Med bisin min

Nu är jag sent igång igen, fastän jag borde öva mej på att gå tidigt i säng och stiga tidigt upp. Nåja, jag har ju en möjlighet ännu i morgon, men sen är det förkylt. I fredag går jag nog omkring som en zombie. Tröstar mej med att jag kan sova i bilen.

Idag var två män ute efter mej, yngsta sonen bjöd på möjlighet att luncha i stan. Men fadern råkade dyka upp precis då jag var på väg att byta till stadskläderna.
– Vi ska ti Vanda, sa han.
Åhå, det var det ju nu inte tal om igår precis, men...
Ja, yngsta sonen körde iväg till stan för att köpa en trälist. Lunchen hoppade han över, för han hade mat hemma.

Jag tog en dusch och grävde efter lätta sommarkläder att ha i en svettig bil. Funderade lite på om jag skulle ta stickning med eller inte. Eftersom jag inte hade nån lämplig att ta med, så fick sockstickningen snällt stanna hemma.

Hit hamnade jag, långt bakom flygplatsen i ett skrotupplag i Vanda. Skulle det här månne fungera som hemestertips? Besöka skrotlager! Känner ni hur det riktigt pittrar under fötterna, för hit vill ni förstås. Eeh, njaa, joo, jättebra med återvinning, men igen ett så urtrist ställe för mej.
Lite roligt dock att bisin min såg en lastbilschaufför från Liljendal. Vet inte vem av karlarna, som blev mest förvånad när de språkades vid.

På hemvägen vek bisin min av till en sorts industrigårdsplan, för han hade fått syn på den här gamla Juko potatisupptagningsmaskinen. Jag protesterade, för det stod att stället hade videoövervakning.
Samtidigt blev jag lite nostalgisk, för en sådan här maskin hade min pappa. Potatisen plöjdes upp på bandet, som skakade av myllan från potatisen, som sedan föll ner till marken och där gick jag tillsammans med mina syskon och plockade den i korgar. Sen skulle den sorteras och förvaras i källaren. På kvällarna när man lade sig såg man bara potatisar för sin inre syn.

Det där med potatisar fortsatte på gården hos bisin min, för på den tiden höll svärmor halva släkten med potatis. Nu är det ett minne blott, för var och en som vill odlar lite själv. Alternativt köper sin egen potatis. En del äter förstås väldigt lite potatis och då är det inte värt att sätta ner så mycket jobb på odlingen.

Jag hade uppdaterat vår "Astrid", alltså navigator, igår med den påföljd att den inte fick kontakt med satelliterna och inte kunde säga hur bisin min skulle köra. Tur att jag hade min fulladdade telefon till hands, så vi hittade fram. Bisin min störde sig på det rikssvenska uttalet i Google maps, men jag vill inte ha min på finska och inte vill jag köpa nån extra röst heller och börja trixa med nånting sånt.

Och apropå telefoner, ni kommer väl ihåg att då och då totalt stänga av dem? Minst en gång i veckan för att vara på den säkra sidan.

Bra saker idag:

• Sov ostört ända till halvtio!
  
  
• Var iväg till Ripakka på lunch innan vi susade vidare till Vanda. Bisin min har äntligen lärt sig att man inte kan göra nånting på tom mage!
  
  
  
• På hemvägen kurvade bisin min via Emsalö kiosken, så det blev ett litet äventyr trots allt.
  
  
  
• Härlig utsikt och skönt i skuggan. Vackra trasmattor att sitta på.
  
  
  
• Vi svalkade oss med glass och läsk!
  
  
• När vi kom hem hade äldsta sonen städat kylskåpet...
  
  
• ... och torkat köksgolvet.
  Nästan så jag fick tårar i ögonen av pur och skär tacksamhet.
  
  
• Har åtagit mej ett uppdrag i övermorgon. Hoppas att jag klarar av det.
  
  
• Ringde ett samtal nu ikväll, som jag funderat på hela dagen.
  
  
• Yngsta sonen ställer upp som chaufför i lördag. Tjohoo!
  Mindre svettigt och mera utrymme i hans bil.
  
  
• Och jag har anmält mej till en sommarträff nästa vecka. Huhu! Blir full pensionärskalender!

Hoppas att ni får en fin och skön onsdag!