I natt fortsatte galenskaperna här i vårt hus, inte så att jag skulle ha talat med frysskåpet längre. Nej, någonting helt annat.
Halvt i sömnen raglade jag iväg till toan i natt. När blåsan trycker på så måste man ju vidta åtgärder om man inte vill ligga i en plaskvåt säng. En av nackdelarna med att bli äldre är just det där behovet, blåsan som trycker på mitt i natten och tvingar en att stiga upp och vakna ur sköna drömmar. Då hjälper inget annat än att skynda iväg och sen ila tillbaka till bädden och försöka få fatt i drömmen igen.
Så gjorde jag i natt. Bisin min hade på kvällen slocknat i soffan efter en lång och intensiv arbetsdag. Ni vet, pensionärer har verkligen bråttom och mycket på gång hela tiden.
Allt nog, han fick också ett trängande behov av att lätta blåsan mitt i natten och kravlade sig upp ur soffan. Sen vandrade han nästan en halvtimme omkring i huset medan han väntade att jag skulle bli färdig. När nöden blev verkligt stor knackade han försiktigt på toadörren och öppnade, bara för att finna ett tomt utrymme där lampan var tänd. Stackaren, som trodde att jag satt där! Jag hade alltså i mitt halvsovande tillstånd glömt att släcka lampan! Och han trodde alltså att det var upptaget. Håhåjaaa, måste skärpa mej i natt.
Nå slutet gott, allting gott och nu vet jag åtminstone att jag inte snarkade, för då skulle bisin min ha hört mej i sovrummet!
få se hur det går i natt.
- Sovmorgon, så skönt.
- Ensam hemma.
- Klarade av att hjälpa med en drivrutinsuppdatering per telefon. Hoppas att allting nu fungerar.
- Äldsta sonen handlade åt oss, så jag behövde inte alls åka in till stan. Tjohoo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar