kanske? Med nattsockorna på fötterna? Jo, nej, som västnylänningen säger. Mycket skönare att krypa ner under täcket än att ge sig ut på stan mitt i natten.

Idag har jag varit nästan lat, men bara nästan. Mest har jag varit lessen, arg, förtvivlad, ifrån mig, hämndlysten och uppgiven. Nyheterna från Ukraina är verkligt hemska. Och samtidigt finns det människor, finländare, som på fullt allvar tror på Putins propaganda och att det inte alls är ett krig som pågår i Ukraina utan en rysk specialoperation. Kan inte nån nu snabbt få slut på kriget?


I det här läget önskar jag att jag vore en katt och skulle kunna lägga mej som Tufsen och njuta av solen. Han har säkert lagom varmt i sin päls, trots att det annars varit kallare än vad som är normalt för den här årstiden. Han har också tur, som är en sådan lättviktare att han kan tassa på snön fram till lekstugans trappa.

Dagens tre bra saker handlar om det lilla i livet:
  • Lyckades få en socka färdig idag efter gårdagens rivningsarbete. Tack till stickväninnan B, som hjälpte mej på traven. Tycks vara poppis att sticka den lilla sockmodell jag håller på med just nu.
  • Behövde inte sitta framför datorn och göra kursförberedelser inför morgondagens kurs. Materialet var färdigt redan för en och halv vecka sedan. Det är alltid bra att vara förutseende, eller hur?
  • Kom i sista stund ihåg att jag måste lämna in reseräkningen för mina resor i stadens institut. Puuh! Om jag inte hade gjort räkningen idag, så skulle jag ha mist ersättningen för en resa till norra grannkommunen.
    Det där med reseräkningar är ett jobb för sig. Jag ska ha iväg dem till 4 olika arbetsgivare och varenda en av dem har eget system. Det gäller att ha tungan rätt i mun då man ska fylla i blanketterna på nätet och att komma ihåg lösenord och förstås 2 månaders regeln, som gäller i tre fall av fyra. Den fjärde reseräkningen ska göras varje månad enligt det som står på nätet även om det muntligt har sagts att där nog också gäller 2 månaders regeln. Men jag tar inga risker, bäst så.
  • Och så ännu en bra sak från igår, äldsta sonen fixade middagen!
Nu är det dags för mej att packa arbetsväskan, sätta upp maskor till nästa socka och sedan småningom krypa under täcket.

Hoppas att ni får en riktigt fin ny vecka, trots allt.


lördag, april 02, 2022

Rivningsarbete pågår

Solen lyser och fåglarna kvittrar. I morse stod de på ett ben vid fågelmataren. De frös säkert och bytte därför ben med jämna mellanrum.

Själv har jag hållit på med rivningsarbete.

Igår rev jag upp mitt lilla början och på kvällen stickade jag på med stor iver. I morse tyckte jag att det inte blev riktigt snyggt, så då rev jag upp igen. På det här sättet kommer ju mitt garnlager att räcka i all evighet. Hmmm, det kanske det gör ändå? Kanske ändå bäst att sätta lite fart på stickorna. Jag har faktiskt, hör och häpna, två stickbeställningar! Till all tur är åtminstone den ena liksom på lång sikt, så ingen brådska därvidlag. Den andra måste jag ännu dubbelkolla innan jag sätter igång med att lägga upp maskor och ev. köpa garn i rätt färg.

Dagens bra saker:
  • Diskbordet var tomt i morse då jag steg upp!
    Och det tack vare att jag orkade fylla maskinen igår kväll. Heja, Inge!
  • Äggen jag kokade till frukost blev helt perfekta! Att koka ägg eller bondost är alltid lite av ett vågspel. Man vet liksom inte vad det blir förrän det är för sent att åtgärda.
  • Äldsta sonen var iväg och handlade, så jag behövde inte själv åka in till stan för att fylla på lagren. Visserligen hade mycket av det som stod på listan tagit slut i stora varuhuset i stan och så glömde han en grej jag velat ha, men ändå skönt för mej att få stanna hemma.
  • Jag hittade färdigt kursmaterial till en kursgång jag ska hålla om två veckor. Jihaa! Det lönade sig att röja upp på matbordet i morse.
  • Dubbelmorfar stekte blodplättar till lunch, så jag behövde endast sätta mej vid dukat bord. Jippii!
Önskar er en skön fortsättning på lördagen.


fredag, april 01, 2022

Får köpa?

 Om en dams handväskas handtag ser ut så här:

Visst får damen då köpa en ny handväska? I synnerhet som den redan har flera år på nacken. Och visst får den nya väskan vara rosa? Svart är på något sätt så förståndigt och trist. Fördelen med den färgen är förstås att den passar till vilket plagg som helst.

Krisarbetaren Camilla Björks råd för att hitta hopp i vardagen är att lista tre bra saker varje dag. Och det tänkte jag att jag också skulle kunna börja med här och nu. Och nej, det är absolut inget aprilskämt. Jag har inte tid med såna skämt nu även om jag såg en hel del roliga sådana i i mitt Instagramflöde alldeles nyss. Visste ni till exempel att Novita ska börja tillverka virtuellt garn? En verkligt bra idé, för då skulle ju inte mitt garnlager längre växa i kilon! Sen är det förstås inte sagt att sockor stickade av det virtuella garnet värmer särskilt mycket! 😂

Nu är ju inte dagen speciellt långt liden ännu, men här tre bra saker så här långt:

  • Blev bjuden på god take-away lunch från Bistro Kronan idag.
  • Jag har upptäckt att jag inte är den enda som lider av trötthet på grund av söndagens klocksvängning. Även om det inte är trevligt att vara trött, så känns det bättre när vi är flera om känslan.
  • Fick tillbaka lite stickiver igår då jag lade upp maskor för ytterligare ett projekt, trots att jag har minst två andra på gång. Sen är det en helt annan sak att jag hade med stickningen till planeringsdagen på jobbet och nu får riva upp åtminstone 10 varv. Jag vill ha en snygg, prydlig och jämn stickning, för endast det bästa är gott nog i det här fallet.
Vilka tre bra saker hittar du på din lista idag?

Önskar er alla ett riktigt skönt veckoslut!

torsdag, mars 31, 2022

Hattifnattar

Hups! Dit försvann mars månad, en krigisk sådan. Mars är ju en krigsgud, så... eller nåja, det kan ju också vara den röda planeten, vem vet? 

Men krig är det ute i Europa och det blir allt svårare att förhålla sig till vår granne i öst.
Coronasiffrorna slutar man rapportera. Verkar alltså som om man nu gett upp och låter pandemin ha sin gång. På jobbet har jag fortfarande ansiktsskydd och det går någorlunda även om det är svårt för personer med nedsatt hörsel att alltid uppfatta vad jag säger. Jag får försöka tala extra högt och tydligt, vilket igen i längden tär på röstresurserna. Men jag håller snällt masken på för deltagarnas skull. Sen vet man ju inte längre varifrån smittan kommer, för jag tror inte att man spårar källan längre.
Jag fick förresten häromsistens frågan om man kan avinstallera coronablinker-appen. På den frågan svarade jag tveklöst ja. Ingen använder den appen längre.

Vet ni, jag gjorde ett fynd! Jag hittade ännu en tom telåda!

Den här gången var det fråga om hattifnattar. Dom  är ju lite roliga och kanske småkusliga. Den här lådan är mindre än den förra.

Insidan av lådan är så här fin och som vanligt vet jag precis vad jag ska lägga i de här facken.

Insidan på locket är också fin. Där står det: "I'll have to calm down a bit" Fritt översatt: Jag måste lugna ner mig en smula.

Men det ska inte jag, alltså lugna ner mig. Nej, jag ska iväg till norra grannkommunen och undervisa.

Ha nu en riktigt bra dag!
Och pst, hör ni, jag väntar fortfarande på förslag till ringsignal, tack!




onsdag, mars 30, 2022

Så skimrande...

 ... var aldrig havet? 

Njaa, nä inte det den här gången, men kolla vad som skimrade hos oss igår:

Visst har staren en helt fantastisk fjäderdräkt? Den här besökte vårt fågelbräde igår. Idag har nog den stackaren fått frysa, för här har häftiga snöbyar avlöst varandra.

Själv är jag också frusen och ack så trött. Och många av dem jag träffat den här veckan har också klagat på trötthet. En gemensam nämnare för den här tröttheten tycks vara det där klocksvängandet. Jag undrar om reaktionerna blir starkare i takt med stigande ålder?

För övrigt så har jag nu igen hamnat in i en ond cirkel, jag sitter för mycket framför datorn! Det är ingen skillnad just om jag har undervisning på distans, som idag eller kurser med närundervisning, förberedelserna tar ändå mycket tid. Och nu just är det dessutom mycket planerande, som ska göras och allting ska klaffa på så sätt att jag inte planerar två kurser på varandra, för jag kan inte vara på två ställen samtidigt.

Tröttheten har dessutom gjort att jag varken har orkat sticka eller läsa på kvällarna. Jag har bara stupat i säng. Nu borde jag ännu svara på tre e-postmeddelanden, men det får allt vänta till i morgon. Det får lov att vara slutjobbat för idag. Så det så! I morgon är en ny dag. Och nu är det nog dags för kvällste för min del.

Ha det riktigt bra!



tisdag, mars 29, 2022

Nytt arbetsredskap

I kväll kom jag hem från västra grannstaden med ett nytt arbetsredskap!

Nu vet ni, nu kommer jag verkligen att jobba effektivt då jag har hela tre telefoner att hålla reda på. Två arbetstelefoner och så min privata. I måndags blev jag nästan, men bara nästan tvungen att hålla reda på dubbelmorfars gamla knapptelefon också, för han hade glömt pinkoden och hade endast ett försök kvar. Till all tur hittade han sin pyttelilla kom ihåg lapp efter att först ha rusat runt som en huvudlös höna. Och nej, han vill inte ha moderna rackerier.
– Va ska jag ha en stryktelefon till, frågar han och har sin bestämda uppfattning redan färdig. Han behöver endast kunna ringa och ta emot sms, enligt egen utsago. Då och då skulle han förstås vilja kunna sända foton, men då får jag träda till. Visst är det bra med teknikkunnigt folk i huset, eller hur?

Men ikväll var jag inte så pigg på det tekniska efter att ha kommit hem från undervisningen i västra grannstaden. Skulle gärna ha sluppit att installera och uppdatera den nya telefonen. Men, telefonnumret finns redan nu ute på nätet, så det var bäst att se till att telefonen är uppdaterad och i skick. Nu väntar jag bara med spänning på första ringningen. Och på tal om det, vilken ringsignal ska jag välja tycker ni? Edith Piafs hymn till kärleken? Fast den verkar ju nog inte så där sprittande, som jag tycker att en ringsignal ska vara. Vacker och känslosam är den förstås, men...
Vad tror ni om Här på landet med Larz-Kristerz? Ska jag satsa på den?
Förresten jag väntar att Larz-Kristerz skulle komma hit till våra avkrokar. Det skulle vara så härligt att få höra dem live.

Nu lite jobb och så krypa ner mellan lakanen så jag orkar igen i morgon. Tredje kvällen på raken med kvällsjobb.
Ha det bra!


måndag, mars 28, 2022

Ingen Allers

Vet ni vad? Oj, nu låter jag nästan som Tjorven, som alltid frågade: Farbror Melker, vet du vad? Men för att återgå till min fråga, så nej, hur skulle ni kunna veta att jag inte alls köpte någon Allers förra veckan! Det ni. Tror inte ens att dubbelmorfar har märkt någonting, så det är ju lite av en besvikelse. För en gångs skull tänkte jag vara förnuftig och köpa någonting helt annat istället...

... och så kom jag i onsdags hem med den här istället. Kluriga kryss stod det, men när jag väl var hemma, så läste jag att det var kryss på mellannivå. Och jag blev förstås smått besviken. Då i onsdags visste jag ju inte att jag skulle få den efterlängtade tidningen Mästarkrysset på torsdagen! Så tokigt det kan bli ibland.

Från affären nappade jag också den här kostnadsfria reklambroschyren. Bläddrade igenom den och tja... inte mycket där som jag behöver eller ens vill ha. Inte ens fast dottern tyckte att jag kan beställa via nätet, för att inte behöva åka in extra till västra grannstaden.

Idag har jag fått lära mej en ny sak, det finns krympelusar i garderoben!!! Visste ni det? Det är ena riktiga otäckingar, som gör att ens kläder krymper. Hittills har jag aktat mej nogsamt för pälsängrar och malar, men nu måste jag nog börja hålla ett öga på de där farliga lössen också. Enligt uppgift försvinner dom inte fastän man städar. Huu!

Igår skrev jag en att-göra-lista med 14 punkter. Idag har jag kunnat bocka av 4 punkter och förstås lagt till ytterligare en. Det händer liksom hela tiden på jobbet. Och nu börjar det just bli så där svårt att hålla reda på alla småsaker, som ska göras. Jag fick i alla fall iväg två reseräkningar idag. Nu återstår att göra ytterligare två till.

Från det ena till det andra, det här ångtåget går på Lovisa-Lahtisbanan och bland statisterna i tågvagnen kan finnas bekanta ansikten. Det sista är jag inte alls säker på. Amatörskådisarna är nog från Anjalankoski och Kerimäki. Men vem vet, ni får nu stanna musikvideon med jämna mellanrum och titta efter riktigt noga. Det finns ju en hel del amatör skådespelare här omkring också.
Hur som helst musikvideon är gjord med en stor portion humor och jag gillar den här musiken. Verkligen överraskande att det här är ett finskt band. De gör fina tolkningar av rocklåtar.

Nu ska jag bara fylla i dagböckerna för dagens kurser och sen krypa ner mellan lakanen.

Hoppas att ni får en fin vecka. Bry er inte om att det snöar och är kallt. Det är bara att ta fram vinterkläderna igen. Det finns ju inga dåliga väder endast dåliga kläder.


söndag, mars 27, 2022

Nattkvinnor

I början av den här veckan läste jag ut en intressant bok, Kvinnor jag tänker på om natten. Den är skriven av Mia Kankimäki och kom ut på svenska förra året. Jag riktigt saknade den 445 sidor tjocka boken när den tog slut.

Jag ville läsa den här extra långsamt för att riktigt njuta. Kankimäki skriver om modiga kvinnor som i medelåldern bestämmer sig för att åka iväg ut på äventyr. Det här blandar hon med egna resor och dagboksanteckningar. Läsaren får helt enkelt ta del av hur det var att resa på 1800-talet och sedan följa i de upptäcktsresande kvinnornas fotspår då Kankimäki gör samma resa. Inte alla resor förstås, men rätt många.

Boken tar avstamp i Afrika och Karen Blixens liv där. Hon var en stark och modig kvinna, som råkade illa ut då hennes make Bror smittade henne med syfilis. Det fick minst sagt katastrofala följder. Det är intressant att få ta del av Karens brev hem till Danmark. Hon gnäller inte trots sjukdomar och en otrogen make. 1931 återvände hon hem till Danmark och flyttade in hos sin mor. Vid 46 års ålder blev Karin författare. 

Efter varje del eller kapitel drar Kankimäki slutsatser, som hon kallar Nattkvinnans råd. Det här är alltså det som Kankimäki har lärt sig av just den nattkvinnan. Efter delen med Karin står det så här:
Var modig. Det gör inget att du är rädd.
Spela med de kort du får.
Även om du är sjuk kan du leva fullt ut.
Och förlorar du allt: börja skriva.

Bra råd för vem som helst. Bokens andra del handlar om kvinnor, som begav sig ut på upptäcktsresor under en tid då kvinnor skulle hållas hemma vid spisen. Andra nattkvinnor Kankimäki skriver om är konstnärinnor, som lyckats slå sig fram, trots att konstnärsyrket var förbehållet männen. Kvinnorna skulle giftas bort, inte måla. De skulle inte konkurrera med männen oberoende av hur skickliga kvinnorna var med penseln.

Den sista kvinnan Kankimäki skriver om i sin bok är japanskan Yayoi Kusama, en nutidskonstnär, som åtminstone jag aldrig har hört talas om tidigare. Boken får mej att vilja veta mera om dessa nattkvinnor. Så glad att jag fick låna den här boken. Det här blev årets femte bok.

Förresten, kom ni nu ihåg att flytta om klockorna. Ur led är tiden då den måste vridas framåt och sen i höst igen bakåt!

Hoppas att ni har haft en riktigt fin söndag.
Det har i varje fall jag. Det behövs så lite för att göra mej glad. Och rejält glad blev jag över yngsta sonens överraskningsvisit. Han kom samtidigt som äldsta sonen och dubbelmorfar for iväg på ett datoruppdrag. Så den yngsta och jag fick ett fint samtal i lugn och ro. När den äldsta och dubbelmorfar återvände tog jag med båda sönerna och så körde jag iväg med dem till stan på pizza. Det var riktigt gott, för jag har inte varit ute på pizza sen januari. På hemvägen tog vi ett snabbt varv via mataffären. Jag skulle gärna ha velat ha glass, men det avstyrde äldsta sonen. Det fick bli lite frukt i stället och bra så.

Glad är jag också över att jag fick kursplaneringen klar för andra institutet idag på förmiddagen. Nu återstår endast det i stan. Men där finns en hel del timmar att planera, så det behövs nog mera tid. Och ibland känns det som att tiden är på kort.

Dags att småningom börja tänka på refrängen, packa arbetsväskan och sticka några varv innan jag kryper ner mellan lakanen.
Ha det bra!


lördag, mars 26, 2022

Ett mysko nystan

Oj, vet ni? Jag är fortfarande arg på mej själv för gårdagen. Varför i fridens dar hade jag inte med mej min stickning? Jag har ju både en sockstickning och ett större projekt på gång och skulle bra ha kunnat ta med något av projekten. Å andra sidan, vi skulle ju bara hämta upp en förhandsbeställd traktordel. Och det var inte dubbelmorfars fel att gubben med den lilla firman hade en dålig dag och att det därför tog 45 minuter innan affären var klappad och klar. Dubbelmorfar var så vänlig han nånsin kunde, för det är inte lätt att få tag på delar till gamla traktorer. I natt funderade jag om det skulle ha varit annorlunda ifall jag hade följt med in i det trånga lilla utrymmet och sett uttråkad ut och suckat högt och ljudligt var sjunde minut. Fast det kan ju hända att den där sura gubben verkligen hade tappat koncepterna då och slängt ut både dubbelmorfar och mej utan traktordel. Och då skulle inte dubbelmorfar ha varit särskilt glad, han heller.

Igår kväll när jag letade efter ett lagom mjukt garn för att börja sticka ett par små små sockor, så hittade jag ett mysko nystan:

Är det nån av er, som saknar ett sådant här nystan? Det är nog inte mitt, för jag har inte köpt ett sådant här. Mjukt och skönt är det med en blandning av ylle och alpacka, men liksom endast 50 gram. Hur långt kommer jag med ett sådant nystan? Färgen är liksom inte heller en sådan som jag skulle välja, så varifrån kan detta mysko nystan ha dykt upp? Förökar sig garnet i plastlådan utan min vetskap? Eller tror ni att någon har lyckats smuggla in det här nystanet i min projektväska då jag varit på stickcaféet?
Och vad ska jag nu göra med det här nystanet? Sticka randiga sockor med långa skaft?

Nu får det vara slut jobbat här på datorn idag för min del. Vinden tar i och det finns risk för elavbrott. Det tycker inte datorn om!

Ha en riktigt skön fortsättning på lördagen. Hoppas att ni har det varmt och skönt i vinterstormen.


fredag, mars 25, 2022

Följde med

I morse då jag satt här i allsköns ro med min kursplanering och funderade hur det nu igen var med tiderna. Om jag börjar kl 9:30 så när har jag hållit 4 lektioner? Knepigt det där med 60 minuters timmar och 45 minuters lektioner. Och det värsta av allt, det verkar som om jag aldrig lär mej.

Men alltså mitt i mitt kursplanerande dök dubbelmorfar upp bakom min rygg och hojtade att vi skulle åka iväg till huvudstaden. För en gångs skull var jag inte så där genast med på noterna, för det är rätt tråkigt att åka med dubbelmorfar, som aldrig avviker från vägen, så att jag skulle få besöka något spännande litet ställe, som till exempel en garnaffär! Enligt dubbelmorfar ligger alltid alla sådana alldeles för långt borta från allmänna vägar. Och ja, så behöver jag ju inte mera garn.

Så i 45 minuter har jag idag på min lediga fredag suttit på en anonym bakgård i Hertonäs och väntat på dubbelmorfar, som var iväg efter en traktordel från en liten firma. Inte alls mysigt. Min stickning hade jag hemma, för mitt nuvarande projekt har gått i stå och något nytt orkade jag inte lägga upp till igår. Jag var så trött igår att jag knappt kunde hålla ögonen öppna när klockan var 21.30. Drog dock ut på sänggåendet, för jag ville inte stiga upp alltför tidigt i morse.

På hemvägen bjöd dubbelmorfar på mat i västra grannstaden och sen var vi och sa hej åt flickorna, som precis hade kommit hem från dagis. Så då var jag trots allt glad att jag följde med dubbelmorfar idag. Några våfflor har jag inte sett till på hela dagen, trots att det är våffeldagen. Vet inte ens var vårt våffeljärn finns längre. Det kanske försvann i flytten för flera år sedan.

Nu får ni ha en skön fredagskväll.


torsdag, mars 24, 2022

Vatten i lungorna?

Igår kväll när jag satt i allsköns ro i stickfåtöljen och försökte få bukt med ett mönster på 15 varv, så blev det plötsligt snudd på kris. Dubbelmorfar satt i soffan och vi såg på lokala nyheter från hela Finland på Yles kanal. Jag tog till flaskan och drack en klunk vatten alltmedan dubbelmorfar levererade en skojighet. Jag frustade av skratt tillika som jag drack och vattnet for förstås ner i fel kanal. Jag kippade efter andan, hostade och harklade och tappade helt luften.
– Så roligt var det nu ändå int, sa dubbelmorfar som inte insåg allvaret i mina försök att få luft. Efter diverse hostningar och harklingar drog jag ett djupt darrande andetag och äntligen, äntligen fick jag lite luft i lungorna. Vid det laget stod mina tårfyllda ögon ut minst tre meter från ansiktet och jag satt dubbelvikt i stolen utan att veta var stickning eller garn befann sig och knappt ens var jag själv befann mej. Jösses så obehagligt.

Jag vet att man kan drunkna när man är ute och simmar eller går ner sig på isen. Om man somnar i badkaret finns det en viss risk för att man drunknar där eller om man slocknar i en vattenpöl med huvudet neråt. Men jag har aldrig hört talas om att nån har drunknat av att skratta! Frågan är nu om jag har vatten i lungorna efter gårdagens tilltag? Nu går det inte att hoppa på ett ben och luta sig mot vänster eller höger beroende på vilket öra man har fått vatten i. Nej, nu gäller det att försöka hoppa jämfota och höra om det skvalpar!

Och vad lär vi oss nu av detta?
Jo, hemmet är en farlig plats! Och det är bäst att akta sig för karlar! Det är också bäst att vara ytterst försiktig med sin vattenflaska och endast smutta från den då ingen annan är i närheten. Liksom lite skåpsupa.

I morse då jag kom hem från stan efter att ha besökt frissan, som fick bukt med mitt risiga kråkbo till hår, så kunde jag konstatera att undrens tid inte är förbi. Dubbelmorfar hade både tömt och fyllt diskmaskinen och till och med startat den. Vidare hade han tagit hand om bioavfallet och fört ut de övriga soporna. Fantastiskt, inte sant?

Jag blev så inspirerad att jag fick på en tvättmaskin innan jag skyndade iväg till undervisningen i norra grannkommunen. När jag återvände därifrån för en liten bit mat innan jag skulle fortsätta i stan så hämtade dubbelmorfar in dagens post.

Förutom själva tidningen, så fanns också den här i lådan. Tjohooo! Våren är räddad. Nu gör det ju inget om det snöar eller stormar, för jag har underhållning på hög nivå.

Ikväll medan jag var på jobb, så agerade dubbelmorfar dataexpert. Till all tur dock med benäget bistånd av äldsta sonen.
– Hur gammal är din dator, frågade dubbelmorfar och fick 6 år till svar.
– Då ska du köpa ny, rådde dubbelmorfar. Och rätt hade han! Och för min del riktigt bra att han skötte om det databekymret utan minsta inblandning av mej, som var på mitt arbete i stan.
Duktigt jobbat, inte sant?

Nu får vi hoppas på en skön och stillsam fredag utan de vanliga häftigheterna, som man kan råka ut för i detta hus.


onsdag, mars 23, 2022

En liten vit påse

Oj nej, på två dagar har jag inte stickat en endaste en maska. Inte virkat heller för den delen. I måndags kväll var jag så trött att jag bara inte orkade med mönsterstickningen i mitt nuvarande projekt. Och igår satt jag intensivt ända till klockan 23 och förberedde måndagens kurs. Inte bra, inte alls bra. Jag har lovat mej själv att inte sitta sena kvällar och göra kursförberedelser. Och tror ni att jag lyder? Jo, nej, som västnylänningen säger. Mitt i allt hade klockan rusat iväg, kvällen var förbi och sängen kallade.

Det fina igår kväll när jag kom hem närmare 20-tiden var att dubbelmorfar hade maten färdig. Han bjöd på spaghetti och köttfärssås och det var precis vad jag behövde igår då jag kom hem alldeles utsvulten.

I måndags för en vecka sedan var jag iväg till varuhuset i stan då jag kom hem från jobbet i västra grannstaden.

Från postautomaten hämtade jag ut en liten vit påse.

Förstås innehöll påsen några garnnystan. Jag hade ju glömt att beställa det där vita garnet förra gången! Jag kom på att jag inte riktigt tyckte om den där turkosa färgen bland det där gråa. Tycker att det blev för skrikigt, så därför beställde jag ett gult nystan istället. Det turkosa får sedan bli till sockor.

I den lilla vita påsen fanns också en sån här klickbar varvräknare, som tyvärr retar gallfeber på dubbelmorfar.
– Sluta genast med det där, morrar han när jag sitter i stickfåtöljen och klickar fram följande varv. Han tycker förstås att jag bra kan hålla mej till att dra streck för att räkna varven. Blää, säger jag bara.

Jag satsade också på rundstickor, så det inte uppstår kritiska situationer framöver. Nu har jag då satsat en mindre förmögenhet i rundstickor!

Sist men inte minst, så inhandlade jag en födelsedagspresent. Vad det är, är hemligt, så ni får en lite suddig glimt här av paketets baksida.

Nu får ni ha det så bra, så ska jag återgå en liten stund till min kursplanering. Men ikväll tänker jag inte sitta framför datorn hela kvällen. Nej, nån ordning får det nog lov att vara på mej med, eller hur?





tisdag, mars 22, 2022

Efterlängtat besök

Äntligen i morse fick vi syn på den färggranna och livliga sparvfågeln vid vårt fågelbord.

Jag blev så till mej över steglitsens besök, så fotot är tyvärr därefter. Det var svårt att fånga den efterlängtade besökaren på bild. Två stycken hade vi här, som åt och kvittrade så glatt.

Så härligt att jag hann få syn på dem. Nu en lätt lunch och så iväg till västra grannstaden för att hålla eftermiddags- och kvällskurs där.

Ha en riktigt bra fortsättning på tisdagen.
 

måndag, mars 21, 2022

Lilla vävstolen

Här sitter jag nu alldeles ensam i datasalen i västra grannstaden. Jag har håltimme och borde egentligen förbereda nästa veckas kurs och föreläsning, men... jaa, inspirationen liksom saknas. Parallellt med detta borde jag nog ägna varje ledig tid till att planera nästa läsårs kurser, men till det behövs nog lite längre tid än mina få håltimmar just nu.

På vägen från Nickby bibliotek och hit hörde jag på radionyheterna att lärarna ska börja strejka. Jag hoppas verkligen att det inte ska behöva gå så långt.

Hemma på vårt bord står en liten vävstol, som dubbelmorfar för flera herrans år sedan fyndade på ett loppis. Nu har han allt högljuddare börjat kräva att jag ska väva den här "mattan" färdig. Men först måste jag enligt honom riva upp det som är snett och dåligt. Håhåjaa, det lär nog inte ske i en handvändning då jag enbart vill sticka.

Nu får ni ha en riktigt skön fortsättning på måndagen, så ska jag börja jobba!


söndag, mars 20, 2022

Papperskris

Visste ni att det är papperskris ute i Europa? 

Nä, jag visste inte att strejken i ett finskt pappersbruk drabbat hela Europa. Kan det verkligen vara så? Jag trodde liksom att det endast gällde vårt eget land.

Men så här står det i veckans Allers! 

Inte konstigt då att handarbetstidningen, som dök upp i postlådan i måndags var tunnare än vanligt.
Tur att jag inte är typen, som tar kontakt och klagar. Hur skulle det ha sett ut? Nu vet jag inte om det står nånting om papperskrisen också i den här tidningen, för jag lånade ut den genast i tisdags. Det är ju bra om så många som möjligt får nytta av en tidning. Det hjälper ju till att få ner papperskonsumtionen. Förstås borde ju tidningen för att överleva ha flera prenumeranter eller tidningsköpare, men... ja, det är svårt att vara ekologisk och samtidigt stöda konsumtion. Verkar vara en olöslig ekvation.

I fredags när jag var i mataffären, så måste jag förstås köpa senaste numret av Allers. Ni ser ju överst på rosa botten: "Extra många korsord!" Sånt är svårt att ignorera. Inne i  tidningen står det dessutom på hälsosidorna att man ska hålla igång och utmana hjärnan. Vad är då bättre än 62 korsord?
Och jo, förstås finns här lite extra stickmönster, men jag är helt fast i mitt gråa tröjprojekt nu, så jag vågar inte bläddra alltför flitigt bland andra mönster.

Och apropå papperskrisen ännu, så jag vill nog ha mina mönster på papper. Det är mycket enklare att skriva in vilka ändringar jag gjort i mönstret då. Jag är nog så gammal att jag knappast kommer att nånsin bli helt digital. Forskningsresultat visar dessutom att det är bra att skriva för hand, att liksom låta tanken flyta ut i de skrivande fingrarna. Nu just flyter mina tankar ut på tangentbordet. Dubbelmorfar påstår att jag hackar på tangenterna. Och jo, när jag blir riktigt ivrig så smattrar det nog ljudligt. Det beror säkert på att jag lärt mig maskinskrivning på en helt vanlig skrivmaskin med aningen trögare tangenter än de här moderna rackerierna. Ja, ja, jag sade ju att jag är gammal. Nu just är dubbelmorfar dock iväg till grannbyn, så nu får jag hamra på här bäst jag vill.

På tal om dubbelmorfar ännu, han är fortfarande smått chockad av det han fick höra i torsdags. Jag tackade nämligen nej, till att få en dams mammas garnlager! Tänk att jag kunde göra det utan att ens darra på manschetten. MEN jag tänkte helt förnuftigt och rationellt att jag bara inte kan ta emot mera garn. Jag frågade inte ens vad det handlade om för garn, vilken färg, hur mycket osv. En del vet jag var fårull och annat lingarn. Till all tur kände den där kvinnan någon annan, som eventuellt kunde vara intresserad. Hoppas att hon hittar nån mottagare, för det är ju inte kul att slänga användbart material. Det är ju inte det minsta ekologiskt.

Jag tackade också nej till den där mammans mönsterbeskrivningssamling. Tycker att jag redan har alldeles tillräckligt av den varan själv. Det enda jag tackade ja till var beskrivningar på dockkläder. Damen skulle kolla om det fanns, så få se nästa vecka om det blir några stick- eller virkbeskrivningar. Visst var jag duktig nu? Och visst är ni lika imponerade av mitt tilltag, som dubbelmorfar? Kanske det ändå ligger lite sanning i det som en helt underbar dam sa åt mej i veckan: "Jag har hört att du är fiffig". Där blev jag nog tagen lite på säng, för det var ett helt nytt omdöme. För en gångs skull nöjde jag mej med att säga tack och inte börja slå ifrån mej, så där som jag vanligtvis brukar. Men jag skulle nog bra gärna vilja veta varifrån hon hade fått höra något sådant om mej.

Nu ska den här fiffikusen fylla diskmaskinen och sedan gå ut och njuta av det fina vädret denna vårdagsjämningsdag. Hoppas att ni också får njuta!