Bröllopsresan 2024

Kära vänner, igår blev ni utan mitt dagliga blogginlägg och det beror på att jag var iväg med bisin min på årets bröllopsresa. Vi avreste strax efter halvtio på morgonen och återkom efter 22.30. Då var det på grund av olika orsaker hög tid för kvällste och en smörgås innan vi stupade i säng. Tyvärr fanns det ingen tid för bloggskrivande eller ork för den delen.

Igår, 14 juni, hade det alltså gått 44 år sedan vi stod framför prästen vid altaret och lovade älska varandra i nöd och lust. Vanligtvis brukar bisin min glömma bort vår bröllopsdag och jag har gjort lite olika uppvaktningar strax före midnatt. Jo, jag vet att det är fräckt av mej att ge honom hans choklad i dygnets sista minuter och säga: "Glad bröllopsdag", men jag kan inte låta bli.

Jag trodde faktiskt att gårdagen skulle bli likadan, så jag hade garderat mej med de här chokladhjärtanen:

Och nej, 44 hjärtan finns här inte, trots att E hjälpte till och gav en extra ask! Tack för den!

Den här gången hade bisin min inte glömt dagen utan han var ivrig att komma iväg på vår bröllopsresa. Att åka iväg ut på äventyr är en tradition vi haft från och till. Ibland har vi nöjt oss med middag ute på kvällen, men i år blev det alltså en liten utflykt. Vart vi skulle visste endast bisin min! Och här kommer nu rapporten, som E bett om att få, så skyll inte på mej om det blir långrandigt!

När vi startade strax efter halvtio på morgonen var vi enligt bisin min redan en timme försenade. Första stoppet blev bensinmacken i stan. Det går ju inte att köra med tom tank.

Andra stoppet blev i Hyvinge där vi gjorde en snabbvisit hos I och R. Deras son P råkade komma dit samtidigt med oss, så I blev verkligt överraskad när vi steg in i hans kölvatten. En stund stannade vi och pratade innan vi fortsatte vidare. R fyller 90 år i juli, så kanske det blir en ny Hyvingeresa nästa månad, vem vet.

Följande stopp blev Ullan Pakari i Riihimäki. Bisin min påstod att jag i fem års tid har tjatat om att få besöka stället och nu ville han vara snäll och ta mej dit. Avsikten var att vi skulle ta en kaffe/tepaus här, men det var så mycket människor att bisin min ville ut härifrån fortare än kvickt. Lite bröd hann jag dock köpa.

Paus tog vi sen i Loppis på ett litet café. Vid det här laget hade jag gärna ätit lunch på något spännande ställe. Men nej, bisin min skulle vidare.

Och då stannade han vid traktorskroten. Suck! 
Ingen skrotgubbe var på plats, så bisin min körde vidare till...

... lastbilsskroten! Jag fick sitta i bilen medan bisin min gick innanför stängslet och handlade lite delar. I det här läget började jag ana oråd, för han hade visst en helt egen hemlig agenda!

Många nya vindmöllor hade kommit upp längs med vägen, här tre av dem.

Och mycket riktigt, när vi kom till Vittis besökte han en grävmaskinsaffär! Jag vet inte riktigt vad han hade där att göra, för nån grävmaskin ska vi inte ha, på sin höjd nån liten i sandlådan hos Lillan. Men det är också allt.

I Vittis finns också Kivikyläs galna länk. Vi besökte fabriksbutiken där och försåg oss med både kött, korv, senap, såser, inlagda gurkor och inlagda rödbetor. Kylkassen hade vi med oss, men inga kylklampar, för det tyckte bisin min att var onödigt att släpa på ifall vi inte skulle köpa nånting. Nå, till all tur får man köpa kylklampar där i affären.

Från Vittis körde vi vidare till Sastamala. Nu var det absolut dags för mat. Vi snurrade lite hit och dit på måfå utan att riktigt hitta nånting.

Den här "restaurangen", snarare en pizzeria, hittade vi.

Bisin min tyckte att vi tar en hamburgare här och äter sedan en riktig middag lite senare. Jag nickade lydigt, för nu var klockan redan 17 och lunchtiden förbi för längesedan.

Nästan vägg i vägg låg Kotajärvis Bil- och traktormuseum. Bisin min tyckte att vi skulle gå in där, så att jag också skulle få uppleva nånting trevligt!

Det första vi fick syn på var den här skönheten, Triumph Herald, alltså Tramp-Harald! Härlig bil och synd att den jag/vi hade i början av 1990-talet såldes.

En tysk traktor, Steyr 180.

Och en söt Grålle! Resten av bilderna besparar jag er från!

När vi körde därifrån ett kvarter längre söderut, så då hittar vi en Bistro, där vi skulle ha fått mat!

Min telefon dog, batteriet var tomt. Nu var goda råd dyra, var skulle vi hitta en affär med laddningskabel?

Vi hittade en Tokmanni och jag stod och funderade framför alla kablar. Min telefon har USB-C och den kabel jag hittade hade två USB-C ändar. Men till navigatorns laddare behövs en annan ände. Till all tur kom jag ihåg det, så jag köpte en A adapter. Tur att jag inte är helt tappad bakom en vagn i dessa sammanhang. Att batteriet tömdes berodde på att vi delvis använde min telefon, som navigator. Jag hade nu inte riktigt räknat med det så...

När vi fortsatte vägen fram från Tokmanni hittade vi två elektronikaffärer! Där kunde jag ha frågat, men bra kvinna reder sig själv, eller hur?

Från Sastamala körde vi vidare till Urdiala. 

Kyrkan där är vacker med sina snickerier. Skulle ha varit intressant att få gå in i den. 

Lite dött i centrum. Inte många människor i rörelse och inte bilar heller.

För något år sedan träffade vi skickliga glaskonstnärer i Bruket i Strömfors. De berättade att de hade ett konstverk på en skolvägg i Urdiala. Bisin min skulle gärna ha velat se konstverket, men inget annat syntes än detta glaskonstverk här i Urjalan yhtenäiskoulu och Väinö Linnan lukio. Bisin min steg ut ur bilen och gick in på fotbollsplanen där han frågade en fotbollssparkande kille. Jodå, visst finns glaskonstverket i skolan, men det är alltså inne i skolan!

Efter det körde bisin min hemåt med ett tankstopp i Monninkylä och ett kiss-stopp i Shell i Borgå. Nån bröllopsmiddag blev det aldrig och särskilt romantisk kan jag ju nu inte påstå att resan var.

Följande iakttagelser gjorde vi: Det är vackert och lummigt i Finland just nu, ljuset på kvällen helt fantastiskt och på nästan varenda en gårdsplan på landet var det stora högar av ved. Landsborna förbereder sig för en bister vinter. Vi kunde också se att regnet har verkligen fallit ojämnt. På en del åkrar var det översvämning och andra var hur frodiga och gröna som helst medan en del av grödorna utsatts för torka. Rikliga arealer med kumminodlingar. Det skulle finnas så mycket att se på, på de olika ställena att man borde ha mycket mera tid på sig, helst övernatta någonstans.

Idag har jag varit iväg på Stickfest, men den historien får vänta till i morgon!

Önskar er en riktigt fin söndag!