Igår kväll när jag satt i allsköns ro i stickfåtöljen och försökte få bukt med ett mönster på 15 varv, så blev det plötsligt snudd på kris. Dubbelmorfar satt i soffan och vi såg på lokala nyheter från hela Finland på Yles kanal. Jag tog till flaskan och drack en klunk vatten alltmedan dubbelmorfar levererade en skojighet. Jag frustade av skratt tillika som jag drack och vattnet for förstås ner i fel kanal. Jag kippade efter andan, hostade och harklade och tappade helt luften.
– Så roligt var det nu ändå int, sa dubbelmorfar som inte insåg allvaret i mina försök att få luft. Efter diverse hostningar och harklingar drog jag ett djupt darrande andetag och äntligen, äntligen fick jag lite luft i lungorna. Vid det laget stod mina tårfyllda ögon ut minst tre meter från ansiktet och jag satt dubbelvikt i stolen utan att veta var stickning eller garn befann sig och knappt ens var jag själv befann mej. Jösses så obehagligt.
Jag vet att man kan drunkna när man är ute och simmar eller går ner sig på isen. Om man somnar i badkaret finns det en viss risk för att man drunknar där eller om man slocknar i en vattenpöl med huvudet neråt. Men jag har aldrig hört talas om att nån har drunknat av att skratta! Frågan är nu om jag har vatten i lungorna efter gårdagens tilltag? Nu går det inte att hoppa på ett ben och luta sig mot vänster eller höger beroende på vilket öra man har fått vatten i. Nej, nu gäller det att försöka hoppa jämfota och höra om det skvalpar!
Och vad lär vi oss nu av detta?
Jo, hemmet är en farlig plats! Och det är bäst att akta sig för karlar! Det är också bäst att vara ytterst försiktig med sin vattenflaska och endast smutta från den då ingen annan är i närheten. Liksom lite skåpsupa.
I morse då jag kom hem från stan efter att ha besökt frissan, som fick bukt med mitt risiga kråkbo till hår, så kunde jag konstatera att undrens tid inte är förbi. Dubbelmorfar hade både tömt och fyllt diskmaskinen och till och med startat den. Vidare hade han tagit hand om bioavfallet och fört ut de övriga soporna. Fantastiskt, inte sant?
Jag blev så inspirerad att jag fick på en tvättmaskin innan jag skyndade iväg till undervisningen i norra grannkommunen. När jag återvände därifrån för en liten bit mat innan jag skulle fortsätta i stan så hämtade dubbelmorfar in dagens post.
– Hur gammal är din dator, frågade dubbelmorfar och fick 6 år till svar.
– Då ska du köpa ny, rådde dubbelmorfar. Och rätt hade han! Och för min del riktigt bra att han skötte om det databekymret utan minsta inblandning av mej, som var på mitt arbete i stan.
Duktigt jobbat, inte sant?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar