Sur som en...

... ättiksgurka, det är jag idag! Morrrr!

Dagen började helt bra i västra grannstaden där jag hade en jättetrevlig grupp med seniorkursister. Efter jobbet var jag iväg till sjukhuset för att hälsa på. Dubbelmorfar körde mej fram till entrédörren och åkte sedan iväg för att jaga en parkeringsplats. Han körde runt, runt, runt, tillsammans med fem andra bilar. Alla parkeringsplatser var proppfulla. Till sist såg han en bil som körde bort och parkerade genast där i gräset invid gång- och cykelbanan.

Vi dröjde en god stund där på sjukhuset, för patienten mådde sämre än tidigare. Hjälplösa var vi förstås och kanske inte mycket till tröst, trots att vi gjorde ett tappert försök.

När vi återvände till bilen, så hade vi förstås fått en avskyvärd lapp under vindrutetorkaren:

Superduper hemskt. Man borde kunna stämma nån. Det är inte klokt att ha ett sjukhus utan parkeringsplatser åt alla!! Fy skäms på staden! Varför tar ingen sitt ansvar och åtgärdar denna olägenhet?

Jag sa inte många ord på hemvägen i bilen. Jag var sur som en ättiksgurka! 
Till all tur har dubbelmorfar blidkat mej med plättar i kväll.

Dagens visdomsord:
Vi fäster ofta för mycket vikt vid vad andra säger om oss och för lite vikt vid vad vi säger om andra.
Okänd förf.