PYC

Kära vänner, igår blev ni tyvärr (eller kanske tack och lov?) utan blogginlägg. Det beror på att jag knappt var hemma på hela dagen. Jag körde hemifrån kvart före åtta på morgonen, kurvade via stan och lämnade av den äldsta på hans jobb innan jag fortsatte västerut till mitt jobb i grannstaden. Hemåt igen på eftermiddagen, plocka upp den äldsta från stan, sen iväg till mataffären för att veckohandla och så hem en sväng. En knapp timme hann jag vara hemma innan det var dags att köra iväg till stan igen på te och toscakaka. Tack för inbjudan! Till sist hemma igen efter klockan 20.30 och då var det nog inte ens tal om att öppna datorn och börja skriva blogginlägg. Jag orkade vet ni faktiskt inte ens sticka! Och då är det illa ska jag säga.

Dubbelmorfar var inte särskilt glad över min frånvaro igår kväll, för numera hinner vi knappt se varandra.  Idag är han själv frånvarande, så vad kan man säga? Jo, att när gumman är inne är gubben ute och vice versa. Nå, jag har femtioeleva saker att göra på datorn och tre kurser att förbereda inför nästa vecka, så jag skulle inte ha varit mycket till sällskap ändå.

Vet ni, jag har lärt mej en ny sak: Jag är en PYC = Professional Yarn Collector! På svenska: Professionell Garn Samlare. Det ni! Det kunde stå på mitt visitkort, inte sant? Härefter då dubbelmorfar säger nånting om mitt garn, som hittas lite varstans i huset, så säger jag att jag är en PYC och då behöver man garnet. Få se vad han säger till det?

Igår tyckte dubbelmorfar att jag steg på tok för tidigt upp då jag kravlade mej ur sängen halvsju. Jag hade alldeles för mycket oljud enligt honom. Jag klampade omkring som en elefant, vattenkokaren lät för mycket, telefonen pep, jag skramlade med kärl osv. I morse då jag ville sova läääänge, så talade han högljutt med katterna, öppnade teven, spolade vatten och skramlade med bestick i lådan, allt för att få upp mej i ottan. Men jag vägrade styvnackat. Jag vill njuta av sovmorgnar då när jag kan. Och jag njuter också av lååååånga frukostar på helgen. Att dricka te är super, för det håller sig varmt länge och man kan fylla i många korsordsrutor medan man njuter av morgonteet.

Jag vaknade visserligen redan halvsex i morse, men jag vägrade prompt att stiga upp den tiden. Så jag låg istället och funderade på vad en man mina vänner sa åt mej häromdagen:
– I vår ålder ska man endast göra det man vill.
Det låter ju enkelt och bra, men... vad vill jag då? Och fungerar det om jag lämnar bort alla tråkiga måsten? Knappast, hushållsjobb måste ju nog tas hand om på ett eller annat sätt. För min del helst så att någon annan tar hand om hushållet. Och då blir det roliga, det jag vill göra kvar för mej: Undervisa, umgås med nära och kära, sticka och virka samt något litet äventyr då och då. Det är väl inte för mycket begärt?

Det som däremot verkar vara för mycket begärt i det här huset är att hinna få en jultårta innan dubbelmorfar har ätit upp dem alla!

Jag hittade dem i mataffären redan förra veckan och hämtade hem en påse med fyra stycken. Sen när jag ville smaka på en, så fanns de alla i dubbelmorfars mage.
– Jag trodde att dom var till mej, försvarade han sig med.
Pyttsan heller, men jag sade nu inte så mycket om det. Bäst så för husfridens skull.
Igår köpte jag igen påse med fyra jultårtor, i morse hade redan två av läckerheterna försvunnit. Dubbelmorfar vred på sig lite i stolen och sa:
– Men du tycker ju int om dom.
Höh, hur skulle jag kunna veta det innan jag smakat? Och jodå, dom är nog riktigt goda, trots att de inte är hembakta. Nu gäller det då att inte föräta sig på jultårtor före julen är här på riktigt! Och kanske att härefter gömma påsen med tårtorna.

Ha en riktigt skön fortsättning på lördagen.
I morgon får vi tillbaka den timme, som stals från oss i våras. Mycket sticktid då, inte sant?

Från förrådet

Idag har jag startat en ny kurs, igen. Den här gången i den bästa av byar. Det var riktigt, riktigt härligt att få åka ut till landet och undervisa igen efter en paus på ett år. Hela 13 anmälda, så det är full rulle. I tisdags startade jag också en ny kurs. Den gången i västra grannstaden. Där är hälften mindre deltagare, till all tur skulle jag vilja tillägga, eftersom det handlar om smarttelefon.

I måndags var jag iväg till Nickby bibliotek och höll Digicafé där tillsammans med min finska kollega. Jag passade på att låna en klassiker. Jag läste ju aldrig någon sådan nu under sommaren. Bibliotekarien sade att hon hämtar boken från förrådet.

Det är alltså dit alla klassiker hamnar. Månne det är så att ingen lånar såna böcker längre?
Undrar för övrigt när jag ska hinna läsa den här? Dessutom tror jag, att jag nog har läst den i min gröna ungdom.
Helt fantastiskt med de här Helle-biblioteken, som gör att man kan låna var som helst ifrån här i Nyland, förutom då huvudstadsregionen. Jag kan lämna tillbaka boken på vilket bibliotek jag vill här i östra delen av Nyland. Jag kan förstås också åka västerut och returnera lånet i till exempel Ekenäs eller Hangö. Fenomenalt.

Och om ni undrar varför jag skrev om en bok idag, så beror det enbart på att bokmässan i Helsingfors startade idag. Och nej, jag kommer inte att åka dit. Det är för många människor på ett ställe. Man måste fortfarande vara försiktig med tanke på coronan. Yle är med på bokmässan, så det får räcka för i år för min del. Jag kan ju lyssna på sändningarna. En hårt arbetande dam kan liksom inte hinna med allt eller vara överallt. Så det så.

Nu dags för packandet av arbetsväskan och sedan lite slappande innan det är dags att krypa ner mellan lakanen. Tidig väckning igen i morgon och så iväg på banan.

En döskalle

Kära vänner, igår blev ni utan mitt dagliga blogginlägg. Det beror på att jag var rätt utpumpad när jag kom hem från jobbet i västra grannstaden, så pass utpumpad att jag inte orkade öppna datorn här hemma. Ändå hade jag en betydligt kortare dag igår än vad jag brukar ha på tisdagarna. Arbetstakten var dock hård, så jag får väl skylla på det?

Och nu innan jag glömmer, så måste jag påpeka en viktig sak. Jag berättade ju om mitt besök på Raxen i måndags. Tro nu inte att maten där kan mäta sig med riktigt god hemlagad mat, som till exempel bröderna i Söderkulla serverarar eller som man får på till exempel Bistro Kronan här i stan. Min överraskande positiva inställning till Raxen, berodde mest på att dubbelmorfar skällt ut stället och tyckte att det var dåligt. I det sammanhanget hade han totalt glömt bort salladsbordet!

– Varför svär du som en borstbindare, frågade dubbelmorfar i söndags.
– Jo, för att det här garnet delar sig och det betyder att det är svårt att virka, morrade jag.
I vild panik virkade jag i söndags på förmiddagen för att få färdigt mitt alster, en döskalleskål:

Modell: En virkad döskalleskål

Garn: Minimop från Lankava, till ögonen svart Nallegarn från Novita

Åtgång: 210 g

Virknål: Nr 5

Jag hade full stress och virkade ännu i bilen på väg till halloweenfesten. Ögonen virkade jag på själva festen, likaså sydde jag fast dem och sydde dit tänderna. Konstaterade att minimop inte är något för mej. Garnet var så löst tvinnat att det var svårt att virka, men jag gav mej inte och tur var ju det, för skålen blev styv och stabil. Nu har jag då 490 gram minimop kvar. Vet inte vad jag skall göra med det. Kanske snören till julpaketen? Alltså de julklappar vi åter igen inte ska ha!

Nytt igen

Snart är måndagen överstökad. Visst var det skönt att ha höstlov, men det var helt underbart att idag få återgå till jobbet. Jag har mött härliga människor, fått träffa kolleger och njuta av håltimmar. Jobbet har handlat om allt från ljudböcker, bortglömt apple-id, instagram och kraschad kamera-app  till WhatsApp, stegräknare, kartapp och uppdateringar. Spännande och givande. Och så fick jag höra en gammal goding på Youtube! Visst har jag ett underbart jobb?

Idag har jag dessutom varit med om något nytt igen. Jag var nämligen här på lunch med min kollega:

Har inte tidigare besökt Raxen, så det var en helt ny upplevelse. Till min stora förvåning blev jag positivt överraskad. Dubbelmorfar har ätit där och tyckte det var så fettdrypande mat. Men här fanns ju sallader i olika format, vattenmelon, frön, röror och jag vet inte allt vad. De flottiga korvarna behöver man ju nödvändigtvis inte äta! Kul att det ännu finns mycket nytt kvar att upptäcka och uppleva. Och att det inte behövs dyra resor eller utrustning till det.

Hoppas att ni också har haft en fin måndag!

Nu är det dags för mej att krypa ner mellan lakanen, men först måste jag bara fixa ett litet datajobb...

Halloweenfest

Idag har jag varit på Halloweenfest i västra grannstaden. Där mötte jag två enhörningar, prinsessan Elsa, en pumpa, en banan, en finländsk man med magväska och lippis (keps på svenska) och en nunna. Själv var jag lite smått utklädd till en snäll häxa. Dock inte med vare sig vårtor eller farliga trollformler. Jag hade ett diadem med svarta rosor och flor och ett tandhalsband samt svarta katter i öronsnibbarna. Tyckte att det fick räcka.

Serveringen var god och riklig.

En god skinkpaj, som skymtar där i bakgrunden och en brittatårta, som det har fallit lite blod på!

Goda Mårranmuffins. Ni vet väl vem Mårran är? 

Och goda "spökmuffins". Tack till dotter med familj, som orkade ställa i ordning festen. Första gången, som jag är på Halloweenfest, så det var ju på tiden.

Och jodå, jag vet att det är först nästa vecka, men...
Alltid härligt att få vara med om nya saker, så än en gång tack.

Nu ska jag packa min arbetsväska, eller egentligen väskor och så lägga upp för andra herrsockan.

Önskar er alla en riktigt bra start på den nya veckan!

 

Nytt på G

Kära vänner, nu har ni fått klara er i två dagars tid utan min närvaro. Det beror på att här har det varit sådan fart på att jag i torsdags trodde det var fredag och igår att det var lördag. Tiden går alltför snabbt när man har roligt. 

Tiden går också snabbt då man är på språng och det har jag varit minsann. I torsdags var jag iväg till stan hela två gånger och sådant tar tid och energi. På kvällen kom H på besök. På fredag förmiddag gjorde vi stan tillsammans och det var hur kul som helst trots ösregnet. Vi besökte Bistro Kronan och eftersom jag var övertygad om att det var lördag, så beställde jag två räksmörgåsar. Både den lite äldre damen och den betydligt yngre flickan såg ut som fågelholkar i ansiktet. Eftersom deras svenska inte var bra, så tog jag om hela saken en gång till lite långsammare, dock utan att byta språk. Ibland kan jag vara lite elak, för kunden har ju alltid rätt och då får kunden välja språk, inte sant?
Till sist kom bägge damerna framför disken och kollade lunchlistan. Va, lunch på lördan tänkte jag. Det var något nytt. Eftersom jag envisades med mina räksmörgåsar, så gick den äldre damen efter ägaren, för har var tydligen en kund, som inte hade alla mumin i båten! Mia kom fram och förklarade att man inte fick beställa från listan då lunchen serveras. Och så berättade hon vänligt vilka alternativ vi hade. Snabbt som ögat beställde vi då lövbiff. Jag var fortfarande konfunderad, för jag hade tidigare en lördag i september ätit supergod räksmörgås där, så varför gick det inte den här lördagen?

Biffarna var tyvärr i kallaste laget och vi borde egentligen ha sänt dem tillbaka till köket. Det gjorde vi dock inte, men oj vad det har harmat mej nu i efterskott. Men det är alltid lätt att vara efterklok. Det kanske dröjer innan H vågar besöka stället igen. Och tänk, jag som nästan håller på att bli stamkund där. Jag var ju på stickcafé på Bistro Kronan i onsdags, i torsdags var jag där på möte och igår då på lunch. Först när vi återvänt hem insåg jag att det var ju fredag igår och inte alls lördag, som jag trott. Uj, uj, hur ska jag nu våga gå tillbaka till Bistro Kronan då jag betedde mej så konstigt? Skammens rodnad färgade mina kinder blossande röda.

Fredagseftermiddagen gick fort, middagsförberedelserna tog sin lilla tid. Vi hade sönerna här + den nästyngstas fru på middag. Och det var både gott (med texmex) och trevligt med sällskapet. Jag hade till och med varit till Alko och inhandlat rödvin. Men den flaskan står fortfarande oöppnad. Det är alkoholfritt, som gäller nu. Det kunde förstås inte jag veta, jag som för en gångs skulle ville visa mej duktig och därmed inhandlade lämpligt rödvin.

För över en timme sedan körde H iväg till västra grannstaden och nästa övernattningsställe. Här blev tyst och tomt. Dubbelmorfar har slocknat på soffan efter att till lunch ha förätit sig på rester från igår. Själv tog jag hand om disken och satte mej här framför datorn.

I onsdags fick jag ju äntligen sista garnändarna fästade i enhörningssockorna, så då kunde jag helt enkelt sätta upp en ny stickning med någorlunda gott samvete!

Och se, det var precis det jag gjorde! Började på nya sockor.
Igår lade jag ytterligare upp nytt. Den här gången en virkning, för jag var jättenyfiken på det där minimop, jag inhandlade i måndags. Och nej, det är inte särskilt trevligt att virka, för det är så löst tvinnat. Men jag tänker envist virka färdigt mitt lilla projekt. Skam den som ger sig.

Nu, nu ska jag se om jag orkar dra fram strykbrädan och pressa de där färdiga enhörningssockorna lite lätt. Ni kanske vill se dem? H tyckte i varje fall att de är fina, men få se nu sen...

Önskar er alla en riktigt skön fortsättning på veckoslutet!

Duktigt gjort

Gårdagens kris är avvärjd! Och jag har klappat mej själv på axeln och sagt: Duktigt gjort. Detta för att uppmuntra mej efter ett hårt jobb, som tog på axlarna och tålamodet.

– Du skulle ha köpt enhörningsstrumpor, sa dubbelmorfar när han hörde mitt gnölande och suckande. Tja, det hade ju varit en möjlighet, men det skulle ju inte ha varit hemstickat då.

En sån här hög blev det av mitt fästande! 

Utan Brunbergs toffebitar, skulle fästandet inte ha blivit färdigt! Jag belönade mej alltid efter många garnändar, då det började gå trögt. Och tur att jag idogt jobbade på innan jag tog itu med nästa sockprojekt. Om jag skulle ha lämnat fästandet och genast påbörjat ett nytt sockprojekt, så hade nog det här aldrig blivit färdigt.

Jag borde ha tagit med sockorna till stickcaféet idag, men jag har inte orkat pressa dem lätt, som det stod i beskrivningen. Då skulle de kanske se bättre ut? Tids nog hinner jag med det, kanske i morgon? Då skulle jag också kunna visa dem här i bloggen. Men få se nu. I morgon är en annan dag och den ser ut att bli så där lagom bråd, för redan klockan nio ska jag vara första gången i stan. Följande gång ska jag var i stan klockan 15. I något skede ska jag också hälsa vår efterlängtade höstlovsgäst H välkommen.

Nu är det dags för mej att ta hand om dagens disk och sedan sätta mej ner i stickfåtöljen. Men vad ska jag sticka? De blå och gula sockorna jag påbörjade idag? Nya "riktiga" enhörningssockor? Den andra herrsockan? Testvirka det där vita bomullsmoppgarnet, som jag köpte i måndags? Eller sticka andra sockan färdig på ett UFO-projekt, som nu har fått ligga till sig några år? Hmmm, svårt val det där. Allting skulle jag ju vilja ha färdigt nu under de lediga dagar jag har kvar, två stycken! Nu blir det bråttom att hinna med allt.
Jag tror att jag följer stickväninnan B:s råd och tar hand om det där UFO-sockparet först. B var så snäll att hon tog mej med hem från stickcaféet idag. Tack, för det!

Regnvädret här gör att det är perfekt att sitta inne och sticka sockor. Men nu har jag lärt mej följande saker:
För det första: Kolla ytterst noggrant vad det är M vill ha!
För det andra: Använd självrandande garn!
För det tredje: Sticka inte små pluttegrejer med annan färg, sy dem hellre på efteråt.

Och för det fjärde: Börja inte på något projekt där baksidan inte visas! Hur ska man annars få en uppfattning om fästjobbets storlek?

Nu önskar jag er alla en riktigt skön fortsättning på onsdagskvällen!

Kris

Kära vänner, nu är det kris här i huset! Nej, nej, inte så att det har hänt vare sig dubbelmorfar, undertecknad eller katterna något. Tvärtom, på den fronten är allting så bra som det nu kan vara en solig tisdag i oktober.

Och nej, nej, mitt garnlager har inte heller tagit slut. Det fyllde jag ju på senast igår. Och nej, inte har mina idéer eller mönster tagit slut, inte ens inspirationen. Nej, inget sånt.

Det är fråga om en fästkris!

Hur ska jag nånsin få de här sockorna färdiga? Hur i hela fridens dar har jag tänkt? Jag kunde ju ha ha skippat alla lila hjärtan och enbart stickat enhörningen. Jag kunde också ha skippat randningen. ARGH! Av dumt huvud får jag nu lida. Det värsta är ju att M inte alls vill ha just såna här sockor. Nej, enhörningen ska vara uppe i skaftet så att hornet liksom står upp. Håhåjaaa.

Till råga på allt, så är ju också färgen fel. Det här är ju rosa, inte pink. Och sånt håller minsann M reda på.

Kanske bäst att jag går ut ett varv och andas ren och frisk höstluft innan jag biter ihop och börjar fästa! Suck!

En riktigt skön fortsättning på tisdagen.

Hitta gumma i Puuilo!

Här i huset kom vi sent igång i morse. Igår var jag minsann uppe redan klockan sju, men i morse tog det till klockan nio innan jag kravlade mej ur sängen. Då snarkade ännu dubbelmorfar, för han hade sett på snookerfinalen i tv igår natt. Den slutade först klockan 01.00. Jag gav upp långt före det och kom nog i säng i tid, men det var så sjuttons skönt att bara vända på sig och lugnt somna om. Det är ju just precis det, som ledigheten handlar om, inte sant?

Lite stressad blev allt dubbelmorfar, för han skulle iväg till västra grannstaden efter en slang till sitt maskinrenoveringsprojekt. Och kan ni tänka, jag fick följa med! Och det fastän han skulle ha klarat sig utmärkt alldeles själv.
Jag fick dessutom sticka i bilen. Härligt!

När vi kom hem berättade dubbelmorfar stolt för äldsta sonen:
– Jag hitta en gumma längst bak i Puuilo!
Jaa, vilken tur att han hittade mej, som gick runt helt på egen hand.

Och här är resultatet av min vandring! Minimop från Lankava hoppas jag kunna virka till ett litet projekt, som just nu lockar. Har inte använt detta förut, så få se hur det går.
Och brunt sockgarn måste jag ju bara ha. Karlarna i min omgivning är inte så pigga på rosa, lila och liknande färger. Konstigt, inte sant?

Tjohooo! Andra enhörningssockan är färdigt stickad. Nu gäller det att fästa och brodera. Nån som känner sig extra inspirerad och kan ta itu med lite nålarbete? Jag vågar inte ens tänka på hur många garnändar, som behöver fästas. Hjääälp!

Önskar er alla en riktigt bra höstvecka!

Flickbesök

Nu är det så tyst och tomt i huset. Flickorna åkte hem för en dryg timme sedan och efter allt lekande, pratande och ritande, så stannade allting plötsligt bara av. Det var härligt att ha dem här, tiden gick bara alltför fort. Kvar blev utspridda leksaker och tuschteckningar.

Den här fina teckningen har mommo lovat ta väl hand om och fixa till lite enligt M:s önskan. Om ni undrar vem den glada "gubben" uppe i vänstra hörnet är, så är det dubbelmorfar!

En mindre katastrof uppdagades dock. Jag har stickat fel enhörningssockor!!!! Oj, oj, oj. Enhörningen skall inte vara på sockskaftet, utan i skaftets mynning, liksom stå upp ur sockan. Oj, nej, oj, nej, och jag som är på så god väg med socka nummer två. Jag får allt skynda mej att göra det här sockparet färdigt och sedan börja om på nytt. Tänk att man kan ha så bestämda åsikter om hur någonting ska se ut redan i den där åldern!

Till all tur är mommo ändå bra att ha ibland, för hon kan lappa trasiga klänningsfållar!

En riktigt skön fortsättning på söndagen!
Här blir det nog fortsatt fel enhörningssockstickning!

Bra hjälpmedel

Första lediga dagen torpederades av äldsta sonen direkt.
– Vadå ledigt. Det är ju ett helt vanligt veckoslut.
Höh! Nej, jag är ju ledig och därmed basta. Eller nåja, jag har redan tagit hand om disken och fått på en tvättmaskin, skickat lite arbetse-post, faktiskt de sista inför höstlovsveckan. Så jag har varit förvånansvärt flitig, ledigheten till trots.
Dubbelmorfar tycker att jag borde både städa inomhus och utomhus nu då jag är ledig. Stöön!

Äldsta sonen håller nu på och planerar för dagens huvudmåltid och det är svåra val: Risotto, makaronilåda eller tagliatelle med köttfärsröra? Själv suckar jag bara och vill helst inte alls bli involverad i matlagningen.

Under den gångna veckan har jag förresten haft en rätt ensidig kost. Fredagen den 8 oktober åt jag butter chicken, i söndags broilerpaj (eller kyckling, som det heter i västra grannlandet), i måndags åt jag kievhöna (en sorts hönsgryta), i torsdags honungsmarinerad höna och igår broiler i gräddig sås. Med tanke på att jag åt gädda i onsdags, så har jag verkligen undvikit rött kött hela veckan. Visst borde jag få medalj för det? Jag firade det hela med att i morse satsa på en skinksmörgås till frukost. Orkade inte ens fundera på gröna värden och spår jag lämnar efter mej. Tröstar mej med att jag flyger inte och jag sorterar, tvättar alltid fulla maskiner, likaså diskar, sparar på el, konsumerar minimalt och nöjesåker inte så värst mycket. Det är väl grönt tillräckligt?

Med bra hjälpmedel går det lättare att sticka mönster. Jag är så tacksam för det här förstoringsglaset. Tycker ändå att det tar på tok för lååååång tid med det här mönstret. Garnet trasslar sig och det gäller att vara helskärpt så man räknar rätt. Andra sockan nu på gång och jag hoppas på att komma långt i mönstret idag. Få se hur det blir för vi får ett snabbt besök av B och L idag och så var det ju det där med maten...

Vad har du för bra hjälpmedel då du stickar eller virkar?

Ha ett riktigt skönt veckoslut!

Ledigt, ledigt, ledigt

Kära vänner, här stundar en hel veckas ledighet. Nu får jag (hoppeligen) själv bestämma över min tid, kan sova länge om morgnarna och sitta och uggla till sent om nätterna om jag vill. Jag hinner vara ute mitt på dagen och andas frisk luft och jag kan sitta och sticka eller virka utan att passa en endaste tidtabell. Ska bli riktigt, riktigt skönt.

– Ska vi göra nånting roligt i moron, frågade äldsta sonen ivrigt idag efter min hemkomst.
– Ja, det kan vi göra, svarade jag glatt och tänkte att nu ligger hela världen öppen och jag behöver inte förbereda någonting alls.
– Ska vi laga mat, frågade han. Och tja, ja, jo nu måste vi ha mat förstås, men frågar ni mej, så inte är det min definition på att ha roligt! Nej, men vi skulle ju kunna baka istället. Det skulle vara mycket, mycket roligare.

Siktar på att få åtminstone något projekt färdigt och att hinna till stickcaféet. Jag blev så inspirerad senast jag var där att jag på kvällen bara måste sticka sockan färdigt.

Nu har jag alltså ena sockan färdig och borde ta itu med den andra... Få se nu om jag hittar inspiration.

Glömde förresten berätta att vi i onsdags såg självaste Benny Törnroos där på Bistro Cronan. Det ni! Borde vi ha frågat efter autograf?

Önskar er alla en riktigt skön fortsättning på fredagskvällen.

Höstens vackraste foto

Snart får jag spader. Idag när jag satte mej här framför datorn och pluggade i mitt USB-minne, för att lägga sista handen vid filen jag jobbade på igår, alltså det jag ska undervisa i kväll, så ingen fil!!! Det här börjar verkligen bli frustrerande. Jag tror att jag håller på att tappa greppet helt och hållet! Jag kan ju inte hålla på att leta efter filer hela tiden. 

Nå, till all tur har jag bra minne. Så jag kom ihåg att jag hade dragit ut USB-minnet igår fastän jag fick meddelandet att nånting ännu pågick. Men då hade jag redan väntat i 15 minuter och mitt tålamod var slut. Dagens saknade fil återfanns till all tur på den bärbara datorns hårddisk. Nu har jag allt övningsmaterial både utprintat, i molnet, på bordsdatorns hårddisk och på USB-minnet. Nu ska jag väl klara mej? Eller vad tror ni?
Tur att det är höstlov nästa vecka, så jag kan glömma allt vad filer, datorer och moln heter! Och så får jag väl börja med letandet igen efter den lediga veckan.

I tisdags fick jag ett så här vackert kort av en av mina duktiga kursdeltagare.

Så vackert och precis mina färger. Duktigt gjort. Tack!

Av samma person fick jag också höstens vackraste foto. Det här ska ramas in och hängas upp på vår vägg. Tack!

Nu ska jag småningom bege mej iväg och undervisa.

Hoppas att ni får en riktigt skön kväll. 

Festlig onsdag

Dagen började bra, då vi firade en kollega samt en till, på vårt veckomöte.

Vi fick kalasa på lingonkaka. Himmelskt god från Café Favorit. Härlig smakbrytning med syrliga lingon mot söt tjinuski (kola). Mums. Det finns fördelar med närvarande möten istället för på distans!

Från början var det tänkt att jag idag skulle passa på att äta lunch tillsammans med minstingen. Men han fick jobbförhinder, så jag stannade kvar på jobbet och skulle fortsätta jobba på en fil, som.... 

Ou nou! Den fanns inte i molnet och inte heller på USB-minnet. Till min fasa insåg jag att den fanns på hårddisken i datasalen i västra grannstaden! Igår öppnade jag den bara för att kolla att den var okej och dit blev den. Härefter får filen vara i kylskåpet! Jag kan inte hålla på och leta och leta... Nej, då går det för mycket sticktid åt till sånt.

Filen behövs i morgon, så jag fick börja om nästan från noll. Jag jobbade idogt på ända tills min mage knorrade. Då körde jag iväg till Bistro Kronan. Där åt jag en jättegod Wallenbergare gjord på gädda. Till det serverades mos och en fräsch grönsallad. Jag hade trevligt sällskap med en av stickdamerna.

Efter lunchen förflyttade vi oss hit, till "vardagsrummet", där vi som deltar i stickcaféet får sitta. Trevligt och fin service. Tiden flög iväg på lätta vingar och strax var det dags att åka hemåt.

Som ni vet, så är stickdamer de snällaste som finns. Helt oförhappandes fick jag en garngåva.

Eftersom jag precis var på jakt efter luddigt garn till ett hysch-pysch projekt, så kunde jag ju inte annat än tacka och ta emot. Stort tack E! 

Nu behöver jag inte gräva i hobbyrummet eller börja leta reda på någon nätbutik att beställa ifrån. Skönt! 

Jag har för övrigt vågat mej in i hobbyrummet ikväll efter mörkrets inbrott! Men jag har nu kollat tre gånger redan att det säkert är mörkt där!

I morgon har jag sovmorgon. Skönt! Nu kan jag sticka lite innan det är dags för sängen.

Hoppas att ni också har haft en fin onsdag.

Gårdagens post

Så där ja, nu är veckans två längsta arbetsdagar avklarade. Jag avslutade två kurser idag och det är alltid vemodigt.

I morgon hoppeligen kort dag och sen roligheter på eftermiddagen. Nu borde jag egentligen se igenom mina "gamla" ofärdiga projekt och se om det finns något jag skulle kunna ta med. Men det är svårt då jag inte får gå in i hobbyrummet efter mörkrets inbrott. Dessutom vet jag inte alls om jag har något lämpligt halvfärdigt stickprojekt där man inte skulle behöva räkna maskor eller följa mönster. Hmm... Jag borde kanske lägga upp ett nytt projekt... Eh, eller hur?

Igår kom den här tidningen med posten. Ska nu kolla om där finns något tänkbart att sätta upp på stickorna.

Letat och letat

Som en galning har jag desperat letat idag. Nej, inte efter garn och inte heller efter vare sig godis eller min bilnyckel, för att nu inte tala om telefonen. Nej, jag har letat efter något mycket värre och svårare, filer! Ni vet, de där som man sparar på datorn eller något yttre minne. De som inte syns, men som är otroligt viktiga.

Här i västerled startade jag min arbetsdag i morse. Jag hade med min bärbara och två USB-minnen. Jag letade efter mina borttappade filer, de som jag bara skulle skriva ut i morgon och dela åt kursdeltagarna. Nä, nä, tro nu inte att jag är slarvig och sent ute, nej, absolut inte, för jag började leta redan igår på förmiddagen på hårddisken i min bordsdator. Och inte skymten av de filer jag ville ha.

Nu på kvällen, efter sen hemkomst, har jag fortsatt leta och leta. Frustrationen ökade i takt med tröttheten. Men, skam den som ger sig, Först kom jag på den desperata lösningen att kolla i utkorgen i min e-post. Jag hade ju distanskurser på våren. Och se på sjutton, visst fanns materialet där, men inte liksom i rätt format...

Dags att gnugga geniknölarna ordentligt och försöka ta fram någon sorts minnesfragment. Efter en stund kunde jag utropa: Heureka. Jag kom på att de rackarns borttappade filerna fanns på den bärbara datorns hårddisk! Fort öppna den bärbara och ta fram Utforskaren och... Hurra! Där var mina borttappade filer. Vilken lättnad! Sensmoral: Håll alltid ordning på dina filer och spara dem inte på femtioelva olika ställen. Nu har jag laddat upp dem i molnet, så nu hittar jag dem tills jag nästa gång blir i panik igen och börjar leta. Men då får ni allt påminna mej om att de finns i molnet, tack!

Och vad är det då för filer? Jo, en guide hur man infogar bilder i Word och en guide hur man..., alltså material jag har gjort tidigare, för att sedan bara kunna ta fram när det blir långa arbetsdagar och jag inte hinner göra material. Det är ju bra att vara förberedd och framförallt strukturerad, men det gäller förstås att komma ihåg var man har sparat sina filer. Så det så!

Det är nog sängdags nu för min del. Nattis!

Avigsidan

I natt har jag tack och lov, inte lämnat några lampor på. Nej, allting har varit nedsläckt riktigt ordentligt, men inte verkade dubbelmorfar särskilt tacksam för det i morse. Nej, han klagade i stället på att jag steg för tidigt upp på söndagsmorgonen och hade för mycket ljud. Höh, jag kan väl inte rå för att vattenkokaren väsnas?

I natt har jag dessvärre drömt konstiga drömmar och det för att jag såg på filmen Kvinnan på tåget innan jag gick och lade mej. Det är ett dåligt alternativ för mej, eftersom min fantasi är livlig och skenar iväg på underliga stigar under nattens mörka timmar. Och jag brukar strängt säga åt mej själv, inget TV-tittande före läggdags. Vanligtvis är jag lydig, men igår tänkte jag att jag skulle passa på och se på filmen, för jag läste boken för en fem sex år sedan, alltså då den kom ut. Den är förstås bättre än filmen, så skulle jag ha varit ordentlig och lytt mej själv hade jag skippat filmen och stickat istället. Nu blev det inte så, för jag vågade inte sticka tåhoptagningen på sockan sent på kvällen med risk för att jag skulle ha stickat fel.

Tån blev färdig i morse, därav tidig uppstigning. När jag är i flow-tillstånd, då måste jag ju få sticka. Men milda makter hur avigsidan ser ut! Vem ska orka med allt det här? Och då har jag ännu borta stjärnbroderierna, svans- och manbroderierna. Kära nån, hur ska det här sluta? En enda härva med trådändar, som behöver fästas. I virkningen går det lätt att gömma och fästa trådändar, men...

– Du sku ha köpt ett sånt där tygmärke och sytt fast det på en vanlig socka, sa dubbelmorfar hjälpsamt igår kväll då jag stönade och stånkade över ränder och garnändar.
Till det fnös jag, inte kan man svika sin dotterdotter. Klart att mommo måste anstränga sig lite extra och sticka så gott hon kan! Det är ju kärlek stickad i varenda maska. Och M måste ju få tro på magiken i att mommo kan. Då finns det förhoppningsvis en chans att M också blir intresserad av hantverk någon gång.

Jag tycker att sockan verkar lite stor, men jag har mätt enligt konstens alla regler och dubbelkollat och måtten ger skostorlek 30. Hmm... får hoppas att den passar.
Jag har lagt upp den andra sockan och är nu på resåren, sedan kommer randningen och därefter 33 varv mönsterstickning. IIIK! Tur att det snart är höstlov, hur skulle jag annars hinna?

Snart ska jag iväg på kalas till västra grannstaden. Väntar ivrigt på att dubbelmorfar ska komma tillbaka från grannbyn, så vi småningom kan bege oss iväg.

Önskar er alla en riktigt skön fortsättning på söndagen.

Nygräddat

– När har du kommit hit, hörde jag dubbelmorfar fråga i morse strax efter klockan åtta utanför sovrumsdörren. Nu vaknade jag till mej riktigt ordentligt. Hade vi fått tidiga morgongäster? Hur jag än spetsade öronen, så hörde jag ingen annan än dubbelmorfar.
– Vem pratar du med, ropade jag med sömndrucken röst genom den stängda sovrumsdörren.
– Va, e du där? Vem e då på vessan? Här är ljust, sa dubbelmorfar.

Ack nej, ack nej, nu hade jag glömt lampan på också där, efter mitt nattliga besök. Jag är förbjuden att gå in i hobbyrummet efter mörkrets inbrott, eftersom jag har glömt att släcka där två gånger i rad. Hur ska det gå om dubbelmorfar också förbjuder mej att använda toaletten på natten? Potta under sängen?

Idag har jag igen varit iväg till mataffären på en lördag! Och eftersom jag var det också förra veckan, så nu börjar det ju nog snart likna en vana, eller hur?
Men idag måste jag bara iväg, för det vankades nygräddade munkringar i Hardom Bröd.

Hur skulle jag kunna motstå en sådan här godsak? Mums! Och vill man ha de här måste man vara ute i god tid på förmiddagen innan de tar slut. Så det så!

Nu över till nästa veckas kursförberedelser. De ska alltid göras utanför arbetstiden, ifall ni nu inte viste det. Så frågar ni mej, så är lärarna självklart välförtjänta av sin långa sommarledighet.

Ha en riktigt skön fortsättning på lördagen!

Härliga fredag

Fredag kväll och jag känner mej rätt mör, men överlag nöjd med veckan, som har gått. Jag har hunnit med både det ena och det andra och då känns det alltid bra. Stressigt blir det då jag känner att jag inte hinner med.

Idag blev jag bjuden på god nepalesisk take away-lunch på jobbet i västra grannstaden. Då jag kom hem satt minstingen här och väntade på mej. Han tog med mej till stan och bjöd på pizza. Det ska man ju äta på fredag, inte sant? Jag orkade förstås inte med hela min, så jag tog hem halva i en låda. Och den försvann här hemma i ett nafs, då den äldsta åt upp pizzan. Inget matsvinn här inte.

Enda smolket i fredagens glädjebägare är min eländiga enhörningsstickning.

Det tar så mycket tid och idag fick jag sticka bakåt för att få mönstret att stämma. Mycket garntrassel och nu börjar jag undra om man ändå måste sy kanter runt för att uppfatta figuren. Eller ser man att här är en enhörning?

Kommer att vara betydligt nöjdare då jag kommit förbi mönstervarven. Det är endast tre kvar nu. Bara att bita ihop och sticka på. Fast hur ska jag nånsin orka göra den andra sockan?

Sista numret

Nu är kursförberedelserna gjorda och e-post skickad, så nu kan jag ta en liten paus innan jag susar iväg till stan och undervisar. 

I måndags damp sista numret av min Allersvinst ner i postlådan.

Och se sån tur jag har. Stort stickextra det är ju som gjort för mej, inte sant? Så nu gäller det att sätta fart på stickorna.
Dessvärre kommer jag nog inte att bli någon prenumerant, för jag hinner inte med. Jag hinner inte testa recepten och jag hinner inte lösa alla korsorden. Kanske sen nån gång när jag har mera tid? Men, det är ju korsorden, stickningarna och recepten som intresserar och enligt dubbelmorfar får man allt det från nätet.

Ha en riktigt skön kväll!

Härligt, härligt

 – Har du stickat hela natten, frågade dubbelmorfar i morse när han vaknat till sig.
– Näe, hurså?
– Du hade ljust i syrummet, ända tills jag stängde lampan klockan fyra i natt, svarade han med något spydigt i rösten.
– Oj, då jag måste ha glömt att släcka i lampan igår kväll i hobbyrummet. Jag var så trött, försökte jag stammande förklara, dock utan att be om ursäkt. Det var ju inte precis mitt fel att jag blev utan mat igår då jag kom hem från jobbet. Dubbelmorfar borde inte ha kokat så lite spaghetti, utan satsat på att tillreda tagliatelle i stället!

Idag började arbetsdagen med veckomöte på distans. Härligt att inte behöva åka hemifrån på morgonen.

 

Nu kunde jag satsa på en rejäl frukost i lugn och ro istället och jag hann både lösa korsord och sticka lite innan det var mötesdags. Härligt!

På eftermiddagen var jag iväg och höll undervisningen och rektorn hade snällt nog både köpt och sparat en bulle åt mej. Härligt!

Och efter jobbet, då hann jag till stickcafé. Så härligt att träffa alla stickglada damer igen. Och nu hade vi ett riktigt mysigt "vardagsrum" för oss själva där i caféet. Vi störde ingen på själva mat/cafésidan och ingen störde oss. Tvärtom. Vi fick excellent service.
Vi stickade alla på sockor av olika mönster och i olika garner. En av damerna hade fyllt jämna år och hon bjöd på kaffe/te och kakbit. Verkligen snällt och alldeles härligt. Tack!

Nuförtiden stänger caféet först klockan nio på kvällen, så vi hade nog kunnat sitta där länge. Men ibland måste man tänka lite på morgondagen också och avstå från sin stickflow. Jag var hemma strax före klockan 18 och då gick dubbelmorfar omkring och trampade.
– Skynda dig, vi ska till Borgå efter de där delarna jag beställde.
– Oj, det hade jag glömt bort. Hinner vi ännu?
– Jo, dom stänger först klockan sju. Du borde inte ha varit borta så länge.
Jag suckade djupt och fixade en ostmacka i flygande fläng, som jag åt i bilen. Ingen rast eller ro här inte. Och jag som hade bespetsat mej på en lugn och skön hemmakväll med fortsatt stickning. Men det blir inte alltid som man tänkt sig.

I morgon är det till all tur sovmorgon, för jag ska inte vara på jobbet förrän klockan 16. Men det finns en hel del datorjobb, som ska klaras av på dagen, så inte blir det ledig dag precis.

Ha det nu riktigt bra och njut av höstvädret och alla granna färger.

Mörkt och dystert

Igår blev ni utan inlägg och det beror på att jobbet stör fritiden. Jag hade alltså en lång dag igår, trots att jag hann hem och äta innan det var dags att fortsätta i västra grannstaden.

Idag var det första gången mörkt och dystert då jag körde hem från arbetet i västra grannstaden. Det regnade och den svarta asfalten sög åt sig allt ljus. Det har varit en lång dag idag också, men väldigt roligt. I morgon blir det lite annorlunda för jag börjar arbetsdagen med ett distansmöte innan jag åker iväg in till stan för eftermiddagens undervisning.

Lite dystert här hemma då det doftade så gott av köttfärsröra och jag tänkte att mums, nu får jag ännu en sen middag. Men hej, vad jag bedrog mej. All spaghetti var slut och en liten, liten såsskvätt finns det kvar i kylskåpet. Snopet. Dubbelmorfar bjöd mr J på mat och struntade helt i sin hårt arbetande hustru. Och det på internationella lärardagen. Suck! Slit och släp dagen lång och inte ens middag vid hemkomsten. Nånting haltar i markservicen här. Antagligen är det väl dessutom tänkt att jag ska ta hand om disken efter de ätande herremännen. Hmm...

I söndags kom dubbelmorfar på den strålande idén att han skulle fota "vår" ekorre.

Ser ni nån ekorre?

En bergfink lyckades han dock fånga! På bild alltså.

Nu ska jag gräva i både skafferiet och kylskåpet och se om jag lyckas hitta något att äta.

Ha det bra!

Änglarnas dag

Om ni mot förmodan, undrar hur det gick sent omsider i natt, så jodå, dubbelmorfar plockade upp vår nattgäst från stan. Sen satt vi och ugglade en liten timme innan det var hög tid att krypa under täcket. Idag på förmiddagen fick gästen skjuts tillbaka till stan för att sedan ta sig hemåt för egen maskin. Kul med nattgäster. 

Idag har vi firat Änglarnas dag, eller vi och vi. Dubbelmorfar har mekat i grannbyn medan jag...

... besökte kyrkan. Och nej, vi sjöng inte psalmen Din klara sol går åter opp, trots att psalmnumret fanns där på tavlan. Vi gick på Änglavandring, eller nåja, i ärlighetens namn så fuskade jag lite och deltog inte i alla stationer. Men så tog jag inte heller av förfriskningarna, utan åkte raka spåret hem till skrivjobb, sockstickning och förberedelse inför morgondagens kurs.

Vädret har varit strålande vackert idag och jag kom på mej själv med att längta halvt ihjäl mej efter den traditionella höutandagen. Hoppas innerligt att hembygdsföreningen orkar ordna den nästa år och att jag har möjlighet att delta. Få se, det brukar ju komma annat emellan och det är långt ännu till nästa år.

Önskar er alla en riktigt bra ny vecka.

Själv ska jag nu packa arbetsväskan och sedan börja dra mej mot sängen. Det blir en lång dag i morgon. Det är väl nog för sent för kvällste nu, eller hur?

Egen höstglöd

Idag har jag gjort två saker, som jag vanligtvis inte brukar göra på lördagar om det går att undvika. För det första så rensade jag matbordet och för det andra var jag iväg till mataffären.
Det förstnämnda innebär att jag inte har en susning om var mina mönstertidningar, kurspapper, korsord osv. finns nu just.

Och det andra var också jobbigt, för de har råddat om så i mataffären att ris och gryn är där nötterna fanns förut och var nötblandningarna finns nu förtiden vet jag inte för jag rusade in och sen ut med väldig fart. Jag skulle ju som vanligt inget ha, var endast tvungen att komplettera lite inför morgondagens frukost OM vi får nattgäster! Hur det blir med den saken återstår att se senare ikväll. Här lever vi i ovisshet än så länge.

För övrigt så har det varit full rulle hela dagen med gäster på eftermiddagskaffe och minstingen som bjöd på pizza i stan. Mums!

 

Eftersom jag aldrig hinner iväg till Lappland på hösten, så får jag njuta av vår alldeles egna höstglöd.

Önskar er en riktigt skön fortsättning på veckoslutet.
Själv ska jag nu ta hand om disken och sedan se om jag orkar sticka några mönstervarv på den där ena sockan. För snart en vecka sedan fick jag en ny sockbeställning, så nu borde jag nog sätta lite fart, men när det hela tiden finns så mycket annat som måste göras. Hur skulle det vara om jag härefter bara skulle göra det som är roligt och strunta i resten?

En stor mormorsruta

Idag för tre månader sedan fick jag min virkade mormorsrutefilt färdig. Nu har den väntat på fotograf ända sen första juli. Idag tog jag mej i kragen och åstadkom någon sorts foto. Inte det bästa precis, men så är också modellen svårfotograferad.

Modell: En stor mormorsrutefilt, mönster från eget huvud

Garn: Öglemohair och tunt yllegarn

Åtgång: 1 202 g

Virknål: Nr 5

Jag ville bli av med det där garnet och jag visste ju inte hur långt det skulle räcka, så det fick bli en enda stor ruta av filten. Och som ni ser, så är ränderna olika stora, för jag har bytt garn där det förra tagit slut. Och färgerna har jag blandat friskt enligt det jag hade i lager.

Det var ju superhett i somras, vet inte om ni minns det? I varje fall, så kunde jag inte ha filten i famnen då jag virkade, för det skulle ha blivit för varmt och svettigt. Virkningen fick snällt ligga på matbordet. Och där hölls den faktiskt riktigt bra.

Så här lite garn blev det kvar när filten var färdig. Inte undra på att jag kände mej jätteduktig! Nu återstår då att hitta något mjukt skönt tyg att sy fast på baksidan för att göra filten till en skön och mysig en.

Det är skönt att virka en sån här enda stor ruta för filten, istället för många små, som sen ska sys fast. Blev mycket mindre jobb så

Behöver du inspiration till ett liknande verk, så kan du få det hos Bautawitch. Lycka till!

Nu önskar jag er alla ett riktigt skönt veckoslut.

Själv ska jag småningom bege mej ut på vift tillsammans med dubbelmorfar.