Inklämd

Kära vänner, nu har ni i två dagars tid fått klara er utan mina tossiga skriverier. Hoppas att det har gått bra. Det var inte min mening att överge er, men jag har suttit inklämd! Nä, nå inte hela tiden förstås, men hela min tidsplan försköts en aning av oförutsedda problem.

Det var alltså i måndags, då jag efter uträttat förvärv i grannstaden, gick till min bil och såg att nu var jag inklämd! En bil stod parkerad bakom mej så nära att den nästan nuddade i Adam plåtlådans dragkrok. Framför kylaren fanns en bil med ca 7 cm till godo på min kylare. Vad gör man i denna prekära situation? Rusar in tillbaka till arbetsplatsen med den felparkerades registernummer viftande i näven och ber kvällsvaktmästaren gå runt till alla kursplatser och efterlysa marodören? Jooo, men hur ska man veta vem som först trängde in mej? Bilen bakom eller den framför?
Jag tog några djupa andetag, satte mej smått olycklig bakom ratten och gjorde det enda rätta. Jag ringde till min hulda moder!
- Du ska ringa till polisen, sa hon. En klok kvinna med ett verkligt gott råd. Man får ju inte parkera så nära en annan. Det skulle ha blivit böter direkt alltså. Men det kändes nog lite orätt att plåga de överbelastade poliserna.

Sedan ringde jag till morfar i huset och berättade om min trängda situation och sade att jag kommer hem senare än vanligt. Han tyckte att jag skulle kolla registernumret via Trafi och sedan ringa till bilens ägare. Klok även han alltså. Men inte gjorde jag så heller. Nej, jag ringde ett jobbsamtal, grävde sedan fram min surfplatta från väskan och började sköta min e-post korrespondens. När 45 minuter hade gått och skolans parkeringsplats var nästan öde blev jag lite orolig. Tänk om de parkerade bilarna inte tillhörde någon kursdeltagare! Tänk om bilisterna bodde i våningshuset där mitt emot? Ve och fasa!
Precis när jag våndades som värst lyste gula blinkers till i bilen framför. Hurraaa! Nån låste upp. Där kom två damer och jag blev riktigt hoppfull. Men, stopp och belägg, de vandrade förbi bilen. Åååh, så besviken jag blev. Plötsligt skrattade de till bakom mej och den ena sa:
- Oj, jag såg så på  månen att jag gick förbi bilen. 

Tänk att bli så bortkollrad av månen! Nå, de körde iväg med sin bil och nu var det fritt fram för mej att ta mej hem. Och nej, jag steg inte ut och började gorma. Jag visste ju fortfarande inte om det var bilen framför mig eller bilen bakom mig som gjort fel. Det absolut värsta av allt var att jag kände mej skyldig!!! Visserligen var jag ju tvungen att på morgonen ta den plats som stod till buds, men... ja men vad då? Inte mycket att göra då det är ont om parkeringsplatser på grund av alla baracker och mopeder.
Och vad lärde jag mig nu då av allt detta: Jo, parkera alltid så att du kan köra rakt fram, dvs framför en ingång eller tillräckligt många meter före korsningen tar vid. Alternativt strax bakom en skyddsväg så att du fritt kan backa bakåt.
Tänk såna bilproblem man råka ut för, bli helt inklämd!

Måndag morgon hamnade jag att skrapa bilrutorna fria från is. Inte ska det väl bli snö ännu?

Igår så kom jag glatt körande och skulle parkera vid samma gata igen. Då får jag syn på två bilar som står tätt intill varandra vid ingången till skolgården och två män som står bredvid, den ena med mobilen mot örat. HUPS!
Strunt i dem, för nu, nu parkerar jag precis före ingången så att ingen kan komma och klämma in min Adam plåtlåda!
De två bilarna hade krockat med varandra, polisen kom, men då var jag redan inne i datasalen. Till all tur var det endast plåtskador.

I måndags avslutade jag tre kurser. Och kan ni tänka er, trots att det var kortkurser på tre gånger, så fick jag ändå en så här fin blomma:

Jag blev glatt överraskad och mycket rörd. Stort TACK!
Morfar i huset är nu helt uppställd då jag har berättat hur blomman ska skötas!

I måndags då jag kom hem bjöd han för övrigt på plättar och supergoda äppelbitar till. Han hade skalat och skurit äpplena i små bitar, vänt dem i socker och kanel och placerat ut dem i en smord pajform och så in i ugnen tills de var mjuka. Mums! Så enkelt och behändigt. Han kan han minsann!

Igår kväll startade jag en ny kurs och detsamma gjorde jag nu ikväll, så antalet kurser är någorlunda konstant, trots allt. Härligt!

Morfar i huset gjorde förbjudna saker igår. Han klättrade upp och ner för stegen och rensade stuprör. Sådant är absolut förbjudet då han är ensam hemma. Tänk om han ramlar ner, slår sig och blir liggande? Lite smått undrar jag om han var i maskopi med grannfrun, för hon stod i lastarskopan och tömde stuprännorna hon med. Duktigt gjort av båda två.

I söndags såg vi en superfin regnbåge. 

Jag vet inte om jag någonsin har sett en regnbåge med så här klara färger förut.

Och nu, nu är det hög tid för mej att krypa ner mellan lakanen, så jag orkar med morgondagens kurs.