På barnkalas

Kära vänner, igår blev ni utan mitt dagliga blogginlägg. Det beror på livet och att jag igår kväll petade lite med det ena och det andra. Sedan hamnade jag också iväg sent på kvällen på en akut utryckning och plötsligt var det midnatt. Ingen tid alls för skriverier alltså.

Igår steg jag faktiskt upp klockan sju, så man tycker ju att jag skulle ha hunnit med massor av grejer. Men icke då. Jag smög mej försiktigt, försiktigt till köket, för jag ville inte väcka bisin min. Han slocknade på soffan framför tv:n och EM i friidrott på fredagskvällen. Jag vet inte vilken gren, som var så urtråkig att det gick bra att somna till. Jag var knäpptyst, vågade knappt röra mej. Lite oroande var att det också var knäpptyst från soffan! Inga snarkningar, ingen som vände på sig...

Vid tiotiden dök äldsta sonen upp från gästrummet i källaren:
– Var e faare?
– Va? E han int där på soffan?
– Nää.
– Nå, då vet jag int. Jag har inte sett honom.

Där hade jag suttit tyst som en mus och virkat med tilltrasslade restgarnsnystan i väntan på att bisin min skulle vakna! Men han hade smitit iväg hemifrån tidigt, tidigt på morgonen. Det för att hinna med allt innan vi skulle iväg västerut på barnkalas.

Där bjöds det bland annat på hot dog med tillbehör, chips och dipp, blåbärspaj och vaniljglass. Nu har vårt äldsta barnbarn redan hunnit bli sju. Vart har tiden tagit vägen? Hur kan hon ha vuxit så snabbt?

Eftersom vårt kylskåp var tomt här hemma, beslöt bisin min att vi far ner till stranden i stan och äta.

Det gjorde vi och jag valde grillbiff, för jag tänkte att när det inte är nån sås på biffen, då kan jag inte klotta på min skjorta. Men hej, vad jag bedrog mej. Jag lyckades förstås få en liten fläck kryddsmör på den nytvättade skjortan. Suck!

Senare på kvällen när vi väl kommit hem, frågade bisin min:

– Va gör du? Int ha du väl börja påta åter, så som du gjorde hela förra somarn?
– Nä, jag virkar lite av restgarner, svarade jag som just hade tagit fram mina...

... tre knapprör och lilla knapp-påsen.
– Det där e int restgarner, sa bisin min då jag...

... hällde ut ett rör på bordet och började leta efter två lämpliga knappar.
– Nä, det här är loppisfynd från år 2015, men de behövs också!
Jag hittade mina två knappar och hann sy i den ena igår kväll. Få se om jag hinner med den andra idag.

Bondost på frukostbrödet är rena rama lyxen, som jag fått njuta av två morgnar i rad nu.

Lurvinge har lekt i trädgårdslandet och grävt upp lökar där. Enligt bisin min är katten min, så därför hör det till mej att sätta löken på nytt. Dessvärre hinner jag inte idag med nånting sånt, så han får nog ta hand om det hela och ha en allvarlig pratstund med katten. Hur nu det ska gå till?

Önskar er en skön fortsättning på dagen och kvällen.