Igår på eftermiddagen sträckte vi iväg till den västra grannstaden. Dubbelmorfar hade två ärenden och jag skulle bara sköta en liten grej över disk. Men, se nej, nuförtiden är livet inte så enkelt. Det visade sig att jag borde ha gjort nånting på nätet först och det hade jag förstås inte gjort. Jag hade slarvigt nog inte ens kollat på nätet. Jag kan förstås skylla på att vår avfärd igår var helt oplanerad, men...
Den unga damen på andra sidan disken kunde inte hjälpa, men gav en noggrann instruktion hur jag kunde chatta med en robot eller bot (uttalas med två t), som hon sade. Detta om jag inte ville hamna i telefonkö. Och fick jag inte svar av boten, ett begripligt sådant, så skulle jag lämna ringbud och då skulle nån ta kontakt med mej inom en timmes tid. Hmmm... tro det den som vill. Den lokala hälsocentralens "vi ringer upp dig" fungerar åtminstone inte enligt många samfälliga rapporter, så varför skulle detta fungera?
Jättebesviken lommade jag iväg ut tillbaka till bilen och den väntande dubbelmorfar. Nu tappade vi båda lite koncepterna och så glömdes Puuilo bort, liksom kattmaten. Men dubbelmorfar körde ändå dit och parkerade utanför Eurokangas. Där har de fem euros veckor, men jag är inte så mycket för sömmande, så tygerna lät jag bli. Jag tittade inte ens på dem. Däremot köpte jag två påsar med fyllningsvadd, för om jag nu ska börja med amigurumis på allvar så...
Jag köpte också de här clipsen. Tänkte att de kan vara bra att ha bland annat när jag ska sy ihop dockkläder. Här finns ju både små och stora clips. Och nu när jag funderar på saken, så borde jag ju ha tagit två förpackningar. Så är det alltid, jag ångrar det jag inte köpt.
Från Eurokangas körde vi hem, men inte raka spåret. Dubbelmorfar skippade sitt ärende och det var ett bra beslut, om ni frågar mej. På hemvägen stannade vi i bybutiken, för katterna kan ju inte lämnas utan mat. Utan butikslapp försökte jag komma ihåg vad vi behövde fylla på i kylskåpet. Och när jag sen satt i bilen och vi var på väg igen, så kom jag ihåg att jag hade glömt kattmaten! ARGH!
Nå, vi kurvade hem via Sale i Liljendal och katterna fick sin mat. Frid och fröjd.
Väl hemma gick jag ut och kollade på nätet och skickade in en begäran om ändring, få se när jag får svar eller när nånting händer. Ja, och om jag får svar! Håll tummarna att det ordnar sig. Tänk vad enkelt livet skulle vara om det fanns en telefonnummer att ringa till där en riktigt människa skulle svara.
Det som roade mej mest igår var att den unga damen bakom disken mycket ingående förklarade hur jag skulle bete mej med chattboten! Antagligen såg jag så gammal och sliten ut att jag inte alls behärskar det digitala!
Nu önskar jag er alla ett riktigt skönt veckoslut.
Den utlovade stormen kommer till all tur inte hit! Och jag som redan hade tänkt börja förbereda mej enligt konstens alla regler! Men regn har vi till all tur äntligen fått. Mörka moln skockar sig på himlen och det är så mörkt att jag kanske blir tvungen att tända lampan redan nu på eftermiddagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar