Så där, nu är klockan över 16 och jag anser att arbetsdagen är slut. För min del återstår att småningom packa arbetsväskan, som jag ska iväg med till norra grannkommunen i morgon. Den innehåller dubbelmorfars bärbara dator, en videoprojektor, kursmaterialet jag printade ut på jobbet idag och förstås min kalender och så ett rutigt häfte, så jag kan skriva ner saker, som jag inte får glömma.
Att jag använder privat dator istället för min arbetsdator beror helt enkelt på att min arbetsdator är så låst att jag inget får göra med den. Inte ladda ner program, inte pilla med inställningarna... Och antagligen bra så, men våra kursdatorer är så gamla och tröga att det inte är särskilt roligt att hålla kurs med dem heller. De är förstås också låsta. Ibland tycker jag ärligt talat att det sparas på fel ställen. Svårt att hålla kvalitet på undervisningen om verktygen är undermåliga. Som sagt verktyg är viktiga vare sig det nu gäller fritid eller jobb.
Just nu verkar det som om jag omger mej med en hel del människor, som döstädar. Uj, jag gillar inte alls det där ordet. Jovisst, förstår jag att mina stackars barn inte alls har samma förhållande till mina saker, som jag har. Men jag vill liksom ha kvar dem i min närhet ännu. Jag vill titta på dem och minnas. Så är det bara. Förstås borde jag nu inte spara på tomma lådor!
Återanvändning är ju bra, eller hur?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar