Brrr! Ikväll är jag lite frusen. Det straffar sig när man litar på att solen, som lyser så lockande är varm. Vet inte hur varm den egentligen var, men jag satt ute alldeles för länge, uppslukad, som jag var av min virkning. Det blåste ändå så pass mycket där på balkongen att jag hade lindat en yllesjal runt nacken. Men jag märkte inte av kylan förrän jag kom in i husvärmen.
Det var skönt att sitta där ute och lyssna till intensiv fågelsång från fälten nedanför, fågeldrillar i träden invid balkongen/terrassen, göken som ropade sitt kucku - kucku i väster och bland alla fågelljud hördes ljudfragment från Lurens, där sommarteaterövningarna är i full gång.
Nu har jag försökt få upp ångan igen genom att ta en varm dusch och dricka en stor mugg varmt te. Och som sista åtgärd har jag satt på mej yllesockorna. De hjälper nog effektivt mot kyla, för har man bara varmt om fötterna så klarar man sig i alla väder.
Fast jag måste erkänna att nuförtiden fryser jag också ganska ofta om nacken. Jag undrar om det har med min ålder att göra eller om det beror på att jag har kort hår? Långt hår tänker jag ändå inte börja odla, för det är sedan i vägen hela tiden. Nej, det är nog bäst att satsa på scarfar och sjalar. Tyvärr är den tubscarfen jag använder allra mest rätt sliten och noppig. Lika illa är det med min vita sköna tunna sjal. Kanske dags att satsa på en ny?
I måndags för en vecka sedan var ju äldsta sonen iväg och hämtade ut mitt paket från postautomaten i stora varuhuset.
Spännande, inte sant?
Innehållet är tyvärr garn!!! Men lugn, bara lugn, det var nedsatt pris, som gällde. Och jag vet precis vad jag ska ha det till, nämligen en matta! Jag kunde inte motstå den här modellen och den här färgkombinationen. Dessvärre hinner jag inte med att virka den här just nu tillsammans med de andra som deltar i virka tillsammans, alltså CAL på engelska. Men sommarlovet är långt, så vänta bara...
Bra saker idag:
- Jag vaknade redan före klockan åtta, trots sovmorgon!
- Jag följde snällt med gubben min och viftade med mitt bankkort, så han kunde tanka bilen. Eller nåja, vifta och vifta. Jag stoppade ju in det i en lucka.
- Och där vid tankstationen fick jag hjälpa en dam, som var i panik. Hon talade engelska, hade lånat sin väns bil och fick inte ut kvittot från apparaten. Hon stod med tankpistolen i handen, så jag bad henne lägga den på plats först. Tankningskön växte och växte och hon blev nervösare och nervösare och började lägga in sitt betalkort på nytt. Jag försökte lugna ner henne då hon bad om ursäkt flera gånger för att hon fördröjde vår möjlighet att tanka. Och så ropade jag förstås STOPP! Inte skulle hon lägga i bankkortet på nytt inte. Eftersom apparaten vägrade ge kvittot, så bad jag henne fota tankmätaren istället och sa att det fick nog nu i den här situationen duga som bevis och kvitto. Och då började hon den stackaren fumla med sin telefon och det tog ett litet tag innan hon hittade kameraappen. Hon tackade så mycket för hjälpen och var redan på väg bort då gubben min upptäckte att hon hade glömt att stänga tanklocket. Han hoppade ut ur vår plåtlåda och fick henne att stänga locket. Då hade jag redan knappat in mitt betalkort och visste att det skulle börja tankas om tre minuter, så jag lyfte tankpistolen och viftade åt gubben min att han skulle komma fort som sjutton. Inte stå och tala med främmande kvinnor! Men ja, hon behövde ju köra bort först...
Huh, äventyrligt värre en alldeles vanlig måndag i stan!
- Jag har varit semiledig idag, det vill säga, jag har bara gjort det jag absolut måste! Den där stadsresan tog ju på!
Önskar er alla en fin ny vecka!
Min egen vecka kommer att bli fylld med både det ena och det andra, rätt mycket jobb och tyvärr lite virktid. Men också roligheter, så i det långa loppet jämnar det ut sig.
Och nu är det dags för mej att krypa ner under täcket, så jag orkar upp och iväg till jobbet i morgon.
