Helt förstummad

– Du fick blommor, sa nästyngsta sonen igår kväll då han knackade på dörren och steg in.

Och det är en så fin bukett, som lyser upp och doftar gott. Jag är helt förstummad!

Med blommorna följde det här fina tackkortet. Jag har alltså för en vecka sedan gett digistöd på distans, vilket hör till mina arbetsuppgifter. Så glad att det lyckades per telefon. Printrar är inte alltid det lättaste och för mej att inte kunna se vad som pågår i datorn i andra änden av luren är minst sagt utmanande.
Men vi klarade tydligen av det med glans!

Stort, stort TACK för den fina blombuketten.
Det här är en nog den bästa feedbacken jag kan få.

Idag har jag tagit det lugnt hela dagen ända tills bisin min kom hem. Jag vill ju vara frisk i måndag och då gäller det att ligga i och vila ordentligt.

På eftermiddagen var jag tvungen att följa med bisin min till västra grannstaden, för han skulle iväg och köpa delar till en maskin och då måste han ju ha med nån som betalar, inte sant? Så jag följde snällt med utan att protestera. Det var riktigt roligt att komma ut lite efter att ha suttit inne i över en veckas tid. Jag höll både avstånd, mask och spritade händerna, så jag borde inte ha utgjort nån smittofara för nån.

Bra saker idag:

• Sov gott hela natten och vaknade pigg och nyter före klockan åtta.
  
  
• Jag har köpt de första julklapparna åt barnbarnen! Det ska börjas i tid.
  – Va e de där, frågade bisin min då han fick syn på det ena paketet.
  – En julklapp åt flickorna.
  – Int kan du köpa en gemensam julklapp åt dem båda.
  – Jovisst kan jag. Det ska int vara så mycket paket i år har jag bestämt.
  – Men int kan du köpa julklapparna redan.
  – Joo, mycket mindre stress sen.
  Plötsligt började bisin min skratta så tårarna rann och människorna började titta långt på oss i affären.
  – Du kommer int att kunna hålla dig, fick han fram i stackato mellan skrattanfallen, du kommer att ge paketen före julen.
  – Nå, det gör jag int, men jag kanske gömmer dem så bra att jag inte hittar dem när det är dags.
  
  
• Bisin min bjöd på hamburgare på torget i västra grannstaden. Vi satt och åt i bilen, riktigt som förr i världen då vi var unga! Romantiskt så det förslår.
  
  
• Vi åt glass till efterrätt här hemma. Blåbärsglass med vit choklad. Mumsfilibabba.
  
  

Önskar er en riktigt skön lördag!

Knittlingtidning

– Du tog inte in posten, konstaterade jag besviket i måndags då bisin min kom hem.
– Nä, int kommer de nån post ändå.
– Jovisst kommer det, för det är måndag idag.
– Äh, det är bara reklam ändå, så det kan vara kvar i lådan.
– Men jag vill int att dom trottar och skrynklar posten sen på onsdan, som de brukar göra.
– Äh, du väntar åter på nån knittlingtidning.
– Nä, men det kan komma viktiga brev.
– Det tror jag int. Vi borde sätta upp en "reklam förbjuden" skylt på postlådan, så sku dom inga trotta.
– Men då blir du utan Puuilo, Motonet och IKH-reklam. Hur ska du klara dej då?

Igår kväll hämtade så bisin min in posten. Och mycket riktigt fanns där en handarbetstidning! Hur kunde han veta det? I synnerhet, som jag inte alls hade koll på det.
– Här har du nu din knittlingtidning, fnös han och kastade den på matbordet.
Det jag hade rätt i var att det fanns också hela två brev i postlådan!
Idag kom bisin in med tidningen, så nu kommer det väl inget i lådan förrän i lördag, då gratistidningen dimper ner i lådan.

Idag har det varit livat utanför vårt hus, för det har borrats i vägkanten då plogkäpparna har satts upp. Så nu får vintern komma. Snöröjarna är i alla fall beredda.

Själv är jag inte riktigt där än, alltså i vinterskick. Inte i höstskick heller för den delen. Härom dagen fick jag för mej att det skulle vara dags att skaffa en mellanrock nu till hösten, en mellanrock, som jag också kan ha sen i vår. Eftersom jag inte inom överskådlig framtid kommer att komma iväg till lämplig affär, så beslöt jag mej för att bekanta mej med utbudet på nätet. Men milda makaroner så svårt det är. Vad är softshell för något? Varför är alla rockar svarta? Murrigt bruna eller mörkgröna? Hallå, jag vill ha någonting grant och uppiggande. Se där, en gul rock! Men nej, ack nej, det var en regnrock. Men wow, nu hittade jag en rosa!! Tjohoo... men hallååå det var en pälsimitation i polyester, Nej, fy, bort det från mej. Suck! Får gå med min utslitna tunna svarta från 1990-talet ännu en säsong och hålla tummarna att den håller. Alternativt åka iväg till Eurokangas och... ja vad då? Det behövs förutom tyg, mönster, symaskin och framförallt en sykunnig person. 

Bra saker idag:

• Vaknade före väckarklockan.
  
  
• Känner hur livsandarna småningom vaknar igen. Dock inte så mycket att jag skulle orka städa! Det finns gränser för allt här i världen. Huvudsaken är att jag kan återgå till jobbet i måndag.
  
  
• Yngsta sonen hämtade senaste numret av Allers från butiken åt mej idag. Och det var allt tur det, för både Storkrysset, A-korsordet och Klurifaxen har jag löst i förra numret, alltså nummer 39. Nu är snart Storkrysset i nr 40 också löst.

Önskar er alla en riktigt skön fredag!

Påskfynd

Över halva dagen har gått och jag borde nu ha det mesta i administrativ väg omskött, så snart kan jag överge datorn med gott samvete.
– Du borde ha en datorfri dag, sa stickväninnan B åt mej igår. Och hon har förstås alldeles rätt. Men den dagen är då inte idag och inte i morgon heller, för då ska jag åtminstone ha digistöd på distans å jobbets vägnar. Och ja, hur ska det gå med bloggen? Inget inlägg på min datorfria dag? Eller ett inlägg gjort på förhand?

Igår kväll vet ni var det lite synd, för precis då jag fick riktigt flyt på mitt stickande, så var det dags att krypa ner under täcket. Harmfullt, men hade personalmöte på distans i morse, så det var bäst att vara i säng i tid.

Det är stark dryck det där, som yngsta sonen hämtade hit igår. Promille tror jag nu inte att den innehåller, men ingefäran kändes lika len och stark i halsen, som whisky eller konjak. Jag hoppas och tror att ingefäradrycken är hälsosammare.

Jag höll förresten på att skrämma slag på den stackars sonen igår. Jag öppnade ytterdörren då han knackade på och han hörde hur jag pratade och pratade trots att han inte var på lyssnaravstånd ens. Och jag bara fortsatte prata innan han ens hade svarat nånting.
– Jag trodde att du yrade, att du var så sjuk att jag borde tillkalla ambulans, sa han då jag äntligen hade avslutat mitt telefonsamtal och han såg mobilen i min hand!
Jaa, hör ni, inte är det lätt med en sådan här mamma inte!

Bra saker idag:

• Fick som sagt undan alla administrativa åtaganden nu på förmiddagen. Skönt!
  
  
  
• – Vad är det för gult som skymtar där, tänkte jag idag då jag grävde lite bland mina lådor. 
  Och kolla! Det är ju påskgodis! Det som påskhäxorna aldrig kom och hämtade i våras. Tjohoo! Och det har fortfarande datum kvar, så nu kan jag smaska på de här påskäggen. Den som spar han har! Och joo, jag hade gömt det, så bisin min inte skulle äta upp allting. Och nu gömmer jag påsen igen, så jag får ha godiset i fred. Men först öppnar jag nog och smakar liite, liite!
  
  
• Hann få på diskmaskinen i morse, så nu kan jag ta det lugnt resten av dagen. Tror bestämt att jag ska parkera mej i stickfåtöljen. När man är flunssig, så ska man ju vila mycket, inte sant?

Ha en riktigt skön onsdagskväll.

Ingefäraöl

– Ha en skön kväll, sa bisin min för en stund sen och försvann iväg till åkerfältet i grannbyn.
– Öh, svarade jag frånvarande medan jag räknade maskor: 8 räta maskor, sex räta maskor, 8 räta maskor, lyft en maska avigt, 2 aviga maskor, lyft en maska avigt och så räta maskor igen...
Först när dörren slog igen bakom om honom vaknade jag till mej och insåg att han faktiskt begav sig iväg! Kanske inte världens fiffigaste att göra, men gubben är seg.

Bra saker idag:

• Lyckades boka om mina kurser så här långt.
  
  
• Kören meddelade att jag behöver inte söka vikarie längre, att de hellre väntar på sin ordinarie dirigent.
  
  
  
• Yngsta sonen hämtade ingefäraöl. Han säger att det borde hjälpa mot influensan. Ska snart smaka. Hoppas att det är drickbart. Tack för omtanken!
  
  
• Klarade av att få iväg en reseräkning idag. Några återstår ännu! En kan vänta till nästa månad, så det är lugnt. Måste bara komma ihåg dem sen.
  
  
• Hade en intressant pratstund med stickväninnan B, som är så flitig att jag baxnar!
  
  
• Lyckades aktivera den nya lunchappen i min arbetstelefon. Få se nästa månad om den fungerar!
  
  

Nu får jag önska er samma som bisin min önskade mej:
– Ha en skön kväll.

Domherrar

Så inleds då en ny vecka. I vårt hus hostas det och snoras. Bisin min har legat helt utslocknad på soffan hela dagen. Med möda har han fått i sig te och skorpor och äntligen i kväll lite köttpotastismoslåda.

– Nej, svarar han på alla mina frågor. Nej, han har inte sjuk hals, nej, han har inte muskelvärk, nej, nej och nej. Jo, feber har han haft, för det kände han helt bestämt i kroppen utan att behöva mäta. Och jo, snuva och hosta har han. Och nej, han behöver inte ta ett covid-19 hemtest, för han ska ingenstans ändå.

Ingenstans har jag varit idag heller. Jag ringde genast på morgonen till två olika arbetsplatser och berättade att jag är förkyld och inte kan komma på jobb vare sig idag eller i morgon. Det är dessutom förbjudet nuförtiden att fara iväg till jobbet när man är flunssig. Man kan ju aldrig veta vilken virus man har ihop med sig och helst ska man inte belasta sjukvården alls med så lindriga symptom som lite snuva och hosta. Som den tokiga arbetstagare jag är så föreslog jag förstås att jag skulle kunna försöka hålla morgondagens förmiddagskurs på distans. Men då sa min chef i västra grannstaden ifrån:
– Spara på din röst och tänk på dina stämband. Alla har rätt att vara sjuka. Nu ska du bara vila upp dig.
Hon hörde förstås att jag inte var i skick. 
Joooo, men jag brukar ju inte, så det känns faktiskt lite konstigt. Å andra sidan, så har jag inte orkat göra ett skapandes grand ändå idag, så jo, det behövs vila.

I över en veckas tid redan har vi hört dem vissla utan att få syn på dem. Men förra veckans tisdag letade de efter fågelbrädet.

Stackars domherrerar! Inga rönnbär och inget fågelbräde med goda fröblandningar heller. Snart måste vi väl ändå börja mata dem?

Bra saker idag:

• Vaknade redan vid åttatiden utan väckarklocka. Hann fixa undan jobbsakerna på förmiddagen.
  
  
• Behövde till all tur inte omorganisera hela kalendern!
  
  
• Har orkat sticka några varv på projektet med 200 maskor/varv. Puuh!
  
  
• Hittade en socktidning jag trodde att jag hade tappat eller egentligen lånat ut. Visst får jag lägga upp nytt på stickorna? 

Önskar er en riktigt fin tisdag. Håll er varma!

En lila ask

I morse hördes ett illvrål från toaletten, ja alltså, allt dramatiskt här i vårt hus verkar just nu kretsa kring toaletten. Jag beklagar!

Jag försökte yrvaket ta mej loss ur täcket som snott sig runt mej och inte ville förlora greppet om mej. På stappliga stela ben tog jag mej ur sängen och så fort som möjligt till toaletten. Jätterädd för vad jag skulle finna där. Hade bisin min fallit från byttan? Slagit huvudet i kakelväggen? På golvet låg han åtminstone inte, för toalettdörren var fortfarande stängd.

– Vad är det här, frågade han uppbragt och pekade med ett darrande finger på en lila ask.
Jag gnuggade mej i ögonen och förstod inte alls frågan.
– Vad står det på asken då? Ser du int det? Måste du väcka hela huset?

– Det är en helt vanlig ask med bomullspinnar, sa jag i lugnande ton. Jag visste ju inte om bisin min fortfarande sov och var mitt i en mardröm.
– Nej, gruffade han. Det är det int alls. Dom askarna är int lila. Dom är blåa, vita eller genomskinliga.
– Nä, det får int vara plastaskar längre och det där är ju en riktigt fin färg.
Det sista kunde jag inte låta bli att tillägga, inte för att jag precis är en retsticka, men...

Bisin min muttrade missnöjt om hur allt förändras och inget längre är så som det ska vara och alltid har varit. Och hur han hade fått leta genom alla skåphyllor för att hitta och... Jag väntade bara att han ännu skulle dra till med att "Sidu på Kekkonens tid, då var det ändå ordning och reda"! Men till och med bisin min måste ha insett att det skulle nog ha varit lite för magstarkt. Vad har Kekkonen med bomullspinnar att göra?

Bra saker idag:

• Ingen väckarklocka!
  
  
• Lång skön söndagsfrukost, som nästan övergick i lunch!
  
  
• Insåg att det finns saker jag måste lära mej att släppa! Tack till yngsta sonen, som påminde mej om att jag inte på något sätt är oersättlig!
  
  

Önskar er alla en bra ny vecka!

Lever farligt

Kära vänner, nu just lever jag farligt. Nej, nej, inte så att jag skulle ha ätit något giftigt eller fått i mej promillehaltig vätska. Och inte har jag heller klämt i mej över 2 kilo Gröna kulor, som jag köpte då jag var ute på äventyr med stickväninnan B och hennes man. Nej, det är bisin min som uppträder hotfullt.

– Du måste få bort dina garnlådor härifrån kontoret. Jag kommer inte åt mina viktiga papper när du har ditt garn överallt, morrade han idag.
– Och vad är det här för skoaskar som ligger staplade här?
– Ööh, jag behöver dem.
– Nää, vi kan bränna opp dem.
– Neeej, du rör int dom, ropade jag helt förskräckt.
– De är perfekta att paketera in julklappar i. Det är bara tre månader kvar till julafton nu.
Till det där fnyste bisin min ytterst missnöjt.
För honom är julen mest ett kommersiellt påfund, som han avskyr. Själv önskar jag varje år att jag skulle vara pyssligare, hinna med flera hemgjorda julklappar och framförallt ha mera fantasi och kunna glädja nära och kära.

Men se, just nu har jag kört fast riktigt rejält med både stickningar och virkningar. På den lilla jackan hänger fortfarande garnändarna ofästade. Suck!
De blåvita sockorna, som jag ivrigt började på i augusti har inte alls framskridit. Mönstret är nog alldeles för krävande för mej. Jag borde hålla mej till enkla saker och inte vilja så mycket och bli förtjust i mönster som är invecklade. Med det i bakhuvudet, så satte jag ju igång med alldeles vanliga sockor av restgarn. Och hur tror ni att det slutade? Jo, förstås är de så trååååkiga att sticka att de också får ligga i fred i projektpåsen. Suck och dubbelsuck.
Just nu stickar jag på en UFO, ett gammalt projekt, som jag började på i april 2019! Det ni, 200 maskor/varv och snart är hälften gjort, men... ja, få se hur långt mitt tålamod räcker innan jag igen börjar på något nytt mer eller mindre omöjligt.

Fick för övrigt tips av H idag, som sa att jag lugnt kan beställa de där Fazerboxarna. De gör inget att det kommer garn med i paketen, för jag är ju egentligen ute efter godiset, inte sant? Smart, mycket smart!

Bra saker idag:

• Vaknade före väckarklockan!
  
  
  
• Har idag använt spanskaboken, som kom i postlådan i onsdags, för första gången. Så jobbigt och utmanande, men ack så roligt och intressant. Nu kan jag redan säga "Jag simmar i havet, du simmar i havet, han simmar i havet, hon simmar i havet osv." Ja, ja, och så fick jag lära mej lite farliga verb också, som städa och laga mat. De två verben är inte för mej, nej, det ska nog handla om tejer att sticka. Men vi har inte ännu lärt oss att böja verb, som slutar på -er, endast de som slutar på -ar. Så det så. Det var ju först tredje kursgången idag, så ni kan inte vänta er underverk!
  
  
• Äldsta sonen fixade middag och till och med bisin min var nöjd över att få mat då han vid mörkrets inbrott sent omsider anlände till hemmets lugna vrå. Dock knorrade han lite över att vi hade lämnat en så stor portion kvar åt honom.
  
  
• Nästyngsta sonen lovade ställa upp för mej i måndag. Skönt, en sten föll från mitt hjärta.
  
  
• Yngsta sonen hörde av sig och frågade om vi behövde någonting från stan när han ändå skulle iväg och handla. Tack för det. Omtanken värmer!
  
  
• Ännu en solig höstdag är lyckligt till ända.
  
  

Önskar er en riktigt skön söndag!

Två stycken

I natt fortsatte galenskaperna här i vårt hus, inte så att jag skulle ha talat med frysskåpet längre. Nej, någonting helt annat.

Halvt i sömnen raglade jag iväg till toan i natt. När blåsan trycker på så måste man ju vidta åtgärder om man inte vill ligga i en plaskvåt säng. En av nackdelarna med att bli äldre är just det där behovet, blåsan som trycker på mitt i natten och tvingar en att stiga upp och vakna ur sköna drömmar. Då hjälper inget annat än att skynda iväg och sen ila tillbaka till bädden och försöka få fatt i drömmen igen.

Så gjorde jag i natt. Bisin min hade på kvällen slocknat i soffan efter en lång och intensiv arbetsdag. Ni vet, pensionärer har verkligen bråttom och mycket på gång hela tiden.
Allt nog, han fick också ett trängande behov av att lätta blåsan mitt i natten och kravlade sig upp ur soffan. Sen vandrade han nästan en halvtimme omkring i huset medan han väntade att jag skulle bli färdig. När nöden blev verkligt stor knackade han försiktigt på toadörren och öppnade, bara för att finna ett tomt utrymme där lampan var tänd. Stackaren, som trodde att jag satt där! Jag hade alltså i mitt halvsovande tillstånd glömt att släcka lampan! Och han trodde alltså att det var upptaget. Håhåjaaa, måste skärpa mej i natt.

Nå slutet gott, allting gott och nu vet jag åtminstone att jag inte snarkade, för då skulle bisin min ha hört mej i sovrummet!
få se hur det går i natt.

I tisdags var jag tvungen att bunkra upp för att kunna duka upp på onsdag morgon. Handlandet skötte jag i lilla bybutiken på hemväg från jobbet i västra grannstaden. Och vet ni vad? Jo, för första gången så var jag inne i gången med godis på ena sidan och tidningar på den andra. Och de här två tidningarna måste jag ju bara ha! En belöning för att jag förra veckan helt lät bli det där garnämbaret!

Bra saker idag:

• Sovmorgon, så skönt.
  
  
• Ensam hemma.
  
  
• Klarade av att hjälpa med en drivrutinsuppdatering per telefon. Hoppas att allting nu fungerar.
  
  
• Äldsta sonen handlade åt oss, så jag behövde inte alls åka in till stan. Tjohoo.

Önskar er en riktigt skön lördag.

Galet värre

 – Va funderar du på, frågade jag idag när jag kom in i köket. Där var det helt tyst för jag var ensam hemma med katterna. Men jag hade hört ett ljud, ett kattljud. Så jag pratade på. Men fick ingen reaktion och såg inte till en endaste katt. Mystiskt! Efter en stund hördes samma småjamande igen och jag pratade på och frågade vad katten ville utan att få svar. Det visade sig att katterna var utomhus trots "jamandet" i köket. Mystiken tätnade. Ljudet kom från hörnet, det hörnet där det nya frysskåpet står. Så ja, nu har jag alltså talat med frysskåpet! Kan det vara farligt? Galet värre. Senare på dagen har frysskåpet varit tyst och lugnt och inte haft några kattljud alls.

När jag läste tidningen idag, så hittade jag en dödsannons.
– Bra att vi hann hälsa på honom innan det var försent, konstaterade bisin min. För att i nästa mening säga att vi borde ha varit oftare på besök.

Och så tände bisin min ett ljus, alltmedan vi funderade på varför det är så bråttom hela tiden. Det viktigaste är ju ändå att ge tid åt varandra.

Bra saker idag:

• Sovmorgon.
  
  
• Har talat med alla söner i telefon idag och det var så bra, som det nu kan vara med dem.
  
  
• Äldsta sonen ställde upp för mej på sena eftermiddagen. Tack för det!
  
  
• Och han bjöd mej på en värmande liten whiskypinne nu på kvällen då jag kände mej lite ruggig.

Önskar er alla en riktigt skön fredag. Hoppas att den blir lika skön och solig, som dagen idag.

 

Uppdukat

Vad gör man inte för sina kolleger?

Jag, dukade upp en rejäl frukostbjudning i morse. Det var alltså min kaffetur/mötesordförandetur och då bjöd jag på det här. Idag började mötet en hel timme tidigare än vanligt, så det var bäst att skämma bort kollegerna lite med både skinka och prickig korv, gurka, orange tomater, salladsblad och paprika samt två sorters ost. Lite frukt och kex till efterrätt och så var alla nöjda och glada.

Bra saker idag:

• Klarade av mötet snabbt och koncist innan följande session tog vid.
  
  
• Hann hem i tid för att hålla föreläsning på distans.
  
  
• Fick återbud på morgonens digistöd på distans. Det innebär att jag hinner med kontorsjobbet i morgon på förmiddagen och behöver inte sitta här i natt med administrationsuppgifterna. Tjohooo!
  
  
• Fick en vikarie för en tjänstledig timlärare. Skönt! Nu gäller det att försöka hitta en till. Håll tummarna.

Önskar er en riktigt skön torsdag!

Väl förberedd

För mej gäller det att vara väl förberedd. Jag kan liksom inte släntra in i datasalen och börja säga: "Dehäran dedäran" och  inte veta vad jag gör eller var jag ska klicka. Det gäller att visa och lugnt förklara steg för steg hur man gör. Och det gäller att improvisera vid behov, komma ihåg och kunna svara på de mest varierande frågor. Tyvärr känner jag mej just nu i kväll mycket oförberedd inför morgondagens föreläsning på distans. Inte så att jag inte skulle behärska ämnet, Datasäkerhet, utan mera så att jag skulle vilja kolla ännu en gång extra att allt är som det ska. Men, jag hinner inte och orkar inte mera ikväll. Arbetsdagen har varit lång och intensiv och ännu ska e-post besvaras och skickas, möteskallelse skrivas och...

Men ser ni? Jag är åtminstone väl förberedd inför julen. Den här fyndade jag i mataffären igår i Söderkulla. Och på stående fot bestämde jag mej för att i år verkligen ha det juligt hemma hos oss. Stackars bisin min, han kommer att få spader. Han tycker att julen är det mest onödiga som finns. Jag brukar alltid reta honom och säga att då kan vi minsann också skippa bondosten och jultårtorna!

Bra saker idag:

• Kunde lifta med yngsta sonen i morse  till jobbet i västra grannstaden.
  
  
• Veckans längsta arbetsdag är över. Skönt!
  
  
• Har klarat av två trevliga kurser och tre handledningar.
  
  
• Bisin min bjöd på hamburgare i kväll då han hämtade mej från jobbet efter att ha köpt stenborrar inför sitt projekt i morgon.
  
  
• Hann sitta ute en stund och andas frisk höstluft medan jag väntade på honom. Skönt efter att ha suttit inne hela dagen.
  
  
• Så skönt att få åka istället för att köra själv.

Önskar er alla en riktigt fin onsdag!

Håll tummarna att jag klarar morgondagens distansföreläsning!

Långt hemifrån

Så var måndagen så gott som avklarad och veckan har sparkat igång med en rivstart. Idag var jag långt borta hemifrån, ända till Söderkulla i Sibbo. Biblioteket hade glömt bort vår bokning, så vi fick börja med att sitta ute i aulan och handleda. Bra gick det ju också med gott humör och god vilja.

Bra saker idag:

• Klarade av arbetsdagen och tog ingen stress över krånglande Macmaskiner och dito iPhone-telefoner.
  
  
  
• Tog mej tid att äta supergod lunch på det här stället i Söderkulla.
  
  
• Hann ett snabbt varv till mataffären, så jag har mat på jobbet i morgon.
  
  
• Lyckades undvika att bli påkörd av två cyklister i västra grannstaden. De kom susande med väldig fart mot rött ljus! Både jag och min plåtlåda fick ordentlig skrämselhicka.
  Skulle jag inte vara så lugn och tålmodig, så hade jag minsann stigit ut ur bilen och vrålat ett sanningens ord om trafikvett och regler. Men jag är till all tur inte sån.
  
  
• Det var ljust ännu på kvällen då jag kom hem efter klockan 19.
  
  
• Och det regnade inte alls då jag susade fram på motorvägen. Bra väglag alltså.

Önskar er alla en riktigt fin tisdag!

Från kalas till släktträff

– Det är tungt med fritid, konstaterade bisin min ikväll då vi kom hem vid 20-tiden efter att ha varit borta hela dagen. Han hade dessutom hunnit cirkla/såga ved tidigt på morgonen innan vi hastade iväg till västra grannstaden på kalas.

Bra saker idag:

• Har träffat alla tre barnbarn.
  
  
• Trevligt kalas med mycket gott att äta: Kycklingpaj eller broiler, som vi säger här i vårt avlånga land, fiskrullar, äppelpaj med vaniljsås och goda muffins dekorerade av flickorna.
  
  
• Härligt att få umgås utan restriktioner. Någonting, som jag verkligen uppskattar stort numera.
  
  
  
• Från kalaset iväg till stan på släktträff. Och här dignade bordet av godsaker. I förgrunden äppelpaj, som serverades med vaniljsås, räkpaj och i bakgrunden skinkpaj. Från kylskåpet trollade värdinnan dessutom fram en gräddtårta!
  
  
  
• – Stickar du, frågade värdinnan.
  – Jo, svarade jag och drog mej till minnes hur jag för över 40 år sedan hade suttit i det där vardagsrummet tillsammans med bisin min, eller nåja, han var nog pojkvän eller fästman då och svärmor. Då hade jag suttit där och stickat. Den här gången hade jag ingen stickning med, för vi tittade på foton från förr. Många av namnen, som värden kunde ge när han hade identifierat personerna på fotona, var helt främmande för mej.
  
  – Du kan få den här boken, sa värdinnan och räckte denna fantastiska skatt åt mej.
  – Jag kan ändå inte följa de där svenska beskrivningarna fortsatte hon.
  Jag försökte att inte föra alltför mycket väsen om den här boken, så bisin min inte skulle få fnatt när jag nu fick ytterligare en sockbok. I onsdags kom jag ju hem med en socktidning, tjock som en bok.
  
  Jag tackade hjärtligt för jag blev så innerligt glad och nu hade jag inte riktigt förmåga att koncentrera mej på gamla svartvita foton längre.
  
  
  
  
  
  
  
  
  
• Och ni ser, den ena sockmodellen ljuvligare än den andra. Vet inte alls hur det här kommer att sluta. Antagligen med en sådan katastrof att jag börjar på det ena mönstret efter det andra, för att sedan ha en massa sockor, som saknar sitt par.
  
  Ett STORT, STORT TACK för den här fina boken! Jag är helt till mej över den här gåvan.
  Nu hoppas jag att min stickiver skulle återvända med full kraft!
  
  
• Härligt att träffa en sockstickerska, som också lagrar garn!

Önskar er en riktigt fin ny vecka!

Unplugged

Lördagskväll och skymningen sänker sig. Bisin min är fortfarande kvar i grannbyn dit jag skjutsade honom på dagen. Han lär väl dyka upp när mörkret infinner sig.

Igår kväll, eller nåja, egentligen var det nog natt redan, så tog jag äntligen tag i en bok igen och började läsa. Det har jag inte gjort på hela sommaren, har liksom inte haft vare sig lust, energi nog eller tid. När jag berättade det för en vän idag, konstaterade hon att jag har "tagit mej i kragen"! Och det är någonting, som jag minsann har gjort idag!

Bra saker idag:

• Vaknade före väckarklockan. Och jo, väckarklockan ringer också på lördagen. Detta på grund av spanska kursen!
  
  
  
• Fick äntligen idag vårt gamla frysskåp tömt. Nu är det alltså unplugged, oinpluggad!
  Det mesta hamnade i vårt nya frysskåp. Skönt att det inte var mycket som hade glömts bort i bottnen på fryslådorna och behövde slängas. Nu gäller det att hålla ordning i det nya. Tack till äldsta sonen, som hjälpte mej att ta mej i kragen!
  
  
  
• Det regnade inte nästan alls här idag, så frysskåpet kunde stå ute medan isen smälte bort.
  
  
  
  
• Det blev en rosett till slut! Så jag tog mej verkligen i kragen idag. Men nu, efter att ha kämpat med ärmsömmarna, så tycker jag att jackan inte ser riktigt bra ut. Kanske det får bli en bolero istället, helt utan rosett? Hmm... 
  
  
• Äldsta sonen fixade middagen, hängde tvätten och tömde diskmaskinen. Tack för det!
  
  
• Nu kom yngsta sonen hit på besök!

Önskar er en riktigt skön söndag!

Kommer ingen vart

Fredagskväll och solnedgången lyser upp de mörka molnen i väst. På andra sidan av vårt hus regnar det. Ikväll är jag trött och lite uttråkad. Jag kommer ingen vart med mina stickningar och det mesta andra har jag inte riktigt lust med.

Den här borde jag absolut få färdig, men jag saknar totalt energi för att sy ihop och fästa trådändar. Rosetten är till råga på allt ännu endast en remsa. Nu vet jag faktiskt inte vad som skulle hjälpa, piska eller morot?

Bra saker idag:

• Sovmorgon, visserligen var jag uppe redan halv sex, men jag kunde lugnt krypa ner igen mellan lakanen. Så skönt!
  
  
• Klarade av förmiddagens distansjobb i ett nafs.
  
  
• Fick färdigt kursförberedelserna inför tisdagen. Skönt!
  
  
• Fixade risotto till middag. Få se vad bisin min tycker när han kommer hem.
  
  
• Fick undan disken, så nu kan jag ta kvällen och sätta mej ner och sticka, fast jag ju nog borde ta itu med fästandet och hopsyendet av den där jackan där ovan.

Önskar er alla en riktigt fin lördag!

Blev alldeles till mej

Utanför fönstret mörknar det. Kvällen smyger sig sakta på och jag klär mej i yllesockor, som jag fått av min hulda moder. De värmer på många sätt.

Jag borde fortsätta med kursförberedelserna inför tisdagens kurs, dem jag påbörjade idag på förmiddagen innan jag åkte iväg norrut till jobbet i den bästa av byar.

Jag borde också öva på hemläxan i spanska, jag borde ta hand om disken osv., osv. Hur kan det finnas så många borden och måsten i livet?

Bra saker idag:

• Sovmorgon!
  
  
• Ensam hemma på förmiddagen, så jag hann göra sju sidor med kursmaterial. Jag börjar alltmer längta efter nån sorts beständighet i den digitala världen. Känns som att allting förändras hela tiden i allt snabbare tidscykler. Det är som med böcker och garn. Knappt hinner du upptäcka och bli vän med ett garn i en viss färgnyans innan det har försvunnit från marknaden. Då är det förstås bra att ha ett stort lager, eller hur?
  
  
  
• När jag satt där framför datorn och jobbade, så tyckte jag att jag hörde ljudet av en bil på vår gård. Jag trodde att det var bisin min, som glömt något och återvänt från grannbyn. Han började aldrig komma in, så jag tänkte att han grejade med nånting ute på gården. Så hörde jag något ljud vid garagedörren och trodde att katten ville in, men tänkte att det kan nog bisin min sköta. Jag fortsatte lugnt jobba vidare. Men han kom aldrig in, så jag gick och öppnade vår dörr, den som vi alltså använder som ingång. Jag såg vare sig husse eller katt och inte kom det nån heller fastän jag kallade med min vänligaste röst. Nåja, bisin min kunde nog inte ha hört mej, för han var inte ens här på gården! Fast med dörren och tillbaka till datorn. Pling, sa det i arbetstelefonen och jag fick ett textmeddelande om att det väntar en liten tacksamhetsgåva på min trappa.
  Åhå, jag genast ut i regnet för att kolla och se. Jag blev alldeles till mej! En flaska vin och en chokladplatta och det för att jag gjorde mitt jobb! Jag undervisade, gjorde alltså det jag älskar att göra, alltså jobba med. Och tänk, en kursdeltagare som vill tacka för förra läsårets undervisning på detta sätt, så någonting måste jag ha gjort rätt, inte sant?
  Glad, rörd och tacksam är jag, en kursdeltagare har tagit sig tid att köra hit och lämna en gåva, så vänligt och snällt. Vet ni, det finns ännu så mycket godhet och fint här i världen, det gäller bara att komma ihåg det.
  Stort, stort TACK för den här gåvan. Nu kommer jag förstås att anstränga mej ännu lite extra i rena rama glädjen att få jobba med så fina kursdeltagare. Det känns fint att mina ansträngningar uppskattas.
  
  
• Äldsta sonen var med i mataffären och hjälpte till med veckoinköpen nu på kvällen. Skönt att inte ensam behöva släpa och dra. Såg att det fanns ett exemplar av socktidningen kvar i tidningshyllan. Såg inte vad den kostade. Jag är glad att vi understödde den lokala garnaffären. Ja, och att vi fick tidningen. Tänk om den hade tagit slut.

Önskar er alla en riktigt fin fredag! Hoppas att ni hinner njuta!

Nu har jag den!

Här har höstvädret nu slagit till. Dock inte med höststorm utan med sydliga vindar och regn. Kvällarna mörknar fort och det här vädret är som gjort för stickning och virkning. Vedkamin skulle nu vara mysigt att ha.

Idag har jag flängt mellan stan och västra grannstaden innan jag kom hem utan egen bil. Arbetsdagen har varit givande, trots bilandet hit och dit.

Bra saker idag:

• Vaknade före väckarklockan
  
  
• Hann till stickcaféet. Tjohooo! Så fint att få träffa stickvännerna, trots att det blev i kortaste laget idag. Illa då jobbet stör fritiden.
  
  
  
• Stickväninnan B var efter den här socktidningen från den lokala garnaffären. Nu har jag den! 48 olika modeller på "godisstrumpor". Det ena mönstret mera fantastiskt än det andra. Vi var tre damer som ville ha den här tidningen. Tack till stickväninnan B, som köpte den för vår räkning. Och jo, lugn, bara lugn, förstås betalade vi. Det bästa av allt var att den kostade samma som på nätet hos Novitaknits.
  
  
• Bisin min lagade middag ikväll. Det är jag tacksam för.

Nu ska jag uppdatera min kalender och försöka få nån slags ordning på den. Inte bra om jag är på fel plats vid fel tidpunkt. Och sen ska jag fundera lite om jag ska försöka få färdigt ett UFO eller om jag ska försöka sy den där remsan. Kanske bäst att bara sticka lite och sen stupa i säng.

Önskar er en skön torsdag!

Ett ämbar fullt av...

 ... bär?
Nä, nä, glöm det. Man behöver numera inte ens gå i skogen för att bli full av älgflugor! Brrr!

Nej, det handlar om ett ämbar fullt av garn förstås! Vad annat. Och nej, jag har inte besökt stora varuhuset och hämtat mitt ämbar. Borde kanske tillägga ännu!
Vad är inbesparingen? Jo, 39 cent/per nystan, ja, och så då ämbaret på köpet om det råkar finnas ämbar kvar. Om inte så får man förstås hjärtans gärna också köpa enbart nystanen. Har ni varit efter ert ämbar redan?

Bra saker idag:

• Vaknade före väckarklockan
  
  
• Startade upp en ny kurs i västra grannstaden idag. Småningom börjar jag ha alla kurser igång. Skönt!
  
  
• Har undan veckans längsta arbetsdag!
  
  
• Torrt på vägen då jag körde hem i kvällsskymningen. Nu regnar det, så jag hann hem innan det började.
  
  

Ha en riktigt fin och intressant onsdag!

Kanske en rosett

Igår blev jag avbruten av bisin min just som jag var riktigt på gång med mitt handarbete. Dessvärre måste jag iväg och hjälpa honom, så nu har jag liksom tappat farten och skaparprocessen har stannat upp!

Den här dubbelvikta stickade remsan ska alltså förvandlas till en rosett, som ska fungera med en tryckknapp i en jacka åt Lillan. Kortsidan och båda långsidorna ska sys ihop. Igår hade jag redan sytt kortsidan med efterstygn från avigan. Det blev inte snyggt, så jag fick peta upp stygnen. Och sen var det som sagt bara att laga iväg sig tillsammans med bisin min.

Undrar om det här nu kommer att bli en UFO, alltså hamna i lådan med ofärdiga projekt. Å andra sidan, så växer Lillan så det knakar och då skulle det nog vara skäl att få det här färdigt i tid. Bäst att jag tar med projektet till stickcaféet i onsdag och låter stickväninnan B ta hand om det hela. Låter inte det som en bra idé?

Bra saker idag:

• Sovmorgon! Nånting som aldrig kan överskattas.
  
  
• Löste Allers A-korsord färdigt i morse.
  
  
• Var ensam hemma på förmiddagen och fick kursförberedelserna färdiga i ett huj, trots många telefonsamtal i arbetstelefonen. Värst vad jag har blivit populär!

Önskar er en riktigt fin tisdag!

Räddade solrosor

Som jag tidigare berättade, så har bisin min tagit som uppgift att rädda blommor och växter. Ja, och igår räddade han då gurkorna. De som ännu är ute ligger nu snällt inbäddade. Jag är lite skeptisk, men i detta sammanhang är det nog bäst att lita på honom.

Någon gång under försommaren upptäckte han att det stack upp plantor där fågelbrädet finns placerat på vintern. Han blev glad och tänkte att solrosorna skulle få växa där i lugn och ro. De skulle förstås få vatten och kärlek. Efter nån vecka märkte han att det dök upp något djur som glufsade i sig fröet och växterna började stryka med. Då grävde han upp plantorna och planterade dem i krukor.

Sen när de behövde större utrymme planterade han dem i säckar fyllda med mylla och omgärdade säckarna med grönt byggplast. Bra jobbat att kunna odla solrosor från fågelfrön! Som sagt, bisin min har gröna fingrar. Visst är det så att man kan lämna de här solrosorna på detta sätt och så får fåglarna igen något att kalasa på då vintern kommer? Det finns ju inga rönnbär, åtminstone här hos oss lyser rönnbären med sin frånvaro.

Bra saker idag:

• Långsam skön frukost tillsammans med Allers A-korsord.
  
  
• Äldsta sonen fixade mat och jag fixade disken och fick till och med på en maskin med tvätt.
  
  
• Avslutade veckan med en skön stund i bastun i kväll. Så tacksam för att vi har vedeldad bastu, annars skulle det nog bli en alltför dyr njutning i dessa tider.

Önskar er alla en fin ny vecka!

Rädda gurkorna!

Huuu, nu är det nästan mitt i natten och jag längtar till min säng. Men jag kan ju inte svika er, så det får bli några rader i all hast under fullmånens sken.

Bisin min plockade in kanske årets sista gurkor. Här är lite på ett kilo, så få se hur många gurkburkar det kan bli. Bäst att rädda gurkorna undan frosten. De har inte riktigt ork att växa till sig längre trots att bisin min snällt har bäddat in dem varje kväll och väckt dem genom att dra av täcket varje morgon. Antagligen räcker vare sig solen eller värmen till längre. Bäst att njuta av gurkorna nu så länge vi kan.

Jag har faktiskt haft lite sticktid idag. Tjohooo!

Men buäääh, när jag upptäckte det här vid raglanminskningen för ärmen. Har stickat några varv rätstickning där det borde vara slätstickning på den där ena maskan, så att det skulle bli snyggt. Jag kan tyvärr inte riva upp, för jag har endast två varv kvar till avmaskning och det här garnet delar sig så förskräckligt. Ska jag försöka sy på med maskstygn? Eller är det bäst att bara låta det hela vara? Eller ska jag virka ett hjärta eller en blomma och sy fast?

Suck, stånk, stön. Min sticklust försvinner med mindre. Tyvärr är beskrivningen jag följer så otydlig och det tog några varv innan jag förstod att avmaskningen inte ska stickas på samma sätt som kantmaskorna. Jag visste liksom inte ens att kantmaskorna skulle bli aktuella i den här raglanavmaskningen. Morr!

Bra saker idag:

• Nybörjarkursen i spanska körde igång i morse. Det är riktigt, riktigt roligt, men det blir nog till att jobba, både med uttal och grammatik. Substantiven kan vara manliga eller feminina, verben kan förstås vara oregelbundna och ska böjas. Bokstäverna uttalas lite olika beroende på vad som följer efter och... ja du milde vad allt det finns att hålla reda på. Men hej, jag kan räkna till tolv. Vill ni höra? Jag kan alltså ge min telefonnummer till en spanjor! Varför jag nu skulle vilja göra det är för mej en gåta, men...
  Vi ska nu i veckan öva på talen och det spanska alfabetet. Och hemläxan är viktig om man vill hänga med.
  Skönt att kursen går på distans och jag inte behöver åka iväg nånstans. Skönt också att den går av stapeln kl. 9.30 - 11, så har jag resten av lördagen ledigt.
  
  Och så en aha-upplevelse, det är ju inte enbart i Spanien man talar spanska. Jag hade liksom glömt bort hela Sydamerika!
  
  
• Blev bjuden på mat av nästyngsta sonen då han hämtade pitakebab från stan åt mej. Tack för det.
  
  
• Han var här tillsammans med sin fru och dotter, så jag har fått umgås med Lillan. Den här gången pratade och skrattade hon, så att föräldrarna hörde det ända ner till bastun.
  
  
• På kvällen dök yngsta sonen upp och vi åkte in till stan. Han bjöd på fetaostsallad till middag. Tack för det. Rena rama lyxen att inte alls behöva laga mat idag.
  
  Det var lugnt och rätt folktomt i stan. Annat var det då jag var ung och man samlades på och runt torget. Så vart har dagens ungdomar tagit vägen? Hemmafester? Med telefonen på sitt rum?

Nu är det dags för mej att krypa ner under täcket.

Önskar er alla en riktigt skön söndag. Hoppas att det blir lika vackert väder som idag!

Drömhöst

"Så blir din drömhöst", stod det högst uppe på den veckotidning jag nappade med mej från stora varuhuset igår, då jag kurvade in där via på hemvägen från jobbet i stan.

Och Heikki Vesa vet nog eller åtminstone tror han sig veta. Själv är jag högst osäker på hur en drömhöst överhuvudtaget skulle se ut för mej och snart har ju halva september redan försvunnit. Så hur ska det gå? Heikki han uppmanar mej i hösthoroskopet att "nappa på alla chanser som kommer". Här vill jag genast protestera. Jag är inte alls pigg på att åka iväg längre än till Sibbo för att jobba.
Dessutom vågar han påstå att jag får "en rar kärlekslycka under en resa till ett soligt och varmt paradis"! Haaa, önsketänkande. Bisin min skulle aldrig flyga till södern. Så glöm det. Jag skulle nog inte heller flyga nånstans i dagens läge och absolut inte till värme. Så det så!

Vidare säger Heikki att om jag vill ha framgång i arbetslivet ska jag vara aktiv och snabb med att nappa på de chanser som kommer i min väg. Jag har kanske chans på ett arbete som har med resor och transporter att göra. 

Ha, ha, det skulle jag allt vilja se. Det är roande att läsa lite horoskop då och då.

I veckohoroskopet i samma tidning, slår dock Heikki huvudet på spiken då han säger att: "Du blir tydligen aldrig för gammal för att lära dig nytt och nu handlar det om en kurs i språk eller datakunskap". Hur sjutton kunde han veta det? Språkkursen borde ju börja i morgon, men än har jag inte fått någon inbjudan på e-posten. Behöver jag vara orolig?

Bra saker idag:

• Sovmorgon!
  
  
• Fick ändan ur vagnen och äntligen ordnat med hemförsäkringen, så att den motsvarar vår nuvarande situation. Hur kan det ibland vara så svårt att ringa ett enkelt samtal? Nå, jo, för att man hamnar i kö och inte riktigt vet vem man ska tala med. Annat var det förr då försäkringsagenten kom hem till en och man satt vid kaffebordet och i lugn och ro gick igenom villkoren och kunde ställa alla frågor så att man hade klart för sig också det finstilta i kontraktet. Dessutom kände man ju alltid åtminstone nån som jobbade på försäkringsbolaget. Och då visste man ju att man får bra service.
  
  
• Ensam hemma mitt på dagen, så jag har kunnat njuta av stillheten och ron i huset.

Önskar er alla en riktigt skön fredagskväll.

Lästimmen

Ni missade väl inte att det var lästimme, read hour nu ikväll? Vi borde läsa mera. Själv ägnade jag min lästimme åt  dagstidningar. Just nu har jag liksom ingen ork med djuplodande läsning av någon intressant bok. Och ointressanta böcker vill jag förstås inte alls läsa.

Från postlådan fiskade bisin min upp den här idag. Men inte heller den vill jag läsa nu just. Har alldeles för mycket stickiga idéer, men stickenergin är nästan på noll, så jag ska nog inte ha flera projekt än de jag redan startat.

Bra saker idag:

• Sovmorgon!
  
  
• Startade upp en ny kurs i den bästa av byar.
  
  
• Och vet ni vad? Jooo, de har alldeles ny och fin asfalt på byvägen. Jag blev så paff att jag nästan inte hölls på vägen i rena glädjeyran. Inga stora eländiga gropar, som i våras då jag körde till kursen. Nu blänkande ny asfalt. Tjohooo!
  
  
• Fick lite grövre äppelmos av ena kursdeltagaren. Mums!  Och Tack!
  
  
• Solskensdag med behagligt väder idag. Så behagligt att det skulle ha varit skönt att få vistas utomhus hela dagen.
  
  
• Hann sticka några varv på förmiddagen innan det var dags att åka iväg till jobbet.
  
  
• Röjde lite i en hylla och hittade kursmaterial från i våras, som jag kan använda i tisdagens eftermiddagskurs. Tjohooo! Nu har jag då redan en kurs färdigt förberedd. Inte illa.

Önskar er en riktigt skön fredag!

Invasion

Har ni sett dem? De kommer från alla väderstreck och landar på åkrarna. Och de hälsar högljutt på varandra.

Och dom blir liksom fler och fler.

Fler och fler flockar flög till mötesplatsen. I en timmes tid höll de på och samlas.

Det ser kanske ut som totalt kaos, men här är det minsann ordning och reda. Utanför flocken sitter vakten, ni ser den där ensamma tranan, och håller koll på farligheter. En annan har till uppgift att då och då stiga upp i skyn och ta en överblick ovanifrån att inget farligt är i antågande. Mycket disciplinerat skulle jag säga.

Lite orolig är jag allt för de här fåglarna. Vet de om att det har varit svår torka i södern? Kommer de att behöva ta vägen över eldhärjade områden? 
Jag skulle gärna vilja varna dem för de här naturkatastroferna, men vi talar ju inte samma språk, så...

Vet ni, idag ringde det en mansperson från arbetskraftsbyrån och han frågade:

– När tänker du gå i pension?
Jag blev så paff att jag hostade till och hummade lite vagt. Jag hade nyss avslutat en trevlig lektion och stod bland deltagarna.
– Ja, går du alltså i pension när du fyller 64 eller när du fyller 65?
– Eh, nån gång efter att jag fyllt 64, svarade jag medan jag tänkte så det knakade. Vad sjutton har den där karlen med det att göra. Sen mindes jag att jag någon gång för x antal år sedan har anmält mej som arbetssökande eftersom jag endast har deltidsjobb här i stan.
– Nå, då behöver du nog ingen aktiveringsplan, fortsatte han.
Nu, hickade jag till ordentligt, för nä, nä, jag behöver snarare avaktiveras! Inte åta mej någonting alls mera och därmed basta.
– Jag antecknar här att allt är under kontroll, sa han vänligt och avslutade samtalet.
Nå, jo nej, inte kan jag nu precis säga att allting är under kontroll.
Jösses alltså, plötsligt har arbetskraftsbyrån också aktiverat sig. På hemvägen från jobbet i västra grannstaden slog det mej att jag borde nog ha tagit bort mej, som arbetssökande, så skulle statistiken genast se lite bättre ut!

Bra saker idag:

• Vaknade redan strax efter klockan sju i morse och det var allt tur det för karlfolket här i huset hade försovit sig.
  
  
• Bisin min tog hand om disken i morse. Det är lyxigt att ha en pensionär i huset.
  
  
• Hann ringa alla samtal och få tag på rätta personer.
  
  
• Startade en ny kurs med idel trevliga personer.
  
  
• Besökte en ny kursplats, så nu har jag igen vidgat mina östnyländska vyer.
  
  
• Härlig solig eftermiddag och kväll idag.
  
  
• Anmälde mej idag till nybörjarkursen i spanska, som går på distans. Kära nån, hur ska jag hinna? Jag hade faktiskt redan tänkt skippa den, men så övertalade kollegerna mej idag på vårt veckomöte. Och vänta bara då bisin min får reda på det här! Han tror att jag ska hålla en kurs på distans!
  Antagligen måste jag väl sedan i något skede resa till Spanien på studieresa? Vad tror ni?
  Nä, skämt åsido, jag har alltid älskat språk och skulle vilja kunna många fler än de få jag kan. Att lära sig nya språk är dessutom bra för hjärnan. Vi säkert också bekanta oss med spansk kultur. Skulle nån fråga mej om en spansk kulturpersonlighet, så är den enda jag nu just kan nämna på rak arm Goya, så det är nog lite skralt med mina kunskaper därvidlag. Ska bli spännande och intressant. Hoppas att det inte blir alltför jobbigt.
  
  
• Nyss ringde Lillans pappa och frågade om jag kan vara barnvakt i lördag. OM jag kan. Nu har jag ytterligare nånting att se framemot under veckoslutet. Tjohooo!

Önskar er en riktigt fin torsdag.

Lucky Luke

Nu måste jag erkänna, jag är lite grann avundsjuk på bisin min, som idag fick träffa Lucky Luke! Det fick inte jag.

Undrar om jag borde satsa på nytt körkort? Vad tror ni?

Och se, så häftiga fälgar. Vem skulle inte vilja köra det här fordonet?

Bisin min har alltså varit ute på egna äventyr idag medan jag har jobbat i västra grannstaden. Dagens foton är alltså tagna av honom.

Bra saker idag:

• Vaknade före väckarklockan.
  
  
• Bisin min tog hand om disken i morse.
  
  
• Jag har klarat av veckans längsta arbetsdag.
  
  
• En arbetsdag fylld av trevliga möten med ivriga kursdeltagare.
  
  
• En av deltagarna hade dessutom mött min chef på gatan och öst lovord över mej, mycket konkreta lovord. Tack för det! Det som värmde mest var då hen förklarade att man inte behöver känna sig dum på min kurs. Det är verkligen högt betyg, inte sant?
  
  
• Dagens sista kursdeltagare, som hade enskild timme med mej, fick en hel del ahaupplevelser och sa så här: "Hit vågar man komma med alla dumma frågor". Det är ju just det här som gör att jag älskar mitt jobb och att jag trots en lång dag var full av glädje och energi då jag kom hem i kväll.
  
  
• Har fått ett jobberbjudande/förfrågan från Helsingfors och det för att jag gjorde så bra ifrån mej på en kurs, som jag deltog i under pandemivåren 2021. Men hur ska jag få rum i min råddiga kalender? Varje dag händer det något nytt och jag bokar om och försöker få det mesta att passa. Men, njaa, hinna till Helsingfors kan nog bli alltför utmanande.
  
  
• Bisin min hade middagen färdig ikväll då jag kom hem vid 20-tiden. Köttbullar, potatis från eget land, morotsriv och egenhändigt inlagda skakagurkor. Mums!

Önskar er alla en riktigt fin onsdag.

Själv ska jag bege mej ut på nya äventyr på okända vatten i morgon. Nåja, jag ska ju nog inte bildligt talat ut på vatten utan håller mej nog till vägen.